Sverige behöver så väl ett landsbygdsparti. Eller vi kanske skall formulera det så att Sverige behöver ett parti som mentalt har sin tyngdpunkt utanför storstäderna. Ett parti som kan se, höra och förstå landsbygden. Då menar jag inte bara oss lantisar utan även alla som bor i mindre och medelstora städer. Det är en stor del av Sveriges befolkning.

Räknar man sedan med alla som finns i storstäderna som har sina rötter på landsbygden så är det många människor.

Nu trängs alla politiska partier ihop i den urbana verkligheten och under den urbana verklighetsbeskrivningen. Här finns en obalans som inte är bra för Sverige.

De frågor som är viktiga för mej som Norrländsk lantis är vägar och infrastruktur. Standarden är inte bra. Frågan om sjukvården är viktig. Hur långt får det egentligen blli till den viktiga sjukvården. Annan lokal service är också viktigt. Polis, banker, post och affärer. Skolan och barnomsorg är också prioriterade frågor.

Däremot ser jag lokalt inga problem med invandring och integration. Vi är glada för familjer med invandrarbakgrund. De står för en stor andel av Service och det som gör samhället levande. Gängkriminalitet är ingen fråga som genomsyrar vardagen.

Frågor om miljö och klimat är viktiga för alla. Vi kan dock inte förstå varför man skall bygga vindkraftverk överallt i Norrland när det är i södra Sverige som det fattas el.

Vi har länge sett hur Sveriges lantbruk misshandlats. Det har behandlats illa av politiker och media. Så oförtjänt mot en grupp människor som producerar det viktigaste som finns. Mat.

Vad jag vill säja är att det betyder någonting om man lever på landsbygden jämfört med om man lever i stora staden. Det bör finna media och politiker som fångar upp landsbygden också.

Centerpartiet borde vara landsbygdens parti. Nu har man ju sakta tappat det sambandet. Det fanns nog tider när man snarast skämdes för ”den fattiga kusinen från landet”. Men i och med Anna-Karin Hatt har vi fått nytt hopp. Ett Centerparti som ser, hör och förstår landsbygden.

Marocko är det enda land i Afrika som jag faktiskt besökt. Det satte sina spår. Jag jagas fortfarande av minnen från resan. Det är framför allt kontrasterna och klyftorna som fastnat. Ett land som så tydligt formats av kolonialism.

Det var ingen bekväm resa. Hela tiden påmindes man om att man var en del av den Europeiska överklass som övergripit sej på landet och folket. Inte direkt men indirekt. Det var ingen njutning.

Det fanns många unga människor i Marocko. Det var också många av de unga som lämnat landet. Som bodde och jobbade i Europa. Eftersom Frankrike varit landet som koloniserat Marocko var franska ett officiellt språk. Många unga hade migrerat till Frankrike. Kvar i landet såg man många äldre män som satt vid vägen och lät dagarna gå.

Känslan var att det någonstans under ytan fanns en vulkan. Man kände små skakningar och förstod att där fanns våldsamma krafter.

Jag var själv intresserad av fotboll och kommer ihåg en kväll deär jag som ensam Europe satt och såg en Championsleagematsch mellan Dortmund som var mitt lag och Real Madrid som var alla andras favoritlag. Det var märkligt. Klyftan var stor men där fanns också samhörighet.

Där fanns Berberna i bergen och Araberna efter kusterna. Berberna var de fattiga som ansåg sig diskriminerade.

Marocko behöver reformeras och man behöver att de unga protesterar. Kolonialismen är en hemsk företeelse som tyvärr finns även idag. Kombinationen av globalisering och marknadsliberalism skapar en värld som ser ut som kolonialismen.

Vi behöver verkligen någonting nytt. En värld av jämlikhet och rättvisa.

Att Israel har angripit flottan är väl inget oväntat eller uppseendeväckande. Men den Svenska regeringens och det Svenska etablissemangets brist på reaktioner är uppseendeväckande. Jag skäms.

Det Svenska etablissemanget och den Svenska regeringen är så tydligt Israelvänliga. Man försöker tysta och tona ner händelsen. Inga rubriker och kommentarer långt ner på sidan. Det är så tydligt att man försöker sopa det här under mattan.

