Den välbärgade urbana medelklassen har blivit en överklass i lightutförande. Klassklyftorna växer i Sverige. Landet har succesivt blivit ett hemskt land.

Egentligen är utvecklingen global. Det har att göra med den tekniska utvecklingen och den politiska. Vi har rationaliserat och globaliserat tillverkningsprocessen. Industri och jordbruk har ganska kraftfullt minskat arbetskraftskostnaden. Arbetarklassen har tunnats ut och tappat i makt. Man har fått allt mindre av den kaka som genereras när samhället snurrar på.

En allt större del av de totala inkomsterna faller ut som inkomst av kapital. Det har gynnat kapitalägare. De som redan har skall vara givet. Det spiller också över i närliggande grupper. Vi har fått rika hotspots. Där har den välbärgade urbana medelklassen gynnats.

Vi lever just nu i ett stort, globalt systemfel. Det skapas överflöd och rikedomar. Men världen klarar inte av att fördela överflödet på ett rättvist sätt.

När rikedomarna fördelas som ersättning för arbete så finns det en fördelande effekt ut bland många. Speciellt om det finns fackföreningar med makt att föra arbetarnas talan.

Men när de huvudsakliga inkomsterna faller ut som inkomst av kapital så finns nästan ingen jämlikhetsskapande effekt i systemet. De med mycket kapital tar en stor del av vinsterna och inkomsterna av kapital. De som saknar kapital får ingenting alls.

Så får vi en värld av skenande ojämlikhet och orättvisa.

Skall vi reformera det här systemet så måste medvetenheten om orimligheterna bli mycket större. Men vi har dominerats av marknadsliberala medier och politiker. Vi måste få en mycket större variation. Framför allt så måste vänstern skärpa till sig ordentligt och börja ta klassfrågorna på allvar. Den marknadsliberala verklighetsbeskrivningen måste ifrågasättas.

Vi står inför ett vägval. Mellan en mer fredlig väg där man försöker åtgärda problemen med reformer. Klarar vi inte det så kommer utvecklingen att bli mer våldsam. Vi kommer att få se revolter.

Årets mörkaste dag. Den varar till i morgon, sen blir allt sakta ljusare. Vi måste leva med det här också. Mörkret måste finnas för att vi skall se och uppskatta ljuset.

Det finns människor som lever där i gränslandet mellan det fördolda och den ytliga vardagen. Här beskriver Patti Smith det som en puckel. Vilket antyder att det är någonting jobbigt. Att se och förstå det andra inte ser är jobbigt. Man ställs på något sätt utelämnad och naken i regn och blåst. Men det finns förstås ingen flykt eller återvändo till ett påpylsat mer skyddat liv.

Det som återstår är ett ansvar att berätta. Man lever med en plikt att berätta för alla om gränslandet där man får glimtar av den andra sidan. Det skapar ett behov av att berätta och att visa. Hela Patti Smiths liv har genomsyrats av behovet att förmedla erfarenheter och upplevd kunskap.

Det finns ett halft igenkännande av likasinnade människor. Man ser och känner igen, Hjorden är den grupp som sugs in av kraften från den andliga närvaron. Det blir till en magnetisk utstrålning som suger åt sig människor som länner magnetismen.

Det är inget lätt liv att leva. I gränslandet mellan det andliga och det vardagliga. Där utsattheten och nakenheten gör att man ser och känner allt för mycket.

Han Kang, den Sydkoreanske författarinnan känns som en syskonsjäl till Patti Smith. Behovet att berätta och att uttrycka sig delar båda. Känsligheten och det höga priset för att befinna sig i rampljuset delar de också.

De är förelöpare som visar att väven mellan det fördolda och vardagslivet börjar förtunnas. Man skapar bryggor mellan de två verkligheterna och medverkar till att en dörr så småningom kommer att öppnas.

Vi andra har ansvaret att lyssna in och vara förberedda. Att bli en del av hjorden.

Det här med kampen för att rädda klimatet har passerat olika faser. När medvetenheten hos människorna ökat. Det har hanterats på olika sätt hos de grupper som styr samhället.

Vi hade till en början en lång fas där medvetenheten om problemet sakta byggdes upp. Forskare världen över byggde sakta upp kunskaper för att en majoritet till slut skulle vara övertygade om att utsläpp av klimatgaser till atmosfären låg bakom den globala temperaturökningen.

