Det Stockholmska storstadsetablissemanget dominerar Sveriges medievärld. Det som skiljer ut Polen och för den del även Ungern är att en stor del ac befolkningen är rural. Det innebär att man politiskt har ett större inflytande än vad fallet är i många andra länder. Sverige är näst intill extremt centralistiskt. Storstadsetablissemangets åsikter och verklighetsbeskrivning dominerar stort.

Polen har haft en strid mellan urbana och rurala politiker. Klyftan är påtaglig. Här har ledande Svenska medier haft en ensidig syn på verkligheten. Man har stött storstdssidan och man har hela tiden valt ut nyheter som ger stöd åt den sidan.

Vi har problem i Sverige. Det finns inte tillräcklig spridning och mångfald vad gäller media. Storstad och liberalism dominerar. Eftersom media inte klarar av att beskriva den mångfald som finns ute i samhället har förtroendet urholkats.

Vi behöver så väl öka spridningen och mångfalden bland medierna. Annars kommer klyftan mellan de nåda sidorna bli för djup. Vi ser samma klyfta i de flesta länder. Mellan storstad och landsbygd. Mellan den rikare delen av befolkningen och den fattigare. Mellan eliten, storstadsetablissemanget och människor som bor på landsbygden.

Egentligen kan man klassa det här som en konflikt mellan de som förespråkar maktens rätt och de som står för rättens och rättvisans rätt. Att behärska media innebär att man har makt. Att man utövar makt. Medial makt eller makten att påverka.

Rätten och rättvisan kräver att alla grupper skall kunna göra sin röst hörd. Så nuvarande läge skapar problem för demokratin.

Det är också två verklighetsbeskrivningar som står mot varandra,

Den urbana beskrivningen där motståndarna är konservativa nationalister som vill driva utvecklingen bakåt.

Den andra sidan som beskriver storstaden som en rik plats där man jobbar för att ytterligare gynna stora staden. I den gruppen finns också eliten eller etablissemanget som driver landet. En halvt odemokratisk process där man utnyttjar sin stora makt politiskt, medialt och ekonomiskt för att stärka sin egen ställning.

Det finns sanning i båda beskrivningarna och man borde visa större förståelse för varandra.

En skildring från Europa. Ett fattigt hörn, men ändå det rika Europa. Jag såg tidigare i veckan skildringar från det rurala Ryssland och från landsbygden i USA. Det var egentligen samma bild.

Jag brottas med tanken om det här är skrämmande och upprörande eller om det är en naturlig omvandling av vår värld.

Det är väl i grunden två saker som ger den här bilden. Dels migrerar människor från fattigare områden till rikare. Sedan har vi också nu för tiden en minskning av antalet människor på grund av låga födelsetal.

Trenden är dock tydlig. Stora rurala områden kommer att avfolkas och bli tomma. Är det upprörande och fel eller är det en naturlig utveckling?

Jag bor ju själv på landsbygden i Norrland och det här är typiska områden som kommer att drabbas. Jag känner en naturlig sorg och ibland en ilska. Men det är egentligen inga svar på frågan.

Utveckling och förändring är en del av livet.

En annan sak är att samhället måste vara rättvist. Skall vi acceptera förändringar måste vi ha känslan av att allt är rättvist. Här finns nog en nyckel. I den här artikeln anklagar den kvarvarande mannen samhällets elit för att vara korrumperade.

Korruption förstör samhället. All korruption handlar om att gynna sig själv. I Östeuropa är det ofta oligarker som köper sig politisk makt för att berika sig själv. Det skapar ojämlikhet och orättvisa. Det hämmar också förändring och utveckling. Varför skall människor gå med på förändringar som drivs för att gynna en viss person eller en viss grupp. Man skapar friktion och konflikt. Eller ändå värre. Människor ger upp och fastnar i missbruk av sprit eller droger.

I västvärlden och i Sverige har vi också haft en typ av korruption. Korruption på gruppnivå. Grupper med stort inflytande fattar beslut som skall gynna den egna gruppen och det egna området. Den här typen av korruption är inte lika påtaglig eller iögonfallande. Men den skapar ändå misstro och förgiftar samhället.

Vi skulle kunna se det här med byggande av vindkraftparker som ett fall av korruption på gruppnivå. Besluten om var parkerna skall anläggas fattas nästan alltid i Stockholm. Eftersom det alltid är impopulärt hos lokalbefolkningen med vindkraftverk byggs inga vindkraftverk i Stockholmsområdet. De byggs långt därifrån. Gruppen fattar beslut för att gynna sig själv. Kan beskrivas som korruption på gruppnivå.

