Urtypen för konflikt är ”eliten mot folket”. Klasskampen var ett typexempel på det. Men ser man bakåt i historien inser man att alla konflikter på något sätt haft den grundtonen. ”Eliten mot folket”.

Hur var det när Romarriket föll, eller andra stora riken och högkulturer. Var det inte till slut en revolt mot en elit som blivit korrumperad och förtryckande.

Vi har nu en elit, eller ett etablissemang, som tappat kontakten med folket. Istället för att försöka förstå söker man bara fördöma och markera avstånd. Istället för en vettig diskussion om villkor och rättvisa faller man tillbaks på demonisering och uttryck som Troll och Fascister

Jag kan inte se att den nuvarande strategin kan lösa problemen. Eliten eller etablissemanget har en överlägsen makt att påverka. Man äger och styr de tongivande medierna. De ägnar sig mest åt att sprida eliternas åsikter och verklighetsuppfattning. Men eftersom de är så ensidiga och ligger så långt ifrån många människors uppfattade verklighet tappar man i förtroende.

Då skapas nya kanaler och nya sätt att förmedla åsikter och kunskaper. Kvaliteten är blandad. Men behovet av mångfald finns verkligen.

Det enda som kan bryta den här trenden mot polarisering och konflikt är förståelse. Vi behöver brobyggare som kan se och förstå båda sidor.

Richard Swartz har alltid haft förmågan att tillföra något nytt. Så att man stannar upp och tänker- javisst så är det.

Här handlar det om namnet. Och hur viktigt det är att få och behålla en identitet. Det fanns en gång ett TV program där en psykiater förklarade att ”du skall aldrig tillåta en annan människa att tala om vem du är, det vet bara du”. Jag har ofta tänkt på det uttalandet och insett hur viktigt det är. Ditt namn som representerar din personlighet eller det som är hela du måste försvaras. En förtryckare är alltid ute efter att sudda ut dej. Göra dej namnlös och utan egen personlighet.

Det är heller ingen slump att förtryck och folkmord nog alltid börjar med utsuddande av det mänskliga hos de förtryckta. Richard påpekar att i ett fångläger eller koncentrationsläger har du inget namn. Du tilldelas ett nummer.

Demonisering är en form av förtryck. Istället för ett namn får de en beteckning. Troll, svartskalle eller jude. En omskapad beskrivning av verkligheten är alltid en del av förtryck. Jag har alltid hävdat att de verkligt viktiga och hårda striderna alltid handlar om verklighetsbeskrivningen.

Det nyaste nya här. Palestinier har blivit till Hamas. Då är det lättare att döda tiotusental.

En svår fråga. Migration är en naturlig och nödvändig del i en föränderlig värld. Samtidigt blir en överstor migration skadlig och destruktiv.

Måste vi inte gå på drivkrafterna. Människor flyttar från fattiga svåra förhållanden till rikedom och överflöd. Det här är väl den grundläggande drivkraften. Sedan innebär krig och förtryck att människor skakas loss från sin invanda gamla miljö och migrationsvågorna kan bli stora.

Migration gynnar oftast de rika områdena. Man får in ung. driftig befolkning som står för arbetskraft. Man vill ofta få in högutbildade och högpresterande nya migranter. USA är väl det bästa exemplet på att immigranter kan bygga ett rikt land.

Ofta är området där migranter flyttar från de största förlorarna. Det är unga högutbildade som flyttar först vilket innebär att området hålls tillbaka i sin utveckling.

Det blir ofta en uppgång i kriminalitet och våld i samband med stora flyktingströmmar. Många kulturella konflikter samtidigt som migranterna blir besvikna om de inte snabbt integreras i det nya samhället.

Som sagt en svår fråga där vi borde kunna bli bättre på alla punkter. Framför allt borde en mer rättvis och jämlik värld minska energin i problemet.

Världen har blivit mer ojämlik och orättvis. Därför är människor missnöjda. Man väljer då att i val rösta på människor och partier som befinner sig längst bort från den etablerade makten. Det här är ganska enkelt men förnekas hela tiden av just den etablerade makten. Så får vi en verklighetsbeskrivning som inte stämmer med verkligheten för många människor. Vi får olika verklighetsbeskrivningar som inte kommunicerar med varandra.

