Jag har nog sett DN som hopplöst förlorad. Storstadsetablissemangets språkrör. Och så kommer en ledare som denna. Tack Lisa.

Arbetarklass och vill jag tillägga landsbygd och mindre orter syns inte och hörs inte. Det är den välbärgade urbana medelklassen som regerar. Syns och hörs. Det är den klassen som fyller vår uppmärksamhet med minoritetsfrågor och ”wokefrågor”. Ibland undrar jag om man medvetet riktar all uppmärksamhet dit för att slippa ta itu med klassfrågorna. En diskussion som genast skulle placera dem själva som en del av överklassen. Om man definierar välbärgad urban medelklass som en lightversion av överklass.

Nu har ju Trump och SD nått sina framgångar för att man ändå väljer att se och höra arbetarklassen, och landsbygden. Och så får vi den politiska och sociala situation vi har nu.

Ojämlikheten har ökat. Både i Sverige och i världen. Växande ojämlikhet ger energi till konflikter. Vi borde inte alls vara förvånad över att vi får Trump eller Putin. Det är en följd av växande ojämlikhet och växande orättvisor.

Det antyder också hur vi skall bete oss för att återfå en fredligare värld. På allvar verka för ökande jämlikhet och rättvisa. Alla medier och politiker måste lära sig att se och höra arbetarklassen.

Det har varit en jobbig period i Sveriges historia. Landet som var en föregångare i tron på fred och frihet satsar nu helhjärtat på vapen och krigsmakt. Vi har gått med i Nato och därmed förlorat vår möjlighet att agera självständigt i synen på kriser och konflikter. Inom landet går nu allt tal ut på hårdare tag och fler poliser. Det är främst migranter och flyktingar som är målet för hårdare tag.

En tro på och en satsning på fred är också en viktig del i framtidstron. Det innebär inte att man är naiv, men en underliggande tro på fred och frihet är också en tro på människors inneboende godhet. Det är grunden för framtidstro, vilket är en bristvara.

Här betonar man att fredsarbetet måste bygga på folkrätten. Det är ett viktigt konstaterande. För de stora konflikterna just nu är exempel på att man uppseendeväckande ignorerar folkrätten. Israels långvariga övergrepp på det Palestinska folket har hela tiden grundat sig på överträdelser av folkrätten. Alltifrån byggande av bosättningar på ockuperad mark till folkmord i Gaza. Dessutom anfaller Israel medvetet FN personal och journalister.

Putins angrepp på Ukraina var också ett brott mot folkrätten. Så även hans fortsatta bombande av civila i hela landet.

Sverige måste återgå till fredsarbetet och man måste med kraft hävda folkrätten i alla konflikter.

Nötkreaturens rätt till bete är viktig. Djurvälfärdsfrågor är viktiga över huvud taget. Jag är själv uppvuxen på en gård med mjölkkor. Betesdriften var så självklar att det är svårt att förstå att man vill ta bort den.

Jordbruket far illa i den nuvarande ekonomiska världsordningen. Globalisering och marknadsliberalism driver ner priset på varor. Men det sker alltid till priset av någonting. För att trycka ner priset, så att man blir konkurrenskraftig på världsmarknaden, offrar man viktiga saker. Det kan vara människors rättigheter och arbetsmiljö. Det kan vara miljö och klimathänsyn. Det kan vara, som i det här fallet, djurens rättigheter och djurvälfärd.

Det finns många bra saker med betande djur. Man upprätthåller ekosystem som annars skulle försvinna. Betesmarker är viktiga för många växtarter och djur. Det skapar också ett landskap som vi människor upplever som vackert och trevligt. Dessutom kan man producera mjölk och kött på ett klimat och miljövänligt sätt om fodret kommer från vallar och betesmarker.

Den nuvarande ekonomiska världsordningen är hemsk. Globalisering kombinerad med marknadsliberalism kan beskrivas som neokolonialism. Systemet skapar rikedom och billiga varor. Men rikedomen hamnar hos några få människor. Ojämlikheten växer mellan människor, grupper och områden. Billiga varor och överflödet får man till priset av övergrepp på människor, djur, miljö och klimat.