I den här fasen fick man slåss mot klimatskeptiker. Det tar tid att övertyga den allmänna opinionen.

Efter problemen med klimatskeptiker kom kampen mot hycklarna. De människor och makthavare som insåg att mänskligheten påverkade klimatet, men ansåg att det var andra som var ansvariga. Inte jag själv eller den grupp som jag tillhör. Vi lever fortfarande i ett storskaligt hyckleri. Man hävdar att mitt bidrag av klimatstörande gaser till atmosfären betyder så lite att det är försumbart. Hyckleriet har också tagit sig mer storskaliga politiska uttryck genom att man till exempel vägrar se flygets roll medan man samtidigt anklagar rapande och pruttande kor för att förstöra klimatet.

Hyckleriet har korrumperat klimatarbetet. Speciellt det hyckleri från rika inflytelserika grupper som hela tiden pekar ut andra som syndabockar. Det har funnits en tydlig tendens att den välbärgade urbana medelklassen fokuserat på frågor som berör jordbruk, våtmaker och skogsbruk. Samtidigt har man vägrat rikta åtgärder mot överkonsumtion och flyg. Vilket är den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. Det här har inneburit att initiativkraft och energi har gått till konflikter mellan olika grupper istället för att satsas på att rädda klimatet.

När klimatabetet korrumperats av att grupper behandlat frågan egoistiskt har det öppnat dörren för nästa steg. Det rena sabotaget. Man fattar beslut som man vet kommer att öka problemen. Man fattar beslut som visar på förakt mot de människor som drabbas. Ibland undrar jag om det är fossilindustrin som varit aktiv och regisserat utvecklingen. Att man medvetet styrt över uppmärksamheten från de primära problemen som handlar om utsläpp av fossilt kol till atmosfären. Man har styrt medias och politikers uppmärksamhet mot sekundära problem, som hör ihop med jordbruk och skogsbruk. Från storstad till landsbygd. Det finns ju många som gärna vill att det skall vara så. Men vi kommer inte någonvart om vi inte angriper de primära problemen. Dessutom skapar man motsättningar mellan grupper som förlamar arbetet.

Nu finns grupper som medvetet saboterar klimatarbetet. Trump är väl den tydligaste och mäktigaste representanten för denna grupp.

Det gäller nu, som hela tiden, att vi reser oss och tar ansvar. Det har hela tiden handlat om felaktigt mänskligt beteende. Vi vägrar att ta ansvar för helheten och för planeten. Det är de fattigaste och mest utsatta som drabbas hårdast. Det är de rika som förstör mest. Eller jag kanske skall skriva att det är vi rikaste som förstör mest.

Vi måste alla ändra vårt beteende och sluta förstöra klimatet.

En hygglig eller två hyggliga beskrivningar av etablissemanget. Det etablissemanget står för är storstad och marknadsliberalism. Det finns dock en progressiv del av etablissemanget som fastnat i wokefrågor.

Det är vänsterns del av etablissemanget. För wokefrågorna har i grunden inte ifrågasatt etablissemanget. Det har på något sätt varit ett sätt att fånga upp vänster och mer progressiva utan att hota själva maktstrukturen. Wokefrågorna var aldrig något hot mot de etablerade maktstrukturerna.

Däremot har etablissemanget hela tiden styrt uppmärksamheten bort från rena klassfrågor. Frågor om växande ojämlikhet och växande orättvisor i samhället har man medvetet sopat under mattan.

Etablissemanget har frammanat en politik som skall gynna dem själva. Storstad och välbärgad urban medelklass har gynnats och privilegierats. Landsbygd och människor med invandrarbakgrund har hamnat på efterkälken.

Etablissemanget har i hög grad haft tolkningsföreträdet under den här perioden. Därför har missnöjet kunnat växa i det tysta. Det har aldrig funnits etablerade medier som velat lyfta ojämlikheten och orättvisan. Det är väl vänstern och de intellektuella som svikit mest. Man har snöat in på wokefrågor samtidigt som man varit upptagna med jobbkarriårer och bostadskarriärer.

De som sett lyssnat och fångat in det befogade missnöjet har funnits på högerkanten. Så har det blivit som det blivit.

