Skyll inte hela tiden på SD. Det är fegt och det är falskt. Det har skett en värdeförändring i det samlade etablissemanget. Man är mycket mer negativa till invandrare. Numer finns främlingsfientligheten i de finare kvarteren i storstäderna. Man betecknar inte sig själva som främlingsfientliga och rasister. Men var finns skillnaden?

Tidigare fanns en främlingsfientlighet i Sverige som främst kom sig av en oro och rädsla för förändring. Man uppmärksammade att saker blev sämre med fabriker sam lades ned och jobb som flyttades utomlands. Butiker och service försvann. Man kopplade ihop det med invandring och så fick vi en främlingsfientlighet och rasism.

Det var främst på mindre orter som det här syntes. Bruksorter och småstäder. Sveriges elit och etablissemang var eniga i fördömandet av den här främlingsfientligheten. Nu har den här typen av rasism sakta tynat bort eftersom man insett att det är många med invandrarbakgrund som stannat kvar för att fixa service och verksamhet på mindre orter när Storsverige svikit.

Nu har motståndet mot invandring uttryckts på annat sätt. Det är kamp mot gängen det handlar om. Underförstått att det är kampen mot invandrare och invandrares värderingar. Det är eliten och etablissemanget som odlar främlingsfientligheten. Man vill hela tiden ha hårdare tak.

Det är även den här gruppen som sitter på tolkningsföreträdet i Sverige. De kommer aldrig att kalla sig själva för rasister.

Vi får inte bara fortsätta att falla. Ge upp fri och rättigheter. Det är en liten grupp som drabbas av våldet. Demokratin och det öppna fria samhället får vi inte slarva bort bara för att en grupp människor blivit oroliga och rädda.

Det finns många sätt att se på turism. Turism bygger på någon form av hyckleri och fantasi. Som Saga C beskriver. Illusionen att turism är en form av resande och upptäckande. Istället för att åka till djurparken och titta på de exotiska djuren åker vi utomlands och tittar på de exotiska invånarna i ett annat land.

Då blir det bara en fortsättning på vår ojämlika värld. Turismen är en del av kolonialismen. Vi betittar de fattiga och utsatta. Köper några av deras varor.

En annan variant av turism är där vi åker till turistorter där man ordnar saker för turister och lurar av människor deras pengar. Här finns i alla fall en form av jämlikhet.

Sedan finns den turism där lokalbefolkningen reagerat så hårt. Man reser till orter, oftast stora städer, där man helt enkelt blir så många att man tränger undan lokalbefolkningen. Det här är oftast ganska rika orter som inte behöver pengarna som turisterna kommer med. Då återstår bara obehaget med en massa människor.

I allt det här glömmer man bort att turismen innebär en påfrestning på klimat och miljö. Flyget är fortfarande värstingen när det gäller klimatet. Så turismen bidrar påtagligt till klimat och miljöförstörelse.

En tredje aspekt på turismen är den ekonomiska. De inkomster som kommer från turister är viktiga inkomster för människor och länder. Det gäller i första hand när rika människor reser till fattiga områden och länder. Den globala omfördelningen av rikedomar som turismen hjälper till med har betydelse. Men den påminner om och är en del av kolonialismen. Utnyttjande och nedlåtenhet är en del av det här.

Den globala utjämningen av rikedom behövs verkligen. Men det måste bygga på att man verkligen ersätter människor för de varor och tjänster de står för. Det verkliga värdet. Inte som nu att det är makt som avgör. Det är kolonialismens sätt att forma världen. Råvaror och jordbruksprodukter betalas alltid för lite. Det är landsbygd och fattiga länder som står för dessa produkter. Dessutom utnyttjas arbetskraft i fattiga länder. Låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Kolonialismen skapar en ojämlik och orättvis värld. Turismen har blivit en del av kolonialismen. Hjälper inte till att skapa rättvisa.

På senare tid har turismen utvecklats mest så att rika urbana människor turistar i rika urbana miljöer. Det är där man försöker bli av med turisterna eftersom man inte behöver turisternas pengar. De blir bara jobbiga.

Verklighet och verklighetsbeskrivning är verkligen inte samma sak. Här kommer en verklighetsbeskrivning från någon boende i Israel. Det skiljer sig avsevärt från det sätt jag skulle beskriva verkligheten.

Jag vet inte exakt hur många Palestinier som dödats. Men jag antar att det närmar sig hundratusen. De flesta är oskyldiga. Man kan inte beskriva det som krig när det är en av världens effektivaste armeer som ställs emot i huvudsak obeväpnade människor.

Ansvaret i en konflikt är direkt proportionerligt mot den makt man har att påverka situationen. Här är Israels militär förkrossande överlägsna och man har därmed ett stort ansvar för det som händer.

