Måste man bry sig? Det är ju ett sätt att ge de här individerna makt. När man tar upp deras åsikter i en ledare. Det som kallas kulturkriget är väl egentligen en storm i ett vattenglas. En liten grupp människor som levererar åsikter i tid och otid. Ofta är det om företeelser som inte är riktigt verkliga.

Människors vardag och verklighet måste man däremot beskriva och åskådliggöra. Det har slagit mej så här i juletid att man ser fattigdomen. Hur människor studerar priser och jämför. Väljer bort det som blir för dyrt. Jag tillhör inte den grupp som måste spara och slita. Människor som verkligen har råd. Ojämlikheten syns och det är nog jobbigt för många. Julen är en konsumtionshögtid.

Vi behöver prioritera upp jämlikhet och rättvisa. Partier, debattörer och journalister måste ägna tid och uppmärksamhet åt de här frågorna.

En bra julklapp är Andreas Cervenkas bok Girigsverige.

Någonting är grundläggande fel i dagens värld. Det finns ett stort missnöje bland stora delar av planetens människor. Etablerade politiker och beslutsfattare ifrågasätts och tappar förtroende. Friktion och konflikt ökar. Demokrati och frihet tappar och försvagas.

Allt det här låter mörkt och pessimistiskt. Framtidstron är svag vilket också återspeglas i att allt färre barn föds. Känslan är att vi går mot ännu mer konflikt och våld.

Men kanske är det som vi upplever som totalt mörker egentligen en funktion av att vi utvecklas som mänsklighet. Att vi numer inte finner oss i vad som helst. Människor som drivs av egoism och girighet kommer inte undan. Det som händer just nu är en funktion av att skiljelinjerna har blivit tydligare. Rik mot fattig. Makt mot maktlöshet. Dessutom har miljö och klimatkriserna ställt krav på mänskligheten som vi förr kunde blunda för.

Vi tvingas till omprövning av vårt sätt att leva på den här planeten. Vi kan inte längre tillåta att starka män (ja det är mest män ) tar för sig på alla andras bekostnad. Ojämlikhet och orättvisa får inte genomsyra allt. Imperiedrömmare och imperiebyggare måste bort för att ge utrymme för demokrati och frihet.. Vi måste konsumera mycket mindre för att hålla oss inom de ramar som den här planeten klarar av. Och konsumtionsutrymmet måste delas solidariskt med fattigare människor och områden.

Vi kanske skall känna oss optimistiska över de konflikter och bråk vi ser. Det kanske är tecken på att vi människor vaknar till insikt om vad vi faktiskt håller på med och inser att det ligger långt ifrån det vi borde vara.

Vi skall inte koppla ihop oss med Eu och Tyskland. Vi är ett självständigt land och måste kunna fatta beslut om hur vår elförsörjning skall se ut. Skyll inte på Tyskland. Det är också ett självständigt land som har full rätt att bestämma över sin egen elproduktion.

Vi hade en gång en mycket välfungerande elmarknad. Billig och stabil vattenkraft i botten gav låga och stabila elpriser. Det var till god nytta för konsumenter och för vår viktiga basindustri.

Sedan fick någon för sig att vi skulle koppla ihop oss med EU s elnät. Där är priserna generellt högre och eftersom man är beroende av vindkraft så svänger priset mycket. Det går inte alls ihop med Sverige som har ett beroende av billiga och förutsebara elpriser.

Felet ligger helt i att vi kopplat ihop oss med Europa och inte klarat av att förutse konsekvenserna. Det har också funnits en dum övertro på att marknaden skall ordna allt till det bästa. Båda de här sakerna har skadat Sverige.

Nu vill man bygga ny kärnkraft till skyhöga kostnader.. Allt för att motverka de värsta konsekvenserna av den dumhet som förstört den svenska elmarknaden. Men hur ska det hjälpa när vi redan nu har en överproduktion i Sverige. Vi har ingen inhemsk elbrist som kan dra upp elpriserna.

