Det är lågt i tak nu. Protesterar man mot folkmordet i Gaza så kan man bli stämplad som terrorist.

Hur har vi kunnat hamna här? Någonting är definitivt fel med vår värld just nu. En Socialdemokratisk regering mitt i Europa terrorstämplar handgripliga protester mot blodbadet i Gaza. Vi har i Sverige fått ett Vänsterparti som utesluter medlemmar för att de tar parti för Palestinierna.

Vad händer? Det här kan inte bara passera.

Antisemitism som är en rasistisk syn på judar måste fördömas. Här finns ingen tvekan. Det borde vara lika självklart att fördöma Israels övergrepp på Palestinier. Men här är det något som gått snett.

Någon har lyckats övertyga stora delar av etablissemanget eller eliten att det är ett utslag av antisemitism att protestera mot folkmordet i Gaza. Därför finns en stor rädsla att visa sympati med det Palestinska folket. Men vi måste kunna skilja de här begreppen åt.

Det är nog i huvudsak Israel och Israelvänliga grupper som hårdnackat hävdar att kritik mot Israel är antisemitism. Det har skrämt västvärldens eliter och medier.

Det är beklämmande att se hur Israel har kunnat sätta agendan och bygga sin verklighetsbeskrivning. Vi måste klara av att se objektivt och inte låta oss manipuleras.

Det framkom att Israels arme har en avdelning som bara finns där för att kunna misstänkliggöra journalister som är Israelkritiska. Vi vet att Israel medvetet mördat journalister från Alyazeera som verkat inne i Gaza. Israel är en skurkstat som vi har tillåtit att påverka oss. Inget annat land skulle ha kunnat åstadkomma det.

Den här medvetna strategin att koppla ihop kritik mot folmordet i Gaza med antisemitism kommer förmodligen i slutändan att slå mot just den judiska rasen. När man en gång kopplat ihop det här kan det vara svårt att åter dela på begreppen och se på det hela objektivt. En synnerligen riskfylld strategi.

Vi måste komma loss från den här falska verklighetsbeskrivningen och börja handla självständigt. Behandla ett folkmord för vad det är. Ett folkmord.

Vad är Timbro egentligen ute efter. För inte bryr sig Stockholmsbaserade Timbro om Samerna eller andra urfolk. Verkligen inte. Det enda rimliga med den här artikeln är nog att man vill underlätta etableringen av gruvor och annan kommersiell verksamhet i Sapmi. Är marken privatägd kommer man alltid att kunna köpa ut några människor och göra stora etableringar av gruvor och annat. Vilket på sikt kommer att förstöra Sapmi.

Urfolken är en speciell grupp där de finns. Det har alltid funnits komersiella intressen som velat knapra på deras land och deras rättigheter. Vi har en speciell lagstiftning i Sverige som finns där för att skydda den här livsstilen. Den Samiska livsstilen. Det har onekligen hela tiden funnits konflikter mellan Samer/renskötare och andra intressenter i fjällvärlden.

Men vi kan inte försvara urfolkens rättigheter om vi inte är beredd att ta de här konflikterna.

Nu är vi i ett läge där man pratar om att vi skall starta nya gruvor för att underlätta den gröna omställningen. Det är uran och det är sällsynta jordartsmetaller. Man vill bryta Kinas dominans inom området. Självklart tittar marknaden och Timbro då på vad man kan hitta i Sapmi. Man vill bereda väg för gruvdriften genom att göra om hela synen på Samer och urfolk. Privatisering är mantrat. Det finns säkert många som kan lockas eller luras av det budskapet.

En annan fråga är turismen. Konflikten mellan turister och de permanent boende har blivit stark på många håll. Ser man ur de permanent boendes perspektiv finns en positiv sak med turism. Det är en chans till inkomster. Tyvärr har det sakta vittrat sönder. Nya system för uthyrning, typ Air BNB, som givit makten och inkomsterna till utomstående har sakta förstört turismen som inkomstkälla för de permanentboende. Varför skall man då ha en massa jobbiga turister när de inte ens tillför inkomster.

