Problemen med regional ojämlikhet har funnits länge. De har varit stora. Landsbygd och glesbygd har varit förlorare och storstäder vinnare. Det är väl typiskt att det är nu man ser behovet av förändring. Nu när storstäderna inte längre bara drar ifrån och vi ser en positiv utveckling i Norrland.

Vi har länge levt under förhållanden som kan betecknas som nykolonialism, eller bara kolonialism. Begreppet har nog alltid varit aktuellt. Naturresurser, naturmiljöer och billig arbetskraft utnyttjas i ett område medan vinsterna från utnyttjandet hamnar i ett helt annat område. Hos helt andra människor än de som stod för uppoffringarna i form av sargade naturmiljöer och arbete under usla löner och usla arbetsvillkor.

Man har aldrig kallat systemet för kolonialism utan beteckningen från det etablerade samhället har varit frihandel, marknadsliberalism och globalisering.

Det har skapats rika hotspots som i praktiken varit storstäder och metropoler. Däremellan har det funnits stora områden av landsbygd och mindre städer som blivit utvecklingens förlorare. Ojämlikheten har länge funnits mellan länder och kontinenter. Men nu har ojämlikheten ökat också inom länder, vilket gjort den tydligare och svårare att sopa under mattan.

Vi har också börjat se de politiska konsekvenserna av den här utvecklingen. Det kolonialistiska systemets förlorare revolterar nu genom att inte acceptera det etablerade samhällets förklaringar och verklighetsbeskrivning. Man revolterar och så får vi vår Trump.

Vi måste också få ett nytt skattesystem som verkligen kan motverka de värsta problemen. Ta sjukvården till exempel. Den har stöpts om efter de rikas och privilegierades önskemål. Den är nu ytterst ojämlik på regional nivå. Här måste man ta stortag för att göra den jämlik. Rika människor i rika områden lever nu 10 år längre än fattiga i fattiga områden.

Den ekonomiska världsordningen måste göras om för att få mer jämlikhet och rättvisa. Gör vi inte det genom frivillighet och reformer kommer det att ske genom revolution och det vill nog egentligen ingen ha. Vi har inte så mycket tid på oss och en genomlysning av skattesystemet kan vara en bra början.

Det börjar äntligen komma några analyser som får det hela rätt. De flesta som skriver någonting anser att problemet sitter i att Trump valdes och att en samling idioter valde honom. Det är en nedlåtande och dum analys. Trump är en populist och farlig man. Men att han blev vald är ett resultat av en hemsk politik som skapat mycket ojämlikhet och orättvisa. Sen att det inte fanns några vettiga politiker eller människor över huvudtaget som uppmärksammade problemet. Än mindre politiska krafter som ville förändra situationen. Då byggdes ett befogat missnöje upp som resulterade i det som kan betecknas som en revolution. En revolution mot det etablerade samhället.

Det som skulle behövas nu är en förståelse för problemet. Istället har vi fått en envis politik som vill återgå till det gamla. Det som i grunden skapat alla problem.

Omöjligt.

Den nuvarande ekonomiske systemet med frihandel skapar rikedom och överflöd, men det klarar inte av att fördela överflödet på ett rättvist och jämlikt sätt. Problemet finns inte bara i USA. Det finns överallt. Men ojämlikhet och orättvisa som finns mellan länder och kontinenter blir inte så märkbart och kan lättare sopas under mattan. Det blir svårare när ojämlikheten finns inom länder. Den ekonomiska världsordningen är orimlig i nuvarande tappning. Ojämlikheten mellan olika områden får världen att fungera i någon form av kolonialism. Med stora områden som är och förblir fattiga. Rikedomen samlas i rika hotspots som oftast är storstäder och metropoler.

Vi måste sluta med att upprätthålla illusionen att allt var bra innan Trump. Han är farlig. En viktig del av farligheten för etablissemanget är att han klär av illusionerna att allt var bra. Därför går vi just nu igen en tid där medierna och politikerna blir mer slutna. Man jagar kritiker och sanningssägare. Man vill upprätthålla den verklighetsbeskrivning som säjer att ingenting behöver förändras.