Rättvisa är viktigt i ett samhälle. Korruption är en samhällets sjukdom som bryter ner.

Vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till folkminskning. För det kommer i hög grad att påverka vårt land. Fastighetsvärden. Service och utbud av sjukvård och affärer. Politiker måste ha en åsikt om vad som är rätt och fel. Det måste finnas politiska val för oss som bor på olika platser.

Just nu lever vi inte på ett sätt som garanterar vår fortlevnad. Extrapolerar man den nuvarande utvecklingen så kommer vi att gå mot en kollaps. Det är den troliga utvecklingen om vi inte förändrar någonting avgörande i vårt sätt att leva.

Den nuvarande inriktningen kommer inte att fungera. Den innebär egentligen business as usual fast med inriktning på att elektrifiera vår energiförsörjning. Den ekonomiska världsordningen och den politiska världsordningen bara fortsätter. Det är en inriktning som helt enkelt inte klarar kriserna.

Då står vi inför två egentliga val. Vi måste förändras på ett djupare plan. Den ekonomiska världsordningen måste förändras i grunden. Vi måste begränsa vårt uttag av naturresurser till det nödvändiga. Inte mer. Vi måste överge målet på ekonomisk tillväxt som ett styrande mål för politik och ekonomi. Den här förändringen är stor. Det ställer krav på människor som jag inte är säker på att vi klarar. Det ställer ungefär samma krav på människorna som kommunismen ställde. Mänskligheten hade inte den disciplinen, osjälviskheten och förmågan att ta ansvar för andra som det kommunistiska systemet krävde. Det fanns för mycket omognad och egoism för att kommunismen skulle fungera. Då satte man in diktatur, kontroll och våld för att styra samhället.

Är vi som mänsklighet mogna att klara att leva på ett sätt som gör att vårt samhälle och vår planet fungerar. Jag hoppas det, men tror egentligen inte det. Då återstår bara att förbereda sig för kollapsen. Den kommer att vara storskalig och brutal.

Stora grupper av människor kommer att få se sina liv ödelagda. Det kan vara av värme. Det kan vara av brist på mat och/eller vatten. Men allt större grupper av människor kommer att drabbas. Social och politisk oro kommer att bli följden. Migration eller försök till migration kommer att vara omfattande. Revolter och krig kommer att bryta ut. Människor kommer att dö. Miljontals. Förmodligen kommer pandemier och andra typer av sjukdomstillstånd vara den största anledningen till massdöendet av människor.

Men alla kommer inte att dö. Det kommer att växa fram nya civilisationer. Vår plikt nu är att försvara det mänskliga beteendet. Omtanke, osjälviskhet och ett globalt ansvarstagande. Det kan möjligen förhindra kollapsen eller fördröja den och vinna tid. Även om kollapsen kommer måste det finnas en moralisk och mellanmänsklig kärna av goda människor som bygger den kommande civilisationen. Inte låta barbarerna bli de enda som överlever.

Vår världsbild håller inte ihop. Vi har önskemål och mål som drar åt olika håll.

Det finns klara och tydliga önskemål att konsumera mindre. Att transportera mindre och att resa mindre. Allt för att klara klimatet och miljön.

Sedan kommer en budget som vädjar om att konsumera mer, transportera mer och res mer. Allt för att stimulera ekonomin.

Det här går inte ihop och det skapar förvirring. När ledande företrädare för vårt samhälle inte kan ge oss ett entydigt svar på hur allt hänger ihop skapar man osäkerhet och förvirring. Inte så att alla partier måste säja samma sak eller lyfta samma beskrivning av samhället och problemen. Men man måste ha en verklighetsbeskrivning som håller ihop.

Vad är det övergripande målet. Att klara ekonomin och få fart på tillväxten eller att klara klimatet och miljön. Det finns ett tydligt motsatsförhållande mellan de här målen. Det behöver man reda ut.

Vi behöver så tydligt en ny ekonomisk verklighetsbeskrivning eller världsordning som tar med de här frågeställningarna. Den befintliga ekonomiska verklighetsbeskrivningen klarar inte av att skapa en rättvis och tillräckligt jämlik värld. Den klarar inte av att skapa en trovärdig handlingsplan för hur vi skall klara miljö och klimat.

Vi behöver intellektuella och tänkare som kan lösa problemen. Ideer för hur vi skall organisera världen för att klara de faktiska problemen och därigenom återskapa framtidstron. Man kommer så klart att möta motstånd från etablissemanget. Det finns grupper och områden som är vinnare i dagens system.