De enda politiker som förslagit vettiga lösningar på problemet är Vänsterpartiet. Se till att förse Sverige med el till rimliga priser och exportera sedan det som blir över. Det är en enkel, lättförståelig och bra lösning.

”Vi vill inte bli del av ett imperium igen” säjer en av demonstranterna i en intervju. Det är något som verkar upprepas på många ställen. Imperiedrömmare och imperiebyggare är de verkliga krigshetsarna. Här är det Putin man syftar på. Men vad säjer Uigurer i Kina eller Kashmirinvånare i Indien. Vad anser Palestinier och Libaneser.

Imperier är aldrig demokratiska. Människor och grupper i periferin hamnar alltid i underläge gentemot den centrala makten. Små länder som de baltiska staterna och de Nordiska länderna måste få leva utan rädsla för att slukas av större maktsfärer. Det är en synnerligen primitiv världsordning där stater med makt skall kunna ta över mindre länder. Taiwan är ett land som lever farligt, när det gäller som självständig nation bredvid Kina.

Land skall med lag byggas heter det. Och för lag och ordning på det internationella planet står FN. Organisationen behöver vårt stöd liksom tanken att det är lag och rätt som skall styra. Alla länder som hävdar maktens rätt måste fördömas. Det gäller inte minst Israel som korrumperat hela världen med sitt beteende.

Länderna kring Ryssland har nog anledning att känna oro. EU kan vara ett sätt att skydda små länder. Men även inom EU finns imperiedrömmare som vill se ett starkt överstatligt EU. Då skulle unionen kunna omvandlas från ett fredsprojekt till ett av de farliga imperierna. Där underordnade länder skulle tvingas att slåss för frihet och oberoende.

Det här handlar verkligen om vår demokrati. En riktig demokrati måste ha en decentralistisk grundton. Besluten måste fattas nära de människor som påverkas och drabbas. Annars kommer besluten inte att ha legitimitet. De kommer att uppfattas som påhopp uppifrån.

I en riktig demokrati är beslut svåra att fatta eftersom många människor är inblandade. Det är många viljor som skall komma fram. Stötas och blötas. Men när beslutet väl är fattat kommer de att vara relativt lätt att genomföra. Det uppfattas som legitimt och ett utslag av folkviljan.

I en diktatur är det lätt att fatta besluten. En eller ett fåtal bestämmer. Man kan komma fram till beslut nästan spontant. Opposition kan man ta bort eller enkelt förklara bort. Att genomföra besluten är svårare och det krävs nästan alltid maktmissbruk eller till och med våld för att genomföra dem. Ett tyst, passivt motstånd skapas mot besluten. Det gör samhället ineffektivt. Se på Sovjetunionens utveckling så förstår man nackdelarna med diktatur. Även ekonomiskt sett.

Nu står Sverige i begrepp att ta steg mot elitstyre eller diktatur. Inget jättesteg, men vi skall inte gå i den riktningen. Samhället undergrävs och korrumperas. Det kommer att göra det lättare att fatta beslut, men alla andra aspekter försämras. Tillit och förtroende är viktiga för att ett demokratiskt samhälle skall fungera. Det här är ytterligare steg i att bränna bort kittet som håller ihop samhället.

Det finns inga vinnare i en värld som blir allt mer ojämlik och orättvis. Det är något som alla måste förstå. Är man rik så vill man ändå kunna röra sig fritt i samhället. Men blir klyftorna allt för stora kommer våld att växa fram. Det innebär en förlust för alla.

Den nuvarande ekonomiska världsordningen har misslyckats. Efter att muren och kommunismen föll ansåg många att vi nått en paradisisk slutdestination i utvecklingen. Liberalism och marknadsliberalismen hade segrat en gång för alla. Så är det så klart inte. Alla ismer tillför någonting bra, men avigsidorna gör sig också gällande.

