Det är sällan man ser en debattartikel som så tydligt beskriver skillnaden mellan verklighet och verklighetsbeskrivning. Nu har man fått för sig att kalla verklighetsbeskrivning för narrativ. Det kanske låter bättre eller så är det helt enkelt bara en del av själva förvanskningen. Det skapar en del dimmor kring verkligheten.

Men i övrigt är beskrivningen korrekt. Det hela är också en beskrivning av demokratins tillbakagång. Besluten fattas i allt mindre omfattning av politiker. Det finns en gruppering som kallas etablissemanget eller eliten. Den väljs inte i val. Det är en informell sammanslutning av makt. Där fattas de verkliga besluten.

När etablissemanget eller eliten tagit över så lever vi inte längre i en riktig demokrati. Vi har lämnat det stadiet bakom oss.

Elitstyre är besläkt med diktatur, vilket är en motsats till demokrati i form av folkstyre. Riktig diktatur är naken och våldsam. Maktmissbruket i en diktatur handlar om våld och hot om våld. I ett elitstyre skyddas också makten genom ett missbruk av makt. Men här handlar det mest om makten att påverka. Medial makt och de övriga mekanismerna i makten att påverka. Det kan vara makt genom kontakter och nepotism till exempel.

Vi måste återupprätta demokratin.

Att vi ens tillåter att USA och Trump håller på så här. Vi borde ha kommit längre i vår utveckling. Det USA och Trump nu demonstrerar är naken imperialism och kolonialism. Den har alltid funnits där men då har den funnits i skuggorna och det fördolda. Nu har arrogansen gjort att den står där naket till beskådande.

Men det kanske är det som behövs för att människor skall se och förstå.

Det finns inget alternativ än att återupprätta lag och ordning på det internationella planet. FN behöver återta sin status som den som håller ordning här i världen. Nu lever vi i en värld där bildligt talat gängen styr och medborgargarden försöker hålla ordning.

Det är som en ångvält. Det verkar omöjligt att stoppa. Det byggs hela tiden mekanismer och organisationer som skall kontrollera och stoppa det fria flödet av information. Det är det fria ordet man stoppar.

Man kallar det inte så när man vill kontrollera och stoppa. Det är barnpornografi, det är ”fake news”, det är trollfabriker. Men däremellan finns det fria ordet. Vi kan inte ha censur och kontroll och samtidigt frihet. Det finns ett motsatsförhållande där.

Etablissemanget är rädd. Man är rädd för att folket skall hitta på saker. Avståndet har blivit för stort. Man har tappat kontakten med det som finns där ute och man har blivit rädd. Rädsla är en usel rådgivare. Då blir man misstänksam och man tar till kontroll, censur och hårdare tag.

EU utvecklas i en farlig riktning. Som vi befarade.

Den här konflikten innehåller allt. Alla stora konfliktytor finns representerade.

Först den uråldriga klasskampen. Striden mellan överklass och underklass. Det är överklassen med makt och rikedom som står emot underklassen i form av Samerna. De är underlägsna i både rikedom och makt.

Det är kampen mellan centrum och periferi. Mellan storstad och landsbygd/glesbygd.

Det är kampen mellan en gammeldags näring som lever i samklang med naturen och ett ”modernt samhälle” där exploatering av naturresurser är en nödvändig del för att skapa rikedom.

Den här kampen innehåller allt. Dessutom är kolonialismen helt levande i den här konflikten.

Kör man över Samerna här är jag rädd för att man går över en avgörande röd linje. Något som aldrig kan bli ogjort. Det övergreppet kan definiera vår framtid på ett mycket negativt sätt.

Här kom en lite för förenklad tolkning av det som händer i världen just nu. Barnafödandet sjunker i stora delar av världen. Det är framför allt i de mer utvecklade länderna som det sker. Och ju mer länder utvecklas ju mer tydligt kommer det att bli globalt.

Vi kommer definitivt att få länder där befolkningen minskar. Den kommer att öka i andra länder och regioner. Men om de också följer mönstret kommer de också att komma till en punkt där befolkningen börjar minska.

Om man sedan kopplar ihop det här med urbanisering och migration så kommer vi definitivt att hitta platser där det uppstår problem med minskande befolkning.

Att vi i Sverige inte ser befolkningsminskning beror ju på att vi haft stor invandring under några år. Det har räddat situationen. De länder som nu har problem med minskande befolkning är länder som haft liten invandring. Sydkorea, Japan och Ryssland till exempel.