Många far illa just nu. Bristen på framtidstro gör att påfrestningen på nuvarande system blir stor. Det blir färre och färre som är beredd att stötta ett system som skapar så stora problem. Vi har haft hundratusentals människor som protesterat i Frankrike och i Storbritannien. Man har svårt att formulera sitt missnöje och sin oro. Man behöver hjälp för att skapa förklaringar och ideer.

Här sviker de intellektuella och de som har förmåga att tänka. Studenter har länge varit mest upptagna med jobbkarriärer och bostadskarriärer. Det krävs mycket mer av er.

Det verkar som om respekten för skulder håller på att blåsa bort. Hur kort minnet kan vara.

Länge var man ändå överens om att det var bra att ha låga statliga skulder. Det formulerades genom att budgeten skulle ha ett överskottsmål över konjunkturcykeln.

Det här är en fråga om att vara kortsiktig eller långsiktig. Att låna upp för att genomföra saker man vill göra är att vara kortsiktig. Att hålla sig inom ramarna är att vara långsiktig.

Att låna är att inteckna framtida inkomster för det man vill göra idag. Riktigt illa är det om man även intecknar inkomster som våra barn förväntas tjäna.

Hela vår tid handlar om tillväxt, skulder och bubblor. Var finns tankarna om stabilitet, långsiktighet och balans. Vi har blivit till missbrukare av pengar och saker. Allt det här måste få ett slut. Vår ekonomiska världsordning står för allt som förstör klimat och natur. Människor mår skit och vi bara kör på.

Sverige är ett land som har mycket höga skulder. Det är inte i första hand staten som har de största skulderna. Det är privata skulder med bostaden som säkerhet. Men det är de samlade skulderna som avgör risknivån. Släpper nu politikerna på handbromsen så kan långivarna börja bli oroliga och vi kan få problem med höjda räntor och ett försvårat läge. När man bestämmer räntenivån så ingår en bedömning av risken som en del.

Men det här beteendet med att låna är ett globalt problem. USA härjar på för fullt mad att driva landet med stora underskott som finansieras med lån. Det känns som om världen blir allt mer kortsiktig.

Ett grundproblem, som ligger bakom förändringen, är nog att det blir allt svårare att finansiera välfärden med skatter när arbetstillfällen hela tiden rationaliseras bort. Vi har automatisering, robotisering, datorisering, globalisering, internet och AI. Det mesta av skatteintäkterna kommer ifrån skatt på arbete. När arbetstillfällena blir färre inom den privata sektorn som minskar skatteintäkterna. De som skall driva samhället och välfärden. Svår nöt att knäcka.

En av de saker som regeringen vill uppnä med den här valbudgeten är att man vill skapa framtidstro. Det tror jag inte kommer att uppnås eftersom äkta framtidstro handlar om att få en känsla av att vi går mot en ljusare framtid. Det kräver långsiktigt hållbara ideer och tankar. Att låna för konsumtion är allt annat än långsiktigt hållbart.

Det här är ju grunden för det som kallas etablissemanget. Man styr nyhetsflödet för att passa in i den verklighet som man arbetar för att skapa och bibehålla. Det här är nog snarast regeln. Inte undantaget.

Jag tänkte ta upp det här i samband med klimatkrisen för att belysa hur det fungerar.

Klimatkrisen orsakas av att man förbränner fossilt kol till co2, vilket hamnar i atmosfären och därigenom medverkar till att höja temperaturen. Det här är huvudorsaken och huvudproblemet. Av utsläppskällorna är flyget värst eftersom utsläppen från flygplan sker högt uppe i atmosfären och placerar co2 på det ställe där skadan är störst.

I debatten handlar det väldigt lite om förbränning av fossilt kol och det är sällsynt att flyget utpekas som klimatbov. Tvärtom är flyget ett av de transportmedel som får mest stöd av samhället.

Nej, det som utpekas stadigt som klimatbovar är skogsbruk och jordbruk. Nu senast i kyrkovalet var kyrkans skogar i centrum. Samtidigt beslutade regeringen om ytterligare stöd till flygplatser. När EU går ut med direktiv för att ”rädda” klimatet är det våtmarker och skogen man ger sig på. Inte transporter och flyg.

Skog och våtmarker är inte betydelselösa när det gäller klimatet. Man kan lagra in kol i skogen och man kan få våtmarker att ge ett positivt bidrag. Men det är inte i kolets kretslopp i biosfären man hittar problemen och lösningarna. Vi måste helt enkelt sluta att förbränna fossilt kol.

