Centralismen är ett monster. Det påtalas i tid och otid att samhället och demokratin är hotad. Men centralismen är verkligen ett monster som hotar samhället på allvar. Det är tendensen att flytta allt mer av makt och inflytande till centrum. Besluten kommer längre och längre ifrån de människor som berörs och drabbas.

En aspekt av centralism är att den göder byråkrati. När beslutsfattarna befinner sig långt ifrån verksamheten känner de ett behov av uppföljning och kontroll Det ökar också kraven på dokumentation och spårbarhet. Allt det här driver byråkrati. Senast är det polisen som kritiseras för att nya pengar hela tiden hamnar i byråkratin. Polisen centraliserades för ett antal år sedan.

Här är det EU som står för besluten som river våra dammar och förstör små vattensamlingar. Ett kostsamt och onödigt initiativ. Det slår extra hårt mot små samhällen och landsbygd. Liberalerna är Sveriges mest EU vänliga parti och man vill väl inte säja emot makten i Bryssel. Och så blir allt fel.

EU är centralism. Det grundläggande problemet är avståndet mellan makten i Bryssel och de områden som finns i periferin. I stort sett alla med inflytande inom EU hämtas dessutom från den välbärgade urbana medelklassen. Det ökar avståndet ytterligare till landsbygd och glesbygd. Vi har fått en rad beslut från EU som speciellt riktar sig mot och drabbar landsbygd och glesbygd. Vi har vattendirektivet, men även frågor om våtmarker, skogsbruk och jordbruk.

Centralismen är verkligen ett monster med kraft att slita sönder vår demokrati.

Den internationella rättsordningen behöver verkligen vårt stöd. Vattendelaren mellan det goda och det onda går just här. Endera låter vi rätt och rättvisa styra eller så får makten ta över. Alla de här stora fascisterna eller imperiedrömmarna hävdar maktens rätt. Putin, Netanyahu och Xi Jinping. Mot dessa mäktiga män står FN och den internationella rättsordningen. Här får inte Sverige sväva på målet.

Man kan befara att Trump är en man som inte böjer sig för rätt och rättvisa. Det är en mörk tid vi går in i. Men då är det destå viktigare att vi som förstår värdet av rätt och rättvisa står fast.

Demokrati är ett samhällssystem där rätt och rättvisa har fått bli ledorden. Hur kan vi hävda demokratin om vi inte är beredd att kämpa för rätt och rättvisa?

Israels beteende har egentligen under lång tid korrumperat världen och världens rättsmedvetande. Speciellt som man haft stöd av världens mäktigaste land, USA.

Jag är och har varit motståndare till Sverige i Nato. Anledningen till det är att det kommer att tvinga oss till tystnad och hänsynstagande till tveksamma länder och regimer. Till exempel Turkiet under Erdogan och USA under Trump.

Världen behöver en röst som säjer sanningen och inte blir tyst och vänder bort blicken när det blir jobbigt. Låt oss slippa att skämmas för att vara Svenskar.

Det här har pågått länge. Angreppen på jordbruket i klimatfrågan. I grunden finns motsättningen mellan stad och landsbygd. Den välbärgade urbana medelklassen vill inte få sin livsstil ifrågasatt och då ger man sig på landsbygden istället. Hyckleriet är uppenbart och stort.

Senast har man avskaffat skatten på flyget samt försökt få bort kommunernas rekommendationer att undvika flyg. Flyget är värstingen när det gäller klimatet. Det spyr ut massor med co2 och gör det på absolut sämsta stället högt uppe i atmosfären.

Jag har försökt att förmå forskare att redovisa de modeller som utmålar jordbruket som klimatbov. Man har talat mycket om utsläppen av metan från kossors rapande och pruttande. Faktiska siffror visar att idisslares utsläpp är lika höga som utsläppen från produktionen av ris. De största utsläppen kommer från naturliga källor som våtmarker. Den nya utvinningen av olja genom fracking orsakar utsläpp som troligen är underskattade.

Den enda förklaring som gör att man kan lägga så stora utsläpp på jordbruket är att man straffar animalieproduktionen för avskogningen av Amazonas. Det går dock alldeles utmärkt att producera mjölk och kött i Sverige utan att importera foder från Sydamerika.

