Det här är storstadsvariantens kritik på min kritik mot centralismen. För både marknaden och det Socialdemokratiska etablissemanget driver åt samma håll. Storskalighet och centralism. Skadan är mycket större på landsbygden än i storstaden. Men båda har skadats.

Nu är ju det här en trend som finns i hela världen. Men det är nog få ställen som den bejakats så tydligt som i Sverige. Och visst är betongsocialdemokratin en bov. Men var finns de som står för en motröst? Det fanns nog tidigare när Fälldin kunde bli statsminister. Men det finns inte nu längre. Inte i centerpartiet eller i något annat parti. Sverigedemokraterna har fångat upp en del av det stora och befogade missnöjet.

Storstad, koncentration och centralism har blivit normen. Vi måste få fram en vettig opposition mot det här Centerpartiet borde föra en tydlig opposition mot den här ordningen. Men i samband med alliansen blev C en del av det Stockholmska storstadsetablissemanget. Man tappade kontakten med sina rötter och med det som borde vara Centerpartiets viktiga frågor.

Socialdemokraterna har alltid varit centealistiska och för storskalighet. Men även där borde man vakna upp och inse att de fattiga och förtryckta i dagens samhälle hittar man inte inom de välbärgade storstäderna och i storstadsetablissemnget.

Vakna upp. Människor är befogat missnöjda med dagens ordning. Se ocj lyssna till de människor som lever sina liv utanför bubblan.

Att vara förälder är svårt. Det kan alla skriva under på som har genomgått den upplevelsen. Det kräver en hundraprocentig hängivenhet. Det är ingenting som uppmuntras i dagens samhälle. Där jobbkarriär och bostadskarriär står över allt annat. Föräldra eller barnkarriär har också blivit betydelsefullt.

Att föräldrar tar med advokat till samtalen med läraren under samtal om elevens karriär i skolan är ett exempel på hur snett det kan vara.

Att en ledare i DN anklagar människor från 60 talet vara bovarna när det gäller dagens låga födelsetal. Att de här far eller morföräldrarna inte vill ställa upp hur som helst på att vara gratis barnpassare och medhjälpare vid barnuppfostran.

Samhället är helt enkelt inte barnvänligt. I den här artikeln påvisas medelklassens stora hyckleri. Man klarar inte av att hålla ungdomarna borta från mobilanvändandet. Det har inte blivit lättare av att olika skärmar blir så lockande. Speciellt svårt blir det när föräldrarna själva inte klarar av att avstå skärmtid. Hyckleriet är omfattande.

Det är inte lätt att vara barn i dagens samhälle. Det är inte lätt att vara föräldrar i dagens samhälle. Det är inte lätt över huvud taget att leva i dagens samhälle.

Vi har fokuserat på det materiella välbefinnandet och glömt själen. Medelklassen är rik men det psykiska välbefinnandet är dåligt. Någonting viktigt har gått förlorat i all rikedom och allt karriärklättrande.

Jag förstår inte riktigt var den här vurmen för starka personer och starka regeringar kommer ifrån. Det är i alla fall inte ifrån ett demokratiskt perspektiv på samhället. Tyskland är intressant. Framför allt för att det där finns ett ickeetablissemangetparti på vänsterkanten. Det saknas i de flesta demokratier i väst. Människor vill ha förändring. Därför röstar man på partier och politiker som inte hämtats från det styrande och mäktig etablissemanget. Det innebär tyvärr ofta högerpartier med invandrarfientlig agenda.

Vi behöver vänsterpartier som har förmåga att lyfta blicken och slita sig från Wokefrågor, som är en del av etablissemangets hemmaplan. Alltså där man hittar etablissemangets progressiva del.

Etablissemanget är elit och människorna där är överklass och välbärgad urban medelklass. Det är där man står politiskt. Man vill inte ha någon förändring av samhället och samhällets grundstruktur. Klassfrågor och frågor om rättvisa mellan rik och fattig finns inte i etablissemanget.

