Den bästa definitionen på lån är nog att ”vi intecknar framtida inkomster”. Vi köper, konsumerar eller investerar idag med pengar som vi tjänar i morgon eller övermorgon. Lånar vi tillräckligt mycket så lämnar vi helt enkelt över till framtida generationer att betala.

Det finns ett annat sätt att köpa, konsumera och investera också. Det är att använda de pengar som redan finns. Att spara. Att först bygga upp en hög pengar som man se använder för att köpa saker.

Det finns skillnader mella de här sätten att göra saker. Framför allt är det frihet eller brist på frihet. Sparar du först och köper sen har du full frihet i alla skeden. Du har en frihet när det gäller hur du tjänar dina pengar. Vilket innebär att det är lättare att byta jobb och sysselsättning.

Lånar du för en ivestering så tappar du din frihet. Du måste ha ett jobb eller inkomster som gör det möjligt att återbetala lånet. Du har ingen möjlighet att spontant göra andra saker, som minskar dina inkomster eller höjer dina kostnader. Du sitter fast i ekorrhjulet.

Ser man på samhället som är tyngt av skulder så blir ofriheten tyngande. Du kan inte fatta vilka beslut som helst för det kan påverka din återbetalningsförmåga. Olika partier tvingas till att följa ”den enda möjliga vägen” när det gäller politik. Det finns inget utrymme för politiska skillnader eftersom lånegivarna hårt dikterar politiken.

De politiker som vägrar underordna sig de krav som marknaden sätter kallas då populister.

I ett sådant läge är det stor risk att det fria demokratiska samhället dör. Vi går just nu och vacklar på den skiljelinjen. Det finns definitivt ett motsatsförhållande mellan demokrati och hög skuldsättning.

Vi kan också få ett läge där vi har överhög skuldsättning. Det är då vi inte bara intecknar framtida inkomster utan även framtida inkomstökningar. Vi skuldsätter oss så mycket att vi är beroende av ekonomisk tillväxt för att ta oss ur skulderna.

Tyvärr är det nog där många länder befinner sig just nu. Och det i ett läge där allt fler inser att vi inte kommer att klara klimat och miljö om vi inte sänker kraven på materiell utveckling. Vi kan inte kräva evig tillväxt i ekonomin. Vi måste konsumera mindre av ändliga resurser för att planeten skall överleva.

Det finns också ett rättviseperspektiv i det här. När vi tänjer på gränserna och närmar oss gränsen så drabbas alltid fattiga och maktlösa hårdare än de inflytelserika och rika.

Vi måste lära oss att säja nej, att konsumera mindre och att spara.

Även på den här nivån börjar man på allvar kritisera den nuvarande ekonomiska världsordningen. Det behövs verkligen.

Vi befinner oss nu i nedgångsfasen av den nuvarande ekonomiska världsordningen. Vi har länge levt i en stagnationsfas. Men nu går vi mot nedgång och upplösning. Ju mer av förståelse och kunskap som präglar den här delen av utvecklingen, ju mindre är risken för att den närmaste tiden blir destruktiv och våldsam.

Det som gör den nuvarande ekonomiska världsordningen omöjlig är att ojämlikheten ökar. I ett läge där jämlikhet och rättvisa borde öka går allt åt fel håll.

Energin och kraften i en revolt kommer ifrån ojämlikhet. Både verklig ojämlikhet och upplevd. Vilket inte är exakt samma sak.

Verklig ojämlikhet kan mätas och beskrivas statistiskt. Den ökar i dagens samhälle i stort sett överallt.

Den upplevda ojämlikheten är beroende av kultur, vanor, medias och samhällets uppmärksamhet eller aktiva ouppmärksamhet. Hur väl kunskap förmedlas. Vi har till exempel en kultur och ett samhälle i USA som tolererar ojämlikhet mer än Sverige. Det finns media som ägs av rika människor som medvetet styr uppmärksamheten bort från de här frågorna.

Men det håller på att bli en vindkantring.. Man kommer inte längre undan med vad som helst. Vi är inne i en våldsam period just nu. Vi har konflikter i Ryssland-Ukraina och mellanöstern. Kan inte de här konflikterna delvis ha triggats igång för att man vill flytta uppmärksamheten bort från intern ojämlikhet och orättvisa. Det har i alla fall antytts att Putin startade kriget för att flytta uppmärksamheten bort från hans lyxtillvaro.

Kina är ett annat exempel där klyftan mellan de superrika, den välbärgade urbana medelklassen och de stora massor fattiga på aldsbygden är enormt stor. Här finns grogrunder för revolt.

