Vi har problem i Sverige med avfolkning och låga födelsetal. Det är inte ett nytt problem men ju lägre födelsetalen blir ju allvarligare blir problemen.

Det är landsbygd och glesbygd som avfolkas i första hand. Men småstäder och i växande grad medelstora städer har också problem. Befolkningen stagnerar och börjar sakta minska. Det är de gamla som blir kvar och de yngre som flyttar. Då blir det också problem med skatteintäkter, sjukvård och egentligen all samhällsservice.

Det här är ett stort problem som finns i hela världen. Vi måste finna lösningar för att förhindra att den sociala och politiska oron skall bli för stor.

Invandring är ett sätt att fylla på befolkningen när den naturliga trenden är folkminskning. Invandring bör därför ses som en resurs. Det görs också i de kommuner som har större problem med folkminskning än med bristande integration.

Centralismen måste brytas. Det måste bli ett slut på att rika områden suger upp den välutbildade arbetskraften från fattigare områden. Vi måste få en mer effektiv skatteutjämning mellan rika och fattigare områden. De ojämlika kommunalskatterna är en orsak till att ungdomar flyr landsbygden. Beskattningen av bostäder måste bli mer rättvis. Fastighetsavgiften är utformad för att gynna de rikaste områdena.

Det finns en hel del vi kan göra för att göra relationen mellan storstad och landsbygd mer rättvis. Den decentraliserade demokratin bör utvecklas.

Sedan får vi i slutändan ändå acceptera att befolkningen kommer att bli mer koncentrerad till vissa gynnade och gynnsamma områden. Men det är efter att förhållandena blivit mer rättvisa.

Vi har en diskussion om det här med tillväxt. Främst då gällande ekonomin. Men diskussionen kan utvidgas till befolkning också. Vi måste förstå varför tillväxt anses så viktig. I slutändan av det kan vi kanske lära oss att leva utan tillväxt och ändå känna tillfärsikt och framtidstro.

Vi måste förstå skillnaden mellan närboende och de som bor långt borta. För den skillnaden är stor. Man har helt olika intressen och man har helt olika synpunkter. De närboende drabbas av omvandling. Oftast ofrivillig. Man drabbas ofta av förstörd natur och förstörd naturupplevelse.

De här olägenheterna kan kompenseras av ekonomiska fördelar. Men det är sällan att den ekonomiska kompensationen fullt ut motsvarar uppoffringen.

De långbortaboende lockas av vinsten från verksamheten. Det är oftast tillgången på varor och resurser till förmånliga priser. I en marknadsekonomi gynnas ett fåtal ofta mer an den stora allmänheten.

När det här fungerar som sämst kallas det för kolonialism. Ett system som skapat förödda, fattiga områden och rika hotspots. Kolonialism har skapat en ojämlik, orättvis värld fylld av spänningar och konflikter

Den huvudsakliga frågan handlar om förstörd natur och naturupplevelse kopplat till en ekonomisk kompensation till de närboende. Eftersom den ekonomiska kompensationen i stort sett aldrig motsvarat vad de närboende krävt och vill ha så skapas ett motstånd.

I vissa fall har man krävt att verksamhet startas trots närboendes motstånd och hänvisat till diffusa nationella intressen. Kan så vara, men det förhindrar inte att den ekonomiska kompensationen till de närboende blir tillräcklig. Ekonomisk kompensation till de närboende handlar egentligen om att fördela ekonomisk vinst från en verksamhet på ett rättvist sätt.

När saker är orättvisa blir det alltid svårt med förändrngar. Människor motsätter sig alltid utveckling om bördorna inte fördelas rättvist. Hela förändringsarbetet för klimatets skull har ju gått i baklås på grund av att uppoffringarna inklusive den ekonomiska kompensationen inte varit rättvis. Grupper och områden har drivit på förändringar men varit ovilliga att själv ta ansvar för olägenheter. Det finns också stor okunskap om skillnaden mellan de som drabbas direkt och de som bara ser på från avstånd.