Världen behöver ett vänsterparti som står fritt från etablissemanget. Kanske skulle BSW kunna stå mall. Forna Östtyskland liknar Norrland i sitt utanförskap i förhållande till resten av Tyskland. Man skulle kunna ta med sig erfarenheter från kommunisttiden och förändra Tyskland i en positiv riktning. Kanske man skulle kunna förändra hela Europa och världen i en positiv riktning.

Europa skulle kunna vara ett föredöme för världen när nu så mycket går åt fel håll. Men för att kunna vara det måste man sluta ropa efter en stark man, en stark regering och framför allt sluta ropa efter ett starkt EU som kan konkurrera med Trump och Putin. Europa skulle hålla fast vid demokratiska och frihetliga ideal när det blåser allt kallare vindar.

Energi och elmarknaden har blivit platsen där man pratar om varandra. Man jämför hela tiden äpplen med päron. Där det finns så mycket outtalat och dold agenda. En artikel som den här klargör en hel del men inte allt.

Man tar för givet att elförbrukningen skall öka. Mycket. Varför inte räkna på oförändrad elförbrukning och en hög grad av sparande. Det skall inte vara en del av ekvationen att vår konsumtion skall öka. Vi måste konsumera mindre av det mesta för att vårt överutnyttjande av naturresurser skall minska.

Vindkraften är ett misslyckande eftersom ingen vill ha vindkraftverk i sin närhet. Vi kan inte bygga ut ett kraftslag som är så impopulärt. Då bygger utbyggnaden på maktmissbruk och att man kör över grupper av människor och områden i Sverige. Endera bygger man vindkraft överallt så att alla delar på den uppoffring som utbyggnad av vindkraft innebär. Eller så ersätter man de drabbade på ett sätt som verkligen motsvarar uppoffringen. Det är vi mycket långt ifrån idag.

Kärnkraft har stora nackdelar. Framför allt blir konsekvenserna av en olycka väldigt stora. Men brytningen av uran är ett smutsigt hantverk som förstör mycket natur och naturupplevelse. Slutförvaringen av avfall är inte heller löst på ett tillfredsställande sätt.

Vindkraften har stora nackdelar genom att man förstör natur och naturupplevelser. Man har inte alls löst frågan om ersättningar till närboende.

Solenergin är mer okontroversiell och bör ges företräde. Man bör även uppmuntra lösningar med intelligent styrning och batterilagring.

Framför allt bör man uppmuntra sparande av energi och minskning av resursförbrukning. Ersättningarna till de områden och regioner som står för produktionen av vår energi måste bli mycket mer rättvis. Det gäller inte bara vindkraft utan också vattenkraft. Systemen måste bli mycket mer rättvisa.

Det är en dyster tid. Maktens förkämpar och predikanter har tagit herraväldet i många och i starka länder. Vi får dock inte ge upp hoppet. Kanske behövs dagens mörker för att vi skall förstå hur viktigt ljuset är och att vi inte får släppa in mörkret av dumhet och slapphet.

Israel har korrumperat världen. De står för folkmord och apartheid. När vi västliga demokratier inte klarat av att ta avstånd från det här har vi korrumperat vårt rättsmedvetande. Det har spridit sig runt om i världen. Putin är en tjuv och oligark. Han driver ett krig som ett personligt projekt för att försköna sig själv. I Kina finns ett storhetsvansinne där man drömmer imperialistiska drömmar om världsherravälde. USA kan under Trump utveckla en egoistisk nationalism som överger demokratin och tanken på en öppen och rättvis värld.

Det finns mycket som pekar åt fel håll, men jag vill ändå dröja vid tanken på att det är vi själva som öppnat dörren på glänt så att ondskan kan slippa in. Eller vi själva som öppnat locket till Pandoras ask.

Egoism och girighet har varit drivkrafter i de senaste årens omvandling av samhället. Det har skapat så tydliga vinnare och förlorare. Ojämlikhet och klyftor har växt okontrollerat. Det har i huvudsak varit den välbärgade urbana medelklassen som varit vinnare och alla andra förlorare. Flykting och migrationsströmmarna är gigantiska. drivna av ojämlikhet och orättvisa.