Turismen har varit ett problem för rennäringen. De problemen kommer nog att öka om turismen ökar än mer. Skall turismen få fortsätta så måste den tillföra betydande inkomster till de permanentboende. Genom beskattning eller på något sätt. Det gäller även till Samer och Sapmi.

Timbro är marknadens röst. De har aldrig haft något intresse av att hjälpa det lokala samhället. Deras intresse gäller att underlätta för företagen och marknaden. Samerna bör nog vara på sin vakt här.

En god genomgång av förutsättningarna för fred. Jag håller nog med om det mesta. Men får vi en fred med Putin får inte det innebära att vi kapitulerar för ondskan och bara accepterar att den finns där. Nej kampen för det goda måste fortsätta och även bli tydligare.

För Putin står för ondskan. Maktens rätt. Det goda är rättens och rättvisans rätt. Någon sade en gång att land skall med lag byggas.

Det kan väl diskuteras vilket som är mest rätt. Krim har historiskt varit Ryskt. De flesta som bor där har Ryskt ursprung. Ett alternativ är också att de erövrade och sargade regionerna får en egen självständighet ungefär son de baltiska staterna. Det vore lättare att köpa för Ukraina. Men freden kommer inte att bli perfekt.

Vi har även andra områden där det onda står mot det goda. Vi har Israels folkmord på det Palestinska folket och vi har Kinas expansionsplaner runt om i världen

Vi måste i samband med allt det här se klarare och förstå att den gemensamma nämnaren är att försvara rätten och rättvisan. Det finns på många platser och inom många områden länder och grupper som driver maktens rätt. Det är tydligt i Ryssland där Putin och oligarkerna förtrycker och rånar landets befolkning. Det är ett system som måste bort.Men vi har också Israel som hela tiden hävdat maktens rätt i förhållandet till det Palestinska folket och till sina grannar.

Vi har Kina som med sin storlek och styrka hotar många i hela världen, men framför allt Taiwan.

Vi har resten av världen där ett ekonomiskt system skapat ett samhälle där superrika och oligarker kan utnyttja och exploatera svagare grupper och områden.

Det är verkligen ingen perfekt värld och vi måste ta ett mycket större ansvar för att styra upp allt. FN är inte perfekt men det står ändå för lag och ordning. Organisationen måste stärkas.

Utvecklingen nu kräver omtag. En fred i Ukraina kan vara en startpunkt så att vi kan fokusera på alla andra viktiga konflikter och orättvisor.

Missnöje är nyckelordet. Missnöje med etablissemanget. Missnöje med utvecklingen över huvud taget.

Trump är skapad av missnöje. Han har som en sann missnöjespolitiker kunnat utnyttja missnöjet. Flera Europeiska missnöjespolitiker knackar på och vill komma fram.

Missnöjet är befogat. Samhället har skapat klyftor och orättvisa de senaste årtiondena. Ojämlikheten har vuxit och framför allt de regionala ojämlikheterna har blivit stora. Vi har gynnade, relativt rika områden och vi har missgynnade och betydligt fattigare områden.

I huvudsak är det storstäder och metropoler som blivit rika och gynnade. Landsbygd, glesbygd och gamla industrisamhällen har missgynnats av utvecklingen. Samhället har inte klarat av den här förändringen utan att klyftor skapats mellan områden och grupper.

Det har skapat missnöje och en möjlighet för missnöjespolitiker. Det man verkligen saknar är seriösa politiker som tar parti för de som drabbats av utvecklingens förändringar. Landsbygdspartier och vänsterpartier som tar parti för de drabbade och fattiga.

Vi saknarr i hög grad media som kan beskriva den här utvecklingen ur de drabbades perspektiv. Som klarar att se det här som ett klassdrama. Överklass mot underklass eller rik mot fattig.

Det Perspektiv som dominerar helt är den välbärgade urbana medelklassens. Utvecklingens vinnare. Man betonar hela tiden invandrar och rasist sidan av det hela. Man förnekar att det handlar om rik mot fattig där man själv då är den rika privilegierade gruppen. Den verkligheten vill man inte redovisa.

