Den absolut viktigaste politiska skiljelinjen i Sverige och de flesta demokratiska länder går mellan ”Etablissemanget” och ”Ickeetablissemanget”. Nu är ju inga politiska partier rena det ena eller det andra. Man är mer eller mindre. Det finns också Populister som ger sken av att vara ”Ickeetablissemanget”, men egentligen bara är ute efter röster.

Etablissemanget är en elit av människor centralt placerade och inte alls organiserade på något sätt. Löst sammanslutna. Men det finns ofta ett samband. Kontakter är viktiga. Man har stort inflytande inom politik, ekonomi och media. Det är oftast etablissemangets verklighetsbeskrivning som dominerar hur politik och samhälle beskrivs. Eftersom den här gruppen har mycket makt och är ekonomiskt välbärgade kan den ses som överklass jämfört med nästa grupp.

Ickeetablissemnget. Den finns huvudsakligen utanför de stora städerna. Landsbygd, mindre städer och glesbygd är den här gruppens hemvist. Här finns ett underskott på inflytande. Man har många gånger blivit överkörda och det finns en viss bitterhet över utvecklingen. Man är fattigare än ”Etablissemanget” och därför finns det alltid ett klassdrama i den här konflikten. Det är få etablerade politiker eller medier som känner för eller jobbar för den här gruppen av människor. Man känner sig svikna och blir då lätt ett offer för populister. Man har svårt att få fram sin version av verklighetsbeskrivningen.

SD s framgångar kommer i huvudsak från att man uppfattats som ett Ickeetablissemangetparti. Hur det är med den saken efter år i regeringssamverkan är väl oklart. Men de största partierna inom etablissemanget är S och M. Och jag skulle inte bli förvånad över om de skulle samarbeta i en regering. Problemet med det för S skulle säkert bli att många väljare blir besvikna. För de finns ekonomiskt och socialt inom Ickeetablissemangetsfären. Det hände ju för C där partiledningen bestämt sig för att vara en solid del av det mer progressiva etablissemanget. Man frontalkrockade med sina väljare. Det är fortfarande oklart om C blir kvar i Riksdagen,

Nu verkar det som om S partiledning vill göra samma manöver som C. En konfrontation med många av sina väljare som finns inom det som kan betecknas som underklassen.

Både S och C måste ta sitt ansvar för den fattigare och mer bortglömda delen av Sverige och flytta ut från det Stockholmska etablissemanget.

Jag tror ändå att det är bättre att formulera om problemet. Hur skall vi få till ett bra och fungerande samhälle när befolkningen stagnerar eller minskar?

Vi har ändå en massa nya tekniska lösningar och uppfinningar som utför tunga och tråkiga uppgifter. Datorer, robotar och nu AI. Många äldre vill och kan arbeta vidare upp i ålder. Inte i de tyngsta jobben och inte i det hetsigaste tempot kanske. Någon gång måste vi få ihop allt det här. Huvudproblemet ligger egentligen i fördelningen. Hur skall vi fördela de resurser som finns på den här planeten? Marknadens svar är konkurrens och att den starka tar så mycket han kan. Man fördelar efter makt, storlek och styrka. Inte efter behov. Här någonstans behövs ett trendbrott

Vi som har mycket har egentligen mer än vad vi behöver. Det skapar också problem med överutnyttjade naturresurser. Det är inte bara klimatet som ställer till problem. På i stort sett alla områden inom naturen finns problem på grund av mänsklig påverkan och överutnyttjande. Hur skall det då inte bli när världens fattiga vill ha mer av det vi tar för givet.

Den ekonomiska världsordningen behöver förnyas. Vi behöver världsordning 2.0. Hänsynstagandet och omsorgen om natur och miljö måste bli mycket bättre. Vi måste bli mycket bättre på att fördela världens resurser och rikedomar efter behov. Inte som nu att de som har makten att roffa åt sig tar det mesta.

