Här går Timbro in och vill privatisera vår vattenförsörjning. Jag ryser. Jag bor ju på landsbygden i Södra Norrland. Det är mycket i våra liv som inte fungerar så bra. Men dit hör inte vattenförsörjningen. Den kommunala vattennätet och det kommunala avloppsnätet har alltid fungerat. Det har fungerat bra och kostnaden har alltid varit rimlig.

Privatiseringsfundamentalismen som drabbat Sverige har varit förödande. Kostnaderna har generellt ökat. Kvaliteten har blivit ojämn och ojämlikheten har ökat Valmöjligheterna i attraktiva områden som storstäder har nog blivit större. Men som regel minskat glesbygden.

Privatiseringar har ökat ojämlikhet och orättvisa i Sverige. De gynnade har gynnats medan samhällets missgynnade har missgynnats.

Ta privatiseringen av Bilbesiktningen som ett exempel. Vi har fått valmöjligheter. Tidigare fanns en plats här i området där vi kunde besiktiga bilen. Nu finns det tre. Men vilken betydelse har det när de gör ungefär samma jobb. Det som däremot är viktigt är att priset för tjänsten ökade med minst 50 % i samband med privatiseringen.

Kommer man till små fattiga kommuner eller regioner så innebär det en försämring om man skall splittra begränsade, små resurser på olika aktörer. Man behöver fokusera och prioritera. Privata aktörer har som huvudintresse att skapa vinst för ägarna. Det kan man göra genom att öka intäkterna eller kapa kostnaderna. Båda de sakerna innebär förlust för samhället och samhällsmedborgarna.

Jag anser att vi bör överväga om vi skall backa från de allra dummaste privatiseringarna. De som betyder mest för samhället.

Vi har sjukvården som blivit absurt ojämlik. Vi har gynnade rika områden och missgynnade områden. Mest landsbygd och glesbygd.

Skolan fungerar inte alls. Numer konkurrerar man mer eller mindre öppet om elever genom att ge dem omotiverat höga betyg. Systemet är orättvist.

Vi har järnvägen där en begränsad mängd pengar splittras på många aktörer som skyller på varandra när det inte fungerar.

Vi har elförsörjningen där ledningsnätet är privat. Samtidigt som det är en monopolmarknad. Man behöver inte vara ekonom för att inse att det aldrig kan fungera.

Nu vill Timbro privatisera vattendistributionen också. Det skulle bli en liknande situation som för elförsörjningen. Privata aktörer släpps in på en monopolmarknad. Jag hoppas att inte svenska politiker eller det Svenska folket går på det.

Man får känslan av att någon svär i kyrkan när man läser det här. Det ligger så helt utanför den allmänna trenden eller huvudspåret i de tankar och ideer som bygger vårt samhälle.

Det innebär självklart att det är intressant. Vi står inför massiva problem i degens samhälle. Vi har först de stora problemen med klimat och miljö. De förslag som finns på bordet idag är urbana. Man satsar på storskaliga. Industriprojekt och en nedstängning av landsbygden, där man skall plantera skog och etablera våtmarker på jordbruksmark.

Lösningarna är i grunden absurda och saknar kontakt med verkligheten. Åtminstone för stora grupper människor.

Nästa stora problemområde är den växande ojämlikheten och svårigheten att hitta meningsfulla jobb för stora delar av befolkningen. Det kommer att bli ännu värre när AI får stort genomslag. Vi får en tudelning av befolkningen i utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare. Där risken för att förlorarna revolterar mot vinnarna är stor.

Att producera mat är en viktig och meningsfull sysselsättning. Bondeyrket har förlorat i status de senaste årtiondena. Det är ett hårt krävande yrke som ger låg arbetsersättning. I en globaliserad värld trycks priset ner på råvaror och primärproduktionens produkter. Det är i grunden syftet med globalisering och frihandel. Att pressa ner priset på varor. Och ju enklare och ju mer utbytbara varorna är ju sämre betalda kommer de att bli.

