Leylinjerna är en omtvistad alternativ kunskap. Jag tycker att vi skall visa respekt för det som vi ännu inte vet och förstår. För det vet vi av erfarenhet att det har aldrig funnits en tid där vetandet varit fullständigt och komplett. När tiden går yppar sig alltid nya kunskaper. Spjutspetskunskapen visar sig vara bara en del av en mer vid och mer omfattande kunskap. Häri ligger en trygghet och en framtidstro som är viktig. Så avfärda aldrig någonting lättvindigt.

Jag anar en trötthet hos Jonas T på allt det nya som egentligen bara medför försämringar för vanliga människor. Att vi sakta tappar kontakten med naturen och det som egentligen är viktigt. Att ny teknik och nya möjligheter bara förvillar oss och leder oss i fel riktning. Det vackra ligger oftast i det enkla.

Att gå bakåt i utvecklingen är omöjligt, men vi måste lära oss att förstå och att välja det goda och det bra. Inte bara naivt enfaldigt alltid säja ja.

Det här med korruption är värt ett inlägg. Jag har tidigare varit av den åsikten att korruption varit en passiv företeelse. En bieffekt av makt. Ungefär som att järn rostar. En oundviklig effekt av tid och fukt.

Jag har nog sakta bytt åsikt. Korruption är ett aktivt sätt för en maktelit eller en diktator, som i Rysslands fall, att behålla makten. Man bygger medvetet skyddszoner runt sin makt med köpt lojalitet. De här zonerna finns i olika lager. Närmast härskaren finns ofta släkt och vänner i ett tätt lager. Nepotism. Längre bort finns andra köpta människor i gynnade positioner. Sedan kommer den välbärgade, gynnade medelklassen som också lever gott i systemet. Allt för att skapa skydd mot folket som är förlorarna. Det är folket som i Rysslands fall skickas ut i kriget.

Det enda som har en chans att bryta det här mönstret är demokrati. Ett formaliserat och rättvist sätt att tillsätta makthavarna. Det öppna, fria, demokratiska samhället är verkligen värt att slåss för.

Det här debattinlägget visar att den verkliga striden står mellan två skilda verklighetsbeskrivningar. Den Israeliska och den Palestinska. De blodigaste och mest allvarliga striderna står alltid mellan skilda verklighetsbeskrivningarna.

Hur skall man kunna kompromissa om verkligheten?

Det fortsätter ofta med en demonisering av motståndarsidan och ofta utmynnar det i våld och folkmord.

Hur skall man kunna kämpa emot polarisering i skilda verklighetsbeskrivningar? Enligt min mening är brobyggarna viktiga. De som har förmågan att ta två steg tillbaka och se på båda sidors beskrivningar med någon form av objektivitet och distans. Att förstå och försöka skapa förståelse.

Det är också rätt att släppa fram mångfalden. Benjamin K S står för den ena sidans verklighetsbeskrivning. Då måste man också låta företrädare för den Palestinska saken komma fram. Annars blir det fel. Ensidighet bygger bara på polariseringen.

EU är potentiellt farligt. De här idiotiska korkarna är bara ett symptom på ett allvarligt problem.

Makt samlar makt.

Vilka funktioner finns det som kan bromsa EU s maktambitioner? Egentligen inga som har tillräckligt mycket inflytande för att på allvar bromsa EU. Här finns ett demokratiskt underskott. Det är alltför diffust vad man skall rösta på i EU. Om jag röstar på Centerpartiet i EU valet vad kommer det att utmynna i för slags EU politik? Då kan man ställa frågan om inte valet bara är ett sätt att göra EU s makt legitim.

I EU lever byråkratin, de ledande politikerna och tjänstemännen sitt eget liv skilt från medborgarnas vardag. Riktig demokrati måste ha en decentralistisk grundton. Det måste på allvar handla om medborgarnas delaktighet och inflytande.

Det här har EU lämnat. Makt suger åt sig mer makt. Erfarenheten från andra imperier är inte positiv. Det krävdes våld för att lösa upp forna Jugoslavien och Sovjetunionen. Kina och Indien är knappast demokratiska och man förtrycker minoriteter i periferin.

Det enda sättet att få en bra utveckling i Europa vore att bibehålla den lagstiftande makten i respektive land och låta EU bli enbart ett samarbetsorgan.

Då måste ju motfrågan bli. Vad är det då som hjälper miljö och klimat? Det ärliga svaret blir ingenting av det som görs just nu.

Det finns två verklighetsbeskrivningar eller tolkningar som står emot varandra. Den första är den helt dominerande och den säjer att teknisk utveckling och samhällets satsningar kommer att medföra de förändringar som behövs för att klara klimatet. Ett helt oförändrat grundsystem med mer klimatvänlig teknik och några nya regler räcker. Det behövs inga grundläggande förändringar av vanor och livsstil.

Den andra beskrivningen av problemet slår fast att vi behöver förändras. Våra vanor, vår livsstil och vårt samhälle måste förändras för att vi skall klara klimat och miljö. Det är nog också klimataktivisternas övertygelse.

Ingenting av det vi ser hittills visar att det första alternativet räcker för att klara miljö och klimat. Ny teknik bidrar till förbättring, men det räcker inte eftersom konsumtionen av varor och resor ökar hela tiden, Det är det etablerade samhällets version. Tar man i beaktande att det är den fattigaste delen av världen som drabbas hårdast av klimatkatastrofen förstår man orättvisan i utvecklingen.

Så det är två verklighetstolkningar som står emot varandra. Jag väljer inte hycklarnas beskrivning, utan sätter större tilltro till klimataktivisterna.

Centralism är verkligen en destruktiv kraft. Varför inte bara låta olika områden utvecklas? Centrum och periferi, storstad och landsbygd. Alla måste få leva under samma förhållanden och regler. Så är det verkligen inte idag.

