Kolonialism är brutalt. Den byggde på maktmissbruk och övergrepp. Den tidiga kolonialismen byggde på våld och hot om våld. Mycket av de problem som ännu finns i världen skapades under kolonialismens tid. Situationen i mellanöstern är mycket rester från kolonialism.

Kolonialstaterna var tvungen att avsluta sitt styre. Men istället för att lämna länderna i fred så installerade man ofta marionetter som skulle bevaka deras intressen. Man skapade ofta medvetet friktion och konflikt mellan olika grupper i landet för att kunna härska genom att söndra. Man var livrädd för att Kommunismen skulle växa sig stark. Man ville fortsätta ha kontroll över de viktiga mineraler och de naturresurser som fanns.

Allt det här har fortsatt in i vår tid. Men nu är det sällan våld. Mer ekonomisk och politisk makt som är grunden för den nya kolonialismen.

Våld förekommer också, men då är det ofta inre våld mellan grupper som får vapen och stöd utifrån.

Allt det här måste bort. Vi måste få en lagbunden värld där lagar och förordningar finns för att skydda de svagare parterna. Vi måste återuppråtta FN som en stark part.

Vi har på senare tid fått en återgång i världen till mer primitivt beteende. Där maktens rätt gått före rättens och rättvisans rätt.

Det finns inte vi och dom, bara vi. Det är nog det starkast formulerade ideal som jag vet. Den tanken är en revolution. Jag vet inte vem som formulerade den här iden och tanken först. Men det var stort.

Vi förstår så klart inte vad det här betyder egentligen. Vi särskiljer alltid. Vi kan nog räkna in flyktingar och olika offer i kategorin vi. Men kan vi räkna in Trump i vi?

Den tanken är nyttig. Ser vi oss själva som en mänsklighet. Som vi. Hur skall vi då se på Putin och Trump. Hur skall vi se på Israel och Netanyahu?

Ondskan blir då en del av oss själva. Vi är ljus och mörker. Mörkret blir en del av mänskligheten. Är det en defekt, en sjukdom eller ett misstag. Eller är det bara en viktig del av helheten.

Behövs mörkret som en del av vi, helheten för att vi skall få en rörelse. En utveckling. Drivs vi till utveckling för att vi söker oss från mörkret till ljuset.

Sjukvården fungerar inte bra i Sverige. Den är allt för ojämlik. Framför allt mellan olika områden och regioner. Ojämlikheten är så tydlig. Ändå blundar man medvetet för den.

Den viktigaste motsättningen i dagens Sverige är mellan fattiga områden och rika områden. Mellan landsbygd/glesbygd och storstad/Stockholm. Ojämlikheten syns inte minst i obenägenheten att diskutera problemet. De rikaste områdena har makten att sätta agendan. Och man vill inte ha en diskussion om ojämlikhet mellan områden. Det har gått så långt att man med fog kan säja att nukolonialism formar det här landet.

Sjukvården kan egentligen bara räddas av att finanseierngen blir statlig. Ojämlikheten är numer så stor mellan rika och fattiga områden att alla andra lösningar i praktiken är omöjliga.

Samtidigt är Sveriges rikaste område så inflytelserikt att man har makt att stoppa den förändringen. Så hamnar man i ett moment 22.

Vi måste helt enkelt få nya politiker och partier som är beredd att ta itu med orättvisorna. Vi måste få media som är aktivt närvarande i hela landet.

Riktig demokrati har en decentralistisk grundton. Det är svårt att upprätthålla demokratin när avstånden blir för stora.

Fördelarna med demokrati kan upprepas.

Man fördelar makten lagbundet, öppet och rättvist. Genom det förhindrar man maktkoncentration och att makten biter sig fast. Makt korrumperar också. Demokrati minskar risken för korruption.

Demokrati är inkluderande och engagerar människor. Det gör också att människor tar ansvar för det som händer i samhället eftersom man är inkluderad i beslutsprocessen.

När staten blandar sig i det ena efter det andra så tappar man den lokala demokratin. Vi förlorar överhuvudtaget viktiga delar av vår demokrati. Klyftorna kommer obönhörligen att växa i samhället. Det är en process som går långsamt. Men när väl förtroendet är borta är det mycket svårt att återskapa det.