Man är tydligen beredd att acceptera vilket folkmord som helst om det är Israel som är förövarna.

Hur har vi kunnat hamna här? Jag är ändå förvånad även om jag givetsvis sett hur stort inflytande Israel haft. Men rötan var mycket mer omfattande och den fanns djupare än vad jag trodde.

Det här visar bristerna i vår demokrati. Hur grupper med stort inflytande kan köra det politiska och mediala systemen. Vi har ju långt tidigare haft rapporter om hur stor makt de här grupperna haft. Hur etablissemanget har kunnat dominera samhället. Allt det här har tydligtgjorts genom det vi upplever just nu.

Det här är en prövning för vår demokrati. Men prövningen är inte den som just eliten berättar för oss om. Nej prövningen ligger i att genomskåda etablissemangets makt och att finna vägar att återbörda makten till det demokratiska systemet. Vi skall inte låta en elit styra landet.

Demokrati måste ha en decentralistisk inriktning för att fungera. Det måste inom mediernas värld finnas mångfald och spridning.

Vi har inom opinionsbildning fått en spridning tack vare internet. Här finns ett andninshål för demokratiska krafter. Det är ju också här etablissemanget jobbar just nu för att stoppa den här friheten.

Det finns mycket skit inom internet också. Det betonar man när man vill kontrollera och censurera. Men liksom i Kina är det nog politisk kritik och opposition man vill komma åt.

Som sagt en prövning. Det gäller att vara uthållig och konsekvent för krafterna vi står emot är starka.

Många trovärdiga bedömare anser att det är de växande klyftorna och den stora ojämlikheten som gjort Trump möjlig. Vill vi inte ha en värld där politiker som Donald Trump får makt så måste vi minska ojämlikheten och täppa igen klyftor.

Det är i det ljuset vi måste se den här debattartikeln. Den är helt enkelt tondöv vag gäller politik och känslor hos människor. Jag såg en youtubefilm som visade mötet mellan människor i West Virginia och Bernie Sanders. Man diskuterade den totala hopplösheten hos människor och ställde den i kontrast till den rikedom som faktiskt finns. Hos ett fåtal. Fattigdom, bristande sjukvård, missbruk och brist på framtidstro. Delstaten har blivit Trumpland. Trots att man tidigare röstat på Demokraterna. Det är faktiskt Demokraterna som övergivit människorna i de fattigare delarna av landet. Demokraterna har blivit partiet för den välbärgade urbana medelklassen.

Det är det ekonomiska och politiska etablissemanget som övergivit de här mer rurala landsändarna. Det har öppnat för politiker som Trump.

West Virginia liknar områden i Europa. Östtyskland, delar av Frankrike och Norrland. Eftersatta områden som är betydligt fattigare än de dominerande, större städerna. Det är ju i de här områdena som populistpartier blivit starka. Ojämlikhet skapar klyftor och gör att man tappar förtroendet för etablissemanget. En utveckling vi ser.

När man nu förelår det här, som man gör i den här artikeln, så kommer det att fördjupa klyftor och skapa politisk oro. Det har dessutom kommit förslag om omfördelning av pengar för infrastrukturinvesteringar. Förslagen apploderades av Den Stockholmska Handelskammaren däremot var kommunalrådet i Sundsvall upprörd. Det säger en del om förslaget. Ytterligare ett förslag som fördjupar klyftor.

Vi behöver akut politiker och politiska partier som ser landsbygden och glesbygden. Som kan jobba för jämlikhet och rättvisa.

Ekonomer har sin syn på saker och ting. Man bryr sig inte om de politiska konsekvenserna och det kanske inte är deras roll. Men vi måste ha politiker som kan ha olika perspektiv.

Kina är en diktatur. Där har förekommit hemska övergrepp. Det har varit mot Tibetaner och mot Uigurer. Ojämlikheten är stor. Framför allt är det landsbygdens folk som hamnat långt efter. Man räknar med att det finns hundratals miljoner migrantarbetare i Kina. De har oftast sina rötter på landsbygden och lever under dåliga förhållanden.

Så att det finns missnöje hos många kan man nog ta för givet. Protesterna skulle nog vara betydligt mer omfattande om inte kontrollen och censurren var så stark.