Till och med Torbjörn Hållö avslutar sin kritik med att hylla frihandeln. Men så kommer han också från Sveriges rikaste område. Därifrån är det inte lika lätt att se ojämlikheten och orimligheten i systemet.

Segregation är så mycket mer än boende.. Men hur man bygger och tänker vid stadsbyggnad kan förstärka eller minska segregationen. Möten ger möjlighet att minska segregationen. Ju färre möjligheter man har för möten ju större riskerar segregationen att bli. Allra värst är väl gated communities där vakter och stängsel håller isär olika befolkningsgrupper.

En socialt homogen befolkning borde ge färre tillfällen till friktion och konflikt. Strävar man efter integration måste man acceptera konflikter och friktion mellan olika människor. Men det är också ett sätt att få samhället att växa känslomässigt och mentalt. Att öka kontakten mellan olika människor måste ses som någonting eftersträvansvärt. Det skapar utveckling samtidigt som man måste räkna med irritation.

En viktig del i att olika grupper skall kunna mötas och umgås är att ojämlikheten inte får vara för stor. Det gäller ekonomiskt, men även utbildningsnivå och social status. I ett ojämlikt samhälle kommer integrationen att vara svårare än i ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Det här är förmodligen viktigare än hur bostadssituationen ser ut.

Vår förmåga till integration är nog en viktig del i att skapa ett uthålligt, fritt och demokratiskt samhälle. I integrationen är förmågan att hantera de konflikter och den dissonans som oundvikligen uppstår mycket viktig. Vi måste också kunna avstå från konflikträddhet för att uppnå integration.

Segregation är skadligt och den måste motarbetas också med bostadspolitiken.

Vi har hittills varit helt oförmögna att stoppa den här utvecklingen. Det är inte mycket som tyder på att vi kommer att kunna vända utvecklingen.

Vi kan först konstatera att det är mänskligheten som orsakar klimatkrisen.

Det är mänsklighetens beteende som är orsaken. Vår livsstil kräver tillgång till energi i från fossilt kol. Det är utsläppen från förbränningen av fossilt kol som orsakar höjningen av co2 halten i atmosfären. Vilket i sin tur höjer medeltemperaturen och orsakar klimatkrisen. Det finns andra orsaker med marginell betydelse.

Klimatkrisen kan betecknas som en kris orsakad av dysfunktionellt mänskligt beteende. Det är en sannare beskrivning än allt tal om fysik, biologi och teknik. Det är mänsklighetens oförmåga att förändra ett destruktivt beteende som är problemet. Våra kunskaper är numer tillräckligt stora för att visa vägen.

Eftersom det är en fråga om beteende så måste vi hitta formler för att ändra beteendet. När vi tvingas till förändrat beteende så blir det en form av uppoffring. Skall uppoffringar vara möjliga måste de fördelas på ett rättvist sätt. Rättvisa blir grundläggande. Människor med makt och rikedom skall inte slippa undan. Tvärtom bör en grundläggande tanke vara att de som tillfört mest skada är de som skall ta de största uppoffringarna.

Det är här vi fastnat just nu. Människor vägrar göra de uppoffringar som krävs. De som har mest makt försöker styra uppmärksamheten bort från sig själva, för att slippa göra nödvändiga uppoffringar. De rika försöker köpa sig själv fria från uppoffringar. Det stadie vi befinner oss i just nu skulle nog kunna betecknas som det stora hyckleriets tid.

Börjar grupper av oss att ställa in sig på att vi inte kommer att klara klimatkrisen. De räknar med att de tillhör en privilegierad elit som kommer att klara det hyfsat bra medan resten av mänskligheten går under. Sedan kan man starta på nytt. Kollapsen och apokalypsen finns med som ett alternativ. Många superrika bygger just nu alternativa bostäder under jord som skall klara extrema förhållanden.

