Man kanske skall vända på resonemanget. Den omprövning och det kaos vi befinner oss i kanske är ett sund sunt ifrågasättande av gamla sanningar. Det kanske inte är så att medier alltid står för ett ofärgat återskapande av sanningen. Det kanske är så det politiska samhället drivs av egoism och självintresse. Åtminstone ibland. Kanske är det så att medier och politiker färgar berättelsen och fattar beslut som avser att gynna den egna gruppen och det egna sammanhanget.

Det som framför allt saknas är mångfald och spridning vad gäller information och opinionsbildning. För att själv kunna skaffa sig en uppfattning krävs just att en fråga beskrivs från olika håll. Från grupper och människor med olika erfarenheter och uppfattningar. I Sverige finns idag inte den spridningen och mångfalden. Mediemässigt dominerar storstad/Stockholm och liberal/marknadsliberal stort. Lever man som jag på landsbygden i Norrland är det tydligt att de här bristerna finns. Och när man ser och förstår de här bristerna så känner man inte tillit till att politiker och medier bara levererar en ofärgad bild av verkligheten.

Ja det finns faror med dagens utveckling. En fara är att myndigheter och det etablerade samhället tror att det bara finns ett sätt att beskriva den verklighet vi befinner oss i. Och då bestämmer sig för att man skall på olika sätt censurera bort eller utesluta andra berättelser. Öppenhet, självförtroende och mångfald är det vi behöver.

Ökad övervakning och kontroll hotar det öppna fria samhället. Vilket är en grundförutsättning för demokrati. Ett enskilt beslut tar inte död på demokratin, men de många små stegen kommer att göra det. Vi går i en riktning som leder mot det Kinesiska systemet.

Det som beskrivs här visar också på hur stort avståndet är mellan Bryssel och medborgarna i Sverige. EU politikerna inte klarar av att överbrygga det utan att ta till lögner. Ingen verklig demokrati kan överleva under de förutsättningarna.

Det måste finnas en decentralistisk underton för att demokratin skall få det förtroende som gör att den överlever långsiktigt. Det fattas just nu beslut som påverkar oss mycket men som är dåligt förankrade i Svensk verklighet. Ta beslutet om våtmarkerna. Utdikning har skapat viktig åkermark och skogsmark i Sverige. Vilket har varit viktigt för vår utveckling. Nu vill man att de här markerna skall försumpas och därmed göra det svårare för vårt jord och skogsbruk. Trots att forskare visat att klimatnyttan är liten.

Det är verkligen en klassiker. Anna K B ord ”Stockholmare är smartare än lantisar”. Och det är ju som Erik H säjer. Hon verkar ha en osviklig förmåga att göra bort sig. Att helt enkelt säja och göra fel saker.

Men när det sades var det ingen ironi. Det var helt enkelt åsikten hos den grupp som Anna K B var en del. De flesta var just för smarta att säja det högt och tydligt rakt in i kameran. Det här var en kaxig grupp unga moderater. Man tog för sig och man hade mycket höga tankar om sig själva. Man kom att bli en viktig del av kärnan i det Stockholmska storstadsetablissemanget. De har format Sverige i en starkt centralistisk riktning. Med tydliga vinnare och tydliga förlorare.

Att man nu försöker tona ner uttalandet och därmed betydelsen av den här gruppens framfart är en förvandling av historien. Det visar också på ett stort Svenskt problem. Den starka koncentrationen och centraliseringen vad gäller medial makt. Hälften av alla journalister finns i Stockholmsområdet. Ägandet och styrningen av de viktigaste medierna finns i Stockholm. Politiskt kan man definiera majoriteten av medierna som liberal/marknadsliberal.

Då kommer man lätt undan med en omskrivning av historien. Medier som finns på vänsterkanten eller drivs och styrs från landsbygden finns helt enkelt inte.

Här finns ett definitivt demokratiskt problem.

Problemet med skärmar är att de stjäl barnens tid. Eller vår tid för den del. Vi lever kollektivt i en skenvärld Livet pågår någon annanstans..

Det kan inte vara livets mål och mening att leva i den här drömvärlden. Men vad är egentligen livets mål och mening?

Att skapa och skänka frihet?

Riktningen är entydig. Mer kontroll och mer övervakning. Det har länge framförts att det ena eller det andra är ett hot mot demokratin. Oftast har det varit SD som utmålats som ett hot. Men i själva verket är det staten, myndigheterna och det politiska systemet som står för hotet. Det är så smygande. Vi utvecklas hela tiden i en riktning mot det Kinesiska totalitära systemet.

Chat control 2.0 togs fram för att minska riskerna för barnpornografi. Det var den förklaring man gav för att sälja in systemet. Men i själva verket har systemet arbetats fram för att kunna eliminera politiska hot. Vilket man nu medger åtminstone indirekt.

Rädsla är en usel rådgivare. Och rädsla för opposition och konflikt är nog alltid det som driver det politiska etablissemanget mot ökad kontroll, övervakning och hårdare tag. Vi som verkligen tror på det öppna, fria och demokratiska samhället måste kämpa hårdare.

Israel har blivit allt mer extremistiskt. Man har visat upp sin oförmåga att leva fredligt med sina grannar. Israel är ett land med mycket makt och man har förlitat sig på sin makt för att nå säkerhet. I en omgivning som blivit allt mer fientlig.

Man beter sig som en diktator i en diktatur. När man insett att man inte är älskad av sin omgivning så använder man makt och förtryck för att hålla tillbaks fientligheten. Här är det i första hand Palestinierna som drabbas. Men även övriga länder och folk blir utsatta.