Vi har för övrigt samma typ av centralism där makt förskjuts till EU från Sverige. Det är också i grunden en antidemokratisk process.

Centralism är en fara för demokratin och man förskjuter samhället mot elitstyre. Elitstyre är inte riktig demokrati.

Det här är väl inte så svårt att förstå egentligen. Ändå verkar poletten aldrig att falla ned. Det finns så många sätt att förvanska berättelserna och historien. Sanningen är egentligen enkel. Växande ojämlikhet och fördjupade klyftor skapar instabilitet och förebådar kollaps.

Ändå har ojämlikheten ökat stadigt de senaste årtionedena. Vi har en nuvarande samhällsordning som oundvikligen skapar ökad ojämlikhet. Marknadsliberalism och globalisering ersatte kommunism och socialism efter det att muren och kommunismen föll.

Vi börjar nu komma till den punkt att sönderfallet är påtagligt. Men att det gått så långt och ingen har reagerat.

Ojämlikhet handlar i första hand om makt. Och vi har under lång tid haft en koncentration och centralisering av makt. De som beskriver situationen i landet har nästan alltid varit del av de gynnade grupperna. De som blivit rikare och fått del av makt och privilegier. De har inte haft någon anledning att kritisera och ifrågasätta.

De klyftor som fördjupats är i hög grad regionala. Centrum har blivit rikt och privilegierat medan periferin utarmats. Då är det lätt att inte se eller att bortförklara det som händer. Det är också det som hänt.

Men nu har vi inte längre råd att fortsatt vara dumma eller låtsas som om vi inte ser och förstår. Vi närmar oss kollapsen.

Afrika är vårt dåliga samvete. Så mycket har gjorts fel. Alltifrån slavhandel till kolonialism till nykolonialism.

Nu kommer även klimatkrisen och vår jakt på de naturresurser som finns där.

Men frågan är hur vi skall agera för att hjälpa. Jag har inga bra svar. En viktig sak tror jag ändå är att vi måste betala de lokala producenterna för de varor och naturresurser som exporteras ut i världen. Globalisering, frihandel och marknadsliberalism är bara andra ord för nykolonialism. Det måste bort. Vi som i hög grad skapat klimatkrisen måste också se till att den åtgärdas.

Sen är väl de här författarnas ord och förslag inte så dumma. För vi i den rika världen har ett ansvar att ställa till rätta det vi förstört och skadat.

Sen kon det nog komma en jättelik migrationsvåg från Afrika när klimatkrisen slår till med full kraft

Det är ett misslyckande. Att människor mår så dåligt att man tar sitt eget liv.

Vad är egentligen fel. Sverige anses ju i undersökningar vara ett av världens lyckligaste länder. Ändå mår så många riktigt dåligt.

Nu verkar min egen kommun Bollnäs vara utpekad som en kommun där det är speciellt vanligt. Nästan en epedemi bland unga män. Så vad är fel.

Depression är stress som till slut blivit till en del av kroppen. Att må så illa av ensamhet och andra stressfaktorer samtidigt som man inte ser någon framtid. Kan man se det som en anledning till depression. Depression kan vara en anledning till självmord.

Så vad kan vi göra? Att minska ensamhet och utanförskap måste vara viktigt. Att skapa framtidstro måste också vara viktigt.

Jag tror att det var Herbert Tingsten som sa ”Kring den verkliga makten är det tyst”. Man vill inte synas eller ses i det offentliga. Makten utövas i huvudsak genom kontakter och pengar.

Det kallas etablissemanget. Det är där den verkliga makten samlats. Man förnekar konsekvent att man finns. Det är inte kärnan i etablissemanget som ständigt syns i medier.

Det kan tyckas stökigt det som syns som politiska rörelser. Det gemensamma är nog att man står i opposition mot etablissemanget. Nu accepteras viss typ av oppositio lättare än andra åsikter. Det som går under benämningen ”woke” har lätt att komma fram och kan ses som en del av etablissemanget. En progressiv del. Det finns inget i ”woke” som innebär ett hot. Då kan det vara ett sätt att avleda progressiva strömningar in i något ofarligt.