I det läget kommer behovet av tillväxt att minska eller försvinna. Även när det gäller antalet invånare.

Det här är en viktig varning. Efterfrågan på bostäder kommer att minska då allt färre föds och invandringen hålls på en låg nivå. Självklart kommer det att slå olika i olika områden. Troligtvis kommer storstäder att växa om än i långsammare takt. Landsbygd och glesbygd kommer att krympa.

Men varning för att bygga utan tanke. Priserna kan sjunka och hus kan bli omöjliga att sälja i vissa områden. Framför allt kommer läget att bli än viktigare. Ingen kommer att köpa dåliga lägen.

Det är redan nu hård konkurrens om arbetskraft. Framför allt den attraktiva arbetskraften. Samhället måste anpassas efter det. Lönerna borde vara högre i de områden som har svårast att finna arbetskraft. Vi måste få ett nytt sätt att beskatta. Eftersom beskattningsunderlaget kommer att koncentreras i rika områden, medan behovet av välfärd kommer att vara stort på många andra ställen.

Det här är också en fråga som måste ut till allmänheten för diskussion. Hur påverkar det här Sverige? Hur vill vi att politiker skall agera för att skapa det land vi vill ha? Det är viktigt för ungdomar också att förstå det här fr att kunna finna det rätta sättet att leva sitt liv.

Det finns inte så många som Håkan Boström i Svensk media. Alltid läsvärda, genomarbetade och genomtänkta ledare. Och man slipper känslan av att det finns en dold agenda under ytan.

I grunden är det ju överklassens och de välbärgades nyfikenhet på världen som driver turismen. Ofta en nyfikenhet på de fattigas miljöer och levnadsförhållanden. Klassdramat och kolonialismen finns i bakgrunden.

Sen är ju resandet en styggelse ur klimatsynpunkt. Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Visst finns vissa klimathänsyn men det handlar mest om illusioner. Värst var väl tanken på klimatkompensation. Där rika människor skulle plantera träd på mark som stulits av världens fattigaste. Ett stort problem här är ju att flyget i hög grad kommer undan skatter och avgifter. De skatter som finns där för att man vill styra bort från klimatskadande verksamheter genom just skatter och avgifter.

En effekt av turismen har varit att man överför pengar från världens rikaste grupper och områden till fattigare människor och områden. Det har varit viktigt. Jag har dock en känsla av att den effekten håller på att avta då spekulanter och storföretag tar en allt större del av turismens vinster medan det är lokalbefolkningen som får ta konsekvenserna och den tråkiga sidan av turismen.

Just den här frågan är nog vår tids viktigaste. Hur skall vi klara av att fördela rikedom och pengar mellan rika och fattiga områden. Mellan rika och fattiga grupper. Vi är nu inne i en tid när vi tappar omfördelande förmåga. Ny teknik och nya ideer har minskat andelen av inkomsterna som kommer från arbete. En allt större andel av de globala inkomsterna faller ut som inkomst av kapital. Det ökar ojämlikheten och gör det svårare att omfördela pengar. Arbete är lättare att beskatta än kapital.

En dellösning på det här problemet kan säkert vara att beskatta turismen och se till att beskattningen får en omfördelande effekt så att det stöder lokalsamhället och de fattigaste.

Globalisering som företeelse har tagits för given och slutat ifrågasättas. Den teoretiska tanken är att man skall ta bort tullar och olika restriktioner för utbyte av varor och tjänster över hela planeten. Man får en global konkurrens som driver ner priset på varor för konsumenternas bästa.

Men vi behöver nu också diskutera på allvar de negativa konsekvenserna av globaliseringen. Regler och lagar finns ofta där för att skydda människor och grupper. Tar vi bort reglerna och lagarna så gynnas de företag och områden som har minst kostnader för sin produktion. Det som driver kostnader kan vara regler på arbetsmarknaden som reglerar arbetstid, minimilöner och andra arbetsvillkor. Billiga kostnader får man om man struntar i miljö och klimat.

