Kloka ord, men det finns nog hjälp att få till exempel i kyrkan eller i föreningar. Där kan man hitta möten människa till människa.

Men vi måste nog förstå och definiera problemen. Att tid framför en skärm inte är samma sak som mänsklig samvaro. Du kan inte kommunicera med en maskin för att motverka ensamhet. För att motverka ensamhet på riktigt så måste man känna att man kan vara helt ärlig och naken inför en annan människa. Visa upp det inre inte bara ytan.

Vi måste nog också knyta an till Freuds kunskap. Vi lever inte bara på ytan utan vi har ett undermedvetande och ett övermedvetande som i hög grad styr våra liv. Att bli en hel människa innebär att alla nivåer av det som är jaget integreras och fungerar tillsammans.

Sakta ner tempot och lägg bort alla skärmar. Lyssna inåt och utåt samtidigt. Vakna upp.

Det finns egentligen inte så mycket att säja om det här annat än att utjämningssystemet är nödvändigt. Man kan väl fundera över om sjukvården i Sverige borde vara statligt finansierad. Det är fortfarande skillnad i tillgänglighet och kvalitet mellan olika områden. Privatiseringen av sjukvården ökar också klyftan mellan olika områden.

Vi bor inte i ett jämlikt land om man ser på helheten. Uppmärksamheten måste hela tiden fokuseras på jämlikhetsfrågor och rättvisefrågor.

Det finns ett syfte med miljöbalken. Att skydda miljön. Det finns också ett syfte med utredningen för att korta ledtiderna. Nämligen att lättare kunna köra över lokala opinioner och trilskande kommuner. Främst på landsbygden. Man upplever att demokratin är ett problem. Att människor lokalt vill stoppa projekt, som till exempel en vindkraftpark när man upplever att den förstör och förfular naturmiljön.

Det måste vara fel väg att gå. Ingen vill ha vindkraftparker eller gruvor i sin närmiljö. Skall man då ha det måste människor och kommuner ersättas på ett sätt som motsvarar uppoffringen. Det sker inte alls idag. Man har i många fall försökt luras. Berätta fantasifulla historier om hur vindkraften skall vara startskottet till en industriboom. Man har erbjudit ”glaspärlor” i och med bidrag till ett populärt projekt. Men en seriös ersättning har det aldrig varit fråga om. Det gäller för övrigt även i de fall man bygger nya elledningar och skapar enorma ledningsgator.

Då får man folkmajoritetens förtryck av lokala minoriteter. För de flesta vinner kanske på att vi får vind och vattenkraft istället för att förbränna fossilt kol. Men det är inte demokrati. Det är inte ett rättvist sätt att utvecklas. Man kommer att skapa motstånd och motsättningar. En farlig väg som lätt leder till att vi får ”trumpliknande politiker” och samtidigt ett kontroll och förtrycksamhälle.

Satsa på demokratiska lösningar som bygger på frihet och rättvisa istället.

Här fins all anledning att vara konspiratorisk. Framför allt visar det på hur stort avståndet är mellan maktens centrum i Bryssel och folket uti Europa. Det visar på det generella problemet med imperier. Avståndet mellan centrum och periferin. Det skapas en rädsla i centrum för att man inte uppfattar och förstår vad som händer där ute. Så känner man behovet av kontroll och övervakning. Kina är väl det mest avskräckande exemplet. Men alla imperier går i den riktningen. Avstånd skapar ett behov av kontroll och uppföljning. Sett ur centralmaktens synvinkel.

Det händer ibland att centrum tvingas fatta beslut som kanske är bra för helheten, men samtidigt missgynnar vissa grupper och områden. Ibland fattar makten i centrum helt enkelt beslut som gynnar dem själva på bekostnad av periferin. Då uppstår lokalt missnöje som kan utvecklas till konflikt och revolt.