För att den här visionen skall kunna bli verklighet måste vi ifrågasätta globalisering och marknadsliberalism. Enligt min mening måste vi ändå göra det eftersom ojämlikheten annars blir för stor för samhället. Klyftorna håller just nu på att bli alltför djupa i många länder för att demokratin skall överleva.

Då är det mycket bättre att överge globalisering och marknadsliberalism än demokratin.

Håkan B analyser är alltid läsvärda. Han lägger sig alltid nära sanningen. I ett läge där de flesta opinionsbildare har en dold agenda att skapa och upprätthålla maktens verklighetsbeskrivning.

Jag förstår nog att även Håkan B måste ta hänsyn till tidningens ägares åsikter. Men sanningen finns ändå nära.

Ryssland är en skurkstat. Det är synd om det Ryska folket som kidnappats av skurkar och oligarker. Kriget mot Ukraina är hemskt och nästan absurt i sin orimlighet. Det finns inga vinnare över huvudtaget. Det har nog blivit ett tvång för Putin att fortsätta kriget eftersom han inte kan avsluta det och fortsätta vara Rysslands ledare. Att släppa in ljus i det mörker han skapat skulle avslöja för mycket av korruption, skurkaktighet och förfall.

Världen har på något sätt hamnat i ett moment 22. Det finns inga vinnare i en fortsättning av kriget. Och det är omöjligt för den pådrivande mannen, Putin, att avsluta kriget.

Kriget har medverkat till att korrumpera hela Europa. Istället för att satsa på människor, miljö och klimat satsar man nu på militär och vapen. Istället för att satsa på FN och stärkande av mänskliga rättigheter satsar man på Nato. Nato som är en organisation där Trump och Erdogan har stort inflytande.

Det man hoppas inför framtiden är att Putin, Trump och Netanyahu kan hjälpa oss att se skillnaden på det goda och det onda. Att vi kan kasta av oss en del av de illusioner som styr och formar världen. Fler människor måste se igenom lögnerna och fler måste kämpa emot. Inte bara driva med.

Kolonialism är förtryck och utsugning. Globalisering tillsammans med marknadsliberalism är en fortsättning på kolonialismen.

Makt är det som avgör om du blir rik eller fattig. Det gäller på individnivå, gruppnivå och områdesnivå. Det här är inte egentligen så svårt om man ser det uppifrån.

Det är ingen slump att män är rikare än kvinnor på gruppnivå.

Det är ingen slump att USA är rikare än Afrika.

Det är ingen slump att storstäder är rikare än landsbygd och glesbygd.

Allt handlar om maktrelationer. Pengarna hamnar alltid där makten finns. Sen hur man förklarar det blir ofta en krystad efterkonstruktion.

Men makt och rikedom hör alltid ihop.

Det här mönstret har inte brutits av att vi nu talar om klimatkrisen. Det är hos samma grupp av människor vinsterna och pengarna hamnar.

De rika och mäktiga ser snarast klimatkrisen som nya affärsmöjligheter. Man bryr sig om vinsterna, men bara marginellt om klimatet.

Det har alltid varit en tendens att de som gynnas av förändring aldrig är samma grupper som missgynnas. Då får vi en tudelning av samhället. Avståndet mellan de gynnade och de missgynnade växer. Ojämlikheten växer och klyftorna blir djupare.

Visst kan man föra en politik som minskar ojämlikhet. Det lindrar. Men du kan aldrig utjämna helt och hållet. Tar du då ett samhälle som USA där det inte finns en vana att utjämna och inte heller en inbyggd vilja att minska klyftor. Där kan resultatet bli en revolution. Trump kan ses som en revolution mot ett allt mer ojämlikt samhälle.

