Evolution är en process som pågår hela tiden. Nu är människan en dominerande del av den. Är det fel eller rätt? Jag kan inte se att det i grunden är fel att människan blir en del av den processen. Däremot får vi inte släppa egoism och girighet fri. Det är dessa egenskaper som är drivkraften inom den ekonomiska världsordningen. Det fungerar inte där och det fungerar inte i naturen heller.

Den grundläggande drivkraften måste bli ett ömsesidigt ansvarstagande. Vi måste vänja oss vid att beröra naturen så varsamt som möjligt. Leva våra liv med så liten påverkan som möjligt och så lågt utnyttjande av naturresurser som möjligt.

Liberalerna har backat och tänker inte vara utopiskt liberala längre. Styrda från storstad/Stockholm och från den välbärgade urbana medelklassen har en ljusblå liberalism utan konsekvensanalys dominerat. Nu börjar allt fler inse att den här diskussionen förts i en bubbla. Skild från människors verklighet runt om i landet. Liberalerna och Centerpartiet ser sig yrvaket omkring och funderar vad som händer. Man börjar sakta förstå att de ljusblå drömmar man gett sig hän åt inte har mycket med människornas verklighet att göra.

Nu har Johan Pehrson offentligt gått ut och erkänt att staten och samhället måste få en starkare roll. Avregleringar har gått för långt.

Centerpartiet är mer illa ute än Liberalerna. Åtminstone om man inte överger illusionerna och drömmarna. Man är ett landsbygdsparti. Och som sådant har man en viktig roll att fylla. Att lyfta landsbygdens syn på problem och verklighet. Att bryta storstadens tolkningsföreträde. I allt, även i rena landsbygdsfrågor. Vi har fått ett centralistiskt samhälle.

Vi har många viktiga frågor framför oss som berör landsbygden. Det handlar om energi och elproduktion. Det finns en vilja att bygga ut vindkraft. Planer på ledningsgator och överföring från norr till söder med stora konsekvenser för elpriser och natur.

Det handlar om gruvor och sällsynta metaller som är viktiga i elektrifieringen. EU driver på och här måste landsbygden få en tung röst. En röst som hörs och som man lyssnar på.

Jordbruket och vår produktion av mat måste prioriteras upp. Det kan så klart aldrig ske utan att landsbygden är med och bestämmer.

Vi måste rusta upp infrastruktur och vägar. Här ligger Norrland i botten vad gäller vägstandard. Någon inom den politiska sfären måste hela tiden ta upp landsbygdens syn.

Centerpartiet måste vakna och det måste märkas i valet av partiledare. Partiet, landsbygden och Sverige har inte räd med att Centern återigen misslyckas.

En bild av kolonialismen. En bra och välgjord bild. Det är kolonialismen som danar vår värld. Som gör att den ser ut som den gör.

I vanliga fall finns den långt borta. I ett främmande land och då kan vi låtsas som om den är något naturligt. En del i en fungerande värld och kanske inte så dålig. Men det är fel. Kolonialism är alltid utnyttjande av människor och natur för att vissa grupper, områden och individer skall bli rika.

Systemet med bärplockare är ett sätt att importera kolonialism till Sverige. Människor får jobba hårt under orimliga förhållanden. Här kommer den oss inpå livet. Vi kommer inte undan. Det är synd om människorna som förtrycks i ett orimligt system.

Kolonialism är ett systemfel. Det är inte otur eller att några hemska människor utnyttjar andra. Det är att göra det för lätt för sig. Att frammana syndabockar. Kolonialismen är ett systemfel sett ur mänsklighetens synvinkel. Och vi är alla medansvariga.

Vi har låtit girighet och egoism bli drivkrafterna i den globala ekonomiska världsordningen. Då får vi kolonialism. Den kan definieras som att man utnyttjar rsurser och människor i ett område samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar i ett annat område hos andra grupper av människor. Kolonialism skapar ojämlikhet. Det finns också ett element av rasism i kolonialism.