Israel försöker hantera relationen till sina grannar genom makt och maktövertag. Samtidigt driver man tesen att man är offret i konflikten. Att allt handlar om antisemitism. Det håller inte. Man är inte kapabel att hantera det som händer. Den lösning man tillämpar kommer bara att öka bitterheten. Det finns inget sätt att backa om man har den strategin.

Det som behövs är att en aktör utifrån går in och börjar tillämpa rättens och rättvisans princip. Jag kan inte se att det skulle vara någon annan än FN som kan göra det.

Staten Israel skapades på falska grunder och sedan har det fortsatt i den andan. Israel har behärskat sin omgivning med maktkedel. Man har utvidgat sitt område med bosättningar på ockuperad mark. Inget av det här är egentligen förenligt med internationell rätt.

Israel har också blivit utsatt för terrorhandlingar från omgivningen. Det måste fördömas.

Men jag kan inte se att parterna i den här konflikten ensam kan lösa problemen. Världssamfundet måste satsa på FN och en tillämpning av internationell lag för att vi skall komma ut ur det här.

Jag har alltid tyckt att Sverige skall stå utanför Nato. Inte så att vi inte skall hjälpa Ukraina. Inte så att vi skall smita från ansvar för vad som händer i den här världen.

Men befinner vi oss i Nato tvingas vi acceptera vad USA håller på med och vi är en del av Nato där Turkiet har inflytande.

Tror vi på demokrati och frihet skall vi kunna säja det rakt ut utan att ta hänsyn till skurkledare. Den här världen behöver människor och länder som står upp för förtryckta och utsatta människor. Det behövs länder som kan höja rösten när det förekommer folkmord och förtryck.

USA är djupt involverad i folmordet på Palestinier. Turkiet jagar Kurder som terrorister. Som en del av Nato är vi ofrivilligt en del av det här.

Det bör vara FN som står för fredsbevarande arbetet i världen.

Sedan har vi de höga kostnaderna för militären. Det är oerhört mycket pengar som skall till nu. Självklart kommer det att tränga undan andra viktiga satsningar. Det finns så många områden som behöver pengar. Skola, sjukvård, barn och äldreomsorg, infrastruktur……

Nu lånar man till försvaret och skjuter kostnaden till kommande generationer. Det är inte snyggt.

Jag håller med insändaren. Vi lurades in i Nato. Det är mot den bakgrunden märkligt att i stort sett ett enigt etablissemang deltog i bedrägeriet. Var fanns debatten och ifrågasättandet?

Klimatdebatten är ett sorgligt exempel på mänsklig dumhet och mänskligt hyckleri. Om man verkligen värnar om miljö och klimat finns det bara en väg att gå. Konsumera mindre och förbruka mindre fossilt kol. Vi måste lära oss att leva inom de begränsningar som den här planeten har.

Nu har vi fastnat i en diskussion om vi skall ha vindkraft, solenergi eller kärnkraft. Det finns bra och dåliga argument för alla kraftslag.

Ett argument som i hög grad är frånvarande i den Svenska debatten är att ingen vill ha vindkraftverk utanför sitt vardagsrumsfönster. Vindkraft förstör natur och naturupplevelse. Bor man på landsbygden är det för att man uppskattar natur och naturupplevelse. Det förstörs helt av en vindkraftpark i närheten. Därför säjer människor nej. En fullt berättigad reaktion.

Eftersom ingen vill ha vindkraftparker i sitt närområde påverkas också fastighetspriserna. De sjunker direkt om du har vindkraftverk inom synhåll från huset.

Därför får vi den här elefanten i rummet. Debatten styrs i hög grad från Stockholm. Där har man sagt nej till vindkraft men man vill bygga vindkraft i andra delar av landet. Man får en märklig debatt som inte handlar om verkliga förhållanden. Ett exempel på förljugenheten och hyckleriet inom klimatdebatten.

Ett annat exempel på det omfattande hyckleriet är att man tagit bort skatten på flyget. Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Men det är också ett speciellt skötebarn för den här planetens rikaste människor. De flyger mycket mer än fattiga människor. De viktigaste besluten vad gäller klimatet fattas av rika och av människor från gruppen välbärgad urban medelklass.

Skall vi lyckas omvandla samhället för att klara klimatet så måste bördorna bäras och fördelas på ett rättvist sätt. Vi är långt ifrån det idag. Hyckleriet är omfattande. De grupper som har stort inflytande över besluten styr hela tiden över så att de skall klara sig undan medan bördorna läggs på andra.

Med den strategin kommer vi inte att klara klimatet. Desutom är risken stor att människor på allvar kommer att revoltera mot de rika och inflytelserika som bara ser på sina behov.

Det var en så märklig rubrik att jag kände att den måste kommenteras. Den handlar om vår samexistens med naturen. Eller snarare oförmåga till samexistens.