Jag lyssnade på en äldre systemkritiker, på vänsterkanten, här om dan. Han hade vid ett tillfälle fått frågan om han var en insider eller outsider. För är du en outsider kan du fortsätta vara en systemkritiker. Men du har liten makt att omsätta dina tankar i praktisk politik. Vill du vara en insider med outsideråsikter kommer systemet att spotta ut dej. Det är långsiktigt omöjligt att långsiktigt verka i systemet med åsikter som hotar själva systemet. Det är väl anledningen kanske till att etablissemanget har konsensus när det gäller de viktigaste tankarna och ideerna. Alla som blir kvar likriktas.

Etablissemanget är den styrande maktordningen. Den hotar demokratin eftersom det är så svårt att rösta bort den. De progressiva och vänstern har djupt svikit de fattiga och underklassen. Här måste komma en skärpning. Större aktivitet och större medialt inflytande krävs för att störta etablissemangets inflytande. Det är också vad som krävs för att få liv i demokratin.

Venezuela är ett sorgligt exempel. Den spridda beskrivningen av historien är ganska tydlig. Maduro är en folkets fiende som störtat landet i kaos.

Men det finns andra sidor av historien också. USA betraktar Sydamerika som sin egen bakgård och man tillåter inga alternativa lösningar på hur länderna styrs. Historien är lång när det gäller USA s manipulation och övergrepp mot demokratiska eller socialistiska rörelser i regionen.

Kuba lyckades inte USA kuva helt. Men Allende i Chile fick man bort och han ersatte man med Pinochet. En beryktad diktator. Nicaragua fick sin frihetsrörelse, som motarbetats av USA. Men det blev ändå ett av Centralamerikas fredligaste länder. Argentina är ett av världens rikaste länder om man ser till naturresurser lider nu svårt av fattigdom och ojämlikhet. Skulder främst till USA har drivit landet över gränsen.

Nu är det Venezuela som är i skottgluggen för USA s imperialism. Det har säkert gjorts misstag av Venezuelas ledning genom Maduro och Chaves. Men har man en jätte i närheten som hela tiden söker störa, manipulera och förstöra är det inte lätt. Landet har kanske världens största reserver av olja. Det är dessa som Trump är ute efter.

Nu skyller man på att man vill stoppa knarkhandel och man stänger landet inne. Genom sjöröveri stjäl man oljelaster värda miljarder. Allt för att få bort en misshaglig ledare. Vi kan inte som världsmedborgare bara se på.

Vi måste tydligt ta avstånd från imperialism. Vare sig det är Putin som vill erövra. Ukraina. Kina som annekterar gränsområden som Tibet och Hong kong samt hotar Taiwan. Eller USA som styr och manipulerar länder i Centralamerika och Sydamerika.

Den här eran av Imperialism måste bort. Det internationella umgänget länder emellan måste styras av lagar och regler. Länder måste respektera varandras självständighet och integritet. Imperialism är ett system där det är makten som styr.

Jag förstår Julian Assanges kritik.

Skillnaden i kommunalskatt mellan rika områden och fattiga områden är absurd. Skillnaden beror på att rika människor med höga löner samlas i vissa områden medan människor med låga löner blir kvar i fattiga områden. Framför allt gamla människor med stora behov av omsorg.

Det här är en fråga som eliten undviker att ta i hela tiden. Eliten finns i huvudsak i rikaste området av alla. Stockholmsområdet. Det här är en form av korruption på gruppnivå. Makten gynnar sig själv. Inte som individer i första hand utan som grupp och som område.

För en del beslutsfattare är den här klyftan eftersökt. Det lockar högutbildade att flytta till det rika centrum. För en högutbildad är det här många tiotusentals kronor per år. Rakt ner i fickan. Samtidigt är ofta service och sjukvård bättre i Sveriges rikaste områden. Man har mer pengar att satsa och man har lättare att locka högutbildade.

Systemet är absurt orättvist eftersom det bygger på kolonialistiska tankar. Vinsterna från utnyttjande av naturresurser och naturrikedomar kommer mest från Sveriges fattigaste områden .Vinsterna från verksamheten hamnar i huvudsak i centrum. Den yttersta formen av kolonialism är kanske utsugningen av begåvade och högutbildade från fattiga områden till de rikaste. Hur många av Norrlands begåvningar och högutbildade bor numer i Stockholm. Vilket bidrar till att göra Stockholm rikt och Norrland fattigt.

