Det är alltid intressant att läsa utländska kommentarer om Sverige. Vi lever i en verklighetsbeskrivning som aldrig är riktigt samma sak som verkligheten. Då är det nyttigt med kommentarer som kommer utifrån.

Kronkursen är på något sätt en summering av ett lands förutsättningar och problem. Och det är som författarna skriver att det handlar mer om förväntad utveckling än om det som är just nu.

Vi har ju problem i Sverige. Vi har en mycket hög skuldsättning. Framför allt skulder kopplade till bostäder. Samtidigt finns det en stor underhållsskuld kopplad till infrastruktur. Summan av de här två sakerna gör att mycket av våra framtida inkomster kommer att vara bundna till att betala för det här.

Är man högt skuldsatt är inflationen eller en försvagning av valutan ett sätt att minska skuldsättningen.

Jag tror som författarna att kronan är rätt prissatt. Det är en illusion att den är undervärderad.

Det vore också olyckligt om man band kronan till Euron eller att vi fick Euron som valuta. Det skulle innebära att Sverige fick en tvångströja på sig som skulle medföra att landet och invånarna fick lida.

Det här är fel. Växande ojämlikhet destabiliserar ett land politiskt och socialt. Jämlikheten har minskat överallt i världen de senaste årtiondena. Och överallt har man fått större politisk oro.

Man skulle väl tro att det är vänstern som skulle få framgångar när ojämlikheten ökat. men det har blivit olika populister som fångat upp missnöjet. Varför har det blivit så?

Vänstern har alltid varit tudelad. Dels underklass som drivits av klassdramat. Sedan har det också funnits en intellektuell elit i vänstern där gruppen oftast kommer från välbärgad urban medelklass eller ren överklass. Just nu är Vänstern helt upptagen med wokefrågor och minoritetsfrågor. Man blundar för de rena klassfrågorna.

En viktig anledning till att det blivit så här är nog att klassklyftan blivit geografisk. Storstäderna har blivit mycket rikare än landsbygden. Överklass och välbärgad urban medelklass i storstäder står emot underklass och mer fattiga på landsbygden och i nedlagda bruksorter.

Det här gör också att vi får en tydlig polarisering. Verklighetsbeskrivningen skiljer mycket mellan de här grupperna. Landsbygdens verklighetsbeskrivning är mer traditionell och kanske nationalistisk. Det har populisterna fångat upp. Vänstern vill inte se klassklyftorna.

Men vänsterpartierna måste vakna och se klassdramat i det som händer. I Sverige har vi Vänsterpartiet och Centerpartiet som måste mentalt lämna storstadsetablissemanget. Ta ert ansvar för Sveriges fattigaste grupper och områden.

Det måste finnas en strävan efter rättvisa i samhället. Annars kommer samhället att brytas ned och vi förlorar tillit och förståelse.Vilket krävs för att demokratin skall överleva.

Frågan var egentligen ”Varför händer så lite för att rädda klimatet”. En mycket bra fråga som inte fick något svar här. Annat än att det år stor skillnad mellan klimatmålen och det praktiska utfallet.

Sanningen är väl den att skall man förändra samhället och världen för att minska klimatproblemen så krävs uppoffringar. Är människor tillräckligt motiverade för att göra dessa? Klimatskeptisism tror jag inte betyder mycket. Men skall man vara beredd att göra uppoffringar så måst man nog ha känslan av att uppoffringarna är rättvist fördelade.

Det här med rättvisa finns på dagordningen. Men man förstår nog fortfarande inte riktigt hur viktig den här frågan är.

EU har till exempel gått ut med propåer om förändringar av skogsbruk, våtmarker och jordbruk. De uppoffringar som krävs här hamnar på landsbygden. Eftersom EU domineras av den välbärgade urbana medelklassen så har det nog varit relativt lätt att fatta besluten i Bryssel. Men sen när besluten skall genomföras blir det tydligt vilka områden och grupper som drabbas. Då blir det svårt. Systemet uppfattas inte som rättvist.

Sen har vi frågan om flyget. Flyget är värstingen när det gäller klimathot. Släpper ut mycket co2 och gör det på fel plats. Flyget är subventionerat i jämförelse med andra verksamheter. Och nyligen beslutade regeringen att at bort flygskatten. Det här upplevs som orättvist av planetens fattigaste invånare som knappast flyger. Det är de rika och den välbärgade urbana medelklassen som flyger.

När bördorna inte fördelas rättvist så kommer man att möta motstånd.

Idag är det inte klimatskeptisism som utgör hotet. Det är hyckleriet. Man ser och förstår klimathotet, men vill inte själv stå för några uppoffringar.

Det är inte lätt när man försöker vara alla till lags och inte vill skrämma bort någon. Det här känns som någon form av ansökningstext för bidrag från staten till sin verksamhet.