Jag betvivlar inte alls att det kan vara jobbigt med måsar. Jag har själv blivit bestulen på en varm korv från en tjuvaktig mås. Förslaget och fräckt.

Men måste vi inte på något sätt lära oss samexistens. Vi kan inte asfaltera bort eller utrota allt som är jobbigt och störande. På ett principiellt plan måste vi tro på samexistens. Det finns någon som betecknade det här som att vi måste beröra naturen varsamt. Vi måste leva med inte mot.

De senaste årtiondena har vi uppmanats att ta för oss. Ta plats och söka friheten. En starkt tonårsmässig underton. Kanske var det rätt i ett läge där vi frigör oss från det gamla. Det gamla som hämmat oss och som borde försvinna.

Problemet vi befinner oss i just nu är att det här tonårsaktiga beteendet att ta för sig och bli fri har blivit destruktiv. Tonåring kan man vara en kort tid. Tonåringar är jobbiga i sin självupptagenhet och egoism. Men det måste gå över och ersättas med en förmåga att ta ansvar. För sig själv, för omgivningen, för barn och för världen.

Att ta ansvar för naturen innebär att man berör den varsamt. Man respekterar att naturen och världen också måste utvecklas fritt.

Då måste man acceptera att djur och natur kan bli jobbiga. Man kan inte sätta upp vindkraftparker eller öppna gruvor lättvindigt. För att hantera klimat och miljöproblem måste vi lära oss att avstå. Att beröra varsamt.

Överkonsumtion och överdrivet flygande kan inte vara en del av ansvarsfullt beteende. Det är fel att tro på evig ekonomisk tillväxt. Det är inte möjligt i en långsiktig samexistens med naturen.

Problemet med måsar är en del i ett stort och viktigt problem. Vi som mänsklighet måste sluta bete oss som egoistiska tonåringar och börja ta ansvar.

Att vara en levande, kännande människa innebär att man känner ångest. Konsten ligger i att inte övermannas av ångesten. Att hålla distansen. Att kunna ta två steg åt sidan och betrakta den människa som finns där. En människa med ångest.

Det är när man känner total identifikation med ångesten som man riskerar att falla ned i det mörka hålet.

I den österländska läran om återvändandets väg betonas att man skall kunna se på sig själv med distans. Inte förneka och förtränga de mörka sidorna. Utan se på dem och känna dem med en känsla av distans. Det här känner jag just nu och det här uppfattar jag just nu. Men det är egentligen inte mitt innersta jag.

Sedan måste man lära sig att manövrera. Att förstå vilka situationer som kan bli jobbiga. Framför allt att lära sig vilka hjälpmedel man har för att hitta ut ur mörkret. Musik, fysisk aktivitet och promenader har nog hjälpt många.

Någonting måste vara grundläggande fel när barn, unga och unga vuxna mår så dåligt. Visst är behandlingar och stöd viktigt när vi hamnat där. Men man vill också förstå varför det blivit så här.

Var det bättre förr? Jag försöker komma ihåg och analysera.

Vi har det nog bättre rent fysiskt nu för tiden, men psykiskt sett har det nog blivit sämre.

Kraven är mycket höga på dagens barn och unga. Det gäller för övrigt vuxna också. Många mår dåligt. Skilsmässorna är vanliga. Parrelationer som varar länge är allt ovanligare. Är det då konstigt att även barnen mår dåligt. Det föds också allt färre barn i nästan alla länder. Det kan också ses som ett exempel på att människor i allmänhet inte mår bra.

Glädjen och framtidstron är borta. Kanske behöver vi nya mål för våra liv. Mål som kan ge glädjen åter.

Vi kanske behöver ändra fokus från det rent materialistiska till andliga mål. Med andlighet menar jag inte i första hand tro och gud, utan de saker som inte kan köpas för pengar. Natur, enkla mänskliga relationer, kultur, konst, musik, lek och integöra. Det som blir kvar när ambition, prestationsångest och höga krav tas bort.

Här finns också en tro på att det finns en högre mening. Det som är en ren motsats till materialismen. Men det är inte ett krav för alla som vill växla in på ett liv som inte är ren materialism.

Personligen har jag en övertygelse om att det viktiga med livet är att finna vägen till vår inre verklighet. Det som finns djupt under ytan. Det innebär att man får leva ett dubbelt liv. Dels livet på ytan och dels sökandet efter vägen in i vårt verkliga inre medvetande.

Medvetandet och uppmärksamheten flyttar sakta över från det ytliga livet till meningens värld. Vi har fortfarande vårt liv och våra plikter. Men det blir inte längre lika viktigt. Framgång eller misslyckande är ganska likvärdigt. Man lär sig ofta mer av misslyckanden och misslyckandet skapar ofta frihet från människors förväntan. Frihet och glädje är någonting att söka, vårda och att sprida till medmänniskor.

