Instabilitet är en förutsättning för förändring. Det tror jag är en viktig slutsats.

Kina ä en diktatur som inte kommer att hålla långsiktigt. Inga diktaturer överlever långsiktigt. Folkviljan och den energi som finns i ett motsträvigt folk kommer att störta alla diktaturer. När avståndet blir allt för stort mellan ledningen och folket kommer det att innebära slutet. Avståndet anger den energi som finns i konflikten. Latent eller öppet. För att motverka den energin måste diktaturens ledare sätta in förtryck och repression. Man kan även som är fallet i Kina använda morötter i form av ekonomisk tillväxt. Men ju längre avståndet blir ju mer kraft måste diktaturen mobilisera för att hålla ihop landet.

Diktaturen vill ha stabilitet medan instabilitet är en förutsättning för förändring i en demokratisk riktning.

Förhållandena kompliceras också av att olika grupper i landet är olika lojala mot systemet. Vissa grupper gynnas medvetet för att bli medlöpare. Andra grupper förtrycks hårt och utnyttjas skamlöst.

I Kina är det ursprungsbefolkningen Hankineser som är den gynnade folkgruppen. De är mer benägna att stödja systemet. Tibetaner och Uigurer är folkminoriteter som förtryckts och blivit utsatta för folkmord. Åtminstone enligt vissa forskare.

Det finns också en hierarki inom befolkningen på så sätt att den välbärgade urbana medelklassen är gynnade. De är privilegierade och rika i förhållande till befolkningen på landsbygden. De finns där som skydd för regimen.

Enligt uppgifter finns det hundratals miljoner gästarbetare i Kina som lever under svåra förhållanden. De har oftast rötterna på landsbygden. Det har också skapats mycket missnöje på landsbygden när stora projekt inneburit att mark konfiskerats från fattiga bönder för att bygga dammar och vägar.

En diktaur skapar ojämlikhet och orättvisa för att ta udden ur kritiken mot dem själva. Ett annat scenario som kan tänkas är att man skaffar sig en yttre fiende för att avleda uppmärksamheten från inre konflikter. Att Ryssland anföll Ukraina kan nog delvis förklaras av Putins behov av en yttre fiende för att kunna tysta inre opposition.

Kina är en ful diktatur som vi inte skall ha något med att göra. Att Kina är instabilt är på ett sätt ett gott tecken. Men samtidigt är det så att ett skadat djur är farligare för sin omgivning än ett oskadat. Så situationen är både lovande och skrämmande samtidigt.

I den andliga världen räknar man att medvetande är själens område. Kroppen är en automat som saknar de egenskaper som gör oss till medvetna varelser.

Kroppen kan på så sätt liknas vid en dator. Den kan frambringa saker som liknar medvetande. Svar på tilltal och reagera på stimuli. Men den saknar den som sitter vid tangentbordet, vilken är den egentliga tänkaren.

Då kommer också frågan upp om medvetande och kropp skiljer sig åt. Så är det förstås om man skiljer på kropp och själ. Själen är medvetandets centrum. Och medvetandet finns kvar efter döden. Döden släcker ner kroppen och själen lämnar den uttjänta kroppen. Själen lever då ett liv utan kropp eller hittar en ny kropp att besitta. Det här är grunden för tankarna på återfödelse eller reinkarnation.

Det finns även tankar om att senilitet är ett stadium där själen helt eller delvis släppt kontakten med en ännu levande kropp. Själen har tappat intresset för en kropp som inte längreutvecklas eller passar för själens intresse.

I den andliga traditionen är livets mål och mening i hög grad sammankopplad med uppgiften att integrerar kropp och själ i det dagliga livet. Så att själen kommer att bli en medveten del av livet. En aktivt styrande del av livet inte bara en passiv åskådare.

En avdelning i den här diskussionen, som helt hoppats över i den här intressanta artikeln, är det som vi kallar nära döden upplevelser. När människor som tyckts helt medvetslösa kunnat uppleva och komma ihåg sina upplevelser när de vaknat upp. De här berättelserna är många och ofta svåra att förklara med hallucinationer i hjärnan. Men vetenskapligt har man inte kunnat bevisa vare sig för eller mot.

