En olycklig utveckling. Vi har redan nu sett vad teknisk utveckling kan göra. Kriget i Ukraina är em demonstration över vapen och brutalitet.

Israel har alltid varit tekniskt utvecklade när det gäller vapensystem. Man har demonstrerat hur man på precisionsnivå kan döda människor från stora avstånd. Deras teknik är väl inte helt avslöjad, men den tycks vara effektiv.

Krig är i sig ett farligt tillstånd där man dödar människor utan rättslig prövning. Det finns ändå en folkrätt som skall fungeraa i en krigsmiljö. Även om det är blodigt och brutalt finns det ändå regler som skall vara någon form av grundskydd.

Men distansering och att man överlåter allt större beslut till maskiner och datorer kommer att öka risken för brutalisering och massmord.

Det är ändå vi människor som definierar människor. Det finns ett val. Om Israel definierar människorna i Gaza som Hamas eller som Palestinska människor så kommer det att ha stor betydelse för hur man behandlar dem.

Folkmord är bara möjligt om man demoniserar människor och gör dem omänskliga. Det är mänsklig psykologi. Autonoma vapensystem och mördarrobotar gör dödandet mer abstrakt och distanserat. Tröskeln sjunker.

Än värre blir det när AI kopplas in och börjar styra vapen. Vi kanske kommer till en punkt där det är AI som fattar de avgörande besluten om vem som skall leva och vem som skall dödas. Det är illa nog om det är människor som definierar fienden, men det kan komma en tid när AI tar över och själv börjar bestämma vilka som skall dö. Den ultimata mardrömmen.

Kopplar man ihop autonoma vapensystem, AI och hög teknisk förmåga med en omfattande demonisering av människor så gör det dödande och folkmord lättare.

Utvecklingen är skrämmande och den måste bekämpas. Vi måste återgå till en rättsstyrd värld. Strävan att alltid hålla sig till folkrätten måste bli tydligare. FN måste få en starkare roll och en högre status i den här världen.

Det måste vara omöjligt att mäta lycka. Men en teoretisk diskussion kan ändå vara nyttig.

Har jag förstått det hela rätt så bygger resultatet på enskilda individers uppskattning av sin egen lycka. Man placerar in sig själv på en tiogradig skala.

Det bör väl innebära att man i första hand mäter förväntningar. Har man låga förväntningar på vad lycka är placerar man sig själv högt. Egentligen en mätning av ödmjukhet. Vilket i sig kanske är en viktig egenskap för lycka.

Det kanske vore enklare att mäta ekonomiska samband i samhället. Hur stor andel av folket har tillräckligt mycket pengar för ett bra liv.

Eller man kanske skulle mäta tryggheten. Hur väl fungerar rättsstaten och hur vanligt är det med brott och våld ute bland befolkningen. Hur väl utbyggd är sjukvård, barnomsorg ovh äldrevård.

Ett annat sätt att beskriva hur människor mår vore att mäta självmordsfrekvensen och hur mycket antideoressiva mediciner som skrivs ut.

En annan sak att uppmärksamma i sammanhanget är att se på friheten. Hur stor är människans frihet att förverkliga sina drömmar och planer. I hur hög grad begränsas människor av samhällets föräntningar och krav.

I multikulturella samhällen kan rasism och främlingsfientlighet begränsa människor och göra samhället otryggt och statiskt.

Det kanske är summan av alla de här egenskaperna som anger om samhället och människorna är lyckliga. Eller så skall man göra som nu och bara ställa en enkel fråga. Lämna fältet öppet för tolkningar.

Slutligen bör man ställa frågan om lycka är det vi bör eftersträva. Enligt Buddha var livet i den här världen en evig olycka. Den riktiga vägen var vägen till befrielse. Befrielse från den här världens plågor och det var bara när vi kapat alla bojor som band oss hit som vi kunde uppnå en form av lycka. En lycka som till sin grund var befrielse från bindningar och plågor. Det vi upplever som lycka var bara tillfällig tillfredställelse som bara band oss hårdare.

Även om man inte är så extrem som Buddha är frågeställningen intressant. Lycka är till sin natur något som manar oss till stagnation och stillhet. Otillfredställelse får oss att utvecklas och förändras. Det kanske ändå är utveckling, förändring och att söka frihet som är livets mål.