Måste vi alltid acceptera förändringar som vi ser skadar samhället? Vi behöver egentligen inte AI. Det kommer att bli svårare att på ett bra sätt försörja befolkningen. Arbetstillfällen kommer att försvinna. Speciellt de lite enklare jobben. Det kommer förmodligen att innebära att vinsterna och inkomsterna från kapital ökar samtidigt som inkomsterna från arbete och enklare företagsamhet minskar. De totala inkomsterna blir kanske inte mindre. Men inkomstklyftorna kommer att öka. Vi får ett ojämlikare samhälle med djupare klyftor.

Vad är rättvist och vad är orättvist. Det är egentligen politikens och ideologiernas roll att bestämma det här. Och det är i grunden inte fel om olika ideologier säjer olika saker. Då får man olika partifärg.

Men just nu befinner vi oss i ett samhälle där olikheten i förklaringarna är försvinnande små. Opposition mot grunderna i samhället finns nästan inte. Det skadar. Vi behöver oliktänkande och opposition. Det är en grund för demokrati.

Sverige har i det offentliga samtalet blivit allt mer likriktat. Det är liberalism, marknadsliberalism och storstad som är normen. De intellektuella har snöat in på minoritetsfrågor och helt glömt de stora dragen i samhället. Vem som är rik och varför? Var finns makten och hur verkar den?

Här kommer också frågan om AI in. Vi måste få en riktig debatt om AI. För det är något som kommer att ruska om samhället och ställa till ordentliga problem. Det handlar verkligen inte bara om att få till en frungerande arbetsförmedling. Det kommer att göra grupper och områden fattiga och utsatta. AI slukar enormt mycket energi. Vad innebär det? Skall vi ytterligare förstöra natur och naturupplevelse för att släppa fram det?

Ett minimikrav i ett demokratiskt samhälle är att vi får en öppen och ärlig debatt om det här. AI kommer i grunden att förändra våra liv.

Elin Ruuth är ändå kul att läsa. Det beror nog på att hon är ärlig med sina tankar om sin egen roll. Försöker vara ärlig i det hon skriver på något plan.

Det är klart att även jag har en tanke eller dröm om att vara författare eller någon som skriver någonting viktigt. För någon.

Skrivandet kanske egentligen är mest ett sätt att sortera de egna tankarna. Att lära sig inse att det mesta som skrivs överhuvud taget inte är så unikt och intressant. Men dock ett verktyg för att sortera de egna tankarna.

Det som skrivs här är ju också en offentlig dagbok. På ett sätt. Kanske har det ett värde. Det finns annars ett stort antal dagböcker på internet där människor behandlar olika ämnen. En del mer intressant än annat.

På något plan innebär det väl ändå att mångfalden ökar. Av tankar och ideer.

Det är bra.

Det här är ett avgörande test för mänskligheten. Faller man här kommer det att ta lång tid för att bli mänskliga igen. I klartext handla det här om folkmord. Israel har dödat 84 000 Palestinska människor. I hög grad medvetet. Det handlar inte om krig för i ett krig måste det finnas en kapacitet att döda och slåss på båda sidor. Det här är folkmord av oskyldiga människor.

Världens eliter har varit proisraeliska. Man har från början av den här massakern valt att inte se. Man har tolkat händelseförloppet på ett proisraeliskt sätt. Man har varit en del av demoniseringen av den Palestinska befolkningen. Israels tes har varit att man bekämpat Hamas. Hamas är definierade av Israel som terrorister efter terrorhandlingen som dödade Israeler.

Demonisering är alltid ett förstadie till folkmord. Och en förutsättning för folkmord.

Det finns många möjliggörare till det här folkmordet. Politiker, medier och ekonomiska intressen. Det har gått alltför långt redan. Men man måste i alla fall säja nej till en fortsättning på det här.

Det här kommer att avgöra mänsklighetens framtid för lång tid framöver. Vi måste kollektivt resa oss och säja nej till övergreppen. Det finns ingen ursäkt.

Vi måste stödja FN och höja FN s status. Vi måste återupprätta rättens och rättvisans rätt i det globala samlivet.