Men som redovisas här läcker en del av protesterna ut. Det har också rapporterats om våldsdåd som man nog kan tro har med missnöje att göra.

Kina är en diktatur som påminner om Oewells 1984. Kontrollen via kameror och internet är rigorös. Protesterande fängslas och dödsstraff förekommer.

Vi kan inte behandla Kina som vilket land som helst.

Men den här hårdnande kontrollen finns även i Europa. Det finns förslag på hårdare kontroller via internet. Man skyller på olika saker bland annat att man vill hindra barnporr. Men sanningen är nog att man är rädd för utvecklingen.

Lever vi i en hårdare mer brutal värld? Går utvecklingen bakåt eller vad händer. Kan det vara så att människors medvetenhet ökar och man är inte beredd att finna sig i vad som helst. Att hårdheten är ett svar från rädda och ibland förtryckande regimer på en mer upplyst mänsklighet.

Att det i grunden är en positiv utveckling som får ett destruktivt svar. Kunskapsnivån globalt höjs hela tiden. Internet och smartphones som är spridda överallt gör att människor får tillgång till nyheter och kunskaper. Överallt. Det är inte så lätt att föra människor bakom ljuset längre.

Ta den Arabiska våren som exempel. Initialt revolterade människor mot gammalt förtryck och destruktiva hierarkirer. Sedan kom en motreaktion där det gamla slog tillbaks. Så har strider pågått mellan det nya öppna och det gamla slutna. Det har blivit till krig och många har dödats. Men det kanske inte finns en enkel väg bort från det gamla. Men det nya kommer att vara svårt att stoppa.

Det kanske är någonstans där Kina också befinner sig. Man är starkt repressiva just nu för att hålla det nya borta. Men det kanske ändå är på väg någonstans.

Vi får hoppas bara att det inte innebär strider och att många dödas.

Vilket folkmord klarar du inte av att se, Johan. Det här är en prövning för mänskligheten. Och vi klarar prövningen sådär.

Det pågår just nu ett folkmord på Palestinier i Gaza. Vår passivitet och tystnad gör folkmordet möjligt. Det är i det ljuset man skall se den här ledaren. Den ifrågasätter lämpligheten i ett erkännande av Palestina. Ett erkännande som görs för att försvåra Israels folkmord på Palestinier.

Samtidigt kommer det rapporter från läkare om att man finner barn som skjutits i huvudet av Israels militär.

Det är ondska vi ser. Folkmordet är ondska. Men sedan har vi försöken att legitimisera folkmordet, som också kan kallas för ondska. Det finns kampanjer på olika plan för att tysta kritik och föringa det som sker.

Problemen finns på många plan. Det är i hög grad den rika världen som ger sig på den fattiga delen. Israel uppbackade av USA och en del andra rika länder står mot det Palestinska folket som tillhör planetens fattiga.

Vi har makten och eliten som står mot de maktlösa. Israel, USA och många eliter i rika länder stöttar Israel. Man motarbetar också kritik och protester på olika sätt. Ägare till många medier är Israelvänliga och arbetar på olika sätt för att passivera kritiken mot Israels folkmord.

Det är nog så man skall se på den här ledaren. Den är skriven i linje med vad tidningens ägare vill framföra i frågan.

Eftersom hela det här bejakande etablissemanget är så starkt måste vi som är motståndare till folkmord och dödande av oskyldiga vara än mer beslutsamma och ihärdiga. Det här är ingen jämnbördig kamp för det goda och rätta.

Vänstern har vuxit in i etablissemanget. Man har blivit till en försvarare av nuvarande tingens ordning. Det gamla, invanda och etablerade.

Klasskampen kommer alltid att finnas. Underklass mot överklass. Överklass mot underklass. Vänsterns ideer hämtades från industrialismen. Kampen mellan arbetarna och kapitalet. Det är bara det att industrisamhället knappt finns kvar längre.

Så var går dagens frontlinjer mellan överklass och underklass. Vi har definitivt en frontlinje mellan ”infödda svenskar” och ”svenskar med invandrarbakgrund”. Den konflikten omtalas inte alls som en klasskamp utan man definierar den snarast som en kamp mot gängen eller kamp mot hederskultur. Men det är definitivt också en klasskamp. Kampen mellan en rikare och inflytelserikare grupp mot en fattigare och maktlösare grupp.

