Det är lätt att känna uppgivenhet. Vi står inför stora utmaningar när det gäller nästan allting. Kanske främst klimat och miljö. Och så satsar alla på upprustning av militären. Det är i hög grad hit pengarna går när de borde satsas på kampen mot klimatförändringar, kampen för miljön och kampen för drägliga förhållanden för planetens fattiga och förtryckta.

Dt känns som om mänskligheten som kollektiv slutat tro på att vi fixar det här. Man har börjat rusta sig för stormen.

Vi har ju två bränder som verkar osläckbara. Ukraina och Gaza. Här är världens mäktigaste länder närvarande om inte som direkta huvudaktörer för närvarande. Men absolut inblandade. Andra mäktiga aktörer sugs sakta in i lågorna. Europeiska länder och Indien knyts hela tiden närmare konfliktens centrum.

Man funderar om det finns ett mänsklihetens omedvetna som anar stormen och som börjar förbereda sig. Jag kommer att tänka på Thailands elefanter som drog sig bort från kustlinjen långt innan människorna insåg och förstod att tsunamin var på väg. Intuitivt anade de faran långt innan vågen drog in.

Jag har själv varit nära ett åsknedslag när det hände. Jag var ute på en stor öppen åker i Skåne och rensade betor. Jag såg att molnen drog sig samman men tänkte göra klar raden jag påbörjat innan jag drog därifrån.

Då kände jag förändringen i luften. Det blev helt tyst och det börjda liksom knastra i marken. Jag kastade mej nerpå marken. Sedan kom ljuset och smällen samtidigt. Jag klarade mej, men efter det har jag stor respekt för åskan.

Där fanns också känslan av föraning. Det är samma nu på global nivå. Vi står inför branden. Den stora branden.

Det vi kan göra är väl att påpeka för allmänheten att det är dags nu att förändras och förändra världen till det bättre. Att släcka de mindre bränderna medan det fortfarande är möjligt.

Vi börjar förstå alltmer av riskerna med klimatförändringarna. Det här med Golfströmmen är bara en del av alla potentiella hot. Det är något som kan göra norra Europa kallare i en värld som blir allt varmare. Det känns inte som en av de mer betydande riskerna med klimatförändringarna.

De riktigt stora hoten kommer troligen att drabba planetens varmaste och torraste områden. Där kommer det förmodligen att bli ännu varmare och ännu torrare. Vissa områden kommer troligen att bli helt obeboeliga. Det är de allra fattigaste som kommer att drabbas hårdast.

Den moraliska aspekten eller rättviseaspekten i det här är stor. Det är de rikaste människorna som står för den största andelen av utsläppen samtidigt som det är den fattigaste delen som drabbas hårdast.

Förmodligen blir det inte den direkta påverkan av värme, torka och översvämningar som skördar de flesta offren. Det är de sekundära effekterna av matbrist och konflikter som kommer att kräva de största offren av människoliv.

Är det rentav det som vi redan nu håller på att ställa in oss på. Det sker en militär upprustning runt om i världen. Nya vapen ofta med drönare och AI som delar av vapensystemen. Man skyller på aktuella konflikter som den mellan Ryssland och ukraina.

Men finns det en medveten eller omedveten beredskap för det hot som finns i framtiden. När frustrerade människor kommer att skapa konflikter då de försöker undkomma effekterna av klimatförändringarna. De här kan vara konflikter som redan finns men som kan eskalera när människor blir mer desperata.

Migrations och flyktingströmmarna kommer troligen att bli ännu större än vad de är idag.

I de stora förödande skeendena kommer nog golfströmmen och nedkylningen av Nordeuropa anses vara ett av de mindre problemen. Inte alls obetydligt men i ett globalt perspektiv inte det allvarligaste.

Men vi måste minska utsläppen av fossilt kol. Det är allvar nu.

Jag blir så avundsjuk på Richard Swartz. Han skriver så fantastiskt bra. Alldagliga ämnen långt bort från de dagsaktuella rubrikerna blir allmängiltiga och viktiga berättelser just nu.

Liknelsen med Babels torn är synnerligen aktuell när vi ser på hur skildringen av vad som händer i Gaza skiljer sig åt. Beroende av vem man är och vad man står politiskt.