Israel har hela tiden hävdat maktens rätt och man har korrumperat världen. Man har aldrig kunnat leva i samarbete och harmoni med sin omgivning. Det har hela tiden handlat om makt. Man har använt olika maktmedel för att genomdriva sin politik.

Det räcker nu. Vi kräver vi att politiker och medier slutar med sitt tysta stöd för Israels folkmord. Ni måste säja ifrån och hela Svenska samhället måste medverka för att förhindra folkmord och fördrivning.

Det här är egentligen en självklarhet. Så varför diskuteras det inte ens som ett alternativ. Vi möts varje höst av alarmerande rapporter om att nu har vi passerat gränsen för vad den här planeten klarar av. Vi tar ut mer av olika typer av råvaror och naturresurser än vad vi borde. Vi har en stor global befolkning och den har mångdubblats på bara några årtionden. Varför kan vi då inte se det som någonting positivt att befolkningen stagnerar och så småningom kommer att minska?

Jag tror att det första och viktigaste svaret är att vårt tänkande och våra system är uppbyggda för en växande befolkning. Då är det enklare med tanken att det kommer att fortsätta i invanda mönster.

En viktig faktor är nog ändå att vi fastnat i tanken på evig ekonomisk tillväxt. Här har skuldsättning en viktig roll. Är ett land hårt skuldsatt så håller man som regel skulderna under kontroll genom tillväxt. Nationalekonomiskt räknar man oftast ett lands skuldsättning som skulder i procent av bruttonationalprodukten. Så när BNP växer genom tillväxt kommer skulderna att minska. I procent av BNP. I en värld av tillväxt behöver du inte betala tillbaks vad du är skyldig. Men du måste se till att ekonomin växer.

Skulder kan man se som att man intecknar framtida inkomster. Vi har i vår högt skuldsatta värld inte bara intecknat framtida inkomster utan även framtida inkomstökningar. När man gjort det så blir tillväxt nödvändigt för att systemet skall hålla. Man har byggt in kravet på tillväxt i ett labilt system. Det här tror jag är ett viktigt argument för tillväxt hos politiker och ekonomer.

Skuldhantering och gammal vana är nog de viktigaste faktorerna för att hålla fast vid kravet på tillväxt.

Får vi då minskad befolkning som faktum och dessutom som något önskvärt för att klara miljö och klimat ställer det krav på förändring.

Vi måste sluta med den stora offentliga skuldsättningen. Vi måste lära oss att tänka nytt. Det här är nog ett krav om vi skall rädda planeten och skapa en framtid för våra barn.

Var Tyskarna under Nazityskland annorlunda än vad vi Svenskar är just idag? Frågan är intressant och relevant. Finns det skäl att säja vi och dom eller är det bara vi. Vi älskar ju att säja just vi och dom. Dom besitter alla dåliga drag och mörka sidor. Men är det verkligen så och vad kan vi som människor lockas, luras eller tvingas att göra.

Vi har ju direkta paralleller idag. Kommer ihåg den tyckare som förvånades över att det finns så många idioter i USA eftersom Trump blev president.

Jag har själv förvånats över att det finns så många som har överseende med folkmordet på Palestinier i Gaza. Vår förmåga att överse eller inte se verkar vara stor. Det som hände i Nazityskland tycks upprepas hela tiden. Det som är verkligt skrämmande är just det här. Vad kan vi utföra, du och jag, om omständigheterna blir tillräckligt tvingande. För här tror jag inte att vi skall tala om vi och dom. Där vi demoniserar dem till odjur, idioter och monster. Det finns mörka avgrunder i oss alla.

Vi behöver förstå det här. Vi lever inte i verkligheten utan vi lever i en verklighetsbeskrivning. När den verklighetsbeskrivningen blir tillräckligt manipulerad och skruvad kan det påverka oss djupt. Nazisterna var mästare på propaganda. Man målade upp en ytterst skev verklighetsbeskrivning. Judarna demoniserades och beskrevs som ickemänniskor med hemska egenskaper. Tyskland hade besegrats och förudmjukats. Här fanns en grogrund för att plantera in tankar om revansch och upprättelse.