Sedan har vi också en frontlinje mellan storstad och landsbygd. Mellan den rikare, mäktigare storstaden och den fattigare och maktlösare landsbygden. Här finns så mycket av makten att påverka i storstaden att man kunnat behärska beskrivningen av situationen. Man äger tolkningsföreträdet. Då är det i deras version inte längre en kamp mellan överklass och underklass. Det har blivit till en kamp mot högernationalism.

Klasskampen är levande men det betyder någonting vem som äger tolkningsföreträdet. Här har den gamla vänstern vuxit ihop med etablissemanget och man ägnar sig nu åt ”wokefrågor” och identitetspolitik. Man har helt glömt bort det här med klasskamp och en strid för de fattiga och maktlösa.

Då blir det rörigt som i Håkan B. ledare. Svårt att förstå om man inte går till grunderna.

Det Stockholmska storstadsetablissemanget dominerar Sveriges medievärld. Det som skiljer ut Polen och för den del även Ungern är att en stor del ac befolkningen är rural. Det innebär att man politiskt har ett större inflytande än vad fallet är i många andra länder. Sverige är näst intill extremt centralistiskt. Storstadsetablissemangets åsikter och verklighetsbeskrivning dominerar stort.

Polen har haft en strid mellan urbana och rurala politiker. Klyftan är påtaglig. Här har ledande Svenska medier haft en ensidig syn på verkligheten. Man har stött storstdssidan och man har hela tiden valt ut nyheter som ger stöd åt den sidan.

Vi har problem i Sverige. Det finns inte tillräcklig spridning och mångfald vad gäller media. Storstad och liberalism dominerar. Eftersom media inte klarar av att beskriva den mångfald som finns ute i samhället har förtroendet urholkats.

Vi behöver så väl öka spridningen och mångfalden bland medierna. Annars kommer klyftan mellan de nåda sidorna bli för djup. Vi ser samma klyfta i de flesta länder. Mellan storstad och landsbygd. Mellan den rikare delen av befolkningen och den fattigare. Mellan eliten, storstadsetablissemanget och människor som bor på landsbygden.

Egentligen kan man klassa det här som en konflikt mellan de som förespråkar maktens rätt och de som står för rättens och rättvisans rätt. Att behärska media innebär att man har makt. Att man utövar makt. Medial makt eller makten att påverka.

Rätten och rättvisan kräver att alla grupper skall kunna göra sin röst hörd. Så nuvarande läge skapar problem för demokratin.

Det är också två verklighetsbeskrivningar som står mot varandra,

Den urbana beskrivningen där motståndarna är konservativa nationalister som vill driva utvecklingen bakåt.

Den andra sidan som beskriver storstaden som en rik plats där man jobbar för att ytterligare gynna stora staden. I den gruppen finns också eliten eller etablissemanget som driver landet. En halvt odemokratisk process där man utnyttjar sin stora makt politiskt, medialt och ekonomiskt för att stärka sin egen ställning.

Det finns sanning i båda beskrivningarna och man borde visa större förståelse för varandra.

En skildring från Europa. Ett fattigt hörn, men ändå det rika Europa. Jag såg tidigare i veckan skildringar från det rurala Ryssland och från landsbygden i USA. Det var egentligen samma bild.

Jag brottas med tanken om det här är skrämmande och upprörande eller om det är en naturlig omvandling av vår värld.

Det är väl i grunden två saker som ger den här bilden. Dels migrerar människor från fattigare områden till rikare. Sedan har vi också nu för tiden en minskning av antalet människor på grund av låga födelsetal.

Trenden är dock tydlig. Stora rurala områden kommer att avfolkas och bli tomma. Är det upprörande och fel eller är det en naturlig utveckling?

Jag bor ju själv på landsbygden i Norrland och det här är typiska områden som kommer att drabbas. Jag känner en naturlig sorg och ibland en ilska. Men det är egentligen inga svar på frågan.

Utveckling och förändring är en del av livet.

En annan sak är att samhället måste vara rättvist. Skall vi acceptera förändringar måste vi ha känslan av att allt är rättvist. Här finns nog en nyckel. I den här artikeln anklagar den kvarvarande mannen samhällets elit för att vara korrumperade.