Det som är speciellt med den här typen av kolonialism som bärplockarna är inblandad i är att de mänskliga resurserna kommer från Thailand medan naturresurserna i form av bär finns i Sverige.

Men kolonialism är det.

Ytterst är hotet riktat mot demokratin eller det öppna, fria, demokratiska samhället. Som det står här. Putin kan inrikta sig mot grupper som är illojala mot majoritetssamhället. Det är just de grupperna som står för oppositionen. Som är oppositionen. Demokrati kan omöjligt fungera om det inte finns opposition.

Så den värsta aspekten av Putins påverkan är att han misstänkliggör oliktänkande och opposition. Landet blir alltmer tyst och slutet. Oliktänkande vågar inte längre uttrycka sin mening och tidningar och medier släpper bara fram ”main stream” åsikter av rädsla för att man indirekt skall stödja Putin. Vilket man tros göra genom att ge röst till människor och grupper som står i opposition till samhället.

Anklagelser kommer hela tiden att surra runt mot människor som uttrycker kritiska åsikter. Uttrycket ”Nyttiga idioter som går Putins ärenden” har redan hörts alltför mycket.

Vi måste vara modiga och lita på att demokratin och det fria öppna samhället fungerar. Annars kommer vi att förlora. Att göra oss rädda och misstänksamma är Putins mål. Då måste vi vara modiga och öppna. Annars vinner han.

Tyvärr känns det som om Putin just nu har framgångar.

Rätt strategi är nog inte att vara passiva och vänta på hans iniativ och manövrer. Vi kanske skall gå till motangrepp och använda hans strategi för att störta honom. Själv bli aktiva och rikta direkta angrepp mot det som han stödjer sig på. Aktivt försöka störta honom. För en diktators svaghet är ju just att han i grunden inte är populär bland sitt eget folk. Åtminstone inte bland den del som har kapacitet att genomskåda honom.

Slå mot hans ekonomi som borde vara en akilleshäl. Ge stöd åt intelligentian och de grupper som kan inse och förstå vad kriget innebär. Slå hål på illusionen och lögnen.

Ge honom inte tid och möjlighet att förstöra vår demokrati genom att frammana rädsla och misstänksamhet.

Matpriserna som andel av hushållets kostnader har sjunkit om man ser ett antal år bakåt. Landsbygd och bönder tillhör den fattigaste gruppen i Sverige. Vi måste föra en politik som ökar lönsamheten i jordbruket för att bibehålla och helst öka den inhemska matproduktionen.

Visst kan man minska jordbrukets kostnader om man sänker kraven på djuromsorg, miljöhänsyn och omsorg om klimatet. Men är det egentligen det vi vill. Nej, vi måste gå den andra vägen att stärka omsorg och omtanke i produktionen av mat.

Det är egentligen ren populism när man från regeringshåll försöker prata ner matpriser. Det är egentligen populism när man protesterar och strejkar.

Människor överlag har råd med maten. Jag köper aldrig den billigaste maten. Lokalodlat och ekologiskt går alltid före låga priser.

Däremot har vi en förskräcklig ojämlikhet i det här landet. En del människor har helt enkelt inte råd. Det måste lösas genom att man tillför mer pengar till de som behöver. Ojämlikheten och orättvisan skapar sår och klyftor i det här landet. Vi har under alltför lång tid levt under nyliberalism och marknadsliberalism som gynnat de gynnade. En liberalism som inneburit en frihet för rika och de med makt att ta för sig på bekostnad av fattiga och maktlösa. Det måste vända.

Sara Meidell är en av ljuspunkterna i det intellektuella Sverige. Det finns fler, men inte så många. Den stora massan är egentligen en del av påverkanskampanjen. Den som hela tiden massivt säjer att allt är bra som det är. ”Ifrågasätt inte. Underordna dej systemet.”