Jag var själv för några år sen i USA. Det var just i början av Trumperan. Jag var alldeles paff när jag tittade på Amerikansk TV. Kunde inte förstå att det var samma land man beskrev. Fox eller CNN.

Klyftorna blir djupa när man inte talar samma språk. När det inte är samma referenser som finns i bakgrunden.

Jag antar att det är just det här som frågan om kulturkanon handlar om. Man har från maktens håll bestämt att det finns en grundlitteratur som skall ge människor den bakgrund och den referens som gör alla till äkta Svenskar. Även människor med invandrarbakgrund.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Att det ligger en hel del förmynderi i det här är klart. Men det kanske behövs för att hålla ihop ett land. Man skapar en gemensam tankeplattform. Å andra sidan är det den värsta formen av diktatur när man inte bara bestämmer vad en människa skall göra. Man bestämmer även vad människor skall tänka och känna.

Kultur måste vara decentraliserad och utgå från människor. Den kan inte bestämmas uppifrån. Från en maktposition. Kommunisterna och Nazisterna försökte hela tiden omdana medborgarna genom att bestämma hur kulturen skulle se ut. I Kina hade man till och med en blodig kulturrevolution.

En kulturkanon är ingen blodig kulturrevolution. Men det finns ändå någonting som skaver när man medveet försöker påverka människors tankar och känslor.

Allt det här fångar Richard S. i raderna och mellan raderna. Att behärska språket är viktigt för att förstå samhället och förstå varandra. Att bestämma språket och att utforma berättelserna är makt. En makt som kan och som ofta missbrukas.

Demonisering är ett förstadie till folkmord. Massivt dödande är inte möjligt om man inte har avhumaniserat de som skall dödas. Den processen benämns demonisering.

Vi har alla en oerhört viktig uppgift i att kasta ljus över lögnerna och illusionerna som sprids av de människor som vill folkmord. Här har Etgar Keret och en grupp människor i Israel gjort just det. Man har dragit ut demoniseringen i ljuset. Modigt och beundransvärt. Då återfår man lite hopp om mänskligheten.

Det är ett bra grepp. Att visa bilder på barn som dödats av Israels arme. Helt igenom oskyldiga offer för dödandet. Ett sätt att bryta igenom lögnerna.

Israels demonisering har gått ut ifrån att man bara dödar Hamas. Hamas är terrorister inte människor.

Det är anmärkningsvärt hur länge vi Svenskar har gått på det. Det som händer i Gaza har i Svenska medier beskrivits som kriget mot Hamas. I början kallade man det till och med kriget mot terrorstämplade Hamas.

Vi har alla ett stort ansvar för att hela tiden kasta ljus över det som händer i Gaza. Inte bli en del av lögnerna. Och det handlar inte om att ta parti i kriget för den ena eller andra sidan. Det gäller att ta parti mot folkmord och dödande. Det gäller att ta parti för rätt och rättvisa.

Det är Israel som satt agendan för allt som händer i regionen. Man har stulit Palestiniernas land och byggt bosättningar, man har trakasserat Palestinier och förstört deras möjlighet att leva och utvecklas.

Israel måste straffas för sitt beteende av FN och världssamfundet. Man har redan djupt korrumperat rättsmedvetandet i världen.

Gruppen runt Etgar Keret visar att det finns ljus och godhet inne i Israel också. Därför får inte det som händer just nu urarta till demonisering av Judar. Det vore också ett utslag av ondska lika väl som folkmordet på Palestinier.

Det är ett krav som det finns fog för. Relationen mellan Norrland och Stockholm, maktens centrum, liknar kolonialism.

Kolonialism definieras bäst med orden. ”Naturresurser, råvaror och billig arbetskraft hämtas från ett område och vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område”. Med den definitionen så är kolonialismen i dagens värld omfattande. Vi får stora områden som är och förblir fattiga samtidigt som vi får rika hotspots. Framför allt storstäder och metropoler.

Utvecklingen går också i fel riktning. Vi har förslag där man vill ta bort det kommunala vetot och där man föreslår att utvinning av Uran inte skall kunna stoppas av lokalbefolkningen. Det här är förslg som ligger i en kolonialistisk riktning.

