Publicerad igår kl. 19:00

Mänsklighetens utveckling kan följa två linjer. Den första och den troligaste är uppgångsfas- utvecklingsfas-stagnationsfas-kollaps. Det är naturens sätt att utvecklas och verka.. Det är också den utveckling mänskliga samhällen och kulturer hittills följt.

Det andra sättet att utvecklas följer hållbarhetsbegreppet. Vi berör världen och naturen så försiktigt att vi kan utvecklas med naturen. Vi tar inte ut eller förbrukar mer an vad naturen och planeten klarar av. Det är egentligen någonting historiskt nytt och betecknar ett framåtskridande och en utveckling av mänskligheten. Det kräver att vi utvecklar ett globalt ansvarstagande på en nivå som vi saknar idag.

Hela vårt globala ekonomiska system bygger på att vi utnyttjar drivkrafterna egoism och girighet. Tillväxt är centralt och det förutsätter konsumtion utan ände. Systemet kan aldrig bli stabilt, utan det är en del av naturens naturliga system med tillväxt-stagnation och kollaps. Det mänskliga och globala ansvarstagandet kommer från lagar och regler som skall tygla egoismen. Systemet fungerar, men fungerar inte bra eller långsiktigt. Vi har en fungerande produktion av de varor och tjänster vi behöver som mänsklighet.

Systemet klarar inte av att fördela de resurser vi skapar på ett rättvist sätt. Vi har fått en situation som liknar kolonialism. Naturresurser och mänskliga resurser utnyttjas från ett område samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område. Det skapas en ojämn fördelning av vår rikedom. Vilket i sin tur skapar politisk och social oro och triggar igång stora migrationsströmmar.

Utvecklingen går nog stadigt framåt. Men den går i vågor. Pendeln slår fram och tillbaks. Det känns som om vi just nu tar steg tillbaks. Vi har fått vår Trump, vår Palestinakonflikt och vår Putin. Men det är nog bara en tillfällig tillbakagång, för att vi skall bli varse de orimliga förhållanden som möjliggjort just de här händelserna. Vi har alla ett stort ansvar för att driva utvecklingen mot ett större globalt, mänskligt ansvarstagande. Samt ett större ansvarstagande gentemot naturen och hela vår planet.

Det finns dock ingen anledning till att tappa tron på framtiden, vilket kan leda till passivitet och depression.

Förändring behövs. Den vanliga analysen i Sverige att allt var bra innan Trump är inte korrekt. Jag är ingen förespråkare av Trump. Men allt var verkligen inte bra innan Trump. Växande globala skulder och bristande framtidstro och framtidsutsikter. För stora delar av världens befolkning.

Förändring behövs.

Vi har nog varit bortskämda med att USA varit världspolis. Visserligen till kostnaden att vi tvingats acceptera Amerikanska värderingar och regler. Men det har varit bekvämt. Nu verkar det vara slut med det och vi tvingas ta ett större ansvar för utvecklingen och säkerheten. Det är inte säkert att det långsiktigt är dåligt. Vi måste tänka till och förhoppningsvis innebär det något bra.

Skuldsättning är ett hela tiden underskattat problem. Det stora problemet är att friheten minskar. Den som står i skuld är ofri. Det är en viktig sanning både för individer och för samhället. USA är skuldsatt på en nivå att det skadar landet. Trumps lösningar är radikala och egoistiska. Men det kanske är bättre ändå än en låtgåpolitik utan ände.

Sverige är också högt skuldsatt totalt sett. Framför allt är vår skuldsättning med bostaden som säkerhet hög. Även internationellt sett är vi högt skuldsatta. Det är farligt, men vi räddas delvis av att statens skulder är relativt små

Det är ändå frustrerande att se och höra alla som vill höja skuldsättningen. Att höja skuldsättningen är som att kissa i byxorna. Varmt och skönt till att börja med, men sen blir det otrevligt. Jag hoppas att det finns tillräckligt många intelligenta människor som förstår faran med skuldsättning så att vi inte hamnar i det träsket.

Centerpartiet är Sveriges landsbygdsparti. Storstadspartier rotade i Stockholm finns det gott om i Sverige. Men det är inte Centerpartiets roll. Man måste återfinna sina rötter och det måste återspeglas vid valet av partiledare.

Annie Lööf ställde till det i partiet. Hon ledde partiet mot nyliberalism, i en näst intill extrem riktning. Wokefrågor och minoritetsfrågor stod högt i kurs. Det fanns nog en medvetenhet om att det här kunde skrämma bort landsbygden och landsbygdens väljare. Det försökte man hantera genom att skambelägga alla sympatier med SD. Man ville skrämma missnöjda landsbygdsbor från att lämna partiet och hamna hos SD. Strategin fungerade väl sådär men lämnade en sur eftersmak.