Det krävs av mänskligheten en förmåga till globalt ansvarstagande som det är svårt att se idag. Vi måste släppa taget om vår omhuldade livsstil, som så många egentligen bara far illa av. Kan vi det?

Sven-Erik Liedman är en arg gammal man. Sluggar mot allt eller åtminstone mycket. Han har ju rätt i att det finns anledníng att vara arg. Mycket har gått fel. Vår övertro på liberalism och marknadsliberalism har lett oss fel. Få symboliserar den här utvecklingen så väl som Stenbäck.

Nu har utvecklingen varit hemsk i hela världen. När kommunismen och muren föll i slutet av nittonhundratalet fick liberalismen, marknadsliberalismen och globaliseringen hybris. Spärrarna var borta och det gick helt fel. Alla länder har problem, men vissa länder drabbades hårdare än andra. Sverige tillhör de länder där saker gått mest fel. Stenbäck var drivande men alla var med på tåget. Privatiseringar uppmålades som en lösning för allt. Och det fanns ett ljusblått skimmer över det nya. De partier som borde hållit tillbaks och lyssnat på förnuftets röst var helt uppe i det blå.

Ojämlikhet och orättvisa har vuxit och en tyst vrede och opposition har växt. Utan att den styrande eliten sett och förstått. Har man uppmärksammat att människor varit missnöjda och arga så har man förklarat bort det med termer som GAL-TAN eller högernationalism. Klyftorna har bara vuxit tills man byggt en grogrund för populister som Trump.

Men var fanns de intellektuella och vänstern under den här utvecklingen? Det var knäpptyst. Alla kan inte vara upptagna med sina karriärer. Jobb och bostadskarriärer. Någon eller några borde ha sett och förstått vad som höll på att hända. Kanske ar ett av problemen att olika grupper fanns på olika ställen. De fattiga, försummade och drabbade fanns i huvudsak på landsbygden och i mindre samhällen. De gynnade fanns mest i storstäder och större studentstäder. De intellektuella och vänstern fanns i de gynnade områdena.

De missgynnade hade ingen som såg eller ville se. Så byggdes klyftorna upp. Var fanns Sven-Erik Liedman under hela den här tiden. Hörde man honom skrika över växande klyftor och orättvisor. Nej, det är nu han är upprörd när han ser konsekvenserna av det som hänt. Han är en del av de gynnade och privilegierade i utvecklingen. Den intellektuella elit som är mer upprörda över symptomen än över den grundläggande upplösningen av samhället.

Ett ojämlikt och orättvist samhälle ruttnar inifrån. Tar man inte tag i uppenbara problem så kommer tillit och förtroende att brännas bort. Alla partier måste inte eller bör inte definiera rättvisa på samma sätt. Men det måste finnas politiker och partier som anser att Sveriges nuvarande sjukvård är ojämlik och orättvis.

Om hela det politiska etablissemanget köper den här typen av orättvisor kommer oppositionen att bli mot etablissemanget som helhet. Det finns inget oskyldigt i det här. Det är den här typen av missförhållanden som skapar grogrund för missnöjespolitiker. En passiv orättvis politik som gör Trump möjlig.

Sjukvård och skola skall vara rättvis och finnas för alla. Privatiseringar har skadat. Passiva och fega politiker har ökat och förvärrat skadan. Sjukvården i Sverige idag är just sjuk.

Vi har systemet med privata sjukförsäkringar som gjort ojämlikhet och orättvisa till en del av systemet. Rika och privilegierade köper sig förtur i ett i huvudsak offentligt finansierat system. Absurt som John Lapidus beskriver.

Vi har systemet med stafettpersonal. Hyrläkare och hyrpersonal. Det drabbar Sveriges fattigaste regioner hårdast. Det är där det är svårast att behålla och hitta fast personal. De fattigaste regionerna har inte råd med det här systemet vilket innebär att de trofasta personer som är fast anställda får göra ett hästjobb eftersom man oftast är snålt bemannade. Ett tydligt systemfel som bara tillåts fortsätta.