Men så länge debatten inte handlar om verkligheten kan man heller inte hitta lösningar. Ett dominerande problem i det som händer är att den välbärgade urbana medelklassen så totalt dominerar verklighetsbeskrivningen. Man har tagit tolkningsföreträdet. För att komma vidare måste vi få medier och politiker som tar de fattigas och försummades parti. Då kan demokratin rätta till alla missförhållanden och v kan gå vidare i historien.

Adam Cvejman är inget undantag. Han är en del av den välbärgade urbana medelklassen och det han framför ären del av den gamla berättelsen.

Kärlek är nog mer än bara en sak. Vi har mer av singlar och skilsmässor nu än när jag var barn. Det är nog mer ett tecken på att friheten att göra egna val är större nu än vad det var tidigare. Men kanske är också pressen på människor större nu. Med att leva tillsammans och att fostra barn.

Det finns i alla fall två tydliga olika kärlekar som kanske delvis överlappar varanda.

Först passionen som mycket handlar om attraktion och sexualitet. Den förändras så klart när människor blir äldre och kropparna åldas. Vi blir inte attraktiva ur sexuellt perspektiv när vi blir äldre fetare och rynkigare. Det bara är så. Passionen hör nog lite ungdomen till. Men den kan nog blomma upp igen bland lite äldre människor också. Då kan den nog orsaka stormiga skilsmässor.

Sen finns den mer mogna kärleken som hör ihop med samhörighet och identifikation. Man pratar om moderskärlek och kärlek till sitt husdjur. Ett par kan nog känna den kärleken också. Den kan nog vara livet ut.

Kärlek i sin mest upphöjda form handlar nog mycket om identifikation och förmågan att inse att vi alla hör är en del av helheten. Identifikation och ansvar är nog typiskt för den största kärleken.

Kärleken är inte alls död, men samhället förändras och den förändringen kan vara permanent.

Länge leve kärleken. Den är värd att kämpa för.

Det är viktigare varifrån människorna kommer än vilken partifärg de har. Är man Norrlänning borde personval och kryssning vara obligatoriskt.

Den viktigaste striden i Svensk politik står mellan storstad och landsbygd. Här borde just Centerpartiet stå i centrum som landsbygdens eget parti. Men partiet har ockuperats av wokepolitiker från Stockholm. Det är ett svek. Det är ett av Svensk politiks stora svek.

Centralismen är en hemsk inriktning när det gäller att bygga ett samhälle. Centrum blir så mycket rikare och sa mycket mer privilegierat än periferin. Det genomsyrar allt och det klyver samhället. Principen är enkel. Det är så mycket lättare att se och förstå det man själv upplevt. Man förstår problem, man delar åsikter, man känner igen och förstår. Bor alla med makt och kommer alla med makt från centrum så kommer centrum att växa i makt och rikedom.

Därför är det så viktigt att hela Sverige finns representerat när viktiga beslut fattas. Partifärg betyder mindre.

Samma sak kan man säja om opinionsbildning. Opinionsbildare måste finnas i hela Sverige. Centralisering av media leder till obalans. Det är också en del av centralismen. Vi har fortfarande tidningar i alla delar av Sverige. Men de blir tunnare ute i landsbygden. Och då menar jag inte bara i antal sidor. Landsbygdstidningarna ägs i stort sett alla av Stockholmska ägare. Det märks. Ibland undrar jag om ledarskribenterna har fått i uppgift att tysta farliga frågeställningar. Man gjuter olja över upprörda stämningar istället för att ta parti för landsbygden. Man undviker att lyfta viktiga, kontroversiella frågor.

Vi har en tydlig obalans i Sverige. Centrum är starkare och rikare. Klyftan är stor och den minskar inte.

Det är viktigt vilka personer som sitter för olika partier. Centerpartiet har varit en mardröm eftersom de svikit landsbygden så tydligt. Jonas Sjöstedt var å andra sidan ljuset i mösrkret så länge han var aktiv. Helena Lindahl borde ha blivit Centerpartiets nya ledare, men hon försvinner istället. Synd.

