Ja ett skattesystem måste vara rättvist. Vi behöver pengar, mycket pengar, till vårt välfärdssystem. Dessutom kostar polis och vårt försvar allt mer. Så skatteuttaget skall inte minska, men kan nog bli mer rättvist än vad det är idag.

Framför allt måste man ta mycket mer hänsyn till människors rörlighet än vad det gamla systemet gör. Unga akademiker flyttar ofta bort från de kommuner där de föds. Vi får en ansamling av högavlönade i vissa områden medan gamla och lågavlönade finns i andra områden. Högavlönade har sommarstugor i vissa kommuner men betalar sin skatt i andra kommuner. Distansarbete kan utföras på distans. Kanske i en lågskattekommun.

Det är svårt att beskatta människor på kommun och regionnivå när arbetskraften är så rörlig. Det blir helt enkelt orättvist och drabbar landsbygd och glesbygd hårt.

Vi behöver förändra systemet för att öka rättvisan framför allt mellan rika gynnade områden och fattiga glesbygdsområden.

För Centerpartiet har aldrig höger-vänster varit det viktiga. Det har varit centrum mot landsbygden som varit den avgörande frågan. Centerpartiet är Sveriges landsbygdsparti i ett läge där storstad/Stockholm kommit att dominera allt för mycket. Det är C som skall ge en röst till oss landsbygdsmänniskor.

Så när processen att ombilda partiet till ett ”modernt” storstadsparti, där man tog avstånd från bondeförbundet och sina rötter, tog fart. Då innebar det ett svek mot oss på landsbygden. Annie Lööf försökte hantera det här sveket genom att skambelägga alla sympatier med Sverigedemokraterna. Det gick bra ett tag. Sen blev sveket allt mer uppenbart och C har sedan varit farligt nära att åka ut. Valet av ny partiledare var återigen en studie i svek mot landsbygden. En demonstration från ledningen av att man är en solid del av det Stockholmska storstadsetablissemanget.

Nej höger eller vänster spelar liten roll, men landsbygden i Sverige förtjänar verkligen en återupprättelse och ökat inflytande.

Återigen denna fråga. Skall vi bara viljelöst acceptera vad den nya tekniken erbjuder eller skall vi göra ett val. Det är inte första gången vi ställs inför det här, men på något sätt höjs insatsen med tiden. Enligt mej så måste vi så småningom vara vuxna att göra ett val. Ny teknik är nog i sej inte ond eller mörk. Men den blir så stark och kraftfull att den hotar mänskligheten. AI är definitivt ett sådant tekniksprång som kan hota inte bara människor utan mänskligheten.

Vi har haft den här diskussionen tidigare i samband med atombomben. Där klev vi fram och fattade beslut som hittills har förhindrat användning i krigssituationer. Men många farliga länder har atombomber. Inkluderande de krigförande länderna Israel och Ryssland.

Ett annat område som blivit hotande och destruktivt på grund av vår teknik och våra möjligheter är klimatkrisen. Vi utnyttjar fossilt kol på en nivå som påverkar klimatet. Vi har hittills inte klarat av att begränsa oss. Vi har givit oss in i en förskönad dröm om att ny teknik skall klara av det. Utan krav på förändrat mänskligt beteende.

Det som skrivs i den här debattartikeln är sant. Vi måste börja diskutera de här frågorna ur ett etiskt och moraliskt perspektiv. Vi kan inte bara låta det hända.

Vi måste som mänsklighet lära oss att säja nej till de allra mest destruktiva tendenserna och nya möjligheterna. Och det känns som om framtidens utmaningar hela tiden blir allt svårare.

Situationen med migranter eller flyktingar är ett öppet sår. Vi måste känna empati med alla behövande. För det här är en omöjlig situation. Egentligen är det väl omöjligt att skilja mellan flyktingar, ekonomiska migranter och arbetskraftsinvandring.

Det gemensamma för alla migranter är väl att man söker att flytta för att få ett bättre liv. Och vem kan säja att det är ett ogiltigt motiv.