Israel utnyttjar liknande typer av tankar när man demoniserar det Palestinska folket. Man talar inte om Palestinier utan om Hamas. Hamas kopplar man hela tiden ihop med terrordådet. Så blir alla Palestinier monster.

Vi måste vara på vår vakt mot demonisering. Vi måste försöka se igenom manipulering av verklighetsbeskrivningen och propaganda. Israel är hela tiden aktiv inom det här området.

Sen finns så klart de mörka krafterna aktivt med också. De som startar processen. Nazisterna och männen kring Hitler. De förstår och de är aktiva. De har en skuld.

Samma sak kan man säja om Israels ledning. De förstår och de är aktiva i att skapa ett folkmord. De måste ställas inför rätta och dömas.

Vilken skuld har alla människor som bara är en del av det hemska utan att vara drivande. Alla människor har inte en mental kapacitet att bryta sig ut ur en behärskande verklighetsbeskrivning. Men det finns i alla samhällen en intellektuell grupp som har den kapaciteten. Deras ansvar är stort.

Det finns en liknelse om de döda och de levande fiskarna. De döda kan inte göra annat än att driva med strömmen, medan de levande kan avgöra om de skall simma med eller simma emot. De levande fiskarna har ett stort ansvar att återföra en skev verklighetsbeskrivning till verkligheten.

Samtidigt är det så att en diktatur eller en mörk elit hela tiden kommer att jaga de intellektuella, eller de levande fiskarna. De strävar att tillintetgöra dem. Det var vad Putin gjorde med Alexei Navalnyj och Anna Politikovskaja. Eller vad USA gjorde med Edward Snowden.

Det här är en kamp eller ett krig som pågår hela tiden. Det var inget som bara fanns på Nazitiden. Kampen att slå hål på lögnerna, illusionerna och den manipulerade verklighetsbeskrivningen är viktig även idag.

Håkan Boströms analyser är alltid skarpa och läsvärda. Faktisk en av de få som klarar det. Den Svenska debatten har blivit likriktad och räddhågad. Det är så många som enigt avfärdar samhällskritik som typ högernationalistisk, antisemitisk, trollstyrd eller Putinkontrollerad.

Håkans synpunkt att bristen på kritik utarmar demokratin och försvagar den är helt riktig. Riktig demokrati kräver att systemet utmanas, synas och kritiseras.

Striden står alltid om verklighetsbeskrivningen. Makten, etablissemanget eller eliten är alltid rädda för att deras version av verklighetsbeskrivning skall utmanas. Man väljer att se all kritik som samhällsomstörtande. Då glömmer man att det man gör i hög grad handlar om att försvara sin egen makt och sina egna privilegier.

Det här går igen i alla samhällen. Eliten försvarar sin egen verklighetsbeskrivning. Man motiverar det med att det är ett försvar av samhället och ordningen. Men i det finns alltid ett försvar av sina egna privilegier, sina egna rikedomar och sin egen makt. Riktig demokrati handlar om just det här. Att förhindra att etablissemanget eller eliten skall få så mycket makt att den inte kan bytas ut och plockas bort. Det finns alltid en tendens att makt korrumperar. Även politiker och partier med de bästa syften har en tendens att korrumperas av makt.

Det som kallas etablissemanget år ett typexempel på det. Man har länge haft stor makt i Sverige. Det är samma grupp av människor som finns på samma plats. Den gruppen och den platsen är Sveriges rikaste, mest privilegierade och de har störst inflytande.

De vill inte ifrågasättas och de försöker tysta kritik. Klyftan växer mellan de som finns inuti bubblan och de som finns utanför. Vi måste tillåta kritik och öppenhet för att minska avståndet och öka förståelsen.