Slutligen måste vi bestämma oss för om det här är ett problem eller en möjlighet. Vi har ju problem på vår jord med att vi överförbrukar resurser. Vi har en klimatkris. Allt det här hänger ihop med befolkningsmängden. Ju större befolkning ju större blir de här problemen.

Krisen kanske finns i vår oförmåga att hantera en sjunkande eller stagnerande befolkning. Det är i grunden vårt dysfunktionella beteende som är problemet. Inte en eventuell befolkningsminskning.

Det börjar kännas oroligt det här. Risken är liten men tillräckligt stor för att skapa oro.

Återigen är det vårt beteende som skapar problem. Vi reser och skapar därigenom förutsättningar för smittspridning. Så var det med Covid och så är det nu. Vi är sårbara beroende på vårt beteende. Dessutom är våra samhällen och våra ekonomier sårbara.

Vi får avvakta. Men jag känner oro.

Jag förstår protesterna. AI som framstår som ett hot mot mycket av det vi anser viktigt. Det ställs mot en verklighet där AI center förbrukar stora resurser .Det gäller väl främst energi och vatten. Två saker vi verkligen borde spara på.

Om AI är farligt kan vara svårt att säja. Men AI kommer att göra människor arbetslösa. Det kommer att innebära stora förändringar. Och för stora grupper av människor kommer det att innebära försämringar.

AI kommer att göra klyftorna djupare. Speciellt USA där det inte fnns så mycket av välfärdssystem och tankar på att jämlikhet är viktigt.

Som mänsklighet närmar vi oss punkten där val blir viktiga. Vi måste välja för att överleva. Då anser jag att AI är något vi måste välja bort.

Centralism är en dödlig sjukdom på samhällsnivå. Den dödar samhällen.

Stockholm är en som en cancertumör. När centrum växer dör resten av landet.

Anita Goldman skrev för ett tag sen i DN. Att när man låter ojämlikheten bli för stor så sår man fröet till samhällets undergång. Centralism är ett sätt att skapa ojämlikhet på regional nivå. Det är ett sätt att gräva djupa klyftor mellan ett rikt centrum och en fattig pereferi.

USA är ett exempel på hur illa det kan gå. Klyftan mellan de rika storstäderna efter kusterna och resten av landet blev till slut så djup att man revolterade mot systemet. Man valde en president som bokstavligt gav fingret till etablissemanget.

Vi har redan nu en farlig koncentration och centralisering av media. Det gör att en sådan här ledare kan skrivas och stå oemotsagd. Det finns ingen som kan nå fram med en avvikande åsikt. Så slår man in på en farlig väg. Där Anita Goldmans förutsägelse att vi just nu sår fröet till vår egen undergång kan infrias.

Man måste förstå klassaspekten i det här. Den tar Richard S upp och därför är han alltid värd att läsa. USA är verkligen ett klassamhälle utan att se och förstå det. Man klarade av att svälja mycket. Ja rasismen var ju alltid närvarande. Allt ifrån slaveriet till dagens USA.

Men klassamhället ville man inte se. Ideologiskt band man fast sig vi friheten och att alla kunde göra klassresan. Från fattig till rik.. Det är en illusion och det vill man inte ta till sig..

Det dilemmat som USA befinner sig i kan man aldrig lösa genom att tänka att den ena parten har rätt och den andra fel. Man måste lösa det genom förståelse inte genom partiskhet. Då kommer klyftorna bara att bli djupare och polariseringen allvarligare.

Vi har ju i grunden samma problem i Sverige. Och vi har haft svårt att komma någon vart. Människor som tänker i vi och dom dominerar och man har svårt att se och förstå. Vi måste acceptera att människor med olika bakgrund tänker och upplever saker olika.

Olika är svårt för många människor.

Att angripa etablissemanget kostar. Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Ingenting vi tar oss för skadar klimatet så mycket som flyget. Det släpper ut mycket fossilt kol til atmosfären och det gör det på helt fel ställe.

Samtidigt är flyget etablissemangets skötebarn. Man skyddar och subventionerar flyget. Hela tiden. Det är den här planetens rika som flyger. De fattiga har inte råd. Man hävdar ibland att flygets totala klimatskadande effekt inte är så stor. Men det är bara för att det är en rik minoritet som flyger. Skulle alla flyga lika mycket som den här rika minoriteten skulle planeten redan ha kokat bort.

Klimatkrisen är i hög grad en klassfråga. Det är den här planetens rika och välbärgade som skapat problemen. De fattigaste kommer att drabbas hårdast.

Så min sympati ligger helt hos aktivisterna. Det är väl typiskt att man ljugit om ambulansflyget för att skapa opinion mot aktivisterna. Hemskt.