En våt dröm för etablissemanget. Moderaterna regerar tillsammans med Socialdemokraterna. Alla andra partier stängs ute. Inga som kan rubba cirklarna i det Stockholmska storstadsetablissemangets världsbild. Alla med makt och inflytande i samhället upprätthåller samma verklighetsbeskrivning..

Vill bara påminna om att det är alla diktaturers dröm och verklighetsflykt. Man glömmer medborgarna och stänger in sig i sin bubbla.

Man vill uppnå en diktaturs maktstruktur men försöka upprätthålla illusionen att det fortfarande är demokrati. Vi har tagit en hel del steg nu i en antidemokratisk riktning. Medierna har blivit allt mer samordnade och strömlinjeformade i försöken att hålla den opposition borta som i huvudsak är opposition mot etablissemanget. Det etablerade samhället försöker hela tiden undertrycka den sanning som säjer att det finns en konflikt och en klyfta mellan maktens centrum och periferin. Mellan stad och land. Man erkänner inte att den huvudsakliga klyftan i samhället finns mellan etablissemanget och människor som lever i periferin.

Det här kan beskrivas i termer av klassdrama. Centrum är betydligt rikare och har mycket större inflytande på alla plan. Periferin är fattigare och mer maktlös. Överklass mot underklass.

Inga av samhällets verkliga problem skulle lösas av att M och S regerade ihop. Konflikterna skulle ännu effektivare sopas under mattan. Men det verkliga och befogade missnöjet skulle finnas kvar. Människor som verkligen har fog för att vara missnöjda skulle trängas längre ut på den politiska skalan. Förhoppningsvis skulle man ändå ha kvar tron på demokratin.

Men risken skulle vara påtaglig att man sakta tappar tron på själva demokratin. För det är inte människor ute i landet som inlett den här processen mot avdemokratisering. Den processen har inletts från etablissemanget när man försökt tygla de fria medierna och manövrerat för att minska oppositionens möjligheter.

Gör inte så här. Respektera demokratins grundide.

Sverige har uppenbara problem när det gäller medier och det fria ordet. Det är koncentration och centralisering som skapar problem. Ägarkoncentrationen är stor och det mesta styrs från Stockholm. Vi behöver ha en mycket större mångfald och spridning vad gäller media för att demokratin skall fungera fullt ut. Normen i media är marknadsliberalism och storstad. Alla andra normer och perspektiv är försummade.

Noterar man då att Sverige finns i den absoluta toppen när det gäller pressfrihet förstår man att världen har problem. Att länder som Kina och Ryssland finns i botten är inte svårt att förstå. I diktaturer har ledningen ett starkt kontrollbehov. Man styr verklighetsbeskrivningen hårt och medier blir oftast ett verktyg för propaganda.

En större besvikelse är väl att länder som USA och Indien befinner sig långt ner på listan. De betraktas ändå som solida demokratier. En riktig demokrati kan omöjligt finnas utan pressfrihet.

Den tredje statsmakten eller medier är en del av makten att påverka. Makten att påverka måste vara spridd och relativt fri för att demokrati skall vara möjlig. Det är lika viktigt som fria val. Makten att påverka är inte bara medier utan vi har även internetplattformar som blivit ett viktigt verktyg. Vi har vidare lobbyism. Sedan finns även påverkan genom kontakter och nepotism.

Demokrati är en motsats till maktkoncentration. Inget land är helt fritt från tendenser till maktkoncentration. Men det som hänt på senare år är att den tekniska utvecklingen gjort det möjligt att påverka på nya sätt. Det har gjort det möjligt för spridning av makten att påverka. Skapa frihet. Men vartefter den etablerade makten blivit varse de nya möjligheterna har man strypt friheten och börjat kontrollera utbudet på internet.

Vi går just nu mot utökad kontroll och minskad frihet och mångfald. Det är lätt att bli pessimistisk när det gäller frihet och demokratisk utveckling. Men det är också viktigt för alla krafter som verkligen tror på demokrati och frihet att kämpa emot.