En del av feltänkandet som skadar jordbruket kommer från det faktum att mat är livsnödvändigt. Utsläpp från matproduktion kan inte jämföras rakt av med utsläpp som kommer från lyx och onödiga produkter. En flygresa till Thailand kan aldrig ses som livets nödtorft. Det är lyx för de rika och välbärgade. Det samma kan sägas om överkonsumtionen av kläder och prylar Det är en lyx som vi borde kunna avstå från.

De orättvisa påhoppen på jordbruk och landsbygd skadar klimatarbetet. Istället för att lägga energin på att skydda klimatet skapar man konflikter som är onödiga. Skall vi klara klimatet måste vi göra uppoffringar. Uppoffringarna måste fördelas rättvist om vi människor skall acceptera dem.

Frihet och ansvar är ett par som är vackra tillsammans. Frihet utan ansvar är hemskt. När egoismen kräver frihet att ta för sig på andras bekostnad blir det inte bra. Nyliberalismen och marknadsliberalismen driver ofta det kravet. Frihet att ta för sig på andras bekostnad.

Det leder till att ojämlikheten ökar. Efter att muren och kommunismen föll så fick liberaler världen över nästa hybris och tänkte tankar om att nu har vi nått fram till det optimala samhället. Det va fel. Frihet utan ansvar, eller med allt för lite ansvar, har skapat ojämlikhet och ett konsumtionssamhälle som hotar planeten.

Nu har marknadsliberalismen och friheten utan ansvar nått vägs ände. Det är dags för en förnyelse. På samma sätt som kommunismen nådde vägs ände.

Det finns en hel del goda saker som kom ut av socialismen. Framför allt välfärdssamhället som bygger på iden ”Från var och en efter förmåga till var och en efter behov”.

Nu behöver vi ett nytt samhälle som bygger på erfarenheten från de gamla byggena. En syntes baserad på samlade erfarenheter.

Anita Goldman är en del av eliten. Vi har en kamp mellan eliten och de övriga medborgarna. Den har allt mer tagit formen av ett klassdrama. Rik och inflytelserik mot fattig och maktlös. Nu måste brobyggarna göra sig hörda och öka förståelsen mellan grupperna. Vi behöver inte fler i respektive hejarklack i ett läge där båda grupperna samtidigt har rätt. Och fel.

Det fanns i DN en artikel om forna Östtyskland. En intervju av en familj som levt under den gamla kommunistregimen. Frågeställningen var varför extrema populistpartier var så starka. De sade att de avskydde när politiker försökte tala om för dem vad de själva tänkte och kände. Det visste ju bara de själva. De tyckte att det inte var mycket bättre nu efter kommunismens fall.

Jag tror att det här är en nyckel för att förstå dagens problem och det stora missnöjet. För den här viljan att tala om för människor vad de tycker och hur de lever, i en situation där det inte stämmer med verkligheten, skapar frustration.

Vi har definitivt ett avstånd, en friktion och en konflikt mellan ”folket och eliten”. En välfungerande demokrati skall kunna fånga upp det här och tömma konflikten på energi. Men vi har inte längre en välfungerande demokrati. Den mediala och politiska makten har koncentrerats och centraliserats allt för mycket. Det folkliga missnöjet får utlopp i sociala medier.

Det finns en vilja hos några att misstänkliggöra, tysta och censurera sociala medier. Hat och hot är tyvärr en del av språket och missnöjet. Vissa aktörer, Trump och Putin med flera, vill utnyttja det folkliga missnöjet för sina egna syften. Problemen är dock verkliga och de måste synliggöras på något sätt.

Trump och Putin får sin chans på grund av defekter som finns i demokratin. Maktmissbruk, oförståelse och nedlåtenhet hos eliten har öppnat dörren på glänt så att de mörka krafterna kan smita in.

Problemen kan inte lösas genom censur, kontroll och hårdare tag. Demokratin och öppenheten måste förstärkas och vi måste öka förståelsen om försöken att styra och manipulera oss.

Äntligen börjar man märka av en förståelse. Vi måste lära oss att välja. Allt nytt är inte bra för oss. Det kommer fram saker och ny teknik som förstör och är skadlig. Då måste vi säja nej.

