Vår världsbild håller inte ihop. Vi har önskemål och mål som drar åt olika håll.

Det finns klara och tydliga önskemål att konsumera mindre. Att transportera mindre och att resa mindre. Allt för att klara klimatet och miljön.

Sedan kommer en budget som vädjar om att konsumera mer, transportera mer och res mer. Allt för att stimulera ekonomin.

Det här går inte ihop och det skapar förvirring. När ledande företrädare för vårt samhälle inte kan ge oss ett entydigt svar på hur allt hänger ihop skapar man osäkerhet och förvirring. Inte så att alla partier måste säja samma sak eller lyfta samma beskrivning av samhället och problemen. Men man måste ha en verklighetsbeskrivning som håller ihop.

Vad är det övergripande målet. Att klara ekonomin och få fart på tillväxten eller att klara klimatet och miljön. Det finns ett tydligt motsatsförhållande mellan de här målen. Det behöver man reda ut.

Vi behöver så tydligt en ny ekonomisk verklighetsbeskrivning eller världsordning som tar med de här frågeställningarna. Den befintliga ekonomiska verklighetsbeskrivningen klarar inte av att skapa en rättvis och tillräckligt jämlik värld. Den klarar inte av att skapa en trovärdig handlingsplan för hur vi skall klara miljö och klimat.

Vi behöver intellektuella och tänkare som kan lösa problemen. Ideer för hur vi skall organisera världen för att klara de faktiska problemen och därigenom återskapa framtidstron. Man kommer så klart att möta motstånd från etablissemanget. Det finns grupper och områden som är vinnare i dagens system.

Många far illa just nu. Bristen på framtidstro gör att påfrestningen på nuvarande system blir stor. Det blir färre och färre som är beredd att stötta ett system som skapar så stora problem. Vi har haft hundratusentals människor som protesterat i Frankrike och i Storbritannien. Man har svårt att formulera sitt missnöje och sin oro. Man behöver hjälp för att skapa förklaringar och ideer.

Här sviker de intellektuella och de som har förmåga att tänka. Studenter har länge varit mest upptagna med jobbkarriärer och bostadskarriärer. Det krävs mycket mer av er.

Det verkar som om respekten för skulder håller på att blåsa bort. Hur kort minnet kan vara.

Länge var man ändå överens om att det var bra att ha låga statliga skulder. Det formulerades genom att budgeten skulle ha ett överskottsmål över konjunkturcykeln.

Det här är en fråga om att vara kortsiktig eller långsiktig. Att låna upp för att genomföra saker man vill göra är att vara kortsiktig. Att hålla sig inom ramarna är att vara långsiktig.

Att låna är att inteckna framtida inkomster för det man vill göra idag. Riktigt illa är det om man även intecknar inkomster som våra barn förväntas tjäna.

Hela vår tid handlar om tillväxt, skulder och bubblor. Var finns tankarna om stabilitet, långsiktighet och balans. Vi har blivit till missbrukare av pengar och saker. Allt det här måste få ett slut. Vår ekonomiska världsordning står för allt som förstör klimat och natur. Människor mår skit och vi bara kör på.

Sverige är ett land som har mycket höga skulder. Det är inte i första hand staten som har de största skulderna. Det är privata skulder med bostaden som säkerhet. Men det är de samlade skulderna som avgör risknivån. Släpper nu politikerna på handbromsen så kan långivarna börja bli oroliga och vi kan få problem med höjda räntor och ett försvårat läge. När man bestämmer räntenivån så ingår en bedömning av risken som en del.

Men det här beteendet med att låna är ett globalt problem. USA härjar på för fullt mad att driva landet med stora underskott som finansieras med lån. Det känns som om världen blir allt mer kortsiktig.

Ett grundproblem, som ligger bakom förändringen, är nog att det blir allt svårare att finansiera välfärden med skatter när arbetstillfällen hela tiden rationaliseras bort. Vi har automatisering, robotisering, datorisering, globalisering, internet och AI. Det mesta av skatteintäkterna kommer ifrån skatt på arbete. När arbetstillfällena blir färre inom den privata sektorn som minskar skatteintäkterna. De som skall driva samhället och välfärden. Svår nöt att knäcka.

En av de saker som regeringen vill uppnä med den här valbudgeten är att man vill skapa framtidstro. Det tror jag inte kommer att uppnås eftersom äkta framtidstro handlar om att få en känsla av att vi går mot en ljusare framtid. Det kräver långsiktigt hållbara ideer och tankar. Att låna för konsumtion är allt annat än långsiktigt hållbart.