Vi har genomlevt en tid där avindustrialisering, frihandel och internet omvandlat vår värld. Problemet är att omvandlingen skapat klyftor mellan utvecklingens förlorare och utvecklingens vinnare. Vissa områden och grupper har förlorat och andra områden och grupper har vunnit.

Man kan inte bara konstatera att vi förlorat 140 000 jobb men fått 800 000 nya. Det spelar ingen roll om det handlar om helt olika områden och helt olika människor. Samhällsutveckling handlar inte om statistik utan om människor. Det är den här oförståelsen som skapat förutsättningen för Trump m. fl..

Skall vi kunna acceptera de förändringar som varit och de som förmodligen kommer med AI måste samhället utformas så att förändringen gynnar alla. Inte bara vissa områden och grupper av människor.

Här har inte frihandelsvännerna och marknadsliberalerna svaren. De vill frammana ett samhälle som bejakar förändringarna. Men man tar inget ansvar för de stora problem som skapas för vissa områden och grupper av människor. Redan nu har vi en destabiliserad värld. Ojämlikhet och klyftor har fått stora delar av världen att revoltera. Det kommer att bli värre om vi inte kan vända utvecklingen. Det måste finnas framtid och framtidstro för alla.

Problemen är många och stora. Men vi skulle kunna börja med skattesystemet. Den huvudsakliga skatten kommer från beskattning av arbete. Här blir det problem om robotar, datorer, internet och nu AI rationaliserar bort jobb. Det blir svårare att finansiera välfärd och sjukvård. Konkurrensen från aktiviteter som krävs för att hantera den destabiliserade oroliga värld som skapats blir också större. Polis och militär kostar allt mer pengar.

Den nuvarande världen har skapat rika hotspots, i huvudsak storstäder, och stora fattiga områden. Då slutar det att fungera om man finansierar välfärd och sjukvård genom regional beskattning.

Vilken ersättning skall de områden få som tvingas ta hand om naturförstörande verksamheter som gruvor och vindkraftverk. Vårt nuvarande skattesystem fungerar inte alls längre. Det medverkar till att skapa klyftor snarare än att motverka dem.

Demokratin har också tappat i kraft. Makten har koncentrerats och centraliserats. Då pratar jag inte i första hand om den lagstiftande makten utan om den ekonomiska makten och den tredje statsmakten. Media och andra delar av makten att påverka. När demokratin förlorat i funktion har den blivit mindre legitim. Då tappar den delar av sin förmåga att överbrygga motsättningar och klyftor..

Oberoende av AI står vi för stora utmaningar. Klyftorna och ojämlikheten är för stora. Man måste få tillbaks ett samhälle som håller ihop. Det kan aldrig uppnås genom dekret och strategi uppifrån utan det måste komma ifrån en dialog och en inkluderande syntes. Det är en svår uppgift redan nu och hur den skall vara möjlig när AI också ställer till problem vet jag inte.

Ja sans och förnuft behövs. Läget är allvarligt, men inte så allvarligt att vi har råd att kasta all eftertanke överbord. Situationen här påminner litegrand om situationen med gängvåld. Rädslan tar överhand och allt förnuft försvinner.

Vi riskerar att själva förstöra mycket av det viktigaste i samhället genom att vi ger efter för rädslan. Vi behöver inte den här gigantiska upprustningen. Vi måste också inse att alla människor med undantag vill ha fred och frid. Det gäller också majoriteten av människorna i Ryssland.

Vad händer när staten står för förtrycket. Var tar man vägen? Vad händer när statens tentakler når långt in i demokratiska rättsstater som Sverige.

På många sätt står Kina för det värsta förtrycket av alla. Vi har Ryssland och Israel som krigar och dödar oskyldiga. Men man har ändå känslan av att det kan finnas frizoner i länderna där människor kan andas och prata med varandra. Inget försvar för dödandet och krigen, men ändå.

Men I Kina är förtrycket en helt igenom integrerad del av samhället. Det finns ingen del av landet som är frisk och öppet. Uigurer och Tibetaner har utplånats som en fristående kultur och folkgrupp. Vi har nog egentligen ingen aning om hur många som dödats. I ett land där det inte finns några absoluta sanningar utanför partiets egen verklighetsbeskrivning.