Nyliberalismen och marknadsliberalismen bygger på tanken att vi skall säja ja till allt nytt. Allt skall vara fritt. Nu behöver vi nyktra till. Privatiseringsfundamentalisterna har skadat Sverige. Privatiseringarna har ökat ojämlikheten och skapat många nya miljardärer. AI är ett område som borde ha reglerats hårt. Internet har skapat ett osunt beteende och beroende. Senast hörde jag om larmet att våra barn inte längre klarar av att leka med varandra på skolans raster. Alla stirrar ner i sin mobil istället.

Det som händer är att internet och plattformarna stjäl vår tid och våra liv. Istället för att leva i den verkliga världen lever vi i internets låtsasvärld. Det gäller alla, men barnen är känsligare.

Som Håkan B påpekar risekrar det här att omvandla våra samhällen. Internetmissbruket är och kommer att vara en klassfråga. För att bli utvecklade som människor behöver vi ett liv utanför internet. Vi behöver röra på oss, vi behöver umgås med människor och vi behöver läsa. Är det bara eliten som gör det kommer vi att skapa ett hårt klassamhälle.

Australien gör rätt som tar det här på allvar. Jag hoppas att fler följer efter. Framför allt hoppas jag att Sverige snart kommer ut ur den här nyliberala mardrömmen och börjar tänka på människors bästa.

Jag har läst den här insändaren två gånger och inser att det ligger en hel del i det som står där. Samtidigt är det nog en sanning att vi omöjligt kan klara miljö och klimat med en tillväxt som fortgår enligt nuvarande principer. Vi ställs inför ett moment 22.

Blir då slutet på den här processen en oundviklig kollaps? För cykliska kollapser är naturens sätt utvecklas. Tillväxt, stagnation och kollaps som följs av en ny tillväxtfas i en annan riktning.

Vi måste ändå söka en tredje väg. Fortsatt tillväxt kan omöjligt vara lösningen. En blind rusning mot avgrunden. Vi måste experimentera med lösningar som erbjuder en utveckling med hänsyn till klimat, miljö och människor. Ett tredje alternativ.

Den värld vi lever i just nu är inget vidare. Klimathotet skenar. Det mesta som handlar om natur och miljö går åt fel håll och våra samhällen slits itu av stora klyftor och konflikter.

Vi behöver nytänkande. Jag har alltid förespråkat att vi borde ha en mindre materialistisk och mer andlig syn på tillvaron. Våra mål borde ligga mer på det andliga planet än på det materiella.

Det innnebär inte bara gud och religion. Andlighet är för mej natur, konst, det sköna och vackra. Att stanna upp och se det fantastiska i naturen utan att konsumera den.

Den tredje vägen kanske innebär en inre revolution snarare än en yttre revolution av samhället. Men en förändring är nog nödvändig.

Läs gärna Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige. Där beskrivs ett land som är riggat för att gynna de rika och gynnade på de missgynnades bekostnad. Boken är trovärdig.

När de här skärpta kraven på amorteringsplikt infördes var det ett bra initiativ som begränsade Sveriges skyhöga skuldsättning med bostaden som säkerhet. Sveriges skuldsättning sticker ut även i ett internationellt perspektiv. Lobbyister och intressenter protesterade och kämpade emot. För människor har blivit rika på den här riggade marknaden. Det är i huvudsak de som ägt värdefulla bostäder samtidigt som man varit högt belånade som blivit miljonärer. Låga räntor innebär att tillgångar ökar i värde samtidigt som man kan ha stora lån eftersom låga räntor gör stora lån ”billiga”. Värdeökningen har skapat många miljonärer framför allt i Stockholmsområdet. Amorteringskraven har varit ett effektivt redskap för att minska den här möjligheten eftersom lån blivit ”dyrare”. Amorteringsplikten har även varit ett sätt att minska den totala risken i systemet eftersom det medverkat till att hålla ner skuldsättningen.

Förlorare har varit de som inte äger bostäder i rika. attraktiva områden. På landsbygden och i glesbygden har inte värdet på bostäder ökat i värde på samma sätt.. Eller de i de rika attraktiva områdena som inte ägt sin bostad. Det riggade systemet är synnerligen orättvist och har bidragit till ojämlikheten och motsättningen mellan storstad och landsbygd.