Det är i grunden makt som avgör om du blir rik eller fattig. Det finns ingen rättvisa i systemet. Det innebär att det är en fråga om makt för att rätta till och bygga ett mer rättvist system.

Förståelsen måste bli större för att vi skall skapa alternativ. Att världledare på det här sättet går ut och visar på behovet av en nyordning får ändå ses som något positivt, även om vi har en lång väg att gå.

Smeknamn är inte så vanligt nuförtiden. Undrar varför. Visst kunde smeknamn vara elaka, men jag tror inte det var vanligaste anledningen. Man säjer att kärt barn har många namn. Tror det är en vanligare anledning till smeknamn.

Som det påpekas i det här kåseriet. Ett smeknamn är ett bevis för att man är sedd. Många av smeknamnen är ju en förenkling eller variant av namnen. Tobbe, Kickis, Janne, Bosse, Tina och så vidare. Inget förminskande bara en förenkling.

Jag har själv inte haft många smeknamn. Men barnbarnet Mino kallade mej Bua. Oklart varför men det var ett av de första namn han nämnde så jag tar det som ett positivt uppmärksammande från en ettåring.

Ett annat namn jag fick när jag gjorde militärtjänst var Norlingsämne. Inget positivt eller negativt, men en beteckning på någonting som inte var färdigt. Någonting i en skapandeprocess. Det stämde nog bra med den jag var just då. I de sena tonåren.

På väg. Det är jag fortfarande hoppas jag. Utveckling är någonting livet handlar om. Kanske till och med det viktigaste med livet.

Någon beskrev det här på ett bra sätt. De människor som dominerar vår värld är de som är solida i sin position. Man vet vem man är och vad man vill. Man tyngs inte av tvivel och man kan rikta sin vilja och sin energi i en viss riktning. Man dominerar sin omgivning och sitt liv.

Sen finns de andra som aldrig är helt säkra och alltid känner tvivel. Man befinner sig inte på en position när det gäller tankar, ideer och känslor. Man är på väg. Man pendlar mellan den gamla positionen och en ny. Men man är aldrig stabilt på ett ställe. Det är människor som utvecklas. Människor som inte finns på en trygg position. Man kommer aldrig att dominera sin omgivning eftersom man aldrig kan samla all energi och vilja i en riktning. Det pendlar ständigt.

Vi behöver utveckling och vi behöver utvecklas. Jag har personligen oftast dragits till de människor där man anar tvivel och osäkerhet. Säkerhet och tvärsäkerhet är inte så lockande.

Otrendigt. Att skriva att vi skall satsa extra på medelålders män.

Sjukvården fungerar inte i Sverige. Det är så mycket som inte fungerar bra. Sjukvården är viktig för så många, vilket innebär att det blir tydligt och uppenbart för många att det inte fungerar.

Sverige är ett ojämlikt land. Det är ojämlikheten mellan rik och inflytelserik storstad och fattig maktlös landsbygd som är mest uppseendeväckande. Här har klyftan vidgats de senaste årtiondena. När skillnaden i rikedom ökat har också attraktionskraften för att locka akademiker och högavlönade till landsbygden minskat. Vilket i sin tur satt sig i sinnet. Statusen har blivit högre för storstad/Stockholm jämfört med landsbygd. En ond cirkel.

Det har blivit svårt för mindre städer och landsbygd att fylla upp behovet av läkare, tandläkare och annan högutbildad personal. Det har i sin tur lett till sämre sjukvård vilket ytterligare förvärrat problemen.

Något måste göras. Staten måste ta itu med grundproblemen i sjukvården.

Hyrläkarsystemet är hemskt. En form av utpressning där de fattigaste delarna av landet drabbas hårdast. Här måste staten gå in och styra upp.

Den digitala sjukvården med internetläkare. Det här är inte fullvärdig sjukvård och skall inte ersättas av regionerna som om det vore det. Det bör betraktas som avancerad sjukvårdsupplysning och skall ersättas och behandlas som sådan.

Sjukvårdsförsäkringar ger vissa välbeställda grupper förtur i köerna. För sjukvård som huvudsakligen bekostas av samhället.

Alla de här sakerna korrumperar och förstör sjukvården. Men som så mycket annat finns det grupper som gynnas och andra grupper som missgynnas. När då de gynnade grupperna har större inflytande än de missgynnade så kan systemet fortgå.

Det är ändå en viktig del i den utveckling som just nu klyver det här landet. Vi får en gynnad grupp av vinnare och en missgynnad grupp av förlorare.