Gui Minhai kidnappades av Kinesiska staten i Thailand och han har nu försvunnit som självständig levande individ. Spelar det så stor roll om han förintats genom utplåning och tortyr eller genom avrättning och mord? Här redovisas en lista på flyktingar från Kina som hela tiden jagas och förföljs. Budskapet från partiet måste vara att du inte kommer undan någonstans. Det är ingen ide att fly.

Vi kan inte behandla Kina som ett vanligt land. Kina är farligt på alla tänlbara sätt. Man är uttalat imperialistiskt. Man står för ett totalt förtryck av oliktänkande. Man är beredd att ta till vilka medel som helst för att utplåna kritik och opposition.

Vi får inte vara naiva. Vårt beroende måste försvinna. Till vilken kostnad som helst. Vi måste avbryta relationer som innebär att Kina kan snärja oss.

Kina påminner hela tiden om Orwells 1984 i sitt sätt att behandla människor.

Det är mycket navelskådande för att förklara den våg av missnöje som sveper över världen. Men de flesta verkar ändå överens om att det är en växande ojämlikhet som startat sönderfallet. Människor har tröttnat på det etablerade samhällets inriktning som inneburit att stora delar av befolkningen fått sämre villkor. Vi har fått utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare.

Vi har fått människor som revolterat mot ett samhälle som inte klarat av att leverera framtid och framtidstro. Det måste väl ändå kallas för en revolution. Vi har fått ledare som Trump, Musk och Milei. Inga trevliga människor men det gemensamma med dem är väl att de skriker ”Fuck you” till etablissemanget. Valet har blivit en ände med förskräckelse där alternativet var en förskräckelse utan ände.

Jag vet inte var det här kommer att sluta. Men Trump och hans anhängare kommer inte att skapa en bra värld. Det som verkar vara svårare att acceptera för många människor är att det inte finns någon lycklig återgång till det samhälle som fanns före Trumps revolution. Det samhället hade misslyckats genom att det skapade stora ojämlikheter, klyftor och orättvisor. Det är det samhällets misslyckande som skapat förutsättningar för Trump.

Det var etablissemanget och den välbärgade urbana medelklassen som öppnade dörren på glänt så att mörkret kunde tränga in. Om man vill uttrycka sig symboliskt. Man öppnade dörren på glänt genom sin egoism och nedlåtenhet. Förklädd genom nyliberalism, privatiseringsfundamentalism och marknadsliberalism.

Skall vi räddas ur det här så finns lösningen inte hos det gamla. Varken liberalism eller kommunism kan rädda oss. Demokrati och omsorg om utsatta och behövande ger nog mer av de rätta svaren.

Robert Boije är ett märkligt fenomen i Svensk ekonomisk diskussion. Statligt anställd, i det statliga bolaget SBAB, har han under lång tid fungerat som en av de mest högljudda lobbyisterna för Stockholms bästa. Verkligen inte för Sveriges bästa som man bör kunna kräva av en i grunden statligt anställd tjänsteman.

I alla möjliga och omöjliga frågor har han stridit för att Stockholm skall bli ännu större och ännu rikare. Stockholm är redan nu Sveriges rikaste område. Man har de lägsta kommunalskatterna och de högsta medellönerna. Om man ser till ett lite större område. Det är verkligen inte ett område som behöver ytterligare förmåner.

Hur vanliga är de här tjänstemännen och lobbyisterna som ser som sin uppgift att stödja och privilegiera Stockholm. Man undrar. Vi talar ju om en gruppering av makt som man benämner etablissemanget. De hålls samman mest av ett gemensamt intresse. Av att samla makt inflytande och pengar till sin egen grupp och till de omgivningar där de verkar. Man har ett starkt grepp om politik och media. Deras makt att påverka genom kontakter och genom nepotism är också stark.