Det här är ju grunden för det som kallas etablissemanget. Man styr nyhetsflödet för att passa in i den verklighet som man arbetar för att skapa och bibehålla. Det här är nog snarast regeln. Inte undantaget.

Jag tänkte ta upp det här i samband med klimatkrisen för att belysa hur det fungerar.

Klimatkrisen orsakas av att man förbränner fossilt kol till co2, vilket hamnar i atmosfären och därigenom medverkar till att höja temperaturen. Det här är huvudorsaken och huvudproblemet. Av utsläppskällorna är flyget värst eftersom utsläppen från flygplan sker högt uppe i atmosfären och placerar co2 på det ställe där skadan är störst.

I debatten handlar det väldigt lite om förbränning av fossilt kol och det är sällsynt att flyget utpekas som klimatbov. Tvärtom är flyget ett av de transportmedel som får mest stöd av samhället.

Nej, det som utpekas stadigt som klimatbovar är skogsbruk och jordbruk. Nu senast i kyrkovalet var kyrkans skogar i centrum. Samtidigt beslutade regeringen om ytterligare stöd till flygplatser. När EU går ut med direktiv för att ”rädda” klimatet är det våtmarker och skogen man ger sig på. Inte transporter och flyg.

Skog och våtmarker är inte betydelselösa när det gäller klimatet. Man kan lagra in kol i skogen och man kan få våtmarker att ge ett positivt bidrag. Men det är inte i kolets kretslopp i biosfären man hittar problemen och lösningarna. Vi måste helt enkelt sluta att förbränna fossilt kol.

Så när hela samhället av forskare, journalister och politiker kollektivt väljer att inte se huvudproblemet utan väljer att lägga uppmärksamheten vid ett sekundärt problem är det ett svek. Det skulle kunna vara en strategi som regisserats av fossilindustrin. För lyckas man flytta fokus från fossila utsläpp så kommer de undan ansvar.

Nu tror jag att det är många i samhället som gärna deltar i det här spelet eftersom man flyttar uppmärksamheten från för många viktiga saker. Man flyttar fokus ut på landsbygden där man inte har så stor makt att försvara sig.

Men konsekvensen av det här beteendet är att kollektivet av forskare, journalister och politiker tappar i tillit och förtroende. Dessutom vidgas klyftorna mellan storstad och landsbygd. Ytterligare en konsekvens är att effektivt arbete för att klara klimatet försvåras när man inte går på huvudproblemet.

Den här typen av analys blir inte fullständig eller ens trovärdig om man inte tar med samhällets förändring. För även nu är det här en klasskamp. Fattig och maktlös mot rik och inflytelserik.

Tidigare hade vi industrisamhället och kampen stod mellan arbetare och kapitalister. Nu finns industrin knappt kvar och kampen handlar väldigt mycket om rika inflytelserika storstäder mot landsbygd och mindre städer. Utvecklingens vinnare mot utvecklingens förlorare. Här har vänstern hamnat i de stora städerna och i studentstäder. Man tillhör rent klassmässigt den välbärgade urbana medelklassen och man identifierar sig inte med de fattiga och förtryckta som mest finns på landsbygden och i mindre samhällen.

Eftersom man inte längre förstår underklassen så börjar man ägna sig åt wokefrågor och minoritetsfrågor. Man tappar helt kontakten med underklassen och de fattiga.

På landsbygden saknar man de bättre dagarna som försvunnit. Kanske en form av nostalgi eller ett sug efter den framtidstro som blåst bort. Det har från vänstern tolkats som högernationalism.

Vi har hamnat i en farlig svacka på grund av att de etableradt politikerna och de etablerade medierna inte alls fångat upp det missnöje som finns utanför storstädernas bubblor. Det missnöjet är befogat och det måste finnas någon som kan sätta ord på det.. Inte bara vara nedlåtande och oförstående.

När vänstern svikit. Blivit introvert och nedlåtande mot den verkliga underklassens problem har det skapats ett vakuum. Det har SD och Trump utnyttjat. Man har fyllt ett behov av uppmärksamhet och förståelse.

Håkan B är en god analytiker, men även han vägrar förstå vad som i grunden hänt. För den omvandling som skapat SD och Trump började långt innan de dök upp. Det handlar om vår oförmåga att se och förstå den omvandling av samhället som skett och vad det kom att innebära.