Företagsamhet med vinstintresse på en monopolmarknad fungerar inte. Företagens mål kommer alltid vara att höja vinsten så mycket som möjligt. Har man då monopol på marknaden så är möjligheterna obegränsade. Här försöker man begränsa möjligheterna genom myndighetsutövning. Men det fungerar uppenbarligen inte.

Förståelsen för vad som ger vinst och välfärd är fortfarande allt för låg. Det innebär att företag kan löpa amok med världen. Vi måste vakna till insikt innan det är för sent. Jag tänker återigen gå igenom vad det är som skapar företagens vinster och rikedom.

Det finns ett direkt samband mellan makt och vinst/rikedom. Man kan härleda det här till hur prisbildning och prissättning fungerar. Tänk att två parter sitter vid ett bord och förhandlar om priset på en vara eller tjänst. Vad är det för faktorer som kommer att avgöra vilket priset blir?

Det är parternas relativa makt som avgör. Den part som besitter relativt sett mest makt kommer att ha störst inflytande över hur priset blir. Ju större inflytande man har över prisbildningen, ju högre andel av vinsten, som affärshändelsen genererar, får man.

Makt i sammanhanget är ekonomisk storlek och styrka, kunskap och färdighet, marknadsföring och starka varumärken, att sälja en vara som det råder brist på, politiskt och medialt inflytande.

Företagande handlar i stort sett om att se till att din makt är större än dina motparters makt. Det som är typiskt för de företagre som blivit planetens rikaste är att de förstått det här sambandet fullt ut. Amazon och Google går direkt på makten och hoppar över att producera varor och tjänster.

På grund av det här sambandet kan aldrig fri, vinstdrivande företagsamhet funger på en monopolmarknad. Monopol innebär obegränsad makt inom prisbildningen. En statlig myndighet kan inte stå upp mot företagen och då får man de här vinstmarginalerna. Man ser ju att Vattenfall som är ett statligt ägt företag har lägre vinstmarginaler eftersom staten, vi själva, inte har motiv att öka vinsten hur mycket som helst.

Demokrati är ett formaliserat, rättvist sätt att tillsätta den politiska makten. Demokratin slutar fungera när den sittande politiska inriktningen har så stor makt att den förhindrar att andra politiska inriktningar kan ta över. I gamla tider handlade det om våld och hot om våld. Numer handlar det mest om ”makten att påverka”. Även om våld och hot om våld kan finnas med som en förlängning.

Det finns fortfarande en kvardröjande naivitet när det gäller ”makten att påverka”. Den naiviteten kommer nog från journalister själva när man lever i den gamla lite romantiska föreställningen att ”det är journalisternas roll att granska och avslöja makten”. Där glömmer man att media är makt. Att vara journalist innebär en maktposition.

”Makten att påverka” har utvecklats med internet och ett antal plattformar. Ju längre tid människor tillbringar framför skärmar ju mer makt innebär det att kunna påverka och manipulera innehållet i det som visas. Kan man skapa, manipulera och styra verklighetsbeskrivningen så styr man ett land och ett folk.

Kriget i Ukraina. Israels krig mot sina grannar. Kinas bastanta grepp om sitt rike. Allt det här visar hur stor vikt som läggs vid att skapa en för makten positiv verklighetsbeskrivning. Skall du föra krig måste du ha ett starkt grepp om ”makten att påverka”. Det är lika viktigt som att ha effektiva vapen. Det har de här förtryckande och krigförande parterna visat i praktisk handling.

Demokratin har det svårt när makten att påverka är så stark. Vi talar om vikten av yttrandefrihet. Men när någon person eller grupp har möjlighet att dränka det fria ordet i en våg av påverkan. Hur stor betydelse har då det fria ordet?

Att superrika blandar sig i val och demokrati är inte oskyldigt.Koncentration och centralisering av makt hotar alltid demokratin.