Vi har i Sverige och Europa ett viktigt och starkt skyddsnät för människor, djur och miljö. I en företagsmiljö blir det kostnader. Vi har ett utbyggt välfärdssystem. I en företagsmiljö blir det till skatter som driver upp kostnaderna.

Vi måste skydda vårt utvecklade samhälle och då kan vi inte ha alla gränser öppna. Då klarar vi inte av konkurrensen från värre samhällen med bland annat diktaturer.

Vi har varit naiva när vi släppt iväg viktiga produktioner av bland annat mat och medicinsk utrustning i tron att omgivningen alltid är god och hjälpsam.

Frågan är om det är Northvolt som håller på att haverera eller om det är en illusion som håller på att brytas. Illusionen om att vi kan fortsätta som tidigare bara vi byter energikälla till el och skaffar lite ny teknik.

Jag har länge hävdat att klimatkrisen inte är en kris i fysik, teknik, biologi eller meteorologi. Det är en kris skapad av dysfunktionellt mänskligt beteende. Vi kan leva ett bra liv på den här planeten med ett mycket lägre uttag av resurser och mycket mindre påverkan på miljön.

För skall vi vara ärliga är inte klimatkrisen den enda kris vi befinner oss i. Klimatkrisen kan väl ses som att vi överutnyttjat atmosfären som dumpningsplats för vår livsstils avfall i form av co2. Men det finns ju många andra kriser. Vi kan väl bara ta upp några.

Brist på vatten. Vi lever på många platser just nu på uråldriga reserver djupt ner i marken. De varar inte i oändlighet. Hur skall vi då ha vatten för våra liv och för att odla vår mat.

Det börjar hända otrevliga saker bland många djurarter. Populationerna minskar ofta utan att vi har en aning om varför. Vi förstår oftast inte konsekvenserna heller. Vi har exemplet med bin och pollinerare till exempel.

På område efter område hittar vi kriser. Vi skulle kunna se det som en huvudkris med förgreningar. Det är dysfunktionellt mänskligt beteende som är huvudproblemet i samverkan med en växande global befolkning. Vi måste lära oss begränsningens princip. Att inte vräka oss fram och hela tiden överutnyttja känsliga naturresurser.

Det är samma sak med elektrifieringen av våra liv. Även om vi slutar använda fossilt kol så kommer elektrifieringen att kräva enorma uttag av till exempel metaller från gruvor. Enorm förstörelse av natur och naturupplevelse i form av vindkraftparker och vattenkraft. Med mera.

Det finns bara en vettig väg ut ur det här. Det är att förändra vår livsstil och vårt beteende. Vi måste lära oss att vårda och hushålla naturen och att ta ett globalt ansvar för allt på den här planeten.

Intressant och kunnigt inlägg i debatten. I övrigt har de flesta synpunkter som kommit fram på något sätt en dold agenda eller politisk prestige i botten. Man upprepar saker som blir svåra att förstå om man inte har hela bilden klar för sig. Det är dock många vanliga människors tillvaro som påverkas av vad som bestäms eller inte bestäms.

Per Kågesons tankar känns vettiga på många sätt. Kärnkraften kommer att bli dyr. Alla olyckor borde varna oss för en fortsatt utbyggnad. Vindkraften är impopulär hos alla som drabbas. Det borde innebära att man stoppar det mesta av utbyggnaden på land. Dessutom visar undersökningar att den är olönsam. Man producerar mycket el när det blåser vilket trycker ner priserna. Då är det svårt att nå lönsamhet.

Solel tror jag är framtiden för den stora bulkproduktionen av klimatvänlig el. Problemen finns så klart vintertid. Men måste lösningarna alltid vara så storskaliga.

Elefanten i rummet när det gäller elproduktion är så klart. ”Varför måste vi bygga för så mycket el”. Skall vi göra vägtransporter drivna av el innebär det ett behov. Men det är hanterbart och bör kunna fyllas i hög grad genom effektiviseringar och besparingar. Vi skall inte bygga mer vindkraft och inte mer kärnkraft.