Det är demokratins uppgift att hålla ihop samhället när det finns motstridiga intressen. Och demokrati är bra på det. Men det sker inte utan friktion och konflikt.

Men demokrati slutar att fungera när makten att påverka blir alltför koncentrerad. Då går man från demokrati till diktatur. Det här är en glidande utveckling. Det finns ingen skarp gräns mellan diktatur och demokrati. Men diktatur bygger alltid på maktmissbruk och brist på frihet. Och det första man missbrukar är ”makten att påverka”.

Medial makt i olika former

Makt genom kontakter och nepotism

Korruption och bestickning i olika former

Vi i de demokratiska länderna befinner oss just nu på ett sluttande plan. Demokratin monteras ner. Det största hotet kommer från det etablerade samhället som missbrukar sin överlägsna ”makt att påverka”. Men motreaktionerna kan också bli våldsamma och vi kan få en revolution.

Vi måste återgå till att lita på att demokratin skall ordna upp saker. Jämlikhet och rättvisa måste åter bli viktiga.

Vi måste göra något. Det är inte längre klimatförnekarna som är det stora problemet. Det är hycklarna och och de cyniska. De som förstått att problemet finns och att det är stort, men som förnekar sitt ansvar och trixar för att slippa förändra sitt beteende.

För det handlar om destruktivt och dysfunktionellt beteende. Vi släpper ut allt för mycket fossilt kol till atmosfären. Det är kopplat till överkonsumtion av jordens resurser. Framför allt kopplat till fossila drivmedel och resande. Flyg, bilar och båtar. Det enda sättet att hantera det här är genom att förändra vårt beteende. Och de som mest bidrar till utsläppen är de som måste förändras mest. Det kräver rättvisan.

Det är inte så svårt egentligen. Men i praktiken finns det massor med om och men. Det finns också starka intressen, ekonomiska och politiska, som försöker blanda bort korten. För att det naturliga och enkla inte skall inses.

Klimatproblemen beror på att vi släpper ut alltför mycket fossilt kol till atmosfären.

Ja det finns anledning att känna oro. Trenden är tydlig. Vi går mot inskränkningar av våra friheter och vi går mot ökad övervakning och kontroll. Vi är på väg i en riktning som liknar det Kinesiska samhället. Ett samhälle som liknar Orwells skräckversion i ”1984”.

Det talas så mycket om hot mot det öppna, fria, demokratiska samhället. Och man hänvisar nästan alltid till SD eller högernationalistiska grupper. Kanske finns ett hot där. Men det borde vara uppenbart att vi har ett inre hot. När samhället hela tiden går mot övervakning, kontroll och inskränkning av våra friheter. Hotet kommer inifrån och uppifrån.

Vi bör också lägga märke till det som Sofia M skriver att man kommer med de här förslagen vid en tidpunkt och på ett sådant sätt att de inte skall uppmärksammas. Det finns alltså en dold agenda att smyga igenom förslag och beslut. Mot folkets vilja. Det här är ett beteende som går emot demokratins själva grundide. Det skapar också en bild av ett samhälle där vi har makten däruppe och folket därnere. En grund för polarisering.

Vi behöver en återdemokratisering och en ny förståelse för vad demokrati verkligen är.

Sanna T B har gjort sig känd som en brobyggare. Någon som försöker skapa förståelse när de flesta bara klarar att ta parti för den ena eller andra sidan. Uttrycket ” När två träter är det aldrig bara den enes fel” är nog sant även i i. en polariserad värld.

De verkligt hårda och oförsonliga striderna handlar alltid om verklighetsbeskrivningen. Saker, pengar eller territorium kan man kompromissa om eftersom man delar beskrivningen om vad som är viktigt och mindre viktigt. Men verklighetsbeskrivningen erbjuder sällan möjlighet till kompromisser.

Hur skall man då få polariseringen att minska. Personligen tror jag att Sanna T B s väg är den enda rätta. Att genom sann objektivitet skapa förståelse. Ökad kunskap och förståelse för de olika parternas situation. Ett samhälle som är och uppfattas vara rättvist tror jag också hjälper.