Tänker man bort mängden av meningslösa ord så är ämnet intressant. Samhället och vår syn på samhället kan och kommer att påverka vår hälsa. Vill vi hela tiden springa fortare och fortare och om vi söker nya prylar, upplevelser och kickar så kommer vi att bränna ut oss själva

Min tro är att vi måste välja mellan en mer materialistisk syn på oss själva och världen eller en mer andlig syn. Det behöver inte alls handla om gud eller religion. Det är bara att betona den del av tillvaron som handlar om andliga saker. Natur, konst, musik men även frågan om vad vi innerst inne är. Vilket ärr livets mål och mening?

En andlig eller en materialistisk grundsyn. Ett vägval som är viktigt och som finns där för alla.

Det finns många tydliga och viktiga själ till att vi inte vill ha Trump som USA s president. Men om vi glömmer det och bara fokuserar på de ekonomiska aspekterna. Var hamnar vi då?

Vi behöver verkligen en ny ekonomisk världsordning. En ekonomisk världsordning 2.0. Den gamla som fokuserat på globalisering och frihandel har skapat ekonomisk tillväxt. Men den har inte alls klarat av att fördela rikedom och välfärd på ett jämlikt och rättvist sätt. Hänsyn till natur, miljö och klimat har inte heller motsvarat kraven.

Så vi måste konstatera att den nuvarande ekonomiska världsordningen är omöjlig att försvara. Det behövs en tydligare styrning av ekonomin från ett samhälleligt och politiskt håll. Lagar och förordningar måste finnas för att hålla marknadskrafterna under kontroll. Det är dock något oklart hur man skall få det att fungera.

När man försökt få en statlig kontroll av ekonomin så har marknaden alltid slagit bakut. Den har straffat dem som försökt få en mer jämlik och rättvis fördelning av vinster och välfärd. Ta Venezuela och Argentina som exempel. De har varit små aktörer som försökt stå upp mot krafter som varit betydligt mäktigare. Och USA har alltid funnits som en garant för marknaden och kapitalismen.

Men om USA genom Trump backar från rollen som den nuvarande ekonomiska världsordningens yttersta beskyddare. Vad händer då?

Ärligt talat så vet jag inte. Men det jag vet är att vi sannerligen behöver en ny ekonomisk världsordning.

Vi behöver inte diskutera Putin och Ryssland. Det är en aggressiv farlig diktatur. Putin är en imperiedrömmare. Han bygger verklighetsbeskrivningar som bara är till för att förvilla och fånga in.

Det är västs självskadebeteende vi skall diskutera. Det beteende som gör angreppen möjliga. Vi skall inte tvivla på att Putin vill och försöker utnyttja våra fel och brister. Därför måste vi undvika att göra fel och inte brista i vårt sätt.

Ökande ojämlikhet och orättvisa i länderna gör oss sårbara. USA är ett absurt ojämlikt och orättvist land. De rika områdena är verkligen rika. Det är främst storstäderna efter kusterna som seglat ifrån. Inlandet och landsbygden, rostbältet, har halkat efter och är mycket fattigare. Vi har extrema miljardärer och människor som inte har mat för dagen i samma land. I ett sjukt land kan en sjuk presidentkandidat bli president. Gör något åt ojämlikheten och orättvisan för att rädda landet. I fall som det här kommer Putin alltid att vilja strö salt i såren.

Vi har Israel som står för folkmord i Palestina. Har ett solitt stöd från USA och från stora delar av västvärldens eliter. Det skapar ett stort missnöje i stora delar av den här planetens fattigare delar. Det här är ett självmål om vi vill bekämpa Putin och hans strategier. Stödet till Israel korrumperar hela världen och underlättar allt maktmissbruk.

USA s framfart i Irak och Afghanistan har också skapat ett missnöje som givit stöd indirekt till Putin.

Vi i väst måste skärpa till oss rejält om vi inte skall förlora den här kampen, Vi måste själv verkligen stå för demokrati, frihet och rättvisa.

Vi måste flyga mindre. Flyget är värstingen. Man släpper ut mycket co2 och man gör det på sämsta stället. Vi måste jobba hårt för att öka flygskammen.

Finns det någon som tror på elflyg i kommersiell trafik. Tror inte det. Batterier innehåller inte tillräckligt mycket energi per kg för att det skall fungera. Så det behöver vi inte fundera över. Biobränsle till flyg kan nog vara ett alternativ. Men det är många som vill komma åt biobränslet. Bilar, arbetsmaskiner och båtar behöver/vill ha biobränsle. Tillgången är begränsad och bränslet lär bli allt dyrare när behovet ökar.

Att driva flyg med vätgas kan nog fungera rent tekniskt. men vätgas är inte gratis och kräver el för att produceras. Vi kommer aldrig att ha överskott på el så att det kommer att kunna produceras så mycket vätgas som behövs.