Det finns många sanningar i den här analysen. Men eftersom man inte uppfattar grunderna rätt så finns risken att man mest bidrar till förvirringen. Synd.

Man borde inte behöva tjata om det här. Men det verkar vara så lätt att få de här blinda fläckarna. Personer som länge varit så upprörd över hur Putin och Ryssland förföljer och tystar oliktänkande och oppositionella gör nu exakt likadant.

Det visar på en annan sanning. Det är så lätt att se felen hos andra men oerhört svårt att genomskåda den egna vilsenheten och eget tillkortakommande.

För vi befinner oss just nu på ett sluttande plan. Ökad kontroll, bevakning, inskränkningar vad gäller demonstrationsrättigheter, censur och förföljande av oliktänkande. Allt som vi anklagat Ryssland och andra diktaturer för. Det handlar om oss.

Det är etablissemanget och eliten som driver utvecklingen. Det är inte högerextrema krafter. Det är vanliga journalister och politiker som kommer med de här förslagen.

Vi genomlever just nu demokratins förfall. Helt enligt skolboken och det är så få som reagerar. Vi får hoppas att det inte är demokratins död vi ser. Att förnuftet och klokheten ändå någonstans skall segra. Till slut.

Vi har sett samma sak när det gäller rasism. Det är eliten som drabbats av rädsla. Man kan inte längre förstå och genomskåda vad som händer och tänks i invandrarkretsar. Så slår man till med kontroll och hårdare tag. Nu senast vill man sänka åldern för där man kan sätta människor i fängelse.

Vi har också en jobbig företeelse bland politiker och journalister i att bortförklara dåliga saker genom att skylla på syndabockar. Trump är tacksam som syndabock. Men det finns andra grupper och individer som kan användas.

Men de senaste årtiondena har inneburit att ojämlikheten har ökat, klyftor har blivit djupare och många människor har tappat framtidstron. Trump och populistpartiers frammarsch är en konsekvens av den här förändringen. Journalisters och politikers naivitet och nedlåtenhet har bidragit till att fördjupa klyftor. När man skyller på syndabockar är man egentligen medskyldiga till att utvecklingen varit negativ.

Det är dags att vakna upp nu och se saker som de är. Att man vägrar obehagliga sanningar är nog en del i den utveckling vi ser. Där man försöker tysta och censurera.

Centralismen försvagar demokratin. En riktig demokrati måste i grunden vara decentraliserad. Blir avståndet för stort mellan folket och de som fattar besluten blir folkinflytandet för litet. Det stora avståndet kommer att medföra att andra krafter och intressen tränger sig emellan. Det skapas en elit som hanterar maktfrågorna internt och det bildas en klyfta. Tankarna hos eliten blir inte hur skall vi verkställa folkets vilja och intressen. Snarare hur skall vi agera för att styra opinionen enligt vår vilja och våra intressen.

Demokrati har aldrig varit lätt. Men nu har vi ganska lång tid varit inne på en väg av centralism. Avståndet mellan folket och de människor som fattar besluten har hela tiden blivit längre. Både geografiskt och mentalt. Vi har fått klyftan mellan etablissemanget och folket. Misstänksamheten och missnöjet har blivit större ju längre det geografiska avståndet blivit.

Etablisemanget är starkt och etablissemangetpartierna är starka nära maktens centrum. Etablissemangetkritiska politiker och partier är starkar på landsbygden och i glesbygden. Det här är en förtroendeklyfta. Områden där makten finns är också rikare och mer privilegierade.

Centralismen är omtyckt av näringslivet som inte vill ta hänsyn till människor på landsbygden som drabbas när man bygger vindkraftparker och anlägger gruvor. Man vill ha ett samhälle som liknar diktatur. Där demokratin är ett skådespel regisserat från centrum.

Vi som bor i Norrland och på landsbygden måste protestera. Det är vi som står för den verkliga demokratin. Inte demokrati som skadespel.

Frontlinjerna vad gäller motsättningar har blivit tydligare nu. Det är bra. Nu är det vårt val att avgöra om vi vill ha demokrati på riktigt eller elitens variant som mest är ett skådespel. Vill vi ha öppenhet och en mångfald av åsikter och ideer eller vill vi ha ett samhälle som medvetet begränsar opinionsbildning och fria tankar. Vill vi en ekonomisk frihet eller vill vi ha en fortsättning på ett samhälle där ojämlikheten växer och klyftor vidgas.