Centerpartiet är ett sargat parti som tappat sin själ. Demirok hade det inte lätt och han lyckades inte heller speciellt bra.

Nu måste Centerpartiet mer beslutsamt visa att man är ett landsbygdsparti. Ett parti för alla människor som lever på landsbygden och i mindre städer. Det finns många frågor som behöver lyftas fram. Centerpartiet har stått för att ”hela Sverige skall leva”.

Man behöver inte i alla frågor markera att SD är avskyvärt. Det räcker att tydligt visa att man är emot all rasism och främlingsfientlighet.

Varför inte välja en Norrlänning som ny partiledare. Torbjörn Fälldin ledde partiet under en period som näst intill var partiets storhetstid. Umeåsonen Jonas Sjöstedt var den mest populäre partiledaren av alla under sin partiledartid i Vänsterpartiet.

En tydlig politik att ”hela landet skall leva” lockar inte bara landsbygdsväljare. Många storstadsväljare har sina rötter på landsbygden och man ser attt landet håller på att klyvas. Man vill inte att storstäder/Stockholm skall gynnas på bekostnad av landsbygd och glesbygd. Så väljarbas finns för ett parti med den här inriktningen.

Det här är ett viktigt val för Centerpartiet och för hela Sverige. Man har inte råd att misslyckas en gång till.

Ängslighet och rädsla. Definitivt har både ängslighet och rädsla ökat. Inga bra rådgivare.

Vi behöver så väl nya ideer som nya tänkare.

Framför allt är vissa grupper rädda för antisemitism, och med det följer rädslan för nazism. Jag tror att det har att göra med kriget i Gaza och folkmordet på Palestinier. Israel är aggressivt och flyttar fram sina positioner på många områden. Protesterna mot övergreppen är starka och borde egentligen vara ännu starkare.

Det finns en rädsla för att protesterna mot Israels övergrepp kan övergå i ren antisemitism. Den rädslan är nog inte obefogad.

Det enda säkra sättet att minska den risken är att stoppa Israels aggressivitet, övergrepp och folkmord. Det finns dock under ytan ett stöd eller åtminstone en vilja att överse med det hela. Det märks hos västvärldens eliter att man inte vill se övergreppen och folkmordet. Man har en Israelvänlig grundsyn på hela mellanöstern.

Det här läses av och vi får en växande motrörelse som kan utvecklas i en våldsam riktning.

Konflikten har påverkat det Svenska offentliga rummet också. Tänkare har blivit räddare och mer försiktiga. Man vill inte ge stöd för tankar och ideer som kan kritiseras av vakthundarna i offentligheten. Det innebär också att det är svårare att vara nyanserad i sin analys. I ett samhällsklimat där alltför mycket bara är svartvitt kan en nyanserad analys bli anklagad för att stödja någonting förhatligt.

Det här motverkar strävan mot förståelse. En ökad förståelse som är det enda som kan leda oss framåt..

Tack Alf Hornborg för att du hjälper till att slå hål på illusionen. Det har på senare tid blivit jobbigt att läsa medier. Den allt mer desperata kampen för att upprätthålla en krackelerande illusion.

Det här var ett skrik att ”kejsaren är naken”. Vår verklighetsbeskrivning är genomfalsk. Kolonialismen har aldrig dött. Den har hela tiden varit en danande mekanism för vår värld. Världen är synnerligen ojämlik och orättvis. Man måste numer vara oerhört blåögd och naiv för att inte inse det.

Läser man DN så domineras tidningen fullständigt av journalistik som finns där för att lyfta och stärka den härskande verklighetsbeskrivningen. DN är inte ensam med den inställningen, men i Sverige har man en central position. Det man saknar i Sverige självständiga tänkare som på allvar söker att öka förståelsen och som försöker slå hål på illusionen.

Det finns några stycken men de är allt för få.

Putin ser jag som en schackspelare som utnyttjar våra svagheter. Det finns en hel del att utnyttja. Vi är svaga för att vi svikit de svaga och de som är förlorare i den nuvarande världsordningen. Vi skapar själv klyftorna och splittringen. Putin är själv inte stark eftersom han är en diktator, som inte direkt har folkets stöd för ett orättfärdigt krig.

Vi kastar ett förakt över Trump och avfärdar alla som röstat fram honom som idioter. Därmed dömer vi oss själva eftersom vi kallar alla som drabbats av ett orättvist system för idioter. Förlorarna finns i miljoner i Europa också. När man byggt ett ojämlikt och orättvist samhälle. Kallar man förlorarna och de som drabbats för idioter så har man fördjupat och permanentat en klyfta som kan slå sönder samhället.