Det finns också skillnader i acceptans beroende på om man själv tar en risk eller om det är en överhet som initierar förändringen eller utsätter dej för en risk. Jag såg en siffra att man var beredd att utsätta sig själv för hundra gånger så hög risk om man själv beslutade om risken jämfört med om det var någon utifrån som bestämde. Lokalt inflytande är viktigt.

Alla måste bidra på ett rättvist sätt för att förändringar skall vara möjliga. Det gäller inte minst gruvnäringen. Den här debattartikeln förmedlar okunskap om skillnaden mellan närboende och de som finns på avstånd. Medvetet eller omedvetet?

Återigen står maktens rätt mot rättens och rättvisans rätt. De stora tongivande ledarna i vår tid visar tydligt att man står för maktens rätt. Vi har Trump, Putin, Xi Jinping och Netanyahu. Alla visar att man inte bryr sig om internationell lag.

Jag har funderat över om det är ett trendbrott eller om skillnaden egentligen är att vi numer uppmärksammar brotten på ett tydligare sätt. Att kunskapsnivån är högre och världen i övrigt är mer rättsmedveten.

Det kan nog vara både och. Trump innebär nog en försämring från USA s sida. Putins Ryssland var nog tidigare mån om att ha en demokratisk fasad även om mörkret fanns under ytan. Netanyahus Israel har alltid brutit mot internationell lag med sina bosättningar på ockuperad mark. Men väldet är mer omfattande nu. Kina har en historia med övergrepp på minoriteter

Det är en mörk tid vi befinner oss i. Det innebär att vårt eget ansvar blir större. Vi i Europa har ett ansvar att bli ett föredöme när det gäller att hävda rätten och rättvisan i världen. Vi skall inte försöka mäta oss i makt. Det är inte där vi kan göra nytta. Vi i Sverige och Europa måste i alla lägen stödja rätten och rättvisan. Alla frågor skall behandlas ur ett rättsligt perspektiv. Vi skall inte i första hand bygga krigsmakt och rusta. Även om det kan behövas ett minimum av självförsvarskraft.

Men det är på andra sätt vi skall driva på. Jämlikheten måste bli mycket bättre. Mellan grupper områden och länder. Man skall inte komma undan med vilken egoism och girighet som helst.

Vi har ett exempel på hur vi kan bidra på ett positivt sätt i hur vi behandlar Tesla. Vi slutar köpa de bilarna för att straffa ett beteende vi inte accepterar. Vi måste behandla Putins Ryssland på samma sätt. Kinas förtryck av minoriteter måste få konsekvenser. Israel måste bojkottas så länge man håller på med folkmord.

Vi måste i alla sammanhang hålla på folkrätten och rättvisan.

Trumps intresse för Grönland och Venezuela beror nog mest på hans intresse för deras naturrikedomar. Vi skall inte på något sätt acceptera att han bryter mot internationell lag. FN s roll måste stärkas.

Korruption genom kontakter. Nepotism. Korruption på gruppnivå. Det här är några sätt att beskriva hur makt kan ge fördelar. Men det är frågan om riktig korruption.

Nepotism betyder att man gynnar släktingar eller vänner på ett otillbörligt sätt- Korruption genom kontakter innebär att man utnyttjar och försöker påverka genom personlig kontakt eller personlig vänskap. Korruption på gruppnivå innebär att man gynnar den egna gruppen eller det egna området när beslut fattas.

Alla de här typerna av korruption betyder mycket för hur landet formas. Vilka områden och grupper gynnas av det här och vilka missgynnas? Det är oundvikligt att det finns en geografisk aspekt i det här. Släktingar, vänner och kontakter samlas som regel i närheten av där man bor. Kontaktytan finns i närheten. Då blir allt det här en del av centralismen. Makten finns huvudsakligen i centrum. Då kommer centrum att gynnas på bekostnad av periferin. Det bekräftas av det praktiska utfallet.