Framtiden blir spännande.

Det är nog första gången jag helt och fullt kan skriva att jag håller med Åsa Wikforss. Men det gör jag här. Du kan inte lagstifta bort åsiktsskillnader. Då lagstiftar man bort demokratin.

Demokratins stora fördel och välsignelse är just att den kan överbrygga motsättningar mellan olika åsikter och folkgrupper. Men då måste skillnaderna få komma fram i ljuset och i den offentliga debatten. Vi är i ett läge just nu där klyftorna är stora. Inte minst inom synen på det som händer i Gaza. Där pågår ett folkmord på Palestinier utförd av Israel. Reaktionerna på det är starka hos väldigt många. Det är en sund reaktion på det som händer. Protesterna kan bli våldsamma främst från Palestinska grupper. Det skrämmer Israelvänliga grupper och det är nog mest de som kräver hårdare tag och lagstiftning.

Rädsla är alltid en dålig rådgivare. Att fatta beslut om lagstiftning som undergräver en riktig demokrati vore hemskt. Det skulle ju inte ta bort åsikterna och känslorna. De skulle bara bli olagliga och underjordiska. Motreaktionerna kunde ytterligare fördjupa klyftorna.

England har ju beslutat om lagar som skall tysta propalestinska protester mot folkmordet. Det är ett antidemokratiskt beslut som kommer att söndra samhället. Nu hade man demonstrationer mot regeringen och etablissemanget som samlade 100 000 till 150 000 deltagare. Splittringen är redan stor och man kan inte lagstifta bort motsättningar och protester.

Vi befinner oss tyvärr på ett sluttande plan just nu. Regeringar och etablissemang är rädda. Man ser att missnöjet är stort ock klyftorna är djupa. Man har sett vad som hänt i USA. Beslut fattas om kontroll, övervakning och att förbjuda ”felaktiga” åsikter. Så fattar man beslut som tar oss bort från det öppna demokratiska samhället.

Feltänkt på ett farligt sätt. Vi måste ha självförtroende nog att bibehålla det öppna demokratiska samhället. Istället arbeta för att minska klyftorna och bygga ett rättvisare samhälle. Det är den enda vägen framåt.

Vad betyder egentligen orden. Är det bara ett sätt att märka ord eller har det en verklig betydelse.

Det är nog mer och mer ett accepterat faktum att det vi lever i är en beskrivning. Vi lever aldrig i den verkliga verkligheten. Vi lever i berättelsen om verkligheten. Den berättelsen försöker aktörer styra och manipulera.

Vi känner alla till formuleringen att ”det är segraren som skriver historien”. Det som blir historien om kriget. Nu har vi nog förstått att det bara är ett enkelt särfall av den mer allmängiltiga regeln att det är den grupp eller part med mest makt som kommer att skapa den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera samhället. Den berättelse som kommer att dominera människors känslor och tankar. Man skapar opinion genom att bygga trovärdiga berättelser.

Men sanningen och verkligheten finns inte alltid där beskrivningen pekar. Det här har ju blivit uppenbart i samband med Trump. Han skapar medvetet illusioner för att gynna sin sak. Han mobbar och förföljer journalister och aktörer som vägrar spela med i hans berättelser. Läste senast att han stämt en tidning på 140 miljarder när de trotsat hans ord.

Israel har medvetet ljugit och demoniserat Palestinierna. Man har infiltrerat och köpt medier. Man är starkt aktiv med att styra och manipulera verklighetsbeskrivningen för att möjliggöra sitt folkmord.

Putin skapar sin verklighetsbeskrivning att angreppet på Ukraina är en specialoperation för att befria det Ukrainska folket från västligt inflytande.

Vi måste lära oss att vi hela tiden utsätts för försök att styra och manipulera oss genom att man sprider förvanskade verklighetsbeskrivningar. Vi måste lära oss att tänka själva och självständigt.

I det här smmanhanget är också beskrivningen av den gröna omställningen ett sätt att sälja in en ide och en bild. För den är egentligen inte så okontroversiell. Omställningen innebär uppoffringar. Man bygger stora vindkraftparker som förstör natur och naturupplevelse. Man kommer att anlägga gruvor som förstör miljön framför allt för närboende. Vissa saker kommer att bli dyrare för att styra om konsumtion. Man lägger begränsningar på skogsbruk och jordbruk.