Det har hela tiden varit storstadslobbyister och intressenter som har motsatt sig amorteringskraven. Nu verkar man gå segrande ur striden. Man kan ändå hoppas att det finns sinne för rättvisa och klokhet så att man inte avskaffar ett system som är nödvändigt.

Det vore dödsstöten för demokratin. Budskapet till väljarna vore, ”det spelar ingen roll om du röstar höger eller vänster”, du får ändå samma politik. Så varför bry sig om att rösta? Svaret blir då, om du verkligen vill ha en förändring, måste du rösta på en person eller ett parti längst ut på den ena eller den andra ytterkanten. Leta upp en Trumpkopia vetja. För det var det väljarna i USA ville ha- en verklig förändring.

Det som beskrivs av Mats O är en intern diskussion inom etablissemanget. Det är helt befriat från den verklighet människor lever i. Där finns stora problem som måste mötas av politiker och politiska ideer. Politiska partier måste ta ställning i verkliga frågor om utveckling och vardagliga problem. I ett demokratiskt idealsamhälle har olika partier olika syn och lösningar. Man är förankrade i olika folkgrupper.

Nu är inte samarbete mellan M och S så långt borta som man skulle kunna tro. S gick för en tid sedan ut med att man inte ser Moderaterna som huvudmotståndare utan Sverigedemokraterna. Man har också förändrat en del i sin politik som gör det lättare att umgås med Moderaterna politiskt.

Men kritiken mot en sådan manöer kvarstår. Det vore en skapelse inom etablissemanget. Och budskapet vore tydligt. Det är det Stockholmska storstadsetablissemanget som styr oberoende om du röstar höger eller vänster.

Hur skall man rösta bort storstadsetablissemanget om man inte vill behärskas av det? Här borde Centern erbjuda ett alternativ. Det är också det som den inre kampen handlar om. Centern är i grunden ett landsbygdsparti. Och därmed ett alternativ. Problemet är att partiledningen har boat in sig i just etablissemanget. Klyftan mellan partiet och partieliten är stor. Därför måste man göra sig av med partiledaren och ersätta honom med en ledare som är väl förankrad på landsbygden. C behövs verkligen som ett landsbygdsparti. Vi får inte hamna i ett läge där SD suger upp alla väljare som vill ha en förändring och vill bli av med storstadsetablissemangets överhet.

Om ordet släpps fritt kommer sanningen alltid att segra. Det är en vacker formulering av en sanning. Så vad är problemet? Enligt Åsa Wikforss är det hot och hat som skrämmer journalister och proffsopinionsbildare till tystnad. Men jag tycker att man skall utvidga problemformuleringen till att vi fått en polarisering som gjort samtalsatmosfären brutalare.

De etablerade kanalerna för opinionsbildning har blivit smalare på så sätt att få aktörer har relativt stor makt när det gäller att bilda opinion. Den mediala makten har koncentrerats och centraliserats. Hälften av alla journalister lär finnas i Stockholmsområdet. De flesta tunga politiker kommer också därifrån. Normen har blivit storstad och liberalism. Det är få opinionsbildare som faller utanför den här bubblan.

Sedan finns det ett antal kanaler som inte finns inom det etablerade som är öppna för många vanliga människors yttrandefrihet. Internetplattformar som X och Facebook. Med mera. Här kan språket vara brutalt och fyllt med hat och hot. Men kanalerna är viktiga för att upprätthålla yttrandefriheten.

Kan polariseringen härledas till att proffsopinionsbildarna befinner sig någon annanstans än amatörerna. Jag tänker geografiskt, mentalt, socialt och politiskt. Att det är här klyftan finns som är grunden till polariseringen.

Det finns en tendens hos vissa av eliten eller proffsopinionsbildarna att man vill censurera bort den allmänna, amatörmässiga yttrandefriheten. En ursäkt för att bli av med hat och hot. Man hänvisar till de övertramp som finns bland annat i form av ”Trollfabriker”. Det skulle vara ett stort misstag. Censur och inskränkningar i yttrandefriheten tar alltid död på demokratin.

Ordet måste släppas fritt för att sanningen skall segra. Det behövs en mycket större mångfald och spridning inom de etablerade medierna för att ladda ur polariseringen.