När klimatkrisen blev till en guldgruva. Man byggde upp iden eller illusionen att klimatkrisen skulle klaras genom elektrifiering. Istället för att fossilt kol skulle driva samhället och alla industriprocesser, så skulle el få den rollen. Nyckeln och trollformeln var elektrifiering. Jag antar att tanken och iden fötts inom marknaden och industrin. Här fanns massiva projekt där samhället skulle ta stora delar av kostnaden. En framgång för marknadens syn på hur klimatkrisen skulle hanteras. Här passar kärnkraftsutbyggnaden in.

Det fanns från början två tankar om klimatkrisen och her den skulle hanteras. Den första var att klimatkrisen skapas av människors dysfunktionella beteende. Vi tar ut mer resurser från naturen och den här planeten än vad den klarar av. Vi måste ändra vårt beteende genom att sluta överutnyttja befintliga resurser. Hålla oss innanför ramarna. Vi måste ändra vårt beteende vad gäller överkonsumtion och transporter för att minska utsläppen av klimatgaser.

Det andra spåret var att klimatkrisen skulle klaras genom tekniska lösningar. Elektrifiering och insamling av co2 från atmosfären var grundbultarna. I övrigt skulle samhället fungera ungefär som tidigare med konsumtion och transporter. Det här var marknadens våta dröm. Den var inte så svår att sälja in till marknadsvänliga politiker och medier. Majoriteten av medborgare hakade också på det här eftersom kraven på dem blev minimala. Skulle uppoffringar göras lades de på landsbygden i form av restriktioner på skogsbruk, jordbruk och våtmarker. Man hade också tänkt sig en massiv utbyggnad av vindkraftverk. På landsbygden.

Det andra spåret är hyckleriets seger över förnuftet. Det kommer aldrig att klara klimatet. För att göra det kommer vi och samhället att behöva förändras. Men innan den insikten nåtts fullt ut kommer många att blivit rika och många naturvärden ha förstörts. Vissa kommer att ha vunnit mycket och andra ha förlorat mycket. Men jorden och mänskligheten kommer att vara de stora förlorarna.

Det verkar bli svårare och svårare för människor att dela med sig. Dela med sig av pengar, välfärd och utrymme. Växande ojämlikhet och hårda tag i migrationspolitiken. Det går illa ihop med julens sanna budskap om gemenskap och kärlek.

För oss Norrlänningar som i åratal lidit av konsekvenserna av utflyttning är det svårt att förstå rädslan för inflyttning. Det finns två sidor av migration. Dels de problem som uppstår när någon flyttar ifrån en plats och dels problemen som uppstår när människor flyttar till en plats. Nu verkar man bara se problemen som uppstår när människor flyttar till en plats. Jag känner inte att vi här i Norrland är fientliga mot invandring. Fientligheten måste finnas någon annanstans. Jag misstänker att numer är det storstäderna som är centrum för främlingsfientligheten. Kanske beroende på gängkriminaliteten.

Vi måste samla ihop oss i synen på människor. Är det bra att befolkningen växer eller minskar? Många ekonomer och politiker idag är bekymrade över att befolkningsminskning. Eftersom trenden är tydlig att det föds allt färre barn kommer kanske världens befolkning en dag att börja minska. Japan och Sydkorea ligger i botten vad gäller barnafödande. Men i många länder skulle befolkningen minska om man inte hade invandring.

Miljö och klimatkriser förvärras om mänskligheten växer. Fler människor kräver mer resurser. Det är ett argument som återkommer att det är svårt att klara klimatet så länge jordens befolkning ökar.

Jag känner att vi måste bestämma oss för vilken fot vi skall stå på när det gäller antalet människor. Om vi tycker att det är bra om befolkningen ökar eller minskar. Det känns som om de stora egoisterna vill att befolkningen i deras vrå av världen skall öka av de önskade men minska av de oönskade. God arbetsför ung befolkning skall öka medan all annan befolkning skall minska.

Det är inte så välden skall fungera. Befolkningen kommer att stagnera när födelsetalen minskar. Det är bra för miljö och klimat. Vi måste anpassa våra samhällen så att de fungerar på ett bra sätt med en stagnerande befolkning. De ekonomiska systemen måste sluta kräva evig tillväxt.