Det som innebär hot är däremot rent klasstänkande. Där man påtalar klassklyftor och ojämlikhet. Framför allt klassklyftor och ojämlikhet som är regionala. Man försöker alltid tysta ner det och avleda uppmärksamheten. Politiskt är etablissemanget liberalt, marknadsliberalt och storstad.

Vi har just nu demokratiska problem. Beroende på att alltför mycket makt samlats i denna avgränsad gruppen.

Sedan finns sökandet inom det andliga området. Här finns ett grundläggande behov som alltid kommer att finnas. Kristendom har ansetts gammalmodigt och omodärnt. Därigenom fått låg status. Det är det gamla som håller på att tona bort. Då återstår ändå själva sökandet som alltid kommer att vara levande.

Ta intresset för yoga till exempel. Yoga är en andlig teknik för att utvecklas som andlig varelse.

Är det rätt att koncentrera befolkningen mer och mer. Det finns uppenbara nackdelar med det. Det finns fördelar också.

Nej invandring är ingen quick fix. Men det är inte heller tanken på att entreprenörer skall lyfta bygden. Det kommer inte att rädda landsbygden.

Utvecklingen går mot urbanisering och centralisering. Det är en global utveckling. Går vi nu in i en fas där befolkningen stagnerar och till och med minskar kommer problemen att öka.

Min synpunkt är att det här är två parter eller områden som står emot varandra. Det finns en konkurrens om resurser. Och parterna är inte jämlika. Den starkare parten ser till att gynna sig själv på den svagares bekostnad.

Vi måste se till att förhållandena är jämlika och rättvisa så får det sen gå som det vill.

Det handlar i hög grad om hur man prissätter olika saker. De saker som produceras på landsbygden är hela tiden underprissatta. Det gäller allt från el, gruvdrift till jordbruksprodukter. Det som är viktigast för oss människor betalar vi allt för lite för. Framför allt vår mat. Det här är ett globalt problem som driver landsbygden till fattigdom och avfolkning.

Det är i grunden en maktfråga. De som har makten att styra prisbildningen kommer alltid att gynna sig själva.

En viktig fråga är också status. Var är det hög status att bo. Rika storstäder som London, Paris och New York ger hög status. Landsbygd, och som man beskriver det i USA, en liten håla har låg status. Pengar och makt ger status.

Det hör också ihop med berättelserna. Beskriver man landsbygden som mörk, underutvecklad och dum så påverkar det. Hur många filmer och serier är det inte som fungerat så. Ungdomar blir indoktrinerade av den bilden.

Det här är i hög grad en fråga på samhällsnivå. Vi måste få till lagar och regler som skyddar och hjälper den svagare parten. Det har vi verkligen inte nu.

Åsa Wikforss är en äkta elitist. Elitism finns i ett motsatsförhållande till riktig demokrati. Det som räknas som demokratiska länder är aldrig rent demokratiska utan finns någonstans på skalan mellan demokrati och elitstyre.

Kommunismen var en form av elitstyre. Bland kommunismens pioniärer var övertygelsen stor att man gjorde revolutionen för att förbättra för alla människor. Motivet var gott. Men med tiden smög sig andra motiv in som ambition och makthunger. Ledningen korrumperades. Alla elitstyren kommer att utvecklas i den riktningen. Man blir sakta korrumperade och tappar kontakten med verkligheten och medborgarna.

En riktig demokrati har fördelen att inte vara statisk. Ledningen kan förändras när samhället förändras. I en riktig demokrati blir alla delaktiga i beslutsfattandet. Det ger delaktighet, men också en känsla för ansvar för fattade beslut. Det blir svårt att fatta besluten men genomförandet underlättas. I en diktatur eller elitstyre är det tvärtom. Lätt att fatta beslut men svårt att genomföra dem.

Vidare är demokrati ett sätt att förhindra skadlig maktkoncentration. Makt korrumperar alltid.

Åsa Wikforss argumentation är inte trovärdig och genomtänkt. Hon tänker i svartvitt där verkligheten alltid är komplex. Hon inser inte heller hur stor skillnaden i synsätt är beroende på vem en människa är och var en människa växt upp och levt sitt liv. Ett expertstyre eller elitstyre tar nästan aldrig hänsyn till det. Där finns bara en väg och en sanning.

Riktig demokrati är alltid i sin grundton decentralistisk medan elitstyre är centralistisk.