De gynnade är i huvudsak rika, välbärgad urban medelklass i storstad. De missgynnade är fattigare, maktlösare och landsbygd. Invandrargrupper finns också bland de missgynnade.

Medelålders män, framför allt om man finns på landsbygden, tillhör också den missgynnade gruppen.

En trovärdig röst sade att anledningen till att Israel anföll Iran just nu var att propagandakriget om Gaza gick dåligt för Israel. Man behövde en annan yttre fiende som var mer impopulär. Man behövde rikta uppmärksamheten bort från den brutala, hänsynslösa behandlingen av den Palestinska befolkningen i Gaza.

Man lyckades.

Israel är en brutal, hänsynslös stat. Man tvekar inte att använda våld och övervåld för att nå sina syften. Men den viktigaste kampen finns i medierna. Det är en kamp om verklighetsbeskrivningen. Här driver man i första hand två spår.

Det första är att Israel är ett offer. Man är omgiven av grymma stater som vill utplåna Israel och Antisemitismen är det som ligger bakom all kritik mot Israel.

Det andra spåret är att Israel är oövervinnligt vad gäller framför allt vapenmakt. För man är omgiven av grupper som hotar Israel. Israel är inte populär bland Mellanösterns länder. Man har gång på gång använt militär makt för att bomba och kuva. Då blir man inte populär.

Det är egentligen inte lätt att samtidigt driva tesen om att man är ett offer och en överlägsen militär och politisk kraft. Men så länge USA lämnar ett oreserverat stöd till Israel kan man fortsätta.

Irans regim är inte populär. Israel och Israels regim är inte populära. Vi måste klä av alla illusioner och lögner som finns runt det som händer här.

Världen lever farligt så länge det här får fortgå. Israel har korrumperat världen med sin arrogans och nonchalans. Iran är en brutal regim. Det här är två skurkstater.

Lösningen måste finnas i att vi återupprättar en världsordning där rätt och rättvisa styr. FN måste få ett större inflytande och en högre status.

Tyvärr har den Svenska regeringen här sprungit den Israeliska maktens ärenden. Man har övergivit FN s stödprogram för Gaza och Palestinierna.

Skäms.

Den arketypiska konflikten är eliten mot folket. På något sätt finns den här motsättningen närvarande i alla konflikter. Det är en generalisering. Men man behöver ibland förenkla och generalisera för att förstå verkligheten.

Här har Håkan Boström kallat eliten för expertsamhället. Motsättningar växer med tiden. Men inte linjärt utan de byggs upp successivt i steg. Samhället och individerna utvecklas vilket skapar nya konfliktytor och motsättningar. När det här samhället växte fram var det någonting välkommet nytt. Ett steg bort från den tidens klassamhälle. Där det var brukspatroner, godsägare och storbönder som var överklass.

Ojämlikhet är ett mått på hur stor klyftan är mellan eliten och folket. Den har växt på senare tid vilket laddat in mer energi i den grundläggande konflikten. Det har också utvecklats till en konflikt mellan storstad och landsbygd. Eftersom storstad har blivit ett rikt område och landsbygd/glesbygd ett fattigare område.

Det politiska etablissemanget har samlats i storstaden och hamnat långt bort ifrån landsbygden. Det har blivit en del av eliten och framför allt bidragit till att gynna storstadens utvecklingen. Vi har fått två skilda grupper. Utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare.

Den här ojämlikheten skapar friktion och konflikt. Det är det demokratiska systemets uppgift att hantera den här ojämlikheten. Att överbrygga klyftan. Det har man hittills klarat dåligt. Allt för stor andel av media och medias verklighetsbeskrivning finns i storstaden. Dessutom finns allt för mycket av de politiska resurserna samlade i storstaden.

Landsbygden och utvecklingens förlorare har lämnats osedda och ohörda. Det har skapat ett vakuum som populister har utnyttjat. Trump är en sådan populist. Men det finns så klart fler.

Det samlade politiska etablissemanget måste fånga upp det berättigade missnöjet som finns på landsbygden och hos utvecklingens förlorare. Annars kommer besvikelsen att växa ytterligare och skapa en grogrund för antidemokratiska krafter.

Mitt hopp inför framtiden är att Socialdemokraterna och Centerpartiet vaknar och inser att man har en plikt och en uppgift att se och förstå människor som lever och bor utanför storstadens gynnade sfärer. Att man börjar överbrygga de klyftor som uppstått. På så sätt minska friktionen och rädda demokratin.

Hyckleriet är fullkomligt när det gäller kampen mot klimathotet. Det bekräftas av de nya lagarna som träder i kraft.

Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Klimatkrisen orsakas av att vi släpper loss fossilt kol och släpper ut det i atmosfären. Ser man på kurvorna över co2 halten i atmosfären och medeltemperaturen är överensstämmelsen total. Vi pumpar upp olja, vi gräver upp kol och vi använder naturgas. Det är det som skapar problemen. Det är det som höjer medeltemperaturen på planeten.

Det handlar om transporter och överkonsumtion. Vi i den rika världen är mest skyldiga. Vi har historiskt stått för de största utsläppen och vi fortsätter att göra så. Sen är det nog så att det är de fattigaste människorna som får bära de största konsekvenserna. Det är också de fattigaste som har svårast att anpassa sig till de problem som uppstår.

Flyget är den absoluta värstingen i sammanhanget. Man släpper ut stora mängder co2 och det görs på det värsta stället. Högt uppe i atmosfären. Så flyget ställer till det dubbelt. Det är därför den är värstingen.

Skall vi lyckas med att klara kampen mot klimatkrisen måste vi göra uppoffringar. De uppoffringarna måste bäras på ett rättvist sätt. Annars kommer de att vara omöjliga att genomföra. Människor kommer aldrig att acceptera att man tvingas till uppoffringar om de rika och mäktiga får en gräddfil som gör att man kommer undan.

Därför ger det en viktig signal när man tar bort beskattningen på flyget. En skatt som man satt för att straffa den som skadar klimatet mest. Det är världens rika som flyger mest. De fattigaste flyger inte alls. De rika och den välbärgade urbana medelklassen står för den största delen av flygandet. Det är också de som har störst inflytande över hur lagar skall utformas.

Här skapar man en lag som skall gynna dem själva. En lag som skall gynna deras livsstil.

Det har på senare tid lagts fokus på skog, våtmarker och jordbruk. Inte betydelselöst när det gäller klimatet. Men det är fortfarande utsläppen av fossilt kol i form av co2 till atmosfären som skapar klimatkrisen. Det primära problemet. Vad som händer inom kolets kretslopp i biosfären är sekundärt.

Här finns hyckleriet. Det som bestäms utgår inte från de verkliga behoven och problemen. De utgåt från de rikas och den välbärgade urbana medelklassens tolkning av problemen och vad de anser att de kan avstå.

Här finns ingen rättvisa och ingen chans att klara klimatet.

Den här frågan snuddar vid den stora frågan. Vad är livets mål och mening. Vad skall vi ägna vår utmätta tid till?

Bakom den frågan finns en annan avgörande fråga. Finns det någon djupare mening till att vi finns här eller är det bara en fråga om slump. Här finns delade meningar. De flesta med vetenskaplig bakgrund faller tillbaks på att det i grunden är slumpens som skapat mänskligheten och världen. Man förklarar oss med evolution och tid.

Ett intressant undantag var Albert Einstein. Han var övertygad om att det fanns en djupare mening bakom skapelsen. Han ägnade sina sista år åt att finna de här djupare sambanden.

Man kan nog konstatera att det inte finns några avgörande bevis för att det är på det ena eller det andra sättet. Vi vet inte.

Däremot kan vi inte använda de gamla religionerna för att säja att vetenskapliga rön är felaktiga. De gamla religionerna är just gamla och de innehåller mycket av fördomar och förenklade sanningar. Vetenskapen har hunnit längre.

Men ingen har funnit det slutliga svaret på hur och varför. För mej är tron på en djupare mer meningsfull tillvaro intressantare och ger en större mening till livet. Slumpen gör livet bara till ett mer eller mindre meningslöst tidsfördriv.

Då återkommer vi till skärmtid. För mej är livet en tid då vi skall utvecklas från ett mer primitivt tillstånd till en högre medvetenhet och till en större förståelse. I den viktiga processen är skärmtid helt enkelt en bortkastad tid. En stöld av våra liv. Den tiden och det livet har vi en skyldighet att använda för vår och världens utveckling.

Det stora problemet med skärmar är just att de stjäl vår tid och våra liv.

Det finns bra saker med internet också. Det är ett medel för att sprida kunskap och upplysning. Datorer och internet är arbetsredskap som kan hjälpa oss.

Men att försjunka framför en skärm timme efter timme innebär att vi låter skärmen stjäla barnens och våra liv.

Vi lever i en ojämlik och orättvis värld. Bistånd är ett sätt att försöka hjälpa till och minska världens orättvisor en aning.

Det finns faror och problem med biståndet. Ett problem kan vara att pengarna hamnar i felaktiga händer. Att biståndet gynnar korruption och kriminalitet.