Att vi och framför allt de unga mår dåligt är nog ett tecken på att vi måste välja nya spår och vägar. Det är dags för det nu.

Globalisering plus marknadsliberalism är lika med kolonialism. Där kolonialism definieras som ” naturresurser och andra resurser utnyttjas i ett område och vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område”.

Den ekonomiska världsordningen håller på att falla samman. Det beror på att den saknar förmågan att fördela rikedom och välstånd på ett jämlikt och rättvist sätt. Det finns inga inbyggda mekanismer som skapar rättvisa. Systemet skapar välstånd i form av ekonomisk tillväxt. Så är det. Men när man inte kan fördela välståndet på ett jämlikt och rättvist sätt skapas instabilitet och politisk oro. Hittills har man inte klarat att hantera det.

Vi har fått vår Trump och en rad andra halvfascistiska ledare. Det demokratiska systemet har inte klarat av att hantera den växande ojämlikheten. Vi står inför revolter och politisk oro om vi inte kan vända utvecklingen.

De problem som man pekar på här är ett svar på de obalanser som systemet skapat. Först den ökande skuldsättningen. Den har krävts för att upprätthålla välfärd och nödvändiga funktioner i samhället. När den ekonomiska världsordningen inte skapar finansiering av de samhälleliga behoven har politiker finansierat dem med ökad skuldsättning. Vilket långsiktigt är ohållbart.

Tullar och handelshinder har skapats för att skydda arbetstillfällen, jordbruk och industrier i utsatta områden. Vilket varit nödvändigt för att motverka regionala obalanser och ojämlikhet. Ett sätt att motverka kolonialistiska tendenser i ekonomin.

Det är hela systemet som håller på att falla samman. De åtgärder som man vill ha här kommer inte att ge någon förbättring vad gäller problemen med växande ojämlikhet och växande orättvisa.

Samtidigt är det så att om man inte gör någonting så är risken stor att vi får ett haveri på någon punkt av överskuldsättning eller inflationschock.

Vi behöver helt enkelt en ekonomisk världsordning 2.0. Den ekonomiska makten måste på ett mycket tydligare sätt balanseras av en politisk makt som värnar om människor.

En ökad förståelse bör vara en viktig del i förnyelsen. Vi måste också komma bort från den ensidiga berättelsen att det är bra om marknadskrafterna får fritt utrymme. Marknadsliberalismen är fel väg att gå.

Klimatkrisen är här och den är verklig. Den är redan nu dödlig för människor. Det finns en tröghet i hur vi uppfattar och beter oss. Men de här perioderna med extremt höga temperaturer kommer att påverka mänskligheten.

Det går inte att vistas utomhus i södra Europa under den här hettan. Man vistas inomhus där det finns luftkonditionering. Men vissa måste jobba utomhus och de mår inte bra. Turismen borde förändras av extremhettan. Vem kommer i långa loppet att resa till platser med extremhetta eller risk för extremhetta.

Vad händer med jordbruket. De flesta grödor växer sämre när det är extremt varmt och torrt. Möjligheterna till bevattning är inte obegränsade. När kommer den globala tillgången på mat att bli alltför låg för människornas behov?

Vi har stora problem i Europa men det är ändå en av världens rikaste och mest välmående kontinenter. Vad händer på platser som är fattigare och där förutsättningarna för att klara hetta och torka är sämre. Som alltid drabbas fattiga hårdast.

Klimatkrisen handlar i grunden inte om fysik och biologi. Det är en kris skapad av dysfunktionellt mänskligt beteende. Vi vet vad som är problemet. Vi vet vad som borde göras, men vi gör det inte.

Hyckleri och illusionsskapande är vad vi ägnar oss åt. De som har den verkliga makten i samhället försöker göra saker som inte skall hota deras tillvaro och livsstil. Därför sätts inga eller små åtgärder in för att angripa huvudproblemet. Huvudproblemet är att vi släpper ut fossilt kol i atmosfären i form av co2. Lösningen är att vi slutar med det.

Det kräver livsstilsförändringar. Men det erkänner man inte.

Stor uppmärksamhet har man då riktat mot kolets kretslopp i biosfären. Skogar, våtmarker och jordbruk. Det saknar inte betydelse, men det är inte huvudproblemet. Man vilseleder genom att föra uppmärksamheten bort från huvudproblemet. Då blir inget riktigt konstruktivt gjort.

Vi är till och med inne i en process där man tar bort skatten på flygresor. Flyget är värstingen vad gäller klimatet. Stora utsläpp av fossilt kol på helt fel plats uppe i atmosfären.

De rika och den välbärgade urbana medelklassen vill inte förändra sitt beteende och sin livsstil. Då kommer vi aldrig att klara klimatet. De som drabbas värst är planetens alla fattiga och maktlösa.

Återigen. Det här måste få ett slut.