Alltid en ursäktande syn på Israel. Det håller inte. Israels beteende är olagligt. Landet bryter mot internationella lagar och man står för folkmord. Mycket av problemen i regionen kommer ifrån västs grundsyn på den här delen av världen. Kolonialism har skapat det grundläggande mönstret.

Vi måste förstå hur allt startade för att kunna komma vidare. Vi måste förstå historien, klarsynt se nuet, för att sen se framåt. Här finns inga helt oskyldiga aktörer. Då måste man falla tillbaks på de lagar som faktiskt finns. Lagar om länders samexistens och samlevnad. Lagar om mänskliga rättigheter.

Israel skapades på ett tvivelaktigt sätt sett utifrån internationella lagar. Man bör ändå erkänna Israel som ett legitimt land.

Däremot måst världssamfundet fördöma Israels imperialistiska syn på Palestinierna och sina grannländer. Man måste också fördöma bosättningspolitiken på stulet land. Det kan vi inte överse med eller förlåta.

Israel liknar Tyskland under Nazismen. Vi erkände Tysklands rätt att finnas men fördömde Nazismen och det sätt den agerade. Israels extremistiska sida har också den där blandningen av elitism och rasism. Vilket var Nazismens kännetecken.

De Arabiska länderna har också problem. Här finns religiös fundamentalism och ofta ett korrumoerat styre. Frihet och demokrati är inte vanligt.

Problemen är stora i regionen och de skall inte underskattas. Men jag tror ändå att den underliggande utvecklingen går framåt. Utbildningsnivån höjs hela tiden. Kunskapsnivå och förståelse ökar med tiden. Man kommer att bli mer självständiga från väst och förhoppningsvis även från Kina och Ryssland. Sen kommer det att ta tid.

Accepterar man tanken att den huvudsakliga striden står om verklighetsbeskrivningen så är Christo Grozev en elitsoldat vid fronten. Studerar man de två viktigaste konflikterna i dagens värld. Putins angrepp på Ukraina och Israels angrepp på det Palestinska folket inser man att striden verkligen i huvudsak står om verklighetsbeskrivningen.

Både Putin/Ryssland och Netanyahu/Israel är medvetna och kompetenta krigare inom det här området.

Om vi fokuserar på Putin så beskrivs hans beteende och i viss mån förändrade beteende i den här artikeln. Han har alltid varit en diktator som bedrivit ett hänsynslöst lömskt krig mot sina fiender. Tidigare var han mån om sitt internationella anseende. Han drog sig för att göra saker som skulle solka ner det. Men efter avslöjandet av Navalnyj och om Navalnyj var det anseendet kört i botten. Vissa hämningar släppte. Det mer öppna kriget mot väst inleddes.

Han anföll Ukraina. En viktig del i det anfallet var säkert att han behövde en yttre fiende när hans korrupta affärer inne i Ryssland avslöjats. Hans enastående Palats utanför Sotji hade visats upp och avslöjats.

Han har inte längre någon anseende och någon prestige att försvara. Han är en sårad björn. Och sårade björnar är verkligen farliga.

Trump tycks befinna sig i en beroendeställning till Putin. Om det är så eller om Trump bara är en farligt inkompetent president vet vi väl inte säkert. Men någon form av samspel och beroende tycks det finnas.

Väst har blivit försvagat på grund av sin egen dumhet och arrogans. Man har tillåtit ojämlikhet och orättvisa att växa till nivåer som skapat missnöje, vilket öppnat för att missnöjespolitiker fått inflytande. Den viktigaste av dessa är Trump. Men det är vår egen dumhet som öppnat dörren på glänt.

Det här har Putin utnyttjat.

Nu står vi inför dubbla problem. Det första och viktigaste är att återupprätta förtroende och tillit genom att återskapa ett rättvist och jämlikt samhälle. Det är det viktigaste grundläggande jobbet.

Det andra är att avslöja och försvara oss mot Putins angrepp. Här är Bellingcat och människor som Christo Grozev viktiga.

Det här med mediernas roll och status är en viktig fråga. Fortfarande finns den här lite naiva synen på medierna att man skall granska makyen och avslöja skumraskaffärer. Man tänker då abslöja den politiska makten och kanske delvis den ekonomiska makten. I den naiviteten glömmer man att medier själv har makt. Stor makt.

Men om vi tar det teoretiskt från början. Det finns i ett välfungerande samhälle tre maktpelars som bör balansera varann. Det är den politiska lagstiftande makten. Det är den ekonomiska makten och slutligen den tredje statsmakten eller media. I ett dysfunktionellt samhälle finns en fjärde maktpelare som är våld och hot om våld. Men i ett fredligt demokratiskt samhälle skall den politiska makten kontrollera allt som har med våld att göra.