Alla stora civilisationer har fallit så småningom. Den troligaste tolkningen är att avståndet mellan eliten och folket blivit för stor. Eliten har korrumperats och glömt bort att man är beroende av folkets välvilja för att samhället skall fungera och fortleva. Efter det har nog någon form av yttre störning blivit för mycket för ett samhälle som börjat vittra sönder.

Det är nog just det vi ser nu med marknadsliberalismen. Eliten har glömt bort att man behöver folkets välvilja för att samhället skall överleva. Eliten korrumperas och tror att man kan dra samhället runt mot folkets vilja. Det går inte och samhället kan bara leva vidare kortsiktigt. En yttre störning kan få allt att falla sönder. Helt plötsligt.

Mitt hopp är att vi nått så långt som mänsklighet att vi kan ta ett steg tillbaks och betrakta vår skapelse. Därefter förändra det som måste förändras. På ett intelligent och fredligt sätt.

Jag hade tänkt skriva här. Och vem är ansvarig för de här besluten? Men det behövs egentligen inte eftersom svaret finns här. Det är EU.

EU medlemsskapet innebär en integrering med den Europeiska marknaden. Då måste man redovisa konsekvenserna tydligt. För Sverige hade en välfungerande elmarknad före EU. Baserad i huvudsak på billig vattenkraft. Stabila och låga elpriser var en bra grund för god konkurrenskraft för vår basindustri. Det gav låga och förutsägbara priser för konsumenter. Det var kort sagt bra för Sverige.

Sen kopplade man ihop vår elmarknad med kontinenten. Det gav den kris som ligger några år tillbaks. Den Ryska gasen blev dyr och Tysklands elpriser slog igenom i Sverige. Det var EU medlemskapets fel. Vad man än tycker borde man ha förklarat det tydligt. Nu har man på EU s begäran förändrat prismodellen, vilket innebär att vi blir ännu mer beroende av kontinentens priser.

Varför? Vi måste behålla beslut inom Sverige som så hårt skakar vårt samhälle. Jag har svårt att se att vi kan bibehålla en levande demokrati i Sverige där alla viktiga beslut fattas i Bryssel.

Det här är helt enkelt fel väg att gå. Det måste finnas en decentralistisk grundton i en fungerande demokrati. Besluten måste flyttas ut nära de människor som påverkas av besluten. Annars kommer demokratin att tappa förtroende och tillit.

Här har man i stort mörkat vem som ligger bakom den förändring som lett fram till att elpriserna skenar. Det är inte heller förtroendegivande.

Ekonomipristagaren påtalar att demokrati är ett av mänsklighetens största och viktigaste bedrifter. Och att det är ett starkt samband mellan demokrati och välstånd. Demokratin är i dagens värld hotad.

Marknadsliberalismen har som världsordning nått vägs ände. Den skadar samhället genom att bygga ojämlikhet och orättvisa. När samhället inte kan leverera det som medborgarna efterfrågar så tappar samhället och demokratin förtroende. Här någonstans börjar förfallet.

Kommunismen föll som världsordning därför att samhället blev toppstyrt och korrumperat. Människor tappade förtroende och så föll kommunismen, även om det fortfarande finns rester kvar.

Det var bra att kommunismen föll, men nu måste vi bli av med marknadsliberalismen. Alternativet är inte kommunism utan något nytt där erfarenheter både från marknadsliberalism och socialism finns med. Min tro är att samhället måste vara starkt för att försvara medborgarnas rättigheter. Sätta hårda och tydliga krav och regler för marknaden och företagen. Men företagen skall ägas av privata personer. Vi måste också mycket bättre förstå ”makten att påverka”. Allt för att skydda demokratin och det fria ordet. Det nya samhället kommer att vara en utveckling av och en syntes av det gamla.

AI kommer att utsätta oss för starka påfrestningar. Vårt nuvarande samhälle, där multinationella, stora företag har näst intill obegränsad makt, kommer inte att kunna skydda oss mot konsekvenserna av AI. Vi måste stärka demokratin och samhällets kontroll över utvecklingen om inte konsekvenserna skall bli destruktiva.