Globalisering och marknadsliberalism har skapat någonting som inte kan beskrivas på annat sätt än nykolonialism. Vi har frammanat en hemsk värld och där tar hemska ledare över. Vi är själv ansvariga för att mörkret breder ut sig. Nu måste vi själva vara så vuxna att vi tar itu med att mota bort det.

Egoism och girighet måste ersättas med ett globalt ansvarstagande. Rättvisa måste råda. Och vi måste återupprätta det globala rättsmedvetandet.

Det går inte att skylla på någon. Ansvaret är också personligt. Det är mänsklihetens mörka sidor som bär ansvaret. Klimatkrisen kan bäst beskrivas som en kris skapat av dysfunktionellt mänskligt beteende. Krisen kan i grunden bara klaras genom att vi ändrar vårt beteende, vanor och livsstil.

Vi har nu genomgått en tid där marknaden har fått definiera problemen. Och fått ange lösningarna på problemen.

Elektrifiering har varit huvudspåret. Infa förändringar i livsstil och vanor. Man byter bara ut den energi som driver alla processer. El skall ersätta kol, gas och olja. Det fungerar sådär. Vi utvinner just nu mycket olja och gas. Det är svårt att nå fram när energiförbrukningen hela tiden ökar.

Man bygger också upp en tro på att det skall gå att samla upp co2 i atmosfärem och gömma densamma i berhhrunden. Det där har fungerat sådär i liten skala och ingenting säjer att det är möjligt och rimligt att göra det i den skala som behövs för att rädda klimatet.

Man har också jobbat med att förskjuta uoomärksamheten till kolets kretslopp i biosfären. Gett sig på landsbygdens försörjningsmöjligheter. Jordbruk, skogsbruk och landsbygdens våtmarker. Det är saker som har betydelse för klimatet. Men det är inte här huvudproblemen finns.

Det finns ett omfattande huckleri, inte minst inom den globala eliten, där man erkänner att klimatproblemen är ett hot. Men man tar inget personligt ansvar för det som händer. Och man stöder hela tiden de projekt och den utveckling som skall ge mest vinst. Oberoende om det hjälper eller stjälper klimatet.

Nej den enda relevanta synen på klimatproblemen är att erkänna att det är dysfumktionellt mänskligt beteende som skapar problemen.

Vi behöver nog rekapitulera vad demokrati verkligen är. Då och då. För på många sätt är demokratin hotad. Då måste vi se och förstå hoten.

Demokrati är i grunden ett formaliserat och rättvist sätt att fördela den politiska makten i samhället. Den politiska makten är väl definitionsmässigt den lagstiftande och verkställande makten.

Förutom den brukar man räkna med den ekonomiska makten och den tredje statsmakten eller den mediala makten. Vi borde nog utvidga begreppet den mediala makten till att vara ”makten att påverka”. Det finns nu så mycket som ligger utanför medierna inom bland annat internet.

Kanske finns det största hotet mot demokratin i just att ”makten att påverka” har vuxit i och med plattformar på internet. Ju mer tid vi människor sitter framför skärmar ju mer utsatta blir vi för påverkan via internet. Krafterna som försöker påverka oss är mäktiga och intelligenta. Numer också med stöd av AI.

Hur fria är egentligen valen när vi utsätts för stor påverkan? För att demokratin skall fungera bra måste det finnas mångfald och spridning vad gäller medial makt. Eller i det vidare perspektivet inom makten att påverka. Det gör det ju inte numer. I Sverige är ägarkoncentrationen stark. Ett fåtal ägare dominerar medierna. Centraliseringen till Stockholm är också stor.

Så ser det nog ut i många länder. Koncentration och centralisering av ”makten att påverka”. Frågan är om riktig och verklig demokrati är möjlig med den maktkoncentration vi har just nu inom detta område.

Samtidigt bygger demokratin på att vi skall ha självförtroendet att vara öppna. Censur och kontroll leder till att demokratin löses upp och försvinner.

Problemet har funnits länge, men på något sätt blivit mer akut i och med att Trump och Musk tagit över världens mäktigaste land.