Vi måste ändå försöka lära oss från det som händer just nu. För det är sant att vi har fått ett antal härskare som är tydligt fascistiska och helt igenom egoistiskt falska i sin framtoning. Jag talar om Trump. Netanyahu och Putin. De står för det totala mörkret i en sönderfallande värld.

Vi har släppt marknaden fri efter det att kommunismen och muren föll i slutet på 1980 talet. Det var en befrielse när vi blev av med kommunismen. Den hade utvecklats till en korrumperad diktatur där man höll tillbaks människors frihetslängtan.

Det var nog många liberaler som trodde att nu var världen slutgiltigt fri. Hur fel man hade. Frihet blev till liberalism so blev till marknadsliberalism och så började tillbakagången. Ojämlikheten växte. Klyftorna växte och orättvisan i världen växte. Världen blev olidlig för många. Så skapades oligarkernas välde.

Vi har vandrat in i maktens tideålder. Det är inte längre rätt och rättvisa som styr. Det är makt. Och när det är den ohämmade makten som får styra då kommer vapnens och militärens tid.

Där är vi nu. En mänsklighetens prövning.

Vi måste sluta inbilla oss att marknadeen skall rädda världen. Marknaden är primitiv och där är det den starke som styr. Det finns ett direkt samband mellan makt och rikedom. Eller rikedom och makt om man vänder på det.

Ansvar måste bli en viktigare egenskap i samhället. Ansvar på samhällsnivå får formen av lag och rätt. En rättvisa som skall skydda den svage från den starkes övergrepp. Allt det här måste återupprättas.

Northvolt handlade från början mest om att samla bidrag från samhället. Man byggde och skapade hela tiden med andras pengar. Då var det hela tiden en fråga om marknadsföring av en ide. Man sålde in iden om hållbarhet. En illusion som till slut kollapsade. Men Peter Karlsson kom ut ur det hela som mångmiljonär.

Nu är det tydligen ett företag som medverkar till att utveckla drönare för militären som köpt upp företaget. Det kanske kan rädda en del jobb, men det innebär också ett fall för visionen.

Den marknadsliberalism och globalisering som ersatt kommunismen är ingen världsräddare. Man har nått vägs ände som världsordning. Man har skapat alltför mycket ojämlikhet och orättvisa. Det har skapat friktion och konflikt som vi nu inte riktigt kan hantera. Nu är vi inne i slaget om demokratin och rättssamhället. Där är fienderna Trump, Netanyahu och Putin i första hand. Eller kanske är de de tydliga representanterna för just den här sönderfallande världen. Som vi i dumhet och naivitet släppt fram.

Det är första gången jag ser det här konstverket i sin helhet. Det säjer faktiskt någonting. Tidigare har det beskurits så att man inte såg den Palestinska delen av verket.

Det säjer en del om hur Israel dominerar media och det offentliga samtalet. När Israel medvetet mördar fem journalister har man gått över ytterligare en gräns. Det finns snart inga gränser kvar för dem att överskrida. Man står för folkmord och demonisering av den Palestinska befolkningen. Att konstverket drar paralleller med folkmordet under andra världskriget är befogat.

Sionismen är jämförbar med Nazismen. Kopplingen mellan rasism och elitism finns hos båda. Nazisterna talade om herrefolket, Arierna, som skall skapa ett stort rike. Där finns en botten av mytologi för att motivera hemskheterna.

Sionisterna talar om det utvalda folket som skall skapa det tusenåriga riket.

Fanatism och storhetsvansinne i bägge fallen.

Det finns en undfallenhet i det offentliga samtalet när man talar om folkmordet på Palestinier. Man undviker ordet folkmord och beskriver det som ett krig mellan Israel och Hamas. Det är fel ur två synvinklar. Först är det inget krig. För att det skall vara det krävs två parter med makt att förstöra och skada. Här har bara Israel den makten. De sitter på alla kraftfulla vapen.

Sen är det fråga om demonisering när man alltid kallar Palestinier för Hamas. Demonisering är alltid en del av folkmord. Man vill inte massmörda människor. Däremot går det bra att döda monster eller demoniserade människor.