Det är verkligen inte konstigt att det finns missnöje. Det är inte konstigt att missnöje som finns årtionde efter årtionde skapar klyftor och bitterhet. Det är inte konstigt att ytterlighetspartier får stort genomslag i de här områdena. Det konstiga är nog i så fall att områdena inte radikaliserats mer än vad de redan gjort.

Det här är ett globalt problem. Det är kanske det största problemet av alla just nu. Den växande ojämlikheten och klyftorna som växer. Det här var uppe i årets Nobelprisdebatt. Världen topphjärnor var fullt medvetna om det här problemet och att något måste göras. Vi har ju fått vår Trump och en hel del andra populistpolitiker som svar på ojämlikhet, klyftor och växande orättvisor.

Kina har aldrig varit ett öppet fritt och demokratiskt samhälle. Världens frihet krymper. Det blir svårare att andas.

Vi måste sluta låtsas som om Kina är ett vanligt land. Förtrycket är inte nytt. Det finns dessutom en expansiv, imperialistisk underton i förtrycket. Det är ett antal år sen man annekterade Tibet. Man jagade Dalai Lama på flykten och man krossade Tibets oberoende. Sedan har andra minoriteter förtryckts. Uigurerna har tystats genom förtryck och inrättande av koncentrations och hjärntvättningsläger. Oliktänkande har fängslats och försvunnit. Gui Minhai är en av många.

Sedan tog man över Hong Kong och succesivt har man kvävt området. Allt har blivit tyst.

Imperialismen i Kina är stark och man flyttar hela tiden fram sina positioner. Nu är det Taiwan som hotas. Världen och världens samvete har försvagats i och med att vi fått en korrupt pajas i vita huset.

Nu är det upp till oss människor att ta ansvaret. Se till att inte imperialism, egoism och girighet får ta över. Vi kan inte längre luta oss tillbaks och tänka att det är någon annan som skall klara det hela. Europa och Sverige måste stå upp för rätt och rättvisa. Det är där den goda vägen finns.

Det finns många aktörer som hävdar maktens rätt i dagens värld. Det är den mörka sidan.

Kina är en av dem.

Vi måste syna det här med skärmtid på ett skarpare sätt. Jag har under de senaste dagarna diskuterat med människor i min omgivning. Det är så mänga som mår dåligt. Det har blivit en epidemi. Framför allt är det oroande att så många unga och barn mår dåligt.

Vad gör skärmarna med våra liv. De stjäl vår tid och de matar våra sinnen med information och upplevelser. Ja inte riktiga upplevelser utan snarare underhållning. Egentligen kan man nog se det som ett missbruk.

Vad är människors verkliga behov. Vad är människors verkliga mål med livet?

Det finns en skillnad mellan kunskaper och visdom. Kunskaper är information som man matat in i hjärnan och sinnet. Vishet är information som bearbetats och integrerats i själva människan. Det har blivit en del av personligheten och finns som en del av beteendet. Information har blivit till kunskaper som integrerats med människans liv till en helhet. Människan har blivit vis.

Att hela tiden mata in information genom olika skärmar ger en stockning och passivisering av människan. Informationen måste processas, bearbetas och integreras av människan så att den blir till en del av livsuttrycket. För mycket av information och för lite av aktivitet skapar den här olyckliga stockningen.

Här finns ett verkligt problem med skärmar och skärmtid. Obalansen mellan input och output. En människa måste ha en balans mellan intryck och uttryck. Finns inte den drabbas man av stockning, passivisering och i långa loppet av depression.

Det finns två problem. Vi matas med alltför mycket av intryck samtidigt som skärmarna stjäl den tid som vi borde ha för att processa och integrera informationen med våra liv.

I samhället finns just nu ett stort missbruk av skärmar. Människor far illa av det här. Framför allt barn som inte hunnit utveckla ett riktigt liv utanför skärmarna.

Vi måste nu sluta vela och klart definiera skärmberoende som skadligt. Skolan borde vara föregångare och ta bort skärmarna från skolmiljön. Föräldrar borde undervisas om skadan med allt för mycket skärmtid för barnen.

Det är svårt eftersom frestelsen hela tiden är stor.Men blir vi mer tydliga med farorna så är det också ett stöd för föräldrar och lärare när de brottas med tillvaron i hem och skolmiljö.