Det är så få som förstår vad som händer. Det är så få som försöker förklara och skapa förståelse. De flesta står bara i en hejarklack och gapar.

Det är förståelse och människor som skapar förståelse som är framtidshoppet. Tack Alf Hornborg.

Man börjar i alla fall mer och mer att kunna ringa in de verkliga problemen. Att skapa en förståelse för varför vi hamnat här.

Det är en generell utveckling. Vi får maktsfärer som sitter kvar för länge. De växer i makt och korrumperas. Klyftan till människorna utanför maktbubblan blir allt större. Till slut har de så stor makt att de inte kan avsättas med lagliga demokratiska medel.

I västvärlden benämns maktsfären Etablissemanget. Till slut blir makten så stor att de börjar leva sitt eget liv. Driva sin egen agenda. Är man lite mer specifik så säjer man storstadsetablissemanget. I Sverige finns man huvudsakligen i Stockholm. I USA är centrum för etablissemanget Washington.

Etablissemangets centrum blir landets rikaste område. Man satsar konsekvent på sig själv. Satsningarna blir allt mer korrupta. Korrupt på gruppnivå. Besluten fattas för att gynna den egna gruppen och det egna området.

Till slut växer motståndet. Problemet är att man inte kan rösta bort etablissemanget. Det har skaffat sig kontroll över alla etablerade partier. Det dominerar medierna. Då söker sig missnöjda människor till allt mer av ytterlighetspolitiker och partier. Man söker alternativa informationskällor. I ett sjukt land kan sjuka politiker som Trump bli ledare.

Jag ser mej själv som en reformist. Någon som tror på att man på fredligt sätt kan förändra ett system. Vår nuvarande verklighet är rutten. Människor lever under ojämlika och orättvisa förhållanden. Den nuvarande dominerande maktgrupperingen, Etablissemanget, vill inte ha någon förändring. Man är själv den gynnade och privilegierade gruppen.

Så hur skall vi komma fram till en nödvändig förändring?

Det går fort nu. Det som händer i USA och fortplantar sig över världen. Det är lätt och farligt att bara slå bort det och betrakta det som vansinnigheter och fantasier. Det var ju lite så man betraktade Hitler också. En gång i tiden.

Vansinnigheterna och stolligheterna har inte uppstått historielöst. Bäst förstår man nog det här om man tänker i socialismens förklaringsvärld. Där beskriver man utvecklingen i termer av evolution och revolution. Vi har genomgått en period av evolution. Där saker sakta förändrats och förskjutits. Den perioden avslutas nu i en revolution. Händelserna i USA.

Evolutionen har drivit fram ojämlikhet och klyftor. Utvecklingen har varit stadig de senaste årtiondena. Ojämlikheten har ökat. Mellan individer, mellan grupper och mellan områden. Efter att kommunismen föll har det inte funnits tydliga politiska partier eller politiker som har tagit parti för de fattiga. Utvecklingen har kunnat fortgå utan uppmärksamhet. De intellektuella och progressiva har fastnat i wokefrågor. Men klassfrågor och frågor om fattig-rik har inte uppmärksammats.

En viktig faktor är nog också människors allt större kunskap och förståelse. Det går inte längre att driva en ojämlik och orättvis värld bara genom att manipulera kunskaper och information. Det är numer allt för många som ser igenom lögnerna och illusionerna.

Så har det gått så långt att förtroendet för demokratin och liberalismen har försvunnit hos stora delar av befolkningen. Där har det funnits en grogrund för radikala rörelser. De som till varje pris vill ha en förändring.

Så har vi hamnat dit vi är nu. Nu finns ingen väg tillbaks. Det måste de förstå som tyckte det var bra som det var. Innan det här. Det var inte bra och det är den ojämlikheten och orättvisan som släppt fram mörkret.

Det finns ett stort behov av nytänkande där motivet är ett globalt ansvar för miljö, klimat och alla människor. Finns någon fördel med alla stolligheter ovh hemskheter är det väl att allt fler förstår behovet av nytänkande och förnyelse..

Det finns en hel del att kritisera i Europa och Sverige. Nu tror jag inte att Vance tal var ett försök att leda Europa rätt genom att komma med konstruktiv kritik. Det var väl snarare Trumpadministrationens sätt att ge igen för den kritik som Europa och Europas ledare framfört tidigare.

Men det finns allvarliga problem i Sverige och Europa. Den här ständigt ökande kontrollen och styrningen av media och opinionsbildning är farlig. Definitivt antidemokratisk. Den här instinktiva reaktionen att kalla åsikter och impulser som går emot etablissemangets verklighetsbeskrivning för odemokratiska är också helt fel. En väg bort från ett öppet demokratiskt samhälle.