När det fungerar bra är de här grupperna hyfsat fristående från varandra och balanserar varandra.

Media innebär makt. Det är väl här som förståelsen inte riktigt hunnit med utvecklingen. När media var papperstidningar som fanns i varje mindre stad så var den makten så spridd och utspädd att man kunde försumma den. Men nu med internet och alla digitala plattformar så är den makten stor. Rupert Murdoch skröt ju att det var han som tillsatt Blair och Cameron. Fox News har varit viktig för Trumps framgångar.

Man kan utvidga begreppet till att handla om makten att påverka. Ser man det så är det en makt som kan styra samhället. Då kan man räkna in även makt genom kontakter, nepotism och makt genom korruption.

Vi skall inte låtsas som om media inte är makt. Vi skall inte låtsas som om det inte finns människor och grupper som vill och kan utnyttja den makten för att styra och skaffa sig fördelar. När makten att påverka blir alltför koncentrerad så hotar den definitivt demokratin. Hotet kommer inte bara från dom andra. Trollen, trollfabrikerna och de som skriver och agerar i opposition mot det etablerade samhället.

Vi har inom det etablerade samhället och inom etablerade medier fått en koncentration av ägande och makt som inte är förenlig med ett sunt demokratiskt samhälle. Koncentration och centralisering av medial makt eller makten att påverka hotar det öppna fria demokratiska samhället.

Det Åsa Wikforss påvisar är övergrepp från den andra sidan. Hon glömmer att ta upp problemen som hennes egen sida står för. Hennes syn på information och opinion påminner om de kommunistiska ländernas syn en gång i tiden. ”Sanningen är den officiella versionen”. ”Det finns ingen anledning till mångfald politiskt eftersom vi vill allas bästa”.

Det är bara öppenhet och riktig mångfald som kan garantera demokratin.

Etablissemanget. Bilderberggruppen. Här finns ett tydligt samband. Men hur ser det ut? Min tolkning är att etablissemanget är en löst sammansluten grupp av människor i samhället med makt. Man delar också liknande syn på samhället. Man delar uppfattning och verklighetsbeskrivning. Man befinner sig inte på exakt samma plats politiskt. Här finns liberaler, konservativa och socialister. Men här finns inga omstörtare och revolutionärer.

Man är i klassisk bemärkelse konservativa. Man strävar efter att bevara den rådande världsorcningen. Man kan inte ses som ondskefulla. Men ett bevarande av de rådande förhällandena och den rådande maktordningen kommer att gynna de grupper som finns närvarande i etablissemanget. De grupper som gynnas är ledande grupper i samhället. Den välbärgade urbana medelklassen liksom överklassen.

Arbetare, bönder, underklass och landsbygd finns inte med. Så etablissemangets verksamhet kommer att skapa ojämlikhet mellan områden och grupper. Verksamheten kommer att skapa klyftor och friktion. Inte för att det är etablissemangets syfte utan för att man omedvetet gynnar de grupper och individer som finns närvarande i etablissemanget. Enligt den urgamla regeln som säjer att det är lättare att se och förstå det som är närliggande. Svårare ju längre bort geografiekt och mentalt ett problem eller en frågeställning finns.

Det känns som om Bilderbergsgruppen är en överordnad, löst sammansluten organisation som skall samordna etablissemanget i de olika länder. Samordna, påverka och utbilda företrädare för etablissemanget i olika områden.

Ser man det ur Bilderbergsgruppens synvinkel är verksamheten fredlig. Man är inte omstörtande utan man strvävar att upprätthålla en stabil världsordning där globalisering, frihandel och marknadsliberalism råder.

Det är inte en världsordning som gynnar alla. Jag ser det inte som någonting bra. Om viktiga beslut fattas i kulisserna så finns inget utrymme för riktig demokrati.

Vilken skall man rösta på om man inte vill ha den värld som Bilderberggruppen förespråkar? Då hamnar man hos ickeetablissemangetpartier. Här finns mest populister. Här finns Trump.