En intelligent analys. För de människor som kommer med valanalys i Sverige har en dold, kanske omedveten, agenda. Man vill inte erkänna att den grupp man själv tillhör och den verklighetsbeskrivning man är en del av är impopulär. Det är den gruppen som missnöjet röstar emot när man vill ha en förändring.

USA har, för många amerikaner, utvecklats i fel riktning. Klyftan mellan gynnade grupper och områden och de andra har växt. Det demokratiska partiet är/uppfattas vara partiet för de gynnade grupperna. Välbärgad urban medelklass och vinnarna i den förändring som landet genomgått. Republikanerna har fångat upp missnöjet från de grupper som halkat efter. Människor från landsbygd och mindre orter som tappat försörjning och framtidstro när många industrijobb försvunnit.

Synen på de här människorna, förlorarna, är snarast nedlåtande. Räknas som en lättledd. obildad skara av de delar av storstadsetablissemanget som skrivit ner sin åsikt och gjort valanalysen.

Omyndigförklaras medborgarna och väljarna så ligger det nära till att man anser att en stark hand skall leda dem rätt. Det är en direkt väg in i odemokratiska tankar. Man ser behov av censur och kontroll. Man misstänkliggör människors missnöjesyttringar och vill förbjuda dem.

Riktig demokrati bygger alltid på en tilltro till människor och människors förmåga att fatta självständiga beslut. De flesta, kanske alla, diktaturer anser att de måste skydda samhället mot desinformation och påverkan från destruktiva krafter. Studera Kina och Ryssland. Där finns hela tiden det här misstänkliggörandet av kritiska åsikter och man påtalar alltid att illvilliga krafter, ofta utländska, försöker förstöra landet.

Vi måste återupprätta tilltron till människor och öka på självförtroendet som tillåter öppenhet och frihet. Vi måste tro på den äkta demokratin.

Det här är också en del av centralismen. När man stryper bidrag till en decentraliserad verksamhet. Att det förekommer fusk är inget som måste betyda att verksamheten är felaktig.

Centralism skapar problem. I en centraliserad organisation känner ledningen behov av att styra och kontrollera verksamheten. Det skapar problem med byråkrati, bristande utveckling och hämmad kreativitet.

New public managment är ett system och tänkesätt som skall hantera styrning. Men det stryper den decentraliserade kreativiteten när centrum skall styra och kontrollera. De mål och medel som centrum ser kanske inte alls passar verksamheten lokalt. Det innebär att verksamheten hämmas och tillfredsställelsen med arbetet försvinner.

Det som kallas bidragsfusk kanske delvis i alla fall egentligen är en anpassning till lokala förhållanden. Leder till att verksamhet som egentligen är viktigare stöds..

Centralism i den form som breder ut sig just nu är definitivt skadlig.

För att en förändring skall vara möjlig måste det finnas rättvisa. Eller åtminstone ett ärligt försök att fördela uppoffringar på ett rättvist sätt.

Ibland undrar jag om det är fossilindustrin och marknaden som driver vissa förslag och vissa krav. Kraven är så uppenbart orättvisa sett mellan olika grupper och områden att de skapar konflikt. Den energi och den samlade vilja som krävs för att driva klimatarbetet splittras då upp och avleds.

Exempel på det här är att man faster stor vikt vid våtmarker, skogsbruk och utsläpp från jordbruket samtidigt som man tar bort skatten på flyget i Sverige. Det här är provocerande och skapar konflikt mellan storstad och landsbygd. I ett läge där vi borde dra åt samma håll.

Huvudproblemet är utsläpp av fossilt kol till atmosfären. Det bör framgå i de krav på förändring som framförs. Istället riktas ofta uppmärksamheten mot kolets kretslopp i biosfären. Det är inte betydelselöst, men där finns inte huvudproblemet. Ibland misstänker jag att det är en medveten avledningsmanöver.

Vi måste förändra vårt beteende och vår livsstil. Samhället måste förändras. Men förändringarna måste vara rättvisa. De som står för de största utsläppen av co2 måste göra de största förändringarna. Uppoffringar som krävs måste fördelas på ett rättvist sätt. Annars kommer konflikter och bråk att göra nödvändiga förändringar omöjliga.