Anser vi att migrationstakten är för hög måste vi se till att motiven för migration blir mindre. Skillnaden i levnadsförhållanden bör minska. Den globala ojämlikheten måste bli mindre och framtidsutsikterna måste förbättras på de platser där människor flyttar ifrån. Jag tror också att vi måste utveckla ansvarstagandet för de platser och de människor som finns omkring oss. Frihet utan ansvar har aldrig varit bra.

Alternativet är väl högre murar och mer taggtråd. Mer kriminalitet i systemet, där man betalar smugglare för att ta dem över gränsen. Ett system som korrumperar hela världen.

Just nu bygger vi inte en bra värld. Vi satsar pengarna på militär och polis. Inte på de saker som skall skapa framtid och framtidstro.

Det finns definitivt farlig extremism inom Sionismen. Talet om det utvalda folket och det förlovade landet ansluter till en farlig kombination av rasism och elitism. Det värsta exemplet på det var Nazismen som diskuterade Herrefolket Arierna och det tusenåriga riket. Sionisterna talar om det utvalda folket och det förlovade landet. Båda de här synsätten bör bekämpas och de är släkt med varandra. Nazisterna begick folkmord och just nu ser vi ett folkmord i Gaza.

Antisemitism är något som skall bekämpas. Men just nu är folkmordet i Gaza det som är överst på agendan och som måste stoppas på en gång. Hela tiden dödas oskyldiga människor. Och den Israeliska överlägsna krigsmakten har förvandlat hela Gazaområdet till ett koncentrationsläger.

Det finns krafter som vill misstänkliggöra berättigad kritik av folkmordet genom att kalla kritiken för antisemitism. I långa loppet kommer det att skada den Judiska folkgruppen genom att man sätter likhetstecken mellan berättigad kritik och antisemitism.

Just den här debattartikeln var extrem genom att man vägrade helt att ta upp folkmordet och drev tesen att tilltagande antisemitism inte hade något samband med folkmordet på Palestinier. Vilket så klart är helt fel. Det bästa sättet att få stopp på riskerna för antisemitism är att genast stoppa blodbadet.

Det pågår ett folkmord i Gaza. Vi får inte sluta förfäras. Israel använder sin överlägsna krigsmakt för att medvetet döda Palestinier. Det är folkmord.

Jag förfäras över omvärldens reaktioner eller brist på reaktioner. Mellan 40 000 och 50 000 människor har dödats. Många journalister och många FN medarbetare tillhöt offren. Ändå dominerar en ursäktande attityd i medierna. Det är den ursäktande och utslätande attityden och beskrivningen av folkmordet som gör dödandet möjligt. Hur kan det bli så?

Det finns i huvudsak en Israelvänlig grundsyn bland världens eliter. Utan den skulle inte folkmordet kunna pågå. Det finns också en påtaglig skillnad i hur man beskriver och tänker om värdet av olika folkslag. Det blev stora protester i Israel och på många platser i världen när några Israeliska människor från gisslan dödats. Samtidigt fortgår dödandet av palestinier i tiotal varje dag. Månad efter månad.

Att vissa människor anses värdefullare än andra människor är ett tecken på det värsta hos mänskligheten. Det var de tankarna som genomsyrade Nazismen. De skilde på herrefolket Arierna och de underlägsna raserna. Nu ser vi samma sak här. Man gör tydlig skillnad på Israeliska döda och Palestinska döda.

De värsta avarterna av mänskligt tänkande hör ihop med just det här. Man kopplar ihop rasism med elitism. Tanken på en ras som är överlägsen andra raser.

Det är sällan jag läser en ledare eller en debattartikel som så mitt i prick överensstämmer med mina egna åsikter. Men så är Oxfam en av de organisationer som tydligast står för jämlikhet och rättvisa i en synnerligen ojämlik och orättvis värld.

Flyget är värstingen när det gäller klimatet och det är de rika och den välbärgade urbana medelklassen som använder flyget mer än alla andra. Fyra femtedelar av världens befolkning har aldrig suttit i ett flygplan.

En viktig sak som man inte tar upp här är att för att klara klimatet, så kommer vi att tvingas göra uppoffringar. Och för att få med människor på att göra uppoffringar så måste bördorna fördelas rättvist. Flyget är framför allt överklassens och de inflytelserikas skötebarn. När man nu tar bort skatten på flygandet, som redan innan det var underbeskattat, så ger det en viktig signal. ”Vi som är rika och inflytelserika tänker inte bära vårt ansvar för klimatkrisen. Det får ni andra göra.”