Klyftan mellan maktens centrum, etablissemanget, och alla människor som finna och lever utanför bubblan är stor. Den här klyftan, ojämlikheten och orättvisan är det som ger utrymme för populister. Trump är en typisk sådan populist. Han har inga större sympatier för alla utnyttjade och misshandlade. Men han vill ha deras stöd för att tillskansa sig själv makt och privilegier.

Strävan efter jämlikhet och rättvisa på regional nivå måste lyftas som en viktig avgörande sak. Då måste vi se och definiera etablissemanget och förstå vad de vill. Sen måste kritiken mot deras beteende bli synlig på alla nivåer.

Vi måste också ställa höga krav på intellektuella och vänstermänniskor. De måste lära sig genomskåda etablissemangets beteende och slå hål i deras verklighetsbeskrivning. Det är enda sättet att minska på de stora klyftorna i samhället.

Sen kan inte staten avlöna en tjänsteman som Robert Boije som bara slåss för de rikaste och mest privilegierade i samhället.

Födelsetalen faller och vi kan inte göra någonting åt det. Det är nog också riktigt att vi inte förstår varför. Det måste vi också acceptera. Då återstår bara att anpassa sig. För vi är snart där att födelsetalen totalt i världen är så låga att jordens befolkning kommer att minska.

Nu ökar nog sannolikt livslängden vilket motverkar effekterna av färre födda barn. En direkt konsekvens av det är att människor måste arbeta längre upp i ålder för att klara allt som måste göras.

Vilka fler anpassningar behövs för att klara samhället när befolkningen slutar att öka. Vi har länge byggt vår tillvaro kring begreppet tillväxt. Nu finns inte längre tillväxten. Åtminstone inte för befolkningen. Det nya samhället kommer att ställa högre krav på fördelning av rikedom och välfärd. Det är inte bara en åldrande befolkning som kräver det. Det är också en följd av att maskiner utför en allt större del av arbetet samtidigt som skatterna i huvudsak kommer från beskattning av arbete. Den nuvarande ekonomiska världsordningen är inte skapad för en värld där tillväxt saknas. Vår stora utmaning ligger nog i att skapa en stabil värld där vi inte har tillväxt.

Här finns en stor chans att klara klimat och miljö. Vår nuvarande livsstil innebär att vi tar ut naturresurser och råvaror i en högre takt än vad det här jordklotet klarar av. En värld utan tillväxt och krav på tillväxt borde ha en större chans att klara just miljön och klimatet.

Vi måste bara vara mycket mer noggranna i allt vi gör. Återvinning och respekt för naturtillgångar och resurser,

Den svåra frågan är ändå fördelning av befintliga och skapade resurser. Fördelning av rikedom och välfärd. Det är här vi stupar. Låter vi egoism och girighet vara de dominerande drivkrafterna i samhället kommer vi inte att klara fördelningen.

Socialismen formulerade begreppet ”från var och en efter förmåga till var och en efter behov”. Det är den ide som ligger bakom välfärdssamhället. Vi är alla överens om att välfärdssamhället är bra. Nu måste vi bara lyfta de här ideerna till en ny nivå. Klarar vi det?

För ganska många år sen nu läste jag om den här framtidsspaningen som har bitit sig fast. I den skrev man att det tredje världskriget skulle ske i mediernas värld. Där det som sker på slagfältet bara var en fortsättning på de viktigaste händelserna som utspelade sig i medier.

Jag tänker direkt på det när jag ser bilden på Trump och Zelenskyj. Två före detta såpaskådisar som blivit politiker. Mycket av det de gör handlar om skådespel och show. Speciellt Trump har ju släppt mycket av kraven på att det som sägs och görs skall baseras på verklighet och sanning.

Putin är annars den som förfinat den här kampen om verklighetsbeskrivningen. För det är ju det som man slåss om. Inte i huvudsak territorium och pengar. Man slåss om verklighetsbeskrivningen. Vi kallar Putins verksamhet för hybridkrig, Och erkänner man att det är ett hybridkrig så befinner vi oss i det tredje världskriget just nu. För hela världen är utsatt för Putins angrepp. Ukraina är bara den aktuella frontlinjen.