Så när hela samhället av forskare, journalister och politiker kollektivt väljer att inte se huvudproblemet utan väljer att lägga uppmärksamheten vid ett sekundärt problem är det ett svek. Det skulle kunna vara en strategi som regisserats av fossilindustrin. För lyckas man flytta fokus från fossila utsläpp så kommer de undan ansvar.

Nu tror jag att det är många i samhället som gärna deltar i det här spelet eftersom man flyttar uppmärksamheten från för många viktiga saker. Man flyttar fokus ut på landsbygden där man inte har så stor makt att försvara sig.

Men konsekvensen av det här beteendet är att kollektivet av forskare, journalister och politiker tappar i tillit och förtroende. Dessutom vidgas klyftorna mellan storstad och landsbygd. Ytterligare en konsekvens är att effektivt arbete för att klara klimatet försvåras när man inte går på huvudproblemet.

Den här typen av analys blir inte fullständig eller ens trovärdig om man inte tar med samhällets förändring. För även nu är det här en klasskamp. Fattig och maktlös mot rik och inflytelserik.

Tidigare hade vi industrisamhället och kampen stod mellan arbetare och kapitalister. Nu finns industrin knappt kvar och kampen handlar väldigt mycket om rika inflytelserika storstäder mot landsbygd och mindre städer. Utvecklingens vinnare mot utvecklingens förlorare. Här har vänstern hamnat i de stora städerna och i studentstäder. Man tillhör rent klassmässigt den välbärgade urbana medelklassen och man identifierar sig inte med de fattiga och förtryckta som mest finns på landsbygden och i mindre samhällen.

Eftersom man inte längre förstår underklassen så börjar man ägna sig åt wokefrågor och minoritetsfrågor. Man tappar helt kontakten med underklassen och de fattiga.

På landsbygden saknar man de bättre dagarna som försvunnit. Kanske en form av nostalgi eller ett sug efter den framtidstro som blåst bort. Det har från vänstern tolkats som högernationalism.

Vi har hamnat i en farlig svacka på grund av att de etableradt politikerna och de etablerade medierna inte alls fångat upp det missnöje som finns utanför storstädernas bubblor. Det missnöjet är befogat och det måste finnas någon som kan sätta ord på det.. Inte bara vara nedlåtande och oförstående.

När vänstern svikit. Blivit introvert och nedlåtande mot den verkliga underklassens problem har det skapats ett vakuum. Det har SD och Trump utnyttjat. Man har fyllt ett behov av uppmärksamhet och förståelse.

Håkan B är en god analytiker, men även han vägrar förstå vad som i grunden hänt. För den omvandling som skapat SD och Trump började långt innan de dök upp. Det handlar om vår oförmåga att se och förstå den omvandling av samhället som skett och vad det kom att innebära.

Det finns många sanningar i den här analysen. Men eftersom man inte uppfattar grunderna rätt så finns risken att man mest bidrar till förvirringen. Synd.

Man borde inte behöva tjata om det här. Men det verkar vara så lätt att få de här blinda fläckarna. Personer som länge varit så upprörd över hur Putin och Ryssland förföljer och tystar oliktänkande och oppositionella gör nu exakt likadant.

Det visar på en annan sanning. Det är så lätt att se felen hos andra men oerhört svårt att genomskåda den egna vilsenheten och eget tillkortakommande.

För vi befinner oss just nu på ett sluttande plan. Ökad kontroll, bevakning, inskränkningar vad gäller demonstrationsrättigheter, censur och förföljande av oliktänkande. Allt som vi anklagat Ryssland och andra diktaturer för. Det handlar om oss.

Det är etablissemanget och eliten som driver utvecklingen. Det är inte högerextrema krafter. Det är vanliga journalister och politiker som kommer med de här förslagen.

Vi genomlever just nu demokratins förfall. Helt enligt skolboken och det är så få som reagerar. Vi får hoppas att det inte är demokratins död vi ser. Att förnuftet och klokheten ändå någonstans skall segra. Till slut.

Vi har sett samma sak när det gäller rasism. Det är eliten som drabbats av rädsla. Man kan inte längre förstå och genomskåda vad som händer och tänks i invandrarkretsar. Så slår man till med kontroll och hårdare tag. Nu senast vill man sänka åldern för där man kan sätta människor i fängelse.

Vi har också en jobbig företeelse bland politiker och journalister i att bortförklara dåliga saker genom att skylla på syndabockar. Trump är tacksam som syndabock. Men det finns andra grupper och individer som kan användas.

Men de senaste årtiondena har inneburit att ojämlikheten har ökat, klyftor har blivit djupare och många människor har tappat framtidstron. Trump och populistpartiers frammarsch är en konsekvens av den här förändringen. Journalisters och politikers naivitet och nedlåtenhet har bidragit till att fördjupa klyftor. När man skyller på syndabockar är man egentligen medskyldiga till att utvecklingen varit negativ.