Korruption förstör samhället. All korruption handlar om att gynna sig själv. I Östeuropa är det ofta oligarker som köper sig politisk makt för att berika sig själv. Det skapar ojämlikhet och orättvisa. Det hämmar också förändring och utveckling. Varför skall människor gå med på förändringar som drivs för att gynna en viss person eller en viss grupp. Man skapar friktion och konflikt. Eller ändå värre. Människor ger upp och fastnar i missbruk av sprit eller droger.

I västvärlden och i Sverige har vi också haft en typ av korruption. Korruption på gruppnivå. Grupper med stort inflytande fattar beslut som skall gynna den egna gruppen och det egna området. Den här typen av korruption är inte lika påtaglig eller iögonfallande. Men den skapar ändå misstro och förgiftar samhället.

Vi skulle kunna se det här med byggande av vindkraftparker som ett fall av korruption på gruppnivå. Besluten om var parkerna skall anläggas fattas nästan alltid i Stockholm. Eftersom det alltid är impopulärt hos lokalbefolkningen med vindkraftverk byggs inga vindkraftverk i Stockholmsområdet. De byggs långt därifrån. Gruppen fattar beslut för att gynna sig själv. Kan beskrivas som korruption på gruppnivå.

Rättvisa är viktigt i ett samhälle. Korruption är en samhällets sjukdom som bryter ner.

Vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till folkminskning. För det kommer i hög grad att påverka vårt land. Fastighetsvärden. Service och utbud av sjukvård och affärer. Politiker måste ha en åsikt om vad som är rätt och fel. Det måste finnas politiska val för oss som bor på olika platser.

Just nu lever vi inte på ett sätt som garanterar vår fortlevnad. Extrapolerar man den nuvarande utvecklingen så kommer vi att gå mot en kollaps. Det är den troliga utvecklingen om vi inte förändrar någonting avgörande i vårt sätt att leva.

Den nuvarande inriktningen kommer inte att fungera. Den innebär egentligen business as usual fast med inriktning på att elektrifiera vår energiförsörjning. Den ekonomiska världsordningen och den politiska världsordningen bara fortsätter. Det är en inriktning som helt enkelt inte klarar kriserna.

Då står vi inför två egentliga val. Vi måste förändras på ett djupare plan. Den ekonomiska världsordningen måste förändras i grunden. Vi måste begränsa vårt uttag av naturresurser till det nödvändiga. Inte mer. Vi måste överge målet på ekonomisk tillväxt som ett styrande mål för politik och ekonomi. Den här förändringen är stor. Det ställer krav på människor som jag inte är säker på att vi klarar. Det ställer ungefär samma krav på människorna som kommunismen ställde. Mänskligheten hade inte den disciplinen, osjälviskheten och förmågan att ta ansvar för andra som det kommunistiska systemet krävde. Det fanns för mycket omognad och egoism för att kommunismen skulle fungera. Då satte man in diktatur, kontroll och våld för att styra samhället.

Är vi som mänsklighet mogna att klara att leva på ett sätt som gör att vårt samhälle och vår planet fungerar. Jag hoppas det, men tror egentligen inte det. Då återstår bara att förbereda sig för kollapsen. Den kommer att vara storskalig och brutal.

Stora grupper av människor kommer att få se sina liv ödelagda. Det kan vara av värme. Det kan vara av brist på mat och/eller vatten. Men allt större grupper av människor kommer att drabbas. Social och politisk oro kommer att bli följden. Migration eller försök till migration kommer att vara omfattande. Revolter och krig kommer att bryta ut. Människor kommer att dö. Miljontals. Förmodligen kommer pandemier och andra typer av sjukdomstillstånd vara den största anledningen till massdöendet av människor.

Men alla kommer inte att dö. Det kommer att växa fram nya civilisationer. Vår plikt nu är att försvara det mänskliga beteendet. Omtanke, osjälviskhet och ett globalt ansvarstagande. Det kan möjligen förhindra kollapsen eller fördröja den och vinna tid. Även om kollapsen kommer måste det finnas en moralisk och mellanmänsklig kärna av goda människor som bygger den kommande civilisationen. Inte låta barbarerna bli de enda som överlever.