Det är berättelserna som styr oss. Som väcker eller söver.

Det är ingen slump att en erövrare och ockuperare alltid jobbar hårt för att etablera berättelsen att övermakten är för stor. Det är ingen ide att revoltera eller strida, ni kommer att förlora. Och finns det människor som har kraft och mod att opponera sig så plockas de bort. Se på hur Putin behandlade Navalnyj eller Anna Politkovskaja.

Det är kontrollen över berättelserna och verklighetsbeskrivningen som garanterar makten. Våldet är bara ett sätt att behålla kontrollen över berättelserna.

Northvolts affärside handlade i huvudsak om att få människor att ge pengar, lån och bidrag till en ide som hade en stark berättelse. Berättelsen om att elektrifiera Sverige och världen. Det samtidigt som man industrialiserade Norrland, en fattig och försummad del av Sverige. Men där det fanns stora tillgångar på billig el och andra resurser. Där fanns aldrig något stort fokus på att få fram en bra och konkurrenskraftig tillverkning.

Den som berättade sagan blev rik på kuppen, så jag vet inte om man ur den synpunkten kan tala om fiasko. Berättelsen fick genomslag och den utmynnade i personlig rikedom.

Kolonialismen finns hela tiden som fond och bakgrund. Eftersom kolonialismen i sig är en berättelse som genomsyrar hela vår värld är det också en framgång för vissa. Men det är nu dags att på allvar slå hål på den och befria alla som är fångna i den.

Det här var en bra beskrivning av nutidshistorien vad gäller jordbruk och landsbygd. Skriven från jordbrukets och landsbygdens horisont. För någonting är fel och någonting har gått snett. Man kan tillägga att problemet är globalt. Tittar man på USA eller Afrika så hittar man samma grundproblem där.

Vi har genomgått en tid där marknadsliberalism och globalisering hyllats. Det har genomsyrat världens utveckling. Där har man försökt behandla jordbruk och matproduktion som vilken annan verksamhet som helst. Det går inte. Mat är alltför viktigt för att jämställas med bilar och mobiltelefoner.

Nu har man inte gjort det fullt ut eftersom man haft subventioner och tullar som skyddar produktionen i viss mån. Men marknadsliberala krafter har hela tiden angripit skyddet för matproduktionen.

I den nya tiden har storstad setts som norm och hög status. Landsbygden har utmålats som gammal och omodern. Jordbrukets och landsbygdens status har varit låg. Lönerna och arbetsersättningen har legat i botten. Ungdomar och talanger har lämnat jordbruket och landsbygden. Den här utvecklingen måste vända.

Det finns en ekonomisk regel som säjer att det finns ett direkt samband mellan makt och ekonomisk framgång. Hela vår nuvarande utveckling inom ekonomi och politik visar på den här regelns relevans. Här är jordbruket en svag spelare. Och följdaktligen är jordbruket fattigt. Den här regeln måste vi förstå för att kunna få en jämlikare och rättvisare värld. Fattas de stora besluten alltid i storstaden så kommer landsbygden att bli fattig. I en demokratisk anda måste beslutsfattandet decentraliseras. Då kan vi få en jämlikare och rättvisare värld. Det skulle gynna alla eftersom klyftor och konflikter skulle minska.

Ser man historiskt har kostnaden för mat minskat i jämförelse med kostnaden för många andra saker. Det är inte här problemet finns. Samhället har blivit ojämlikare. Det finns ingen brist på pengar totalt sett. Det finns brist hos de fattigaste som inte borde ha den här bristen i ett rikt samhälle. Vi måste bli jämlikare och ta bättre hand om de svaga och utsatta. Totalt sett är landsbygd och jordbruk en del av de fattigare. Så ge er inte på dem.

Israel begår folkmord i Gaza. Det kan inte ses som en vardaglig händelse. Vi har en plikt att protestera mot folkmord. Oberoende av om det begås av Israel i Gaza eller av Nazityskland under andra världskriget.