Det här är förmodligen den viktigaste faktorn för att förstå klyftan mellan centrum och periferin eller konflikten mellan storstad och landsbygd. Den här vaga men verkliga korruptionen är också det som ligger bakom det missnöje som gjort Trump möjlig.

Det som ibland benämns etablissemanget är egentligen en beskrivning av den miljö där de här olika typerna av korruption florerar. Nepotism. Korruption genom kontakter. Korruption på gruppnivå.

Korruption bränner alltid bort förtroendet och tilliten i samhället. Håkan har rätt när han påpekar att medierna inte får blunda för det här. Då kommer förtroendet även för dom att försvinna.

Temat är intressant och aktuellt. Vad är sanning och vad är illusion. Har Tyskarna byggt en illusorisk bild av Sverige?

Återigen till hypotesen att vi lever inte i verkligheten utan vi lever i en verklighetsbeskrivning. En tvingande verklighetsbeskrivning som vi har mycket svårt att frigöra oss ifrån.

Vi har den fina liknelsen med de döda och de levande fiskarna. De döda fiskarna kan bara följa med strömmen. Man är fullständigt uppslukade av den verklighetsbeskrivning man befinner sig i.

De levande fiskarna klarar av att se verklighetsbeskrivningen som något som är skilt från verkligheten. Man kan simma dit man själv vill. Man är inte tvingande uppslukade av illusionen.

En vacker liknelse. Den kan även kopplas till berättelsen om Fiskarnas stjärntecken och Vattumannens stjärntecken. Där fiskarna är de döda fiskarna. Man lever uppslukade av illusionen utan distans. I Vattumannens tecken finns fortfarande illusionen men det finns samtidigt en distans som gör att man ser lite mer av ljuset och klarheten.

Vi Svenskar är nog mer uppslukade av den ”Svenska verklighetsbeskrivningen” än vad Tyskarna är. De har åtminstone en geografisk distans som kan vara till hjälp.

Det som ändå slår mej när jag läser Anna Lena Laurens berättelse är hur odistanserat urban hon är. Hon säjer Sverige men tänker Stockholm. Hon skriver Finland men menar egentligen Helsingfors. Hon lever numer i Berlin men beskriver det som Tyskland. Det var lika när hon skrev om Ryssland. Då levde hon sina dagar i Sankt Petersburg.

Har man inte distans till det här kommer man att bidra till att sprida en falsk bild. Det är den välbärgade urbana medelklassen som dominerar när verkligheten beskrivs. Som samhällsklass sitter man på tolkningsföreträdet. genom att man dominerar i media och politik Men den verklighet man lever i och beskriver är skild från landsbygdens verklighet. Förstår man inte det, och tas det förhållandet inte med, kommer man att skapa klyftor och sår.

Man bidrar till att bygga en illusorisk värld där olika människor inte förstår varandra. I övrigt läser jag ofta hennes texter med intresse.

För att kunna göra förändringar och för att få folk att göra umbäranden måste uppoffringarna fördelas rättvist. Att Sverige är ett orättvist klassamhälle visas av den här artikeln. Därför har klimatarbetet kört fast.

Oxfam gör ett viktigt arbete. Man lyfter fram obekväma fakta där oviljan att redovisa de här sanningarna är stor. Det är de rika, de superrika och i viss mån den välbärgade urbana medelklassen som är bovarna. De står för oproportionerligt stora utsläpp av klimatgaser.

Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Men jagas flyget av avgifter och skatter för att minska problemen. Nej tvärtom subventioneras flyg och flygplatser. Det är ju de rikas och den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. Därför kommer man undan.

Det man ger sig på är skogsbruket och lantbruket. Det är den i sammanhanget fattiga landsbygden man ger sig på. Inte de rika. Hyckleriet är så stort.