Det finns alltid ett inbyggt motsatsförhållande mellan centrum och periferin. Därför är jag själv kritisk till EU och den utveckling vi ser just nu. Man samlar hela tiden mer och mer makt i Bryssel. På medlemsländernas bekostnad. Jag är inte motstånare till ett samarbete mellan självständiga stater och en öppenhet i relationerna,

Det finns nog inga goda exempel på lyckade, långlivade imperier. Sovjetunionen, forna Jugoslavien, Kina, Indien. Inte ens USA kan längre ses som en lyckad union. Där har motsättningen mellan rika storstäder och en utarmad landsbygd lagt grunden för ”Trumperan”.

Det är sant att vi behöver öka förståelsen för ekonomi. Men ekonomi handlar inte bara om att göra företagen nöjda. Vi måste få hela samhället att fungera. Vi måste få en ekonomisk verklighetsbeskrivning som syr ihop en söndrad värld. Vi måste använda ekonomin för att klara klimat och miljö.

Det kan inte vara Svenskt Näringsliv som sätter reglerna. Och marknadens version av nationalekonomi finns där för att gynna företagen och företagsägarna. Visst finns det gemensamma intressen. Bäst fungerar ett land när politiker bestämmer tydliga regler och lagar för att ange företagens villkor. Inom dessa lagar kan den fria företagsamheten verka.

Marknaden själv strävar mot marknadsliberalism och lösa tyglar. Där måste vi medborgare och politiker sätta ned foten. Det måste finnas regler som skyddar människor, klimat och miljö. Jämlikhet och rättvisa har ett stort värde för att skapa ett stabilt och fredligt samhälle.

Det är också bråttom att utveckla den ekonomiska kunskapen så att vi på allvar förstår sambandet mellan makt och vinst. Den gamla ekonomin har framställt sig själv som något som liknar naturvetenskap. Statiskt och opåverkbart. I själva verket är ekonomi en beteendevetenskap. Ekonomin påverkas hela tiden av människors beteende och förväntningar. Den är politiskt påverkbar och politiker har ett ansvar för att styra upp.

En av de stora frågorna. Skall det vara rätten och rättvisan som styr vår värld eller skall vi tillåta att det är maktens rätt som styr. Göran Persson hävdade alltid att ”land skall med lag byggas”. och han hade så klart rätt. Vattendelaren mellan den goda, ljusa världen och den mörka, onda världen går här någonstans. Ett demokratiskt rättssamhälle står emot diktatur och ett godtyckligt förtryck av människor.

Känslan är just nu att världen utvecklas i fel riktning.. Vi har Kina som förtrycker Uigurer och andra minoriteter. Vi har Putin och Ryssland som oprovocerat anfaller Ukraina. Vi har Israel som länge hävdat maktens rätt när man fördriver Palestinier och bygger bosättningar på stulen mark.

Varför avtar rättsmedvetandet bland världens ledare och länder just nu? Är det för lätt att komma undan?

Eller kanske är det tvärtom, vilket är en betydligt mer positiv tanke. Mänskligheten kanske är mer upplyst och medveten idag. Vilket gör att övergrepp uppmärksammas mer. I mobilernas och internets tid sprids information snabbt. Vi som vill veta kommer att kunna veta. Sedan kommer striden kanske att finnas på en annan nivå. Mellan de som slåss för sanningen och de som vill förvilla och manipulera.

Kolonialism skulle kunna definieras som ”Råvaror och naturresurser hämtas från ett område medan vinsten från verksamheten hamnar i ett helt annat område hos helt andra grupper av människor”. Det är ungefär så Sverige och världen är organiserad idag. Och det är en viktig faktor för att skapa den instabilitet och politiska oro vi har.

Northvolt är ju ett paradexempel som ständigt lyfts fram. Jag har sett lite absurda bilder där direktören stolt visar hur bygget av fabriken går framåt, på storbildsskärm, mitt i Stockholm. Var huvudkontoret och makten är beläget är oftast viktigare än var fabriksbyggnaderna finns. Vinsterna från verksamheten samlas lättare vid huvudkontoret än vid fabriks och produktionsplatserna.

Bor man i Norrland är det för att man uppskattar natur och naturupplevelse. Ser man på samhällsservice, sjukvård, vägstandard till exempel är den som regel sämre än i södra Sverige och i storstadsområdena. Därför reagerar vi hårt när man vill bygga vindkraftparker som förstör naturupplevelsen. Och tanken att snabba på tillståndsprocesserna handlar ju konkret om att man vill köra över lokala opinioner och kommuner som säjer nej till vindkraft och gruvor. Ett antidemokratiskt krav.