Sedan har vi Israel också som verkligen har förstått att den verkliga striden mot Palestinierna och de övriga grannländerna i huvudsak förs i medierna. Det handlar om att behärska verklighetsbeskrivningen. Israel har utnyttjat sitt starka grepp om världens eliter. Där har man starka proisraeliska krafter som påverkar det mesta av det som säjs eller skrivs.

Vi lever i en värld där allt mer handlar om kampen om verklighetsbeskrivningen. Vi har verkligt fula fiskar i Putin, Trump och Netanyahu. Men hur skall vi agera. Vi som tror på rättvisa, frihet och demokrati. Jag tror att det är viktigt att vi faller tillbaks på rätt och rättvisa. Vi försvarar de grundläggande dragen i det fria demokratiska samhället.

Det är annars så lätt att dras med i det beteende som är typiskt för de destruktiva krafterna. Att vi sluter oss. Att vi censurerar och tystar för att inte ge utrymme för Putins lakejer. Allt det här vore fel. Vi kan inte försvara öppenhet, frihet och demokrati genom att själv bli slutna, kontrollerande, ofria och odemokratiska.

Det finns ett nät av rättssystem och lagar för att försvara det goda här i världen. Fall tillbaks på det. För egentligen handlar striden om vi skall hävda rättens och rättvisans rätt eller maktens rätt. Det ljusa mot det mörka.

Det här är en lögn på ledarplats. Frihandel ökar det globala välståndet, men det skapar inte rättvisa. Nu är ju rättvisa egentligen ett subjektivt begrepp. Inte mätbart och beroende på hur vi definierar det. För mej innebär rättvisa att vi behandlar alla människor lika oberoende av kön, status, hudfärg med mera. Då innebär inte frihandel rättvis.

Frihandel skapar tillväxt och välstånd. Man utnyttjar kambatibla fördelar och producerar varor och tjänster där det blir billigast. Är arbetskraften billigast i Indien eller i Vietnam så producerar man där. Men det här leder till ett tryck i länderna för att tå ner kostnaden för arbetskraft. Det innebär att löner och arbetsförhållanden försämras. Välfärdssystemet utarmas eftersom de stora företagen hela tiden försöker komma undan beskattning.

När det gäller gruvdrift och produktion av mat så kommer även miljö och naturhänsyn att få stå tillbaks, eftersom de fördyrar produktionen. I en hänsynslös drift för att sänka kostnader kommer även djurvälfärden att drabbas.

Många länder har inte lagstiftning, välfärd och strukturer som skall skydda och bevara. Korruption kan förekomma. De multinationella stora företagen har allt för stor makt. De kan ställa krav för sin etablering som tränger undan andra hänsyn.

Sen finns det hos marknadsliberaler och frihandelsvänner en övertro på två mekanismer som i deras ögan skall göra systemet rättvist och bra för alla.

Det första är nedsippringseffekten. Den säjer att blir de rikaste ändå rikare så kommer alla att få del av det eftersom rikedomen sipprar ner i samhället. Även till de fattigaste. Den effekten finns men fungerar inte tillräckligt bra för att skapa jämlikhet och rättvisa. Bland annat beroende på att rika tenderar att samlas på vissa platser. Rika Hotspots som ofta är storstäder och metropoler. De stora områdena däremellan får inte del av rikedomen och så får vi en regional ojämlikhet.

Den andra mekanismen man stöder sig på är tanken på klassresan. Alla skall ha chansen att göra den. Det är inte heller sant. Det finns många gränser man skall passera för att kunna göra en klassresa. Inte minst gränser mellan länder och kontinenter.. Men det finns även klassgränser och sociala gränser inom länder. Nepotismen är utbredd även i Sverige.

Det finns ingen naturlig rättvisa i frihandel. Tvärton skapar de här närliggande begreppen frihandel, globalisering och marknadsliberalism en värld som ser ut som kolonialism. Skall det i en värld av frihandel finnas rättvisa måste samhället, staten och starka internationella organisationer stå för den. De finns inte idag utan de multinationella stora företagen kan relativt fritt härja den här världen. Föröda natur, klimat och hänsynslöst utnyttja svaga och utsatta människor.