Tyvärr använder man nu oftast andra vägar. Man försöker tysta och utesluta de grupper som man anser vara destruktiva. i min mening är det inte ett demokratiskt förhållningssätt och det kommer bara att öka polariseringen.

Det här är en del av ett stort generellt problem. Att kostnader och inkomster inte är jämnt fördelade. Att vinsterna från verksamheter inte stannar där de skapas. Eller att pengar och rikedom skyfflas runt i världen för att gynna vissa individer, grupper och områden på andras bekostnad.

Kolonialism är en del av det här. Skatteparadis är en annan del av det här. Men det kan också vara turister som samlas i vissa områden och gör livet surt för de människor som lever där permanent.

Lyfter man blicken kan väl fenomenet summeras som att de samlade resurserna som den här planeten ger oss fördelas på ett ojämlikt och orättvist sätt.

Det finns system som skall fördela och jämna ut men de är inte speciellt effektiva. Mycket av problemen uppkommer på grund av att prissättningen av varor och tjänster inte fungerar bra ur jämlikhetssynpunkt. Det är i hög grad relativ makt som bestämmer hur mycket du får betalt respektive måste betala. Det avgör i sin tur var vinsterna från den mänskliga aktiviteten hamnar.

Den här världens ekonomiska system är inte uppbyggt för att ge jämlikhet och rättvisa. Det måste rättas till. Kunskapen och förståelsen om det här måste öka.

Jag läser alltid Lisa Redin med ett positivt intresse. Han har en god akademikers förmåga att ta två steg tillbaks och se en fråga med ny, opåverkad blick. Jag saknar också FN s grundläggande syn på vår samtid. Där det finns lagar och regler för mänskliga och nationella relationer. Där de grundläggande kraven på trygghet och hänsyn avgör.

FN står i en motsatsstämning till dagens värld där den part med mest makt och inflytande sätter agendan och reglerna. Alla andra har bara att följa och lyda.

Det finns egentligen bara ett välfärdsmått som har praktisk betydelse och det är BNP. Ett ekonomiskt mått. Vi har sett många gånger hur strävan mot BNP tillväxt står i motsats till omsorg om klimat och miljö. Vi måste helt enkelt komma bort ifrån strävan efter oändlig tillväxt i ekonomin. Det kan aldrig bli ett stabilt system. Vi måste förstå varför tillväxt anses vara nödvändigt för att samhället skall utvecklas.

De 17 globala hållbarhetsmålen är ideal att sträva efter. Men vi behöver en mycket större förståelse inom ekonomin för att kunna integrera den ekonomiska verklighetsbeskrivningen med den verklighet vi har med klimat och miljöproblem, med stora politiska oroligheter och konflikter.

Riktig demokrati kräver mångfald och spridning vad gäller medier. Det måste finnas många olika röster. Ju färre medier, ju färre ägare och ju mer centraliserat ägande och styrande ju farligare för demokratin.

Hela den här artikeln genomsyras av polarisering. Tanken att det är en kamp mellan goda och onda krafter. Jag tror att just den tanken innebär ett hot mot demokratin. Eftersom den tanken föder iden om att vi måste tysta de andra för att vi på den goda sidan skall skall kunna dominera. Det är inte så demokratin försvaras. Då skall man vara glad över mångfalden och försvara röster som tycker annorlunda.

Här finns egentligen två grundläggande krafter. Den ena finns där som ett försvar för den etablerade makten. På olika sätt arbetar man för att vidmakthålla den rådande ordningen. Duarte har sina medier. Det Kinesiska kommunistpartiet har sina medier. Putin har sina. Sedan finns på den andra sidan de som säjer emot och opponerar sig. De har det oftast svårt.

Men även i demokratier har mediesamhället delats upp. Vi har Rupert Murdoch som skrutit med att han tillsatt ledare som Blair och Cameron. Stött Trump.

Så har vi fått polariseringen mellan etablissemanget och dom andra.

I Sverige där Bonniers och Schibstedt dominerar medierna totalt medför SVT och SR definitivt att mångfalden ökar. Och därför bör stödet fortsätta. Men vi lever ändå farligt i Sverige med en alltför stor koncentration och centralisering vad gäller media.