Problemen har förvärrats genom tolkningen av hur man skall klara klimatet. Satsningen på den gröna omställningen handlar mest om elektrifiering av energisystemen. För att bygga den nya tekniken krävs gruvor och gruvdrift. Gruvor kommer inte att anläggas i rika, tätbefolkade områden utan man lägger dem i fattiga glesbygds och landsbygdsområden.

Det här passar in i det kolonialistiska mönstret. Vi måste få en motrörelse. De krafter som driver den här utvecklingen är oerhört starka och man har blivit mer och mer reprressiva. Vi har sett i England att man terrorstämplat en del av miljö och klimatrörelsen. Det finns maktstrukturer i världen som hotar stämpla Greta Tunberg som terrorist.

Det är mycket som står och väger i dagens samhälle. Frontlinjen mellan det folkliga upproret och etablissemangets maktutövning blir tydligare. Det är om verklighetsbeskrivningen från de båda sidorna som kampen står.

Hur rädd man blivit. Det samlade etablissemanget. Man kallar de människor som slåss för miljö och klimat för terrorister. De människor som stödjer Palestinierna i Gaza är också stämplade som terrorister.

Allt det här sker i Storbritannien. Men är det så mycket bättre i Sverige. Tror inte det.

Det är rädsla som blivit rådgivare i en värld som håller på att falla samman. Men är det folkets rädsla eller är det etablissemangets och elitens rädsla. Det är nog det senare. Det är de som har mest att förlora om människor protesterar och revolterar.

Riskerar vi på allvar att fyra miljarder människor kommer att dö av värmen och de saker som värmekaoset kommer att medföra.

Vi har redan nu sett att värmen dödar. Och det är inte de välbärgade i världen som dör i första hand. De kan förlita sig på aircondition och på att helt enkelt flytta till de orter som har ett svalare klimat. De fattiga kan inte göra det. Konsekvenser i form av översvämningar, torka, brist på mat, vattenbrist med mera kommer också att i första hand drabba planetens fattiga.

Men allt som händer just nu är kanske ett tecken på att eliten har gett upp kampen mot klimatförändringarna. Man accepterar dem eller inser att vi inte kan klara av att undvika dem.

Deras rädsla för konsekvenserna av klimatkatastrofen får dem att omvandla samhället till ett repressivt samhälle där man spärrar in människor som är klarsynta och som vill förbättra för alla.

Är det här ett tecken på att vi håller på att genomskåda illusionen och lögnen. Att människor i gemen börjar se klart..

För mänsklighetens bästa måste vi lita på Greta och Roger Hallam.

Ja det är en illusion att vi inte har ett val. Vi kan välja och vi måste välja. Illusionen säjer att framtiden är oundviklig. Det är den inte.

Det här gäller miljö och klimat. För att klara det måste vi lära oss att avstå. Att avstå det som är onödigt, dumt och skadligt för miljö och hälsa.

Sedan har vi framtidens magi i AI. Det finns egentligen inget nödvändigt i att använda AI. Systemet tillför inget nytt. Det använder det som redan finns och tillämpar det i nya situationer.

Det finns ingen anledning och ingen framtid i att använda AI. Dessutom kommer det att medverka till att vi får allt farligare och dödligare vapen. Som om det vi redan har inte räcker till. Kontroll av människor blir också i framtiden mycket mer heltäckande och effektiv om vi använder AI i kontrollsystemet.

Vi behäver inte AI och systemet kommer att skapa problem. Det är problem vi inte behöver.

Kina är på frammarsch och det gäller säkert även i fråga om mjuk makt. Frågan är väl om det är så stor skillnad på USA s mjuka makt eller Kinas mjuka makt. Det är väl i båda fallen fråga om kulturimperialism.

Är det inte dags att börja tänka själv och avvisa alla former av kulturimperialism. Vi måste förstå att vi hela tiden är omgivna av krafter som försöker påverka oss. Hela tiden handlar det om att få oss att acceptera konsumtionssamhället och de avarter som följer med det.