Den här verksamheten är inte oskyldig och den är inte bra för samhället. Maktutövning i det fördolda är i grunden antidemokratisk. Det hela påminner i sin uppbyggnad delvis om hur det kommunistiska partiet fungerar. Det finns en maktapparat under ytan som dominerar det som händer. Det demokratiska skeendet blir bara ett spel som spelas upp framför medborgarnas ögon. Vartefter de här förhållandena genomskådas kommer tillit och förtroende att försvinna.

Vi behöver en pånyttfödelse av demokratin där olika former av elitstyre elimineras.

I det här kriget finns de viktigaste striderna i media. Striden står om verklighetsbeskrivningen. Israel har här varit mycket aktiv. Man har fört fram sin beskrivning, man har vädjat, hotat och betalat. Allt för att få ett övertag vad gäller greppet om verklighetsbeskrivningen.

I det sammanhanget är Greta Thunberg en farlig motståndare. Hon håller sig strikt till sanningen och låter sig inte manipuleras eller korrumperas.

Det som speciellt år typiskt Israeliskt är hänsynslösheten parat med den stora makt man har. Israels krigsmakt har rykte om att vara världens effektivaste. Det Palestinska folket är fullständigt chanslöst när det gäller militär makt.

Lite annat är det när det gäller striden om verklighetsbeskrivningen. Här har Palestinierna en viktig allierad i världens etik, moral och rättsuppfattning. Alla som har mänskliga rättigheter som norm och reagerar på brott mot mänskligheten tar Palestiniernas parti.

Så Israel kan inte vinna kriget om verklighetsbeskrivningen. Man har fel i sak. Och det falska kan aldrig i långa loppet vinna över sanningen och det goda.

Men det är ändå skrämmande hur många som är villig att stödja Israels version. Man har ett starkt stöd i USA och bland värstvärldens eliter.

Greta har gjort ett bra jobb. Nu gäller det att alla goda makter runt om i världen hjälps åt att få ett slut på väldet och folkmordet i Gaza.

Allt faller tillbals på att man tillåtit ojämlikheten att bli för stor. Det går inte. När klyftorna blivit för djupa faller samhället sönder.

Skyll inte bara på Trump. Utvecklingen har pågått länge. Det har varit en låtgå politik där man låtsats att att allt var bra. Man har sopat problemen under mattan och det har varit en strategi att rikta uppmärksamheten åt annat håll när det bränt till.

Det vi egentligen ser är en praktisk tillämpning på den socialistiska förklaringsmodellen. Utvecklingen handlar om evolution följt av revolution.

Evolutionen är en relativt saktmodig process där det skapas motsättningar och friktioner. Energi laddas in i systemet eller samhället. På ytan ser det lugnt ut. Det följs sedan av revolution när allt exploderar i stora förändringar och i många fall i brutalt våld. Alla instängda känslor och all energi släpps ut.

Det som händer i USA är en revolution. En förändring är helt nödvändig och vi får hoppas att det leder till något positivt till slut.

Migration är i grunden ett svar på ojämlikhet mellan folkgrupper. När skillnaden i inkomst och rikedom blir stor så kommer människor att reagera på så sätt att man flyttar till områden som är rikare. Där finns den grundläggande drivkraften. Det finns två sätt att hantera detta.

Det första sättet är att söka utjämna skillnaderna. Att minska klyftorna och utjämna ojämlikheten.

Det andra sättet är att bygga murar och försvåra flytt och migration. Alla rika länder jobbar med att försvåra migrationen. Europa har Medelhavet som vallgrav. USA har murar, stängsel och ett stort antal vakter.

Vill vi inte ha en värld av murar, vakter och poliser måste vi börja förstå att klyftor måste utjämnas och ojämlikhet bekämpas.

Hela vår nuvarande ekonomiska världsordning bygger på att utnyttja ojämlikhet. Man producerar varor där lönerna är lägst och där arbetsvillkoren är sämst. Det är ingen otur att det är så. Det är en del av systemet. För att kunna konkurrera om arbetstillfällen och investeringar så driver man löner och förhållanden mot botten.

Vårt system av globalisering och marknadsliberalism driver utvecklingen mot ojämlikhet och växande klyftor. Vill vi ha en fredligare och bättre värld måste vi få ett nytt system som betonar ansvar för de svaga och verkar för en ökad jämlikhet och rättvisa.