Den här konflikten kan omöjligt lösas av Israel. Det kommer bara att sluta i ett utdraget folkmord. FN och den övriga världen måste gå in och skapa en fred som inte kan skapas på annat sätt. USA måste förstå att ett oreserverat stöd för Israel är ett hot mot världsfreden. En tvåstatslösning garanterad av FN är den enda lösningen.

I ekonomisk teori är arbetskraft en resurs som andra. Måste förstås i ett sammanhang som andra naturresurser som mineraler, energi eller mat..

Min tes är att vår tids globalisering och marknadsliberalism bara är en nytolkning av kolonialismen. Råvaror och naturresurser tas från ett område medan vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område hos helt andra grupper av människor. Men mineraler och jordbruksmark är platsbundna resurser medan mänsklig arbetskraft är rörliga. Glömmer man att människor har andra egenskaper och funderingar som skiljer sig från just egenskapen att vara arbetskraft så ser man behovet eller viljan att flytta arbetskraften dit där den gör mest nytta. För att maximera vinsten för de grupper som just får vinsten

Arbetskraft behöver då förflyttas från ett område till ett annat. De här förflyttningarna är inget nytt och det är något som nog är accepterat i stort sett. Det har skett från landsbygden och jordbrukssamhället till bruksorter och industrier. Numer sker det mest från landsbygd och industriorter till större städer. Det här är inget nollsummespel där alla är vinnare. Att förlora högutbildad och attraktiv arbetskraft gör att ett område får svårt att utvecklas. Man får svårt att upprätthålla samhällsservice och sjukvård. Det här gäller inom länder och mellan länder.

En del av nykolonialismen som är en mekanism som skapar ojämlikhet mellan områden och grupper av människor. Växande ojämlikhet skapar frustration och konflikt. Politisk instabilitet. Ojämlikheten mellan grupper och områden är säkert en viktig del i den politiska frustration vi ser just nu i USA, Europa och resten av världen.

I min uppfattning av världen är det här en orättvisa som måste bekämpas. Kunskapen om de grundläggande mekanismerna måste också öka.

Att förstå sig på Argentinas ekonomiska problem är ingen lätt sak skriver Adam C. Sant och förståelsen för ekonomi är dålig, överlag. För Argentina är ett land med stora resurser. Framför allt är det ett stort jordbruksland. Vida slätter och möjlighet att producera jordbruksprodukter i stor skala. Men det är ju inte naturresurser och tillgång på råvaror som gör ett land rikt. Eller hur?

Den viktigaste ekonomiska regeln säjer att det finns ett direkt samband mellan vinst, rikedom och makt. Det är inte naturresurser som gör ett område rikt. Det är makten över naturresurserna som ger rikedom.

Om vi går tillbaks ett steg kan det förklaras på följande sätt. Det är i samband med prisbildningsprocessen som det bestäms vem som tar den största delen av den vinst som en ekonomisk händelse skapar. Tänk dej två parter som sitter på var sin sida av ett bord och man skall bestämma priset på en vara eller en tjänst. Kanske en köpare och en säljare. Det är då den relativa makten mellan parterna som avgör vilket värde som sätts.

Makt i det här sammanhanget är kunskaper, intelligens och förmåga, ekonomisk styrka och storlek, marknadsföring och starka varumärken, politiskt och medialt inflytande. Det här är de viktigaste faktorerna som avgör maktbalansen. Tillgång/efterfrågan påverkar också maktbalansen. Men det är bara en delfaktor.

Det är svårt att förstå världen om man inte förstår den här viktiga formande regeln. Och Adam C. ledare förblir oklar om man inte tar med den här regeln i förklaringen. För produktion av mat är förknippat med lite makt. Det är handeln som sitter på makten. Bönder, lantarbetare är fattiga medan handeln och handlare är rika. Ett jordbruksland som Argentina blir fattigt medan de som kontrollerar handeln blir rika. Det är inom matens område nästan alltid multinationella företag.

Ingen elektricitet och inga naturresurser är gratis. Om stora serverhallar tar mycket elektricitet kostar det i någon ände. Här i Norra Sverige ligger kostnaden i förödd natur och naturupplevelse. Vindkraftverk och vattenkraftverk förstör vår livsmiljö och vår naturupplevelse. Här i Sveriges fattigaste område-Norrland- finns konkurrensfördelen när vi konkurrerar om begåvade och kreativa människor i just natur och naturupplevelse. Den får inte reas bort.

Just nu upplever vi en renässans för kolonialismen. Den skulle bäst kunna definieras som att man tar och exploaterar naturresurser i ett område samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område. Numer benämner man det inte kolonialism. Det kallas marknadsliberalism och globalisering.

Men den ökande ojämlikheten och orättvisan i världen destabiliserar och ökar risken för konflikter. En viktig aspekt när ojämlikheten mellan rika och fattiga områden blir för stor är att migrationen kommer att öka. Människor flyr fattigdom.

Världssamfundet måste gripa in för att etablera fred i Gaza. Vi kan inte fortsätta att vara passiva. Och det som skrivs i debattartikeln är sant. Kriget kommer att skapa fler terrorister och potentiella terrorister än det antal som Israel dödar. Och om vi som medlöpare till Israel bara låter dödandet fortsätta så kommer även vi att vara terroristmål.

Det går inte att bygga ett fredligt samhälle eller en fridfull värld genom att döda människor. Och vem har rätt att döma en annan människa till döden?

Det är i grunden också ett uttryck för rasism och kolonialistisk nedlåtenhet att tillåta ”collateral damage”. USA och Israel skulle aldrig drömma om att tillåta att oskyldiga Amerikaner eller Israeler dödas som ”collateral damage”.