Uppoffringar för ”vanligt” folk samtidigt som omställningen varit lukurativ för marknaden och storföretagen.

Den här omställningen har gått i stå när människor sett att vissa drabbas medan andra gynnas och somliga blir miljardärer. Man kan säkert bära de uppoffringar som omställningen kräver om bördan fördelas rättvist. Så har det inte alls varit hittills.

Vindkraft innebär en våldtäkt på landsbygden och glesbygden. Man förstör naturen och naturupplevelsen. Det gör man i en miljö där de enda egentliga tillgångarna är just natur och naturupplevelse.

Bor man någonstans i Norrland så gör man det inte på grund av överdådig service eller stort kulturutbud. Nej man bor kvar för att där finns storslagen natur. Lugnet och en fin naturupplevelse. Allt det där förstör vindkraften.

Vindkraftparker i Norrland är ett utslag av kolonialism. Man tar det värdefulla som finns i en bygd och man lämnar ingen ersättning för det man tar. Den enda anledningen till att man är så förtjust i att lägga vindkraftverk i Norrland är att det är relativt få människor som blir överkörda. Tillsammans har man kraft att köra över dessa människor. De är ofta gamla och få. De har inte kraften att protestera effektivt.

Bor man dessutom i någon innerstad så är det lätt att låtsas som om de inte finns.

Jag har hört på företrädare som pratat sig varm om vindkraft när de försökt övertala en bygd. Lögnerna och halvsanningarna om hur ljus framtiden skall bli var påfallande. Jag förstår inte att man inte rodnade eller att man klarade av att se sig själv i spegeln efteråt.

Vindkraft enligt nuvarande betingelser är dött. Det som har hänt har dessutom korrumperat hela klimatarbetet. De förändringar som krävs för att vi skall klara klimatet kan bara genomföras om man upplever uppoffringarna som rättvisa. Bördorna måste fördelas rättvist. Bara då kommer människor att acceptera nyordningen.

Jag hoppas att vi lär oss något av det här haveriet. Rättvisa måste genomsyra hela tänket och planeringen av arbetet för klimatet. Man måste även fokusera på huvudproblemet som är utsläpp av fossilt kol till atmosfären i form av co2. Nu är vi vilse men vi måste komma tillbaks till verklig kamp för att rädda klimatet.

Här beskrivs en del av mekanismerna för att bygga den bostadsmarknad vi har nu. Banker och mäklare var definitivt vinnare när den här omstöpningen kom.

Nu är författaren en del av dn stora staden Stockholm. Hon har därför svårt att se hur relationen mellan landsbygd och storstad påverkats. Eller också finns inte det med i referatet.

En stor del av befolkningen i Stockholm blev vinnare på det här. Värdeökningen på bostaden blev en extrainkomst för många. Och den var stor. Det handlade om hundratusentals kronor per år för många familjer.

Det gav också en stimulans av ekonomin i området, som varit en viktig del i att göra Stockholm till Sveriges rikaste område.

Att många sedan sökt sig till det rikaste och mest expansiva området är också ett faktum. Unga människor som är högutbildade och ambitiösa har sugits till Stockholm. Ett rikt område lockar människor som vill ha en bra karriär.

Det är inte bara banker och mäklare som drivit på utvecklingen och varit vinnare. Vi har Stockholm som område. Vi har Stockholmare som grupp. Det finns dock en grupp av outsiders som haft svårt att hitta bostad. Bostadsmarknaden har blivit ojämlik och segregerad.

Moderaterna som politiskt parti har drivit den här utvecklingen. Det har ensidigt gynnat Stockholm och andra storstäder. Man har påskyndat omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter vilket ”skapat modrata väljare”. Man omvandlade fastighetsskatten till fastighetsavgift vilket också gynnade de med dyraste bostäderna.

Den här utvecklingen har skapat segregation och skapat klyftor mellan utvecklingens vinnar och förlorare. Stockholm har vunnit och blivit rikt. Landsbygd och glesbygd har förlorat.

Slutligen har Sverige som helhet förlorat på det här på grund av att vi numer är mycket högt belånade. I det sammanhanget kan man inte bara räkna med statens skulder utan även de privata skulderna. Vi har numer mycket stora skulder med bostaden som säkerhet.

Det största problemet med stora skulder är att ”den som är satt i skuld är ofri”. Det här kommer att ha betydelse i framtiden nu när man vill belåna staten för att bygga upp försvaret och för att bygga ut kärnkraften.