Något måste göras här för att återta vår medmänsklighet. Att fördöma ett folkmord och tala klarspråk är en del. Eller att göra som Sara Meidell gör här skingra skuggorna och beskriva en sak på rätt sätt.

Vi får inte vara så lätta att styra och manipulera.

Vi har en schizofren inställning till klimatkrisen. Det är nog nu vetenskapligt konsensus att mänskliga utsläpp av klimatstörande gaser orsakar klimatkrisen. Och att situationen förvärras från år till år.

Samtidigt drivs en ekonomisk politik och vi har en ekonomisk världsordning som drar åt ett helt annat håll. Man kan i samma tidning mötas av rubriker som helt självklart för fram motsägande åsikter och fakta. Vi måste snart komma fram till en prioritering. Endera räddar vi klimatet och en stor del av planeten och planetens befolkning. Eller så fortsätter vi som tidigare av hänsyn till de ekonomiska sammanhangen.

Vi kan inte göra både och samtidigt. Vi har länge satsat på eletrifiering som lösningen på klimatkrisen. Och i princip den enda lösninen. Det fungerar inte och det blir allt mer tydligt. Marknaden klarar inte klimatet.

För att klara klimatet måste vi lära oss att avstå. Onödig konsumtion och onödiga transporter. Flyget är värstingen.

Det krävs uppoffringar och uppoffringarna måste fördelas på ett rättvist sätt. Annars kommer inte medborgarna att acceptera dem. Skall vi tvinga på vissa grupper och vissa områden uppoffringar så kommer det att krävas övergrepp och förtryck. Det innebär att man ger upp demokratin.

Vi måste förlita oss på folket och medborgarna. Då blir demonstrationer och protester viktiga. Framför allt så måste vi försvara demokratin och demokratiska rättigheter. Dit hör definitivt rätten att demonstrera.

AI kommer vi inte att kunna stoppa. Vare sig vi vill eller inte. Vi kommer inte heller att kunna stoppa de dåliga och farliga sidorna av AI.

Det är en illusion att tro att vi skall sitta ner och bestämma hur AI kommer att tillämpas. Vi kommer att få allt vare sig vi vill eller inte. Jag tänker i alla fall ta upp två eller tre allvarliga sidor av AI som sällan diskuteras.

Först och främst är AI energislukande som få andra saker vi håller på med. Vi har en stark tendens att sila mygg och svälja kameler. Det är sällan diskussioner om flygets klimatpåverkan och det är sällan man pratar om den stora energiförbrukningen som krävs för att driva de stora datorhallar som AI kräver. Man ger sig på skogen och jordbruket, men det här diskuteras inte.

AI kommer att omvandla vårt samhälle. Kommer vi att klara den omvandlingen? Många människor kommer att förlora sin försörjning och bli arbetslösa. Hur skall samhället hantera det. Mantrat vid de här omvandlingarna har alltid varit att vissa arbeten försvinner medan andra kommer till. Det blir ett nollsummespel. Men det stämmer inte. Det är inte samma människor och samma områden som förlorar som de områden som är vinnare. De människor som förlorar jobbet kan inte ta de jobb som skapas. Det handlar om kompetens och olika områden.

Det innebär att vi får ökad ojämlikhet mellan grupper av människor och områden. Det skapar friktion och konflikt. I längden kommer det att skapa allvarliga konflikter och revolter.

Det som hänt i USA när Trump fått makten kan tolkas som en revolt från utvecklingens förlorare mot utvecklingens vinnare. Det finns ingen inbyggd strävan mot jämlikhet i USA. Där kan ojämlikheten slå igenom fullt ut och så får man ett land som kollapsar under trycket av ojämlikhet och orättvisa.

Samma sak kan hända i Sverige och Europa också om vi inte lär oss hantera ojämlikheten på ett bättre sätt. Människor måste ha en möjlighet att försörja sig. Och ojämlikheten får inte bli för stor. Vi förstår nog inte riktigt de utmaningar som ligger framför oss. Problemen är stora just nu och de kommer nog att bli än större när AI slår igenom fullt ut.