Sedan har vi internetläkarna som tillåts utarma den riktiga sjukvården på pengar. De bedriver så klart inte riktig sjukvård. Deras ersättning borde handla om sjukvårdsupplysning. Systemet borde genomlysas och begränsas.

Överallt dessa fega och passiva politiker som helt enkelt gåt de rikas och privilegieras ärenden. Samtidigt bidrar man till att korrumpera hela landet. Skapa grogrund för populister och missnöjespolitiker.

Skärpning.

Det är en tung utveckling just nu. Etablissemanget känner sig hotat. Man är rädda för utvecklingen och så fattar man beslut om censur, hårdare kontroll och övervakning. Rädsla är en usel rådgivare. Vi har samma tendenser i Sverige och samma diskussioner. Man skyller på att man försvarar demokratin och så inskränker man demokratin. I grunden en absurd tankegång. Men i några korridorer verkar den te sig riktig.

När eliten tappar kontakten med vanligt folk, medborgarna, skapas klyftor och misstroende. Från båda håll. Det värsta med den här typen av utveckling är att det är nästan omöjligt att vända processen. När förtroende och tillit är borta så kommer det inte tillbaks i första taget. Vi har ju haft försoningsprocesser i många länder där det förekommit övergrepp och förföljelse. Det är sant att tiden läker alla sår men det tar oftast generationer att läka såren.

Man skall vara försiktig med att fatta överilade beslut.

Det som initierat den här vågen av tystnadskultur och censur är ju Trumps framgångar. Trump är en sjuk företeelse. Han kan bara vara möjlig i ett sjukt land. Ojämlikhet och orättvisa har fått gå allt för långt i USA. Någon borde ha dragit i handbromsen långt tidigare. Det var en analys jag läste som undrade var vänstern fanns. Var finns studenter och intellektuella. De borde ha sett och reagerat innan allt gått för långt.

Det borde ha kommit fram alternativa berättelser. Ifrågasättanden. Men ett problem idag är kanske att makten att påverka är allt för stor. Vi har förutom tidningar och TV en stor grupp av opinionsbildare som inte fanns tidigare. Lobbyister, olika individer och grupper som finns på internet. Summan av den här makten är enorm. När en grupp kopplat greppet om den makten kvävs alternativa berättelser.

Så i viss mån kan vi nog anklaga teknisk utveckling för att ställa till problem. Missbruk av makten att påverka är ett övergrepp som lätt utvecklas till förtryck.

Men censur och försöken att tysta ner människor är inte egentligen ett försvar av demokratin. Det är ett angrepp på demokratin. Den dör av syrebrist om det inte finns kritiska röster och människor som vågar säja ifrån.

Här måste alla demokratier vara på sin vakt.

Det här är en partiledare som kan fungera i Centerpartiet. Det är dock viktigt att hon inte trasslar in sig i detaljfrågor och tappar fokus. För partiet är landsbygdens parti. Som sådant är man oerhört viktig för landsbygd, mindre städer och i slutändan för hela Sverige. Ett parti som har till uppgift att balansera upp Sverige. Med uppgift att bli en motvikt mot den stora koncentration som nu ligger vid storstad/Stockholm.

Hennes presentation och utfrågning i TV kom också synpunkten att hela Sverige skall ha chansen att utvecklas. Det temat måste bli partiets nya mantra. Man kan släppa många av de wokefrågor som dominerat de senaste åren.

Sen frågan om samarbete eller inte med SD. Det har blivit en dominerande fråga i media. Hos väljarna ute i landet är det inte en dominerande fråga. Där är frågon om landsbygd-storstad mycket viktigare.

Personligen tycker jag att Centern hör mer samman med vänsterblocket. Vänstern betonar rättvise och jämlikhetsfrågor. Sverige har blivit mer ojämlikt och landsbygden är en fattigare del av landet jämfört med de mer välbärgade och rika storstäderna.