Det finns en rädsla hos makthavare. Rädslan är en dålig rådgivare. Riktig demokrati bygger på förtroende och tillit. Man litar på att det demokratiska systemet klarar konflikter och samhällsproblem. När eliten tappar den tilliten för demokratin och medborgarna börjar det hända farliga saker. Diktaturers terror och övergrepp kommer från den här bristande tilliten och rädslan för medborgarnas reaktioner.

Nog finns det fog för kritik. Men syftet med den här kritiken var nog att ge igen och skapa splittring. Putin vill inte oss väl. Han spelar ut våra svagheter och problem mot oss. Det är då ännu viktigare att vi reagerar rätt och inte gör bort oss. Att ge utlopp för tvivel och rädsla är att ge Putin rätt. Han kan inte skada oss direkt, men han kan få oss att göra dumma saker och underblåsa vår rädsla. Det kan skada de öppna fria demokratierna.

Vi får inte heller tro att hela Ryssland med alla medborgare är fiender till det demokratiska Europa. Inte tro att hela USA är emot oss bara för att Trump sitter vid makten just nu. Det finns överallt positiva krafter som vill demokrati och frihet.

Sjukvården är lite grand av elefanten i rummet. Det är en stor, viktig fråga för alla svenskar. Men diskussion och debatt uteblir. Inte för att Svenska folket är ointresserat utan för att de styrande, mest inflytelserika grupperna inte vill ha en debatt.

Sjukvården är ojämlik och orättvis. Storstäderna och i synnerhet Stockholmsområdet är gynnat medan små städer, landsbygd och glesbygd är missgynnat.

Sverige är politiskt och medialt centraliserat där Stockholm har det största inflytandet. Stockholm vlll inte ha någon förändring och därför har vi ingen verklig debatt.

Orättvisan handlar inte bara om tillgänglighet och nedläggning. Vi har systemet med Nätläkarna som dränerar den riktiga sjukvården på resurser som verkligen behövs. Nätläkarsystemet är ju inte riktig sjukvård utan borde benämnas sjukvårdsupplysning och få ersättning som motsvarar det. Mycket lägre resurser än vad som gäller idag.

Vi har systemet med hyrpersonal som starkt missgynnar glesbygd och landsbygd. Personalen blir dyr och sämre på grund av bristande kontinuitet. Skatteintäkterna från de här personerna hamnar också i Sveriges rikaste områden och bidrar till den regionala ojämlikheten. Staten måste ta tag i det här problemet för att jämna ut de regionala skillnaderna.

Sen har vi systemet med sjukvårdsförsäkringar. Där välbärgade Svenskar betalar för att få förtur i kösystemet.

Tack Kajsa Dovstad för en bra ledare och för att du tar upp ett ämne som så många försöker tysta ner.

Centralismen är verkligen en hemsk företeelse. Socialdemokraterna har alltid varit centralistiska. Ett betongparti som bekämpat eller åtminstone inte haft någon förståelse för landsbygden.

Men i och med EU inträdet har alla partier blivit centralister. ”Bryssel får inte ifrågasättas för då springer man EU kritikernas eller Sverigedemokraternas ärenden”. Det har skapat en hemsk anda eller känsla i Sverige. Det är som att tala inför en döv vägg om man kritiserar en politik som kommer från Bryssel.

Det här måste påminna om känslan i att leva i de forna Östländerna. Alla vet om att politikens officiella version är förljugen. Det som kommer från centrum, från kommunistpartiet i deras fall, är en manipulerad bild av verkligheten i syfte att uppnå ett visst mål.

All verklig demokrati bygger på en decentralistisk grundsyn. Besluten måste fattas lokalt och involvera de människor som finns lokalt. Annars kommer man bara att bygga en klyfta som hela tiden vidgas.

EU är i grunden inte demokratiskt. Avstånden är för stora. När man röstar blir det abstrakt att veta vad en röst egentligen står för. När den demokratiska styrningen och kontrollen blir för svag kommer de ledande tjänstemännen och politikerna att få allt för stor makt. De driver unionen efter eget huvud.

Det här är inte demokrati. I Ryssland kuppade Putin sig själv som ledare. Systemet är inte helt olikt det i Europa, med det tillägget att Ryssland inte har någon demokratisk tradition. I USA kuppade sig Trump fram till en diktatorisk position. Trots USA s starka konstitution och demokratiska tradition.

Centralism är helt enkelt inte en demokratisk böjelse. Utan det är en rörelse i antidemokratisk riktning. Riktig demokrati har en decentralistisk grundton.