Vi måste helt enkelt förändras som individer och mänsklighet för att klara klimatet. Det är människors dysfunktionella beteende som skapar krisen. Det handlar inte om teknik och biologi. Först när vi insett det kan vi börja nå framgång.

Vi är just nu inne i en tillnyktringsfas. Vi har sett Northvolts problem. Och vi har successivt förstått vindkraftens problem. Klimatkrisen kan inte lösas genom tekniska lösningar. Det är en illusion. Det är bara förändrat mänskligt beteende som kan ta oss ur problemen.

Det är för övrigt en global kris som handlar om mycket mer än klimatet. Biologisk mångfald och vattenbrist är andra sidor av samma problem. Dysfunktionellt mänskligt beteende.

Den här ledaren är på något sätt typisk för hur debatten om EU ser ut. I frågan finns en stark ideologisk koppling. Är vi centralister som vill se ett allt starkare EU på medlemsländernas bekostnad eller vill vi ha ett EU som samarbetsorgan där den beslutande och verkställande makten finns i respektive medlemsland. Centralisterna vill låna upp pengar och fördela dem på olika projekt. Det ökar EU s ekonomiska makt påtagligt.En mycket viktig fråga för Europas framtid.

Men i ledaren reduceras denna viktiga fråga till någonting om revision och kontroll. En obetydligare fråga. Centralismen tas mer eller mindre för given. Hur skall vi medborgare kunna leva i EU om de viktiga frågorna aldrig kommer upp på bordet.

Det hela påminner om den artikel jag läste i DN för en tid sen. Den handlade om forna Östtyskland. En fattig del av Tyskland. Man intervjuade ett par som levt under kommunistregimen. De uttryckte att de inte stod ut med att någon skulle tala om för dem vad de borde tänka och tycka. Det var typiskt för kommunisttiden. Nu i EU får jag exakt den känslan. Folkvilja och opinion är något EU topparna besväras av och som de anser att de måste hantera. Inte respektera och lyssna till.

Valet handlar om ojämlikhet och orättvisa. I kanske världens rikaste land går miljoner människor hungriga. Hunger, hopplöshet och bristande framtidstro. Och så den här oupphörliga omskrivningen av verkligheten från de som bara förnekar. Att hungern beror på höga matpriser är en lögn. Varken mer eller mindre. I en värld med inflation kommer priserna på mat att gå upp. Då är det tänkt att inkomsterna skall följa med. Men är ojämlikheten och utsattheten för stor så händer inte det.

USA är ett sjukt och skadat samhälle. Då är det inte konstigt att en sjuk presidentkandidat kan bli president. Det är helt logiskt i en värld som är besatt av självskadebeteende.

Ojämlikheten har ökat generellt i den här världen och det är huvudorsaken till den politiska och sociala oron vi ser just nu. Det läggs hela tiden ut mattor med alternativa förklaringar och man bygger illusioner.

En sak som är en funktion av växande ojämlikhet är växande migrationsströmmar. Inom länder och mellan länder och kontinenter. Det bemöts i den rika världen av allt mer av murar och hinder. Orättvisan och ojämlikheten tilltar och medmänskligheten minskar.

Det är inte lätt att se ett lyckligt slut på den här utvecklingen. Det vi behöver är en ny ekonomisk världsordning där inte egoism och girighet är drivkrafterna. Det behövs ansvarstagande gentemot miljö, klimat och människor på ett globalt plan.

Det är inte alla människor som har förmågan att se och förstå vad som händer. De bara följer med strömmen och blir en del av den stora allmänna opinionen. Men så finns det några människor som verkligen har förmågan att se och förstå. De ser på strömningarna i den allmänna opinionen och kan även se vad och vem som påverkar och försöker manipulera.

Liknelsen med de döda och de levande fiskarna passar in här. De som bara viljelöst följer med strömmen är de döda fiskarna. Medan levande fiskar har möjlighet att simma dit de själva vill.

De levande fiskarna eller de som verkligen ser och förstår har här ett stort ansvar. Man måste hela tiden försöka ligga nära sanningen och försöka skingra illusionerna som skapas och bibehålls. Det här gäller i synnerhet journalister vars grundläggande kall är att spegla verkligheten och uttrycka sanningen. Två som jag anser har förmågan är Ola Nordebo och Håkan Boström. Jag tycker mej dock se att båda trubbats av på senare tid. Har trycket blivit för stort?

Det finns en Israelvänlig hållning i det Svenska samhället som förvånat mej. Jag trodde vi kunde förhålla oss mer objektiv i den här konflikten. Möjligen tror man att det kan vara ett sätt att hålla antisemitismen borta. Jag är övertygad om att det i själva verket är tvärtom. När människor märker att de ledande i samhället är orättvisa i synen på Israel/judar och det palestinska folket kommer det att leda till ökad antisemitism.

Det bästa sättet att minska risken för antisemitism är nog att få stopp på våldet och blodbadet i det här området.