Det är verkligen inte så vi kan klara klimatet.

En vacker text som tar upp ett viktigt ämne. Döden. Den skrämmande intigheten som väntar oss alla eller finns det något mer. Här läggs betoningen vid medmänniskornas vilja och förmåga att ställa upp. Vi tar hand om våra sjuka och döende. Istället för att se rädsla så möts vi av glädje och försoning.

Jag tror på reinkarnation. Att medvetandet fortsätter efter dödsprocessen. Kroppen dör men vårt medvetande fortlever. I en annan form, ja, men så småningom lever vi vidare i en annan kropp. En resa utan återvändo.

Min svärmor berättade att hon tyckte åldrandet var märkligt. Mitt jag är likadant nu som det var när jag var ung, men kroppen sviker. Minnet, rörligheten och styrkan försvann sakta, men tankarna var lika klara och personligheten fanns där. Kanske är det därför vi kan ana att döende på slutet snarast känner lättnad och glädje. Kan jag nu bli av med min fysiska kropp som blivit ett allt större hinder.

Någon sade en gång. ”Utmaningen att ha mycket tid är likvärdig med utmaningen att ha lite tid”. Det är kanske så vi måste se på livet. Varje ögonblick är viktigt. Gör någonting meningsfullt och viktigt med det.

Kolonialism kan väl definieras som ”Naturresurser exploateras och utnyttjas i ett område samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område hos andra grupper av människor”. Vad som händer i Norrland är ett exempel på kolonialism.

Men ser man ut över världen är kolonialism någonting som formar helheten. Vi får rika områden och rika hotspots och vi får utarmade och exploaterade områden. Benämningen är väl snarast globalisering och marknadsliberalism. De grundläggande mekanismerna är konkurrens, girighet och egoism. Slutprodukten liknar kolonialism.

För att inte det skall bli allt för destruktivt borde egoismen balanseras av ett kollektivt ansvarstagande som vi idag ser allt för lite av. Då får vi istället friktion och konflikt. Ser lite olika ut på olika platser. Men den här konflikten kan bli destruktiv på ett sätt som vi inte sett tidigare.

Spaningen här pekar nog på någonting viktigt. Behovet av trygghet har ökat eller beskrivet på ett annat sätt. Rädslan har blivit mer uttalad.

Jag tror också att det är rädslan i de grupper i samhället som har stort inflytande som ökat mest. Personligen känner jag ingen rädsla i vardagen. Jag kan inte heller säja att jag upplever att mina grannar, kompisar och släktingar verkar vara rädda. Men samhällets elit utstrålar rädsla.

Rysslands anfall på Ukraina har skapat osäkerhet om det internationella läget. Det här resulterade i krav på Natomedlemskap. Jag har dock ingen känsla av att det var ett folkligt krav. Kravet kom uppifrån. Men det har inte varit stora protester mot Natomedlemskapet. Kriget mellan Israel och Palestinierna har också gjort världen mer osäker. De flesta västländer har en Israelvänlig grundsyn. Framför allt ländernas eliter.

Framgången för Trump och andra populister har även det skapat rädsla framför allt hos ländernas etablissemang. För man utmanar i huvudsak etablissemanget. Och de här rörelserna stöds framför allt av de fattigaste områdena i periferin. Så de här rörelserna utmanar och hotar i hög grad det etablerade samhället. Man har haft väldigt svårt att möta det här missnöjet med politiska beslut. Hotet och missnöjet har man mött med retorik och påverkanskampanjer. Det som skrivs i en tidning som DN handlar i hög grad om att motverka de här rörelserna som kan beskrivas som populister, högernationalister eller ickeetablissemanget. Vi har fått en mycket mer polariserad värld.

Jag har svårt att se att man kan överbrygga klyftor och minska konflikter på annat sätt än att lita på demokratin och det öppna, fria samhället. Man måste våga släppa fram den kritiska diskussionen och lita på att människor gör de rätta valen. Och det kan aldrig vara beslut uppifrån vad som är de rätta valen. För då är det inte längre demokrati.