Det är dags att vakna upp nu och se saker som de är. Att man vägrar obehagliga sanningar är nog en del i den utveckling vi ser. Där man försöker tysta och censurera.

Centralismen försvagar demokratin. En riktig demokrati måste i grunden vara decentraliserad. Blir avståndet för stort mellan folket och de som fattar besluten blir folkinflytandet för litet. Det stora avståndet kommer att medföra att andra krafter och intressen tränger sig emellan. Det skapas en elit som hanterar maktfrågorna internt och det bildas en klyfta. Tankarna hos eliten blir inte hur skall vi verkställa folkets vilja och intressen. Snarare hur skall vi agera för att styra opinionen enligt vår vilja och våra intressen.

Demokrati har aldrig varit lätt. Men nu har vi ganska lång tid varit inne på en väg av centralism. Avståndet mellan folket och de människor som fattar besluten har hela tiden blivit längre. Både geografiskt och mentalt. Vi har fått klyftan mellan etablissemanget och folket. Misstänksamheten och missnöjet har blivit större ju längre det geografiska avståndet blivit.

Etablisemanget är starkt och etablissemangetpartierna är starka nära maktens centrum. Etablissemangetkritiska politiker och partier är starkar på landsbygden och i glesbygden. Det här är en förtroendeklyfta. Områden där makten finns är också rikare och mer privilegierade.

Centralismen är omtyckt av näringslivet som inte vill ta hänsyn till människor på landsbygden som drabbas när man bygger vindkraftparker och anlägger gruvor. Man vill ha ett samhälle som liknar diktatur. Där demokratin är ett skådespel regisserat från centrum.

Vi som bor i Norrland och på landsbygden måste protestera. Det är vi som står för den verkliga demokratin. Inte demokrati som skadespel.

Frontlinjerna vad gäller motsättningar har blivit tydligare nu. Det är bra. Nu är det vårt val att avgöra om vi vill ha demokrati på riktigt eller elitens variant som mest är ett skådespel. Vill vi ha öppenhet och en mångfald av åsikter och ideer eller vill vi ha ett samhälle som medvetet begränsar opinionsbildning och fria tankar. Vill vi en ekonomisk frihet eller vill vi ha en fortsättning på ett samhälle där ojämlikheten växer och klyftor vidgas.

Framtiden blir spännande.

Det är nog första gången jag helt och fullt kan skriva att jag håller med Åsa Wikforss. Men det gör jag här. Du kan inte lagstifta bort åsiktsskillnader. Då lagstiftar man bort demokratin.

Demokratins stora fördel och välsignelse är just att den kan överbrygga motsättningar mellan olika åsikter och folkgrupper. Men då måste skillnaderna få komma fram i ljuset och i den offentliga debatten. Vi är i ett läge just nu där klyftorna är stora. Inte minst inom synen på det som händer i Gaza. Där pågår ett folkmord på Palestinier utförd av Israel. Reaktionerna på det är starka hos väldigt många. Det är en sund reaktion på det som händer. Protesterna kan bli våldsamma främst från Palestinska grupper. Det skrämmer Israelvänliga grupper och det är nog mest de som kräver hårdare tag och lagstiftning.

Rädsla är alltid en dålig rådgivare. Att fatta beslut om lagstiftning som undergräver en riktig demokrati vore hemskt. Det skulle ju inte ta bort åsikterna och känslorna. De skulle bara bli olagliga och underjordiska. Motreaktionerna kunde ytterligare fördjupa klyftorna.

England har ju beslutat om lagar som skall tysta propalestinska protester mot folkmordet. Det är ett antidemokratiskt beslut som kommer att söndra samhället. Nu hade man demonstrationer mot regeringen och etablissemanget som samlade 100 000 till 150 000 deltagare. Splittringen är redan stor och man kan inte lagstifta bort motsättningar och protester.

Vi befinner oss tyvärr på ett sluttande plan just nu. Regeringar och etablissemang är rädda. Man ser att missnöjet är stort ock klyftorna är djupa. Man har sett vad som hänt i USA. Beslut fattas om kontroll, övervakning och att förbjuda ”felaktiga” åsikter. Så fattar man beslut som tar oss bort från det öppna demokratiska samhället.

Feltänkt på ett farligt sätt. Vi måste ha självförtroende nog att bibehålla det öppna demokratiska samhället. Istället arbeta för att minska klyftorna och bygga ett rättvisare samhälle. Det är den enda vägen framåt.