Mycket av den turbulens, konflikt och polarisering vi ser idag handlar om den växande klyftan mellan centrum, storstad, och periferin, landsbygd. Det har blivit till en konkurrens om högutbildade människor och investeringar Där storstad, centrum har alla resurser att konkurrera ut landsbygden.

Men är det det här landet vi egentligen vill ha? Vill vi ha ett A och ett B lag. Vill vi bygga ett land där elit och överklass står emot de andra i en underklass. Formulerar man det så här är det nog inte många som säjer Ja. Men det är den här världen vi bygger, naivt omedvetna om konsekvenserna.

Göteborg eller Stockholm som huvudstad spelar ingen roll för oss som bor på landsbygden. Men vi vill inte ha den här världen som är så tydligt centralistisk.

Det är faktiskt sant. Vänstern behöver uppdatera sina teorier om varför världen är en ojämlik och orättvis plats. Men det innebär inte att man har i grunden fel.

De ekonomiska teorierna behöver uppdateras och den ekonomiska förståelsen måste bli större. Först måste vi förstå att det akademiska ämnet ekonomi i grunden är en beteendevetenskap. Det handlar om mänskligt beteende i relation till pengar och resurser. Det innebär att ekonomiska förhållanden är politiskt påverkbara.

Marknadsliberalerna vill gärna se ekonomi som ett naturvetenskapligt ämne där mänsklig påverkan och inverkan bara stör de naturliga ekonomiska lagarna. Bäst fungerar, enligt deras syn, ekonomin om samhällets styrning är så liten som möjligt. Marknadsliberalism.

Den andra viktiga insikten är att det finns ett direkt samband mellan makt och vinst/rikedom. Det kan härledas från prisbildningsmekanismen. Tänk att två parter sitter på varsin sida av ett bord och förhandlar om priset på en vara eller tjänst. Då är det den relativa, inbördes makten som avgör vem som får den största andel av den vinst som uppgörelsen kommer att medföra. Parterna är i stort sett aldrig helt jämnbördiga.

Maktfaktorer i sammanhanget kan vara.

Kunskap och information

Ekonomisk storlek och styrka

Starka varumärken och marknadsföring

Politiskt och medialt inflytande

Utbud och efterfrågan påverkar också maktrelationen

Den här teorin är den mest grundläggande inom ekonomi. Den kan förklara varför kvinnors löner är i genomsnitt lägre än mäns. Den kan förklara varför vissa grupper och områden blir rikare än andra. Enkla teorier om utbud och efterfrågan kan aldrig klara det.

Makten är det man måste följa för att se hur samhället utvecklas. Kolonialism är det samhälle man får om makten är ojämnt spridd ur ett geografiskt perspektiv.

Man hajar till när en uttalad EU vän som Annika S M visar oro över EU s maktambitioner. För här finns verkligen skäl att känna oro. EU har ingen stark konstitution som avgränsar och tydligt begränsar centrums möjligheter att bygga upp sin egen makt. USA har den starka konstitutionen som sätter gränser, begränsar och reglerar maktstrukturen. Därför har USA fungerat hyggligt under lång tid som union. Men även USA har nu problem.

”Muddling though” är tydligen ett vedertaget begrepp för EU elitens trixande för att hela tiden öka sin makt. På bekostnad av framförallt medborgarna och medlemsländerna. Ett skrämmande och i grunden odemokratiskt beteende. Demokrati handlar om att fördela makten på ett rättvist och formaliserat sätt. Om då den styrande eliten rundar de regler som finns och samtidigt utnyttjar son makt för att påverka opinion och medlemsländer att gå med på ambitionerna. Då har man passerat det som kan anses som ett demokratiskt beteende.

Det är inget okänt fenomen i historien att imperier utvecklas i en centralistisk och diktatorisk riktning. Sovjetunionen, forna Jugoslavien, Kina, Indien mm. Även USA har numer problem när ojämlikheten och orättvisan mellan ett rikt och inflytelserikt centrum och periferin blivit så stora att landet och demokratin hotas.

Imperier och imperiedrömmar är farliga och destruktiva.

Hyckleriet är omfattande när det gäller klimatkrisen. Att tillåta reklam för de största klimatbovarna är en form av hyckleri. Det är också en del av att inte ta hotet på allvar. Det underlättar människors möjlighet att själv bli hycklande. ”Vi människor förstör klimatet, men det är andras fel och ansvar. Inte mitt.”

Man kan väl ifrågasätta själva OS iden. Det innebär att stora mängder människor reser mycket. Det innebär också att vi överkonsumerar. Samt att vi fokuserar på fel saker. Det finns viktiga saker som bör åtgärdas. Bland annat klimatet.

Det finns ett tydligt motsatsförhållande när det gäller turism. Orter och människor är beroende av de inkomster turismen ger samtidigt som det ofta är jobbigt med turister. Det är inte alltid så att de människor som får fördelarna är samma människor som upplever nackdelarna.

Här finns i grunden mänsklighetens stora problem med fördelningen av våra resurser. Vi har egentligen tillräckligt mycket av allt. Men vi klarar inte av att fördela rättvist. Turismen har varit ett sätt att fördela rikedom från fattig till rik. Men numer är det inte självklart att det är de lokala och fattiga som får inkomsterna från turismen.

I en värld som är ojämlik och där utvecklingen går åt fel håll är det inte konstigt om även turismen skapar friktion och konflikt. Vi måste återfå insikten att en strävan efter jämlikhet är viktigt för att vi skall få en fridfullare värld.

Själva resandet är ofta skadligt för klimat och miljö. Värst är flyget men allt resande skadar på något sätt. Det får man inte glömma.