Nykolonialism=globalisering+marknadsliberalism

Finns det någon vinnare i det här förutom de kapitalister som blir miljardärer? Världens utveckling går bakåt. Vi har genomlevt kolonialismen och borde veta hur destruktiv och människofientlig den var. Varför upprepa det hela igen?

I mindre skala är också vi Norrlänningar utsatta för samma sak. Man tar våra naturresurser och betalar bara en spottstyver. Hur kan man över huvudtaget försvara allt det här. Det handlar i första hand inte om mänsklig ondska utan om ett systemfel. Avgörande är inte heller kommunism eller kapitalism. Det handlar om den ekonomiska marknadens mörkaste sidor. Där egoism och girighet är drivkrafterna för produktion och handel med varor.

Jag kan inte se något annat sätt att komma ur den här negativa utvecklingen än att öka kunskap och förståelse om systemet.

Det finns ett direkt samband mellan makt och vinst/rikedom. För att förstå det måste man se på prisbildningsmekanismen. Tänk att två parter sitter på varsin sida av ett bord. Man gör upp om priset på en vara eller tjänst. Då är det parternas relativa makt som avgör vilket priset blir. Priset avgör i sin tur vilken av parterna som kommer att få den största andelen av den vinst som uppgörelsen ger upphov till.

Makt i sammanhanget är kunskap och förståelse, ekonomisk storlek och styrka, marknadsföring och starka varumärken, utbud och efterfrågan eller hur eftertraktad varan är, politiskt och medialt inflytande. Med mera.

Just nu sitter vi med en allt för snäv och omogen syn på prisbildningen. Vi fäster för stor betydelse på utbud/efterfrågan. Även om man inser att kunskap har en viss betydelse. Vi måste se helheten bättre för att nå den förståelse som kan leda till förbättringar.

Nästan alla förlorar på systemet. Miljö och klimat förlorar på överkonsumtionen. Systemet skapar en ojämlik och orättvis värld som destabiliserar socialt och politiskt. Vi har inte råd att inte förstå och att inte göra något åt det.

Det finns fortfarande en nedlåtenhet när man beskriver landsbygden och landsbygdens problem. Man använder ord som höger, högernationalism eller nationalromantik. Eller för all del att Centern är böndernas parti med anknytning till Bondepartiet.. Nedlåtenheten är ibland kanske till och med omedveten. Efter årtionden av verklighetsbeskrivning där landsbygd utmålats som omodern och tråkig.

Storstad har varit normen och landsbygden har inte setts eller hörts. Den har befunnit sig under medvetenhetshorisonten. Missnöjet har vuxit och det har skapas en miljö som gjort SD, Trump och andra populister möjliga.

Kan vi inte slippa det här nu och ta problemen på allvar. Vi behöver politiker och politiska partier som ser och förstår landsbygden. Centerpartiet skulle kunna vara det partiet. Man har traditionen och det finns fortfarande dugliga och kunniga politiker i Centerleden. Krisen i partiet handlar inte om man skall vara vänster eller höger utan om man skall vara landsbygd eller storstad.

Landsbygd är framtid och måste vara framtid. I stort sett alla viktiga råvaror och resurser som vi är beroende av kommer från landsbygden. Det måste märkas i levnadsförhållanden också. Vi måste förstå vilken princip som gör en människa, en grupp eller ett område rikt. Det är makt som är avgörande när man skall prissätta en vara eller en tjänst. Och det är prissättningen som avgör var vinsterna av all verksamhet hamnar.

Fattas de avgörande besluten i storstan är det där rikedomen hamnar. Vi måste förstå den principen innan det är för sent. Hela världen håller just nu på att destabiliseras. Den ekonomiska världsordningen skapar så mycket ojämlikhet och orättvisa.

Landsbygd och landsbygdens människor är forlorare i det här systemet. Vi behöver landsbygdspartier. Där man vuxit ifrån det gamla tänkandet och kan se verkligheten som den är.

Centerpartiet borde vara ett sådant parti.