Det är inte demokrati att förbjuda oliktänkande. Riktig demokrati innebär att det finns frihet att tänka och yttra sig. Vill man försvara demokratin så innebär det att man står upp för människor som ”har helt fel åsikter”.

Du kan inte försvara demokratin genom att bygga gränser och fängsla människor som fungerar annorlunda.

Vi omges numer av människor som vill ha hårdare tag, som vill inskränka, som vill fängsla och utvisa. Hur har vågen kunna bryta fram så kraftfullt. Varför kan inte debatten vara sansad och nyanserad. Vad är det som gör att vi fungerar som en mobb. Vi rider på känslovågor utan balanserande tänkande.

Först och främst tror jag att det är rädsla som i grunden driver det som skrivs och uttrycks. Rädsla är igen bra rådgivare. Det är inte heller i grunden rädsla överallt och hos alla. Det är i första hand rädsla hos de styrande. De som har stort inflytande över debatten. Det som ibland kallas etablissemanget.

Det är också ett problem med bristen på mångfald vad det gäller media och politiska aktörer. Det är den välbärgade urbana medelklassen främst i storstäder som dominerar. Problemen med våld och skjutningar finns i storstäderna och det är här rädslan för det okända, främst med muslimskt ursprung, är störst.

Det finns redan nu i Sverige mer än tillräckligt av lagar och mekanismer för att hålla ordning. Att vi dömer brottslingar som begår brott är okej. Men vi kan inte döma någon för deras religion eller åsikter.

Vi måste också bättre förstå den här tendensen att agera samfällt. Det som utvecklar sig till mobbningsbeteende. Någon frammanar en känsla och plötsligt driver den känslan en hel massa människor att följa efter. Vi måste alla förstå det här för att bygga upp ett inre motstånd när ”drevet går”.

Åsa Wikforss är mer än de flesta en del av ”vi mot dom tänkandet”. Här varnar hon för konspirationer i USA och Europa. Hon skapar en konspirationsteori för att varna för andra konspirationsteorier.

En konspirationsteori säjer i princip att det finns en dold agenda i mycket av det som sker. Förmodligen är det rätt. Det finns motiv för beslut och händelser som inte redovisas fullt ut. Det gäller nog många saker.

När partier planerar sina strategier så finns nog många hänsyn som inte redovisas fullt ut. Vad man väljer att berätta och när man samlar pressen till exempel. Allt för att få maximal effekt.

Vi skall nog inte vara så blåögda. Trump har på något sätt flyttat gränserna för hur man kan bete sig. Men är det någon som betvivlar att hans intresse för Venezuela och Grönland inte handlar om naturtillgångar.

Samma sak gäller Putin. Ingen behöver betvivla att det finns underliggande motiv bakom hans handlingar och utspel. Det handlar om att försvaga Europa och stärka honom själv.

Alla där ute vill oss inte väl.

Men sen är det upp till oss att stå emot. Om vi verkligen tror på det öppna, fria demokratiska samhället måste vi ha självförtroendet att fortsätta vara öppna och fria. För det är absolut den viktigaste egenskapen att försvara. Det är öppenheten och friheten som man angriper i första hand.

Det finns ett uttryck från en vis man. ”Du har slutgiltigt förlorat mot din fiende först när du själv börjar bete dig ( lika illa ) som honom”.

Vi klarar inte den här kampen så bra just nu. Det är hela tiden rop efter hårdare tag, ökad kontroll och övervakning. Det pågår hela tiden en jakt på politiker och partier som man anser inte håller måttet. Man plockar fram vinklingar och berättelser som kommer fram för att misskreditera andra.

Det krävs lugn och självförtroende för att fortsåtta hävda öppenhet och demokrati.

Samtidigt finns ett tryck på att Europa skall ta efter Ryssland och Kina för att bli ännu mäktigare, starkare och tuffare. Det är fel väg att gå. Putin, Trump, Netanyahu och även Kina hävdar maktens rätt. Europa bör hävda rättens och rättvisans rätt. Det finns internationella lagar och det finns institutioner som skall upprätthålla lag och ordning. Det är där vi måste lägga vår kraft.

När det är fler mörka krafter som försöker förvanska verklighetsbeskrivningen och sprida illusioner och lögner ställer det högre krav på oss. Både som individer och samhällen.