Osedd och ohörd. En viktig nyhet lite i det fördolda. Man lägger ner kultursidorna i lokala tidningar för att man inte har råd. Kulturen är viktig för den skapar ett kitt som håller samman en ort. Samma sak kan säjas om sport. Men sport och kultur vänder sig till lite olika människor. Det ger också status till en ort som har ett aktivt levande kulturliv. Medför att människor finner en anledning att bo där och satsa på framtiden. Finns bara redovisning av kultur och kulturliv från Stockholm kommer det att vara en anledning till att människor dras dit. Det är inget obetydligt problem.

Nu tänker jag ändå höja blicken och se på lokala medier i allmänhet. Lokalt förankrade medier är viktiga för att få en fungerande demokrati. Man talar ofta om journalisternas roll som granskare av makten. Den är inte oviktig och innebär att medier granskar den politiska makten.

Viktigare är ändå mediernas roll som bärare av makt. Att behärska vad som skrivs och visas i medier innebär att man har makt. Den mytiska makten att påverka. Den här makten utövas aktivt av medier idag. Man ljuger inte. Undantag kan finnas. Men man väljer och man färgar. Det som visas i media speglar den värld som ägare och redaktion lever i och vill visa.

En tidning som DN har aktivt, menar jag, tagit ställning för Israel i konflikten med palestinierna. Man har varit ursäktande och partisk i beskrivning av övergrepp och folkmord.

Sveriges medier domineras av liberala och marknadsliberala värderingar. Det speglar deras beskrivning av Sverige. Liberaler och Moderater har det lättare i medierna än Vänsterpartister och Sverigedemokrater.

Nästan värre är att landsbygd och mindre orter har en svag medieställning och mediebevakning. På något sätt hamnar man under uppmärksamhetshorisonten. Det är lite det som den här krönikan beskriver. Det här är ett tydligt demokratiproblem. Eftersom landsbygd och mindre städer inte syns och hörs kommer det politiska samtalet och beslutsfattandet att handla om problem som finns huvudsakligen i storstaden.

I USA har det här problemet blivit ännu större. Där finns rätt stora områden som inte har medietäckning över huvud taget. Ingen ser, hör och talar till människor i stora områden. De försvinner ut ur uppmärksamheten. När ingen ser och bryr sig kan man lätt ty sig till Trump. Om inte annat så vill han djävlas med de människor som inte bryr sig om och ser ner på dessa människor.

Den här krönikan tar upp ett stort problem, i det lilla formatet. Mönstret måste brytas medan tid är.

Det är en tydlig tillbakagång för mänskligheten. Ett sympton på att allt inte står rätt till.

Jag skulle vilja påstå att det år Israel som är huvudboven. Israel har korrumperat hela världssamfundet med sin hänsynslöshet och sitt uppenbara trots mot folkrätten. Eftersom man har så stort inflytande i och över USA kommer man hela tiden undan.

Det här har försvagat de goda krafterna som onekligen finns kvar spridda över jorden. Det har framför allt uppmuntrat de mörka krafterna. Israel har korrumperat USA och egentligen hela världen. Svaga och förtryckta människor har sett och förstått att global rättvisa inte är någonting att hoppas på. Då tar man till våld istället.

Regimer av tvivelaktig karaktär har sett hur Israel kommer undan och i praktiken spottar på internationell lag. Det uppmuntrar dem till övergrepp och maktmissbruk.

Vattendelaren mellan det onda och det goda går just här. Endera hävdar man maktens rätt och väljer den onda, mörka sidan eller också står man upp för rättens och rättvisans rätt och väljer den ljusa, goda sidan.

Israel har under lång tid hävdat maktens rätt när det gäller behandlingen av sina grannar. Man har byggt illegala bosättningar på stulen mark och trängt undan det Palestinska folket. Rättshaveriet har eskalerat i samband med övergreppen i Gaza.

Att Trump fått makten i USA har förvärrat problemen, men den här hjälpsamma, överseende attityden gentemot Israel har funnits länge. Israelvänliga grupper har stor makt och stort inflytande i USA..

Sveriges nuvarande regering går också i samma riktning. Inte alls på samma nivå, men man har genomgående haft en ursäktande, nedtonande hållning vad gäller övergreppen och folkmordet i Gaza. Jag skäms för att vara svensk. Sveriges dåvarande utrikesminister Tobias Billström hävdade att Israels våld i Gaza var proportionerligt. Man har senare tvingats att backa något från den positionen. Men det svenska etablissemanget har varit passivt Israelvänliga.

Man har inte med kraft hävdat folkrätten och FN s roll och status som en globalt verkande organisation.

Svagt Sverige. Mycket svagt.