Sedan skall inga politiker, företagsmänniskor eller Stockholmare inbilla sig att Norrland är ett smörgåsbord med naturresurser fritt att utnyttja. För exploatörer eller nykolonialister.

Jag tänker inte kommentera den här ledaren. Jag tänker bara kommentera att den ens finns här. Israel är ett krigförande land. Israel anklagas för folkmord på Palestinier. Ändå får man tillgång till medial plats i Sverige där man kan breda ut sig om sina åsikter och värderingar.

Hur kan det komma sig att Sverige eller åtminstone GP är så israelvänliga. Den israelvänliga synen på vad som händer i Mellanöstern har totalt dominerat nyhetsflödet i samband med de senaste månadernas händelser. Det har förvånat mej. Jag trodde vi skulle klara av en större opartiskhet och en större betoning av mänskliga rättigheter och folkrätt.

Något har hänt i Sverige. Vi har aldrig varit en föregångare vad gäller mångfald i medier. Det har länge varit storstad/Stockholm och marknadsliberalism som dominerat opinionssidorna. Men nu har det blivit allt svårare att hitta avvikande åsikter och nytänkande. De människor som försökte ha en självständig vinkel på utvecklingen har modererats eller tystnat. Håkan Boström på GP och Ola Nordebo på VK var sådana röster. Tidningarna har plockat bort läsarnas egna kommentatorsfält. Det var ibland intressantare att läsa kommentarerna än artiklarna och de bidrog definitivt till att öka mångfalden.

Den fria pressen kvävs just nu i Sverige. Israelvänliga strömningar har fått betydligt större utrymme. Har det här att göra med ägarbilden av Svenska medier?

Läste också idag att Israel hade militärt slagit till mot Al Yazeeras kontor på Västbanken. Israel och de Israelvänliga grupperna vill ha full kontroll över information och medier.

Mord är mord. Ett högteknologiskt mord är om möjligt än mer skrämmande än ett fysiskt mord. Mossad är en mördarorganisation och bör fördömas lika hårt eller hårdare än terroristorganisationer.

Israel korrumperar hela vår värld just nu. Bara den här artikeln är ett exempel på det. Den beskrivs på ett neutralt sätt utan fördömande av de brutala handlingar som beskrivs. Israel har alltid hävdat maktens rätt. Man har stor makt, framför allt militärt. Israel anses ha världens effektivaste militär. Man samarbetar med USA som ger dem ändå större makt i relation till omgivande länder och människor.

Israel har stort inflytande över politiker och medier. Och man är aktiv när det gäller att tränga ut kritiska åsikter ur det offentliga samtalet.

Israel är en skurkstat som visar förakt för internationella lagar och regler. Land skall med lag byggas är ett uttryck som verkligen betyder någonting. Israel hävdar hela tiden maktens rätt.

Det är lag, rätt och rättvisa som skall bygga världen. Inte makt. Då får vi länder som Israel och en värld av död och förintelse.

Kolonialism kan definieras som att man exploaterar naturresurser och råvaror i ett område, medan vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område. Kolonialism är en levande tankebyggnad som i hög grad formar vår värld. Kolonialism är en del av den marknadsliberala kapitalism. De grupper och områden som blir rika på systemet har ingen vilja att ändra på förhållandena.

Det borde finnas sätt att motverka de här negativa tendenserna. Vi betalar till exempel kommunalskatt och skatt till regionerna. Det innebär att Skellefteå får bära ett tungt lass när batterifabrikens krav på bostäder och struktur skall mötas. Men vi borde nog ta upp skatten på statlig nivå för att undvika de här problemen, där en enskild kommun får ta ett allt för stort ansvar.

Vi måste också få klart för oss att kolonialism är fult. Det är ett system som skapar ojämlikhet och orättvisa. Det bör fördömas på samma sätt som vi fördömer bristande jämställdhet.