Det kan aldrig finnas opartiskhet mot ett land som står för folkmord. Alla måste ta parti mot.

Israel har aldrig kunnat gå fram som man gör om det inte funnits möjliggörare. Det finns en grundläggande partiskhet för Israel bland världens eliter. Det är på den partiskheten Israel stöder sig när man utför sina brutala handlingar. Man vet att det greppet gör att det aldrig eller troligen aldrig kommer några opinionsstormar mot Israel.

Det här är ett grovt underbetyg för mänskligheten. Att man vägrar eller inte klarar av att se klart.

Israel står för mörkret och ondskan just nu i vår tid. Man förtrycker och dödar. Lika stort brott mot mänskligheten är att man korrumperar ledare och länder. Man bryr sig inte om internationell lag. Man utför hela tiden brott mot mänskligheten.

Det här är en prövning för hela mänskligheten. Vi måste stå upp mot alla brott som Israel begår. Här utför olika Palestinska grupper en viktig uppgift när man hela tiden omöjliggör försöken att tysta och bortförklara.

Frihet utan ansvar är förskräckligt. Det är tonåringens dröm och sätt att vara. Det kanske är en jobbig, men nödvändig del i en människas utveckling. Fastnar man i den utvecklingsfasen är det hemskt.

Under de årtionden som passerats har den här tonårsidealet spridits och delvis kommit att dominera samhället.

Ta för dig.

Satsa på dej själv.

En liberal harfötter inte rötter.

Allting betonar friheten och glömmer ansvaret. Och så har vi fått det samhälle vi har nu. Ojämlikheten och orättvisan har skenat. Individer, grupper och områden tar för sig på andras bekostnad. Man har snarast varit stolta, nedlåtande och föraktfulla i sin syn på alla ”losers”.

Marknadsliberalism plus globalisering är ett recept på nykolonialism. Det har varit en hemsk tid och nu ser Trump till att vi med karmisk precision får bära konsekvenserna av vår dumhet och egoism.

Värre är väl att alla som varit oskyldiga till det här också kommer att lida. Men det finns inget sätt vi kan försvara det samhälle som skapat Trump. Vi måste få en ny världsordning där ett globalt ansvarstagande får en stor plats. Vi får inte ge upp vår frihet Men den tonårsaktiga tanken ”frihet utan ansvar” är hemsk.

Det är dags att växa upp nu som mänsklighet. Lämna den hemska tonårstiden bakom oss och bli vuxna.

En gärning som inte är iögonfallande men viktig. Ett arbete som finns där för att skydda mångfalden i verklighetsbeskrivningen.

Är det det yttersta förtrycket av en grupp människor när man suddar ut deras historia och berättelser? Det yttersta brottet är väl folkmord. Men i folkmordet finns viljan att sudda ut berättelserna och den verklighetsbeskrivning som gruppen står för.

Vi har berättelserna om förtryck av ursprungsbefolkningar. Samerna till exempel. En viktig del var tvånget att gå i en skola där språket var Svenska och där det fanns en vilja att tränga undan det Samiska språket. Samernas berättelser och kultur behövde ett eget språk för att bäras fram med styrka och kraft.

Totalitära regimer har alltid förtryckt minoriteter och oppositionella genom att tysta deras språk och berättelser. Nazisternas bokbål. Kinesernas ”omskolning” av Tibetaner och Uigurer.

Viljan att styra och manipulera berättelserna. Drar man det långt landar man i ren propaganda.

Shubigi Rao gör ett viktigt jobb som lyfter fram de här frågorna. Att tysta och censurera bort människors, gruppers och folks berättelser är maktmissbruk och i värsta fall förtryck. Hon säjer också att det förekommer i alla länder. Det bör vi ta till oss och försöka förstå hur just vårt land fungerar.