Sverige och hela världen måste satsa på jämlikhet och rättvisa i ett läge där utvecklingen gått åt fel håll ett tag nu.

Jag önskar den nye partiledaren lycka till i ett svårt jobb.

Återigen är vi i vårt tema. Skillnaden mellan verkligheten och verklighetsbeskrivningen.

Här finns verkliga offer. Uigurerna som Kina försöker utplåna. Som folk med egen kultur, historia och eget språk. I slutändan kan det hända att man är beredd att utplåna folket genom folkmord.

Xinjiang är Hankinesernas beteckning på Östturkestan och betyder ”den nya erövringen”. Imperialism och imperiedrömmande är verkligen en mänsklig farsot. Hela vår värld som vi ser den idag formas av imperiedrömmande och kolonialism. Kolonialism kan ses som imperiedrömmande inom den ekonomiska sektorn.

Kineserna är dagens värstingar när det gäller imperialism. Men historien är full av liknande inslag. Vi hade vår andel av det här i behandlingen av Samerna. Hur vi har misshandlat den Samiska kulturen och försökt att utplåna den. USA hade sin misshandel av Indianerna. Indien har behandlat Kashmir illa. Kurderna har som minoritet förföljts. Nu är det Palestinierna som förföljs och dödas av Israel.

Det är en defekt i mänskligheten som skapar imperialismen eller kolonialismen. En vilja att utöka sin inflytelsesfär på andras bekostnad. En egoism som felaktigt säjer att man har rätt att använda överlägsen makt för att kuva andra.

Det viktigaste sättet just nu för att kuva och behärska ett folk är att skapa en verklighetsbeskrivning där folkets kultur, språk och historia utplånas. Att styra och manipulera verklighetsbeskrivningen är viktigaste sättet att styra och behärska. Friheten att sprida alternativa berättelser inskränks

Här har Kina kopplat ett järngrepp om det Uiguriska folket. Språket, berättelserna och historien tystas och dödas konsekvent. Man har byggt läger för att kuva och hjärntvätta. Man utnyttjar AI för att få en fullständig kontroll på folket. På individnivå.

Allt det här är skrämmande och vi kan inte behandla Kina som ett vanligt land. Det är en förtryckande diktatur och ett imperialistiskt land.

Problemet i vår tid är att vi har så många skurkar att Kina på något sätt hamnar under medvetandetröskeln. Vi har Israel som står för folkmord på Palestinier. Vi har Putin som leder ett imperialistiskt krig mot Ukraina. Nu har vi även Trump som drar iväg USA i en riktning vi inte riktigt kan förutsäga.

Allt det här ökar kraven från den goda sidan att stå emot. Vilket inte är lätt när budskapet om vad som är rätt eller fel är så tvetydigt. Eller uttryckt på ett annat sätt. Kampen om verklighetsbeskrivningen är i dagens värld mycket hård.

Ja det är definitivt dags att vara tydlig med vad man tycker. Överklass och överklassmentaliteten är hemsk. Girighet är en hemsk egenskap.

Vi har nu bevisat för oss själva att vi tillsammans har makt att förändra. Vi har vägrat köpa Teslabilar och det har påverkat bolaget på ett sådant sätt att det kanske går under. Vi måste bara hålla i det beteendet. Som kollektiv har vi människor stor makt.

Vi har länge tassat med de rika och gjort deras beteende möjligt. Så har en hemsk värld uppenbarat sig. Ojämlikhet och klassklyftor. Men nu kanske vi har sett vad vi kan göra. Inte låta oss hunsas och manipuleras av eliten och de rika.

Det är ett konstant starkt tryck på oss att tycka och tänka på ett visst sätt. Medier och politiker har skapat en verklighetsbeskrivning som driver samhället och oss medborgare framåt som en skock kor.

Men så händer något som får oss att inse vår kollektiva makt. Nu vänds den makten mot Trump och Musk ivrigt påhejade av etablissemanget som starkt ogillar utvecklingen. Men har vi väl insett vår makt kan den sen vändas i olika riktninger.