Att bygga vindkraftparker har setts som en lösning på problemen. Men de här kartverken placeras på landsbygden och i Norrland. Ingen har föreslagit några vindkraftverk i Stockholmsområdet. Man är väl medveten om att de förfular och förstör naturupplevelsen. Ingen vill flytta till områden i närheten av vindkraftparker. Det innebär också att fastighetspriserna sjunker.

Återigen hyckleri. Återigen en stor orättvisa i samband med klimatkris och försök att åtgärda problemen.

Marknaden driver just nu på för att det kommunala vetot vid exploatering och utbyggnad av vindkraft skall försvagas eller försvinna. Samtidigt är topparna i näringslivet värstingarna när det gäller klimatet.

Vi måste återfinna rättvisan i samhället. Det är viktigt på alla plan. Inte minst när det gäller klimat och miljö.

Något har hänt i Sverige. Det som beskrivs här är bara en sida av det hela. Skulderna har ökat, bostadspriserna har ökat och räntenivån ligger på en högre nivå.

Det är den ena sidan. Den andra sidan som är närmare människornas liv och vardag är allvarligare. En annan rubrik i tidningen säjer att vi har aldrig haft så många miljardärer i Sverige tidigare. Ser man antalet miljardärer per miljon invånare så finns Sverige i toppen i världen. Vi ligger i toppgruppen också när det gäller hushållens skulder. Ojämlikheten i befolkningen har ökat under den här perioden.

Känslan i befolkningen är annorlunda idag. Missnöjet är mycket större. Det brister i framtidstro. Vi har ett våldsammare klimat över huvud taget. Tilliten och förtroendet har sjunkit.

Partier och politiker som är kritiska till etablissemanget vinner anhängare. Sedan kan många av antietablissemangetpolitikerna vara bluffar och populister, men människor väljer hellre dessa än politiker som är en del av etablissemanget.

Man vill ha en förändring till varje pris.

Nej det har inte varit en bra tid. Om man sedan skall skylla på perioden med minusränta är väl oklart Men att vi kraftfullt ökat skuldsättningen, blåst upp tillgångsbubblor och ökat ojämlikheten är inte bra. Det har ökat klyftorna och ökar orättvisan.

Det kommer att bli en jobbig resa ut ur den situationen. Lägger man sedan till problemen med klimat och miljö samt problemen med en osäker omvärld inser man att utmaningen är stor.

Hur allvarligt är egentligen vårt beroende av läsplattor och mobiler? Stort skulle jag vilja säja. Och jag inkluderar mej själv i det.

Min egen tid framför dator, TV och mobiltelefon handlar om flera timmar per dygn. Det är för mycket. Ändå är jag nog medveten om riskerna och anser mej upplyst.

Sexualdriften är en av våra starkaste drifter. Om vi hellre tillbringar tid med mobilen än har sex med en partner. Ja då är den hypnotiska kraften i en skärm enormt stor.

Den stora faran med plattorna är nog inte att de lurar oss att bli Sverigedemokrater eller Putinfans. Nej faran är nog i första hand att de stjäl våra liv. De tar vår tid och hindrar oss på så sätt att leva livet fullt ut.

Vi kanske skall vara glada för att vi har arbetslivet och skolan. För det är bara där vi är befriade från den hypnotiska kraften av en skärm. Allt mer av vår fritid tillbringar vi framför mobilen, TV n eller läsplattan.

Vi måste få en vändning på det här. Vi måste leva aktivt och medvetet. Vi måste betrakta det här som ett missbruk. Jämförbart med tobak och alkohol.

Vi kanske skall arbeta med vita veckor. Skärmfria zoner. Locka till till aktiviteter som utesluter mobil och läsplatta. När vi tar promenader skall vi inte ta med mobilen utan omges av tystnaden eller naturliga ljud.

Något måste göras och man skall nog börja med sig själv.

Tanken att tvinga på människor sin övertygelse i hbtq frågor påminner ganska mycket om hur kommunismen fungerade. ”Är ni inte med oss år ni per automatik emot oss”. Det är ju inte så vi fungerar eller samhället fungerar. Vi måste ha friheten att engagera oss, eller inte, i enskilda frågor.