Det är egentligen bara den mer utvecklade kulturen som har andra budskap. Vi har en rad författare och vi har en hel del musikskapare som vill förmedla andra budskap.

Men man drunknar i allt det kommersiella.

Kina är en diktatur som förtryckt minoriteter som Tibetaner och Uigurer. Det glömmer vi bort när vi översköljs av mjuk makt.

Är vi i ett läge där rättsordning och demokrati håller på att tyna bort. För utan åsiktsfrihet och frihet att bedriva opinionsarbete så fungerar inte demokratin.

Nu har jättar som Kina, Israel och USA på allvar förstått att man kan erövra världen med mjuk makt och att det är effektivare än att erövra världen med hård makt.

Vi kan inte bara driva med och acceptera det som händer. Vi måste gå i opposition.

Tänker ändå på liknelsen om de levande och döda fiskarna. Vi har en stor majoritet av döda fiskar som bara kan driva med i flödet. Sedan finns öckså en grupp med levande fiskar som har kraften och möjligheten att simma i olika riktningar. De bestämmer själva och de kan revoltera.

Här finns en parallell i beskrivningen av världen som stjärntecknens världar. Där finns en tanke att vi just nu lever i Fiskarnas värld, men håller på att ta oss in i Vattumannens värld.

Det innebär att vi inte hjälplöst bara driver med. Vi kan ta två steg tillbaks och betrakta det som omger oss och det som händer oss med distans. Vi har möjlighet att fatta självständiga beslut.

Att leva. Vad är det. Vad innebär det? En transportsträcka från A till B. Från födsel till död.

Eller finns det någonting mer.

Att följa en serie på någon streamingtjänst. Att jobba häcken av sig för att kunna göra en semesterresa till New York eller Thailand. Att tillbringa sina dager fipplande på en mobiltelefon. På någon sajt som förmedlar kläder. Nya eller gamla.

Det måste finnas mer att leva för.

Det är nog alltid människor och mänskliga möten som är höjdpunkterna. Samtidigt är det väl där man möter smärtan.

Den digitala världen har blivit ursäkten och illusionen som hindrar oss att leva på riktigt. Men om vi tar bort illusionerna blir det något kvar. Eller är det bara tomheten.

Jag är övertygad om att vi kommer att få en nyrenässans av andligheten. När man genomskådat tomheten i dagens liv kommer sökandet att bli intensivare. Det är inte i första hand gårdagens religioner som kommer att dra till sig människor. Man kommer att göra en ny sökning och finna nya ingångar. man kommer också att nytolka det gamla.

Som med allt annat kommer det att finnas irrläror och faror även i det här.

Men vi behöver definitivt någonting annat än det tomma digitala livet för att dra oss framåt i livet.

Vi behöver en tydlig opposition i Svensk politik. Etablissemanget är den maktgruppering som alla etablerade partier finns inom. Det behövs partier som är i opposition till etablissemanget.

Här kanske vi fått ett sådant blivande parti. Det är tydligt att V under N Dadgostar blivit ett etablissemangetpari.

Politiskt är etablissemanget storstad och ickekritiskt till systemet. Det är de rika och den välbärgade urbana medelklassen som befolkar etablissemanget. Man dominerar media och den politiska sfären helt.

Det finns två falanger inom etablissemanget. Den första är marknadsliberal och för en teknikoptimistisk global inriktning. Sedan finns en mer progressiv del också där minoritetsfrågor och wokwfrågor står högt på agendan.

Men ingen av falangerna är systemkritisk eller vill ta upp klassfrågor. Det är en gynnad grupp som inte vill ha några systemförändringar.

Vi behöver politiker som vill och kan se de andra. Underklassen och människor som lever på landsbygden och i mindre städer. Vi har fått ökad ojämlikhet mellan grupper och områden. Etablissemanget har fört en politik som gynnat dem själva. De grupper och de områden som de tillhör har dragit iväg och blivit rikare och mer privilegierade än de andra. Klyftor har fördjupats.

De här fördjupade klyftorna har skapat ett befogat missnöje. Finns det inga politiker eller politiska partier som fångar upp det här missnöjet kommer populister att göra det. Den tendensen finns i många länder.

Vi kan bara se vad som hänt i USA.