Globalisering och marknadsliberalism är egentligen en nytolkning och en nybeskrivning av kolonialism. Det är ingen väg vi skall välja om vi vill få en god, trygg och säker värld.

Det finns något absurt i att svenskar flyger ner till länder i Sydeuropa på solsemester, när värmen är så hög att människor dör. De upprepade värmeböljorna är en konsekvens av att klimatet påverkats av oss människor. Och flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatpåverkan. Det släpper ut massor med co2 och det sker på det värsta stället högt uppe i atmosfären.

Klimatkrisen orsakas av att vi människor släpper ut fossilt kol till atmosfären framför allt i form av co2. Det är i huvudsak transporter och överkonsumtion som skapar klimatkrisen. I grunden en livsstilsfråga. Hyckleriet kring det här är nästan absurt. Istället för en diskussion om minskat flygande tänker man minska skatten på flyget.

Istället väljer man att fokusera uppmärksamheten på pruttande och fisande kor, på skogen och skogsbruket, på våtmarker, på jordbruk. Man flyttar uppmärksamheten från den välbärgade urbana medelklassens missbruk till landsbygden. Istället för att ta itu med huvudproblemen riktar man in sig på sekundära företeelser. Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna misstänka att fossilindustrin har ett finger mad i det här spelet.

En klapp på axeln från det Stockholmska storstadsetablissemanget. Centern är eller borde vara Sveriges landsbygdsparti. Partiet som klarar av att lyfta blicken och se bortom storstan. Men där har man inte varit på länge. Det var väl ungefär på Maud Olofssons tid man övergick från att vara landsbygdens parti till att bli ambassadörer för marknadsliberal storstadspolitik ute på landsbygden.

Nej Centern är inte på rätt kurs. Man har tappat sitt fokus och sitt syfte. För behovet av ett fungerande Centerparti finns verkligen. Och för övrigt så tappade Centern mer än något annat parti i valet. Vann mest gjorde V som markerade mot storstadsetablissemanget genom att hålla sin valvaka i Umeå.

Etablissemanget förnekar konstant att det finns en motsättning mellan rik storstad och landsbygd. Ändå är det just här och nu den viktigaste politiska motsättningen. Inte den enda, men den viktigaste. Det är egentligen ett klassiskt klassdrama. Rik mot fattig. Inflytelserik mot maktlös.

Egentligen en självklarhet. Det får ändå karaktären av att barnet skriker ”Kejsaren är utan kläder”. En sanning man vägrar se.

Problemet finns i den ekonomiska verklighetsbeskrivningen. ”Tillväxt är nödvändig”. Är ekonomisk tillväxt verkligen nödvändig? Ekonomer hävdar det. Av gammal vana? Vilka är argumenten.

Befolkningstillväxt. När befolkningen ökar krävs mer resurser. Men nu har vi kommit in i ett läge där befolkningen stagnerar eller minskar. Då faller det argumentet.

Det är lättare att driva ett samhälle politiskt och socialt när det hela tiden finns mer att dela på. Vid minskad tillväxt uppstår lätt politisk och social oro. Det här är nog ett viktigt argument för eliten. Kina är till exempel en hård diktatur. Men ett ”politiskt/socialt” kontrakt mellan folket och kommunistpartiet säjer att så länge tillväxten är hög så accepterar folket förtrycket och kontrollapparaten.

Ett skuldsatt land behöver tillväxt för att kunna hantera skulderna. Man räknar oftast skulden som skuld i procent av BNP. Att skuldsätta sig innebär att man intecknar framtida inkomster. Är man högt skuldsatt som många är idag har man inte bara intecknat framtida inkomster. Man har även intecknat framtida inkomstökningar. Man blir beroende av tillväxt för att systemet skall fungera. Skulder är något som på allvar måste utredas och ifrågasättas. Speciellt om vi vill ha stabila samhällen som kan hantera klimat och miljöproblem.