Det är en form av maktmissbruk och övergrepp när man skall bestämma hur vi skall tänka eller ännu värre att tala om för oss vem vi är.

Jag gick själv på Umeå universitet i början på 1970 talet. Det var efter 1968 revolterna och kommunisterna dominerade kåren. Jag var uppväxt på en bondgård och en naturlig Centerpartist på den tiden. Vi var verkligen udda. Många gånger fick vi höra just det har argumentet att man kan inte vara neutral. ”Är du inte med oss är du mot oss”. Det skapade en intolerans och syrebrist som stötte bort. mej och många andra.

Socialismen och kommunismen har många goda sidor och man har introducerat ideer om jämlikhet och välfärdstaten som vi haft mycket nytta av. Men kommunismen är elitistisk och i grunden intolerant mot oliktänkande. Det har inneburit att motståndet blivit stort. Inga människor vill bli tvingade att inta en viss ståndpunkt. Tanke och yttrandefrihet är viktigt.

Det här borde man tänka på inom hbtq rörelsen för man anar en intolerans där. Vi har haft häxjakten på J K Rowlings. Där hon haft avvikande åsikter vad gäller transpersoner. Hon har utsatts för en kampanj som mest liknar mobbning. Man kan inte tvinga fram tolerans genom att vara intolerant mot avvikande.

Det troliga utfallet av det här är att det blir ett bakslag på samma sätt som att kommunismen fått många motståndare. Att utöva påtryckningar och tvinga på människor åsikter triggar alltid fram motreaktioner.

Det är omöjligt att få gehör för uppoffringar och förändringar som inte uppfattas som rättvisa. Det är en del av demokratin. Sedan kan olika grupper och partier definiera rättvisa på olika sätt.

Vi har fått en ökad ojämlikhet de senaste årtiondena. Det är lite märkligt att det inte fått genomslag i opinionen eller i politiken. Partier på vänsterkanten har inte varit uppseendeväckande framgångsrika. Vänsterpartierna värnar ju ofta om ekonomisk jämlikhet. Det är istället andra typer av partier som vuxit och blivit starka i de områden som halkat på efterkälken rent ekonomiskt. Hur har det kunnat bli så?

Frankrike har haft Thomas Piketty som är en viktig ekonom som forskat på ojämlikhet. Han har studerat den historiskt och i olika länder. Ett viktigt grundläggande arbete. Nu kommer Gabriel Zucman och följer upp forskningen med förslag att beskatta de superrika.

Det är svårt att beskatta tillgångar eftersom det är så lätt att flytta pengar över nationsgränser. Företagen är multinationella och beskattningen oftast nationell. Pengar flyttas då snabbt till länder där beskattning och förhållanden är mest förmånliga för ägarna. Det här förhållandet är ett av de viktigaste när det gäller att förklara hur förmögenheter byggs upp.

Det finns också en mekanism som belönar länder som sänker skatter och ordnar förhållanden som är bra för företagen. Kapitalet och investeringar sugs dit där företagen anser att förhållandena är mest gynnsamma.

Ett exempel på det här är Irland som sänkte bolagsskatten till 12,5 %. Det är lågt och det har lockat många bolag att investera i landet. Det mest kända är Intel. Det har gynnat Irland och Irlands ekonomiska tillväxt. Men det innebär samtidigt ett tryck på andra länder att sänka sina skatter för att locka investeringar.

Det är ett exempel på hur man kan gynna enskilda länder genom att sänka kraven, men samtidigt missgynna kollektivet. Den totala beskattningen av multinationella företag minskar och de kan bygga upp sina vinster och ägarnas förmögenheter.

Det är en upprepning på global nivå av systemet med strejkande arbetare, där företagen tar in strejkbrytare för att driva ner lönekraven och sänka sina kostnader långsiktigt.

Det är svårt att genomföra beskattning och åtgärder för att öka jämlikheten. Men det bör absolut göras.