Människor längtar efter förändring. Nästan oberoende av hur förändringen ser ut. Det måste bero på att man vantrivs i den nuvarande utvecklingen. Längtan efter förändring har fört fram Trump och i Argentina Javier Milei.

Det finns en fara i att människor röstar emot mer än att man röstar för. Vi vill inte ha en ny Hitler på den här planeten.

Argentina liknar Venezuela. Peronisterna liknar Venezuelas nuvarande styre. Man drivs av en ideologisk övertygelse om att man skall hjälpa de fattigaste människorna. I en värld där ojämlikheten bara ökar kan man inte säja annat än att det är bra. Men det finns kanske en naivitet i systemet som gör att man misslyckas. Det fungerar inte att hela tiden låna till konsumtion. Ledningen har nog också med tiden korrumperats.

Men man undrar också vilken roll USA har i misslyckandena. Hur aktiv har man varit? För det finns nog inga tvivel om att man vill ha bort de här ledarskapen. Eftersom de tydligt inte vill underordna sig USA. Sydamerika ses som USA s bakgård och man har varit aktiv med att motarbeta olika vänsterrörelser. Kuppen i Chile kanske är det mest uppseendeväckande fallet.

Javier Milei verkar vara populär hos Trump, så han lär väl få en viss hjälp därifrån. Men fortsätter han göra människorna fattiga och ökar ojämlikheten så lär han få det svårt.

Den här världen behöver en ny ekonomisk världsordning där jämlikhet och rättvisa genomsyrar systemet.

Måste man bry sig? Det är ju ett sätt att ge de här individerna makt. När man tar upp deras åsikter i en ledare. Det som kallas kulturkriget är väl egentligen en storm i ett vattenglas. En liten grupp människor som levererar åsikter i tid och otid. Ofta är det om företeelser som inte är riktigt verkliga.

Människors vardag och verklighet måste man däremot beskriva och åskådliggöra. Det har slagit mej så här i juletid att man ser fattigdomen. Hur människor studerar priser och jämför. Väljer bort det som blir för dyrt. Jag tillhör inte den grupp som måste spara och slita. Människor som verkligen har råd. Ojämlikheten syns och det är nog jobbigt för många. Julen är en konsumtionshögtid.

Vi behöver prioritera upp jämlikhet och rättvisa. Partier, debattörer och journalister måste ägna tid och uppmärksamhet åt de här frågorna.

En bra julklapp är Andreas Cervenkas bok Girigsverige.

Någonting är grundläggande fel i dagens värld. Det finns ett stort missnöje bland stora delar av planetens människor. Etablerade politiker och beslutsfattare ifrågasätts och tappar förtroende. Friktion och konflikt ökar. Demokrati och frihet tappar och försvagas.

Allt det här låter mörkt och pessimistiskt. Framtidstron är svag vilket också återspeglas i att allt färre barn föds. Känslan är att vi går mot ännu mer konflikt och våld.

Men kanske är det som vi upplever som totalt mörker egentligen en funktion av att vi utvecklas som mänsklighet. Att vi numer inte finner oss i vad som helst. Människor som drivs av egoism och girighet kommer inte undan. Det som händer just nu är en funktion av att skiljelinjerna har blivit tydligare. Rik mot fattig. Makt mot maktlöshet. Dessutom har miljö och klimatkriserna ställt krav på mänskligheten som vi förr kunde blunda för.

Vi tvingas till omprövning av vårt sätt att leva på den här planeten. Vi kan inte längre tillåta att starka män (ja det är mest män ) tar för sig på alla andras bekostnad. Ojämlikhet och orättvisa får inte genomsyra allt. Imperiedrömmare och imperiebyggare måste bort för att ge utrymme för demokrati och frihet.. Vi måste konsumera mycket mindre för att hålla oss inom de ramar som den här planeten klarar av. Och konsumtionsutrymmet måste delas solidariskt med fattigare människor och områden.

Vi kanske skall känna oss optimistiska över de konflikter och bråk vi ser. Det kanske är tecken på att vi människor vaknar till insikt om vad vi faktiskt håller på med och inser att det ligger långt ifrån det vi borde vara.