Ett annat problem är att pengar kan medverka till att ett land blir beroende av det land som ger pengarna. Allvarligt speciellt om biståndsgivaren har ett tydligt syfte och en tydlig agenda med biståndet. Vi har ju i efterhand kunnat se vad som hänt i Afghanistan efter USA s och andra länders insats i landet. När utländska styrkor och pengar försvann så återkom Talibanerna direkt. Kina använder bistånd, hjälp och lån för att skapa beroende och driva sin imperialistiska politik.

Någonting borde man lära av det här.

Bistånd är nödvändigt i en ojämlik och orättvis värld. Men överordnat bistånd borde vara att skapa en värld som är mer rättvis och jämlik. Det är fortfarande kolonialism som danar vår värld. Kolonialism kan definieras som ett system där naturresurser och billig arbetskraft tas från ett område och vinsten från verksamheten hamnar i ett helt annat område hos helt andra människor. Kolonialism skapar rika hotspots och stora områden som är fattiga och exploaterade. Vår första prioritet bör vara att avskaffa kolonialismen och bygga en mer rättvis värld. Då avtar behovet av bistånd.

Neutrala organisationer bör i huvudsak vara de som utför biståndet. De kan lättare göra jobbet utan politisk agenda och utan syfte att skapa beroende. Hjälp och bistånd med syfte att skapa beroende är egentligen en del av kolonialismen.

Det viktigaste biståndet måste vara det som hjälper människor att äta och överleva. Det som behövs vid katastrofer och krig.

Bistånd som finns utanför det borde handla om hjälp till självhjälp. Att bygga upp strukturer för utbildning och sjukvård till exempel.

Viktigast är nog ändå att hindra och avskaffa kolonialismen. Inom kolonialismen finns mycket pengar från Kina, USA med mera. Man lånar ut pengar till infrastrukturprojekt och skapar ett beroende. Det utnyttjar man sen för att ta människornas resurser och naturresurser.

Att ministrar med politisk agenda vill gå in och styra Sida är ett dåligt tecken.

Bakgrunden till att de skärpta amorteringskraven infördes var/är att Sveriges skuldsättning där bostaden finns som säkerthet är mycket hög. Allt för hög för att läget skall vara säkert och stabilt. Jämför man skuldsättningen internationellt tillhör Sverige värstingarna.

De kraftfullare reglerna var ett viktigt framsteg när det gällde att säkra Sveriges ekonomiska framtid. Men de var inte populära överallt. Framför allt påverkades de rikaste områdena i Sverige. Områdena med de högsta bostadspriserna. Eftersom det blev svårare att låna på höga nivåer så fick det en återhållande effekt på bostadspriserna i de områden där priserna var som högst. Man kan direkt identifiera det som Stoeatockholm. De andra storstäderna och de större studentstäderna har också höga bostadspriser. Men det är framför allt Storstockholm som det här handlar om.

Det finns ingen generell brist på bostäder i Sverige. När nu befolkningstillväxten avtar kommer vi förmodligen att hamna i ett läge där det blir överskott på bostäder i stora delar av landet. Det är inte någon stor brist på bostäder i storstäderna heller. Vi har rekordmånga bostäder till salu just nu.

Men de krav som drivit fram det här förslaget kommer från de rikaste områdena i Sverige. Det handlar egentligen om Stockholm. Vilket till och med Robert Boije erkänner. Ekonom på SBAB som oftast fungerar som en lobbyist med Stockholms bästa för ögonen.

Den här förändringen torde öka skuldsättningen från höga nivåer och öka den ekonomiska risken. Om systemet går överstyr så kommer alla i Sverige att få stå för notan. Även de fattiga icke gynnade områdena.

Är det något fel då att hjälpa och gynna Stockholm? Jag anser att vi skall minska klyftor och försöka öka jämlikheten i Sverige. Det handlar först och främst om rättvisa. Staten och samhället måste stå för en politik som minskar klyftor och ojämlikhet mellan rika och fattiga områden. Det håller ihop samhället och skapar tillit. Gynnar man de gynnade, ria och privilegierade växer klyftorna. Om det dessutom är så att regeringen består av människor som tillhör de gynnade grupperna så kommer man att bränna bort tillit och förtroende i samhället.

Vi får det samhälle som gkort Trump möjlig. När klyftan blivit för djup och när tilliten är borta så kan vad som helst hända. Det kan hända i Sverige också.

När den Moderatledda regeringen tar bort lagar och regler som fungerat bra bara för att i huvudsak gynna de egna kärnväljarna så är det ett farligt steg i fel riktning.