Frågan om medvetandet är inte löst ännu, men ämnet är intressant. Vi ser fram mot fortsatt förskning i ämnet.

USA s ekonomi påminner om Orwells berömda. ”Krig är fred. Fred är krig.”

Det som egentligen är intressant är väl varför det fungerar när alla fundamenta och all logik säjer att det inte skall fungera.

Finns inte nyckeln i att de intressenter som har mest makt över den här situationen alla vinner på att upprätthålla illusionen. Det är en gigantisk bubbla. Eller en bättre liknelse kanske är att det är ett pyramidspel. Ett pyramidspel skapar vinnare så länge man lyckas hålla uppe illusionen att de som går in med nya pengar skall bli vinnare. Det är alltid de sista som går in som kommer att förlora sina pengar.

Det är ett system som skapar rikedom för de människor som behärskar systemet. Det skapar fattigdom för alla andra. Ett system som skapar klyftor och ojämlikhet.

Vi måste helt enkelt vakna och se att Kejsaren faktiskt är utan kläder. Vi bygger den ena illusionen efter den andra. Det finns definitivt vinnare i det här. Och vinnarna jobbar på för att bygga och upprätthålla den ena lögnen efter den andra.

Vi har den ekonomiska eliten som bygger och upprätthåller lögnen i första hand. Vi har den politiska eliten som nog inser att när bubblan brister så kommer det att innebära en ekonomisk kris av proportioner man inte vill uppleva. Medier ägs och drivs av personer och grupper som inte vill riva pyramidspelet.

Så har vi den välbärgade urbana medelklassen som fått det bra under den här utvecklingen. Ekonomiskt gynnad känner den inget stort behov av förändring.

Men resten av planetens befolkning är lurade. Man lever i en tid av konstanta försämringar. Klimat, miljö och allmänt tillstånd försämras hela tiden. Och det kommer att bli värre. När miljö och klimat havererar så kommer den här gruppen av ”resten” att få bära de värsta bördorna.

Vi måste få till en förändring. Att hela tiden befinna sig på ett sluttande plan är hemskt. Att se avgrunden närma sig är fruktansvärt.

Nej USA s ekonomi är en bubbla eller ett pytamidspel. Det finns många tunga mäktiga aktörer som vinner på att illusionen lever vidare. Men mänskligheten som helhet behöver att vi återbördar verkligheten och det verkliga livet.

Sverige behöver så väl ett landsbygdsparti. Eller vi kanske skall formulera det så att Sverige behöver ett parti som mentalt har sin tyngdpunkt utanför storstäderna. Ett parti som kan se, höra och förstå landsbygden. Då menar jag inte bara oss lantisar utan även alla som bor i mindre och medelstora städer. Det är en stor del av Sveriges befolkning.

Räknar man sedan med alla som finns i storstäderna som har sina rötter på landsbygden så är det många människor.

Nu trängs alla politiska partier ihop i den urbana verkligheten och under den urbana verklighetsbeskrivningen. Här finns en obalans som inte är bra för Sverige.

De frågor som är viktiga för mej som Norrländsk lantis är vägar och infrastruktur. Standarden är inte bra. Frågan om sjukvården är viktig. Hur långt får det egentligen blli till den viktiga sjukvården. Annan lokal service är också viktigt. Polis, banker, post och affärer. Skolan och barnomsorg är också prioriterade frågor.

Däremot ser jag lokalt inga problem med invandring och integration. Vi är glada för familjer med invandrarbakgrund. De står för en stor andel av Service och det som gör samhället levande. Gängkriminalitet är ingen fråga som genomsyrar vardagen.

Frågor om miljö och klimat är viktiga för alla. Vi kan dock inte förstå varför man skall bygga vindkraftverk överallt i Norrland när det är i södra Sverige som det fattas el.

Vi har länge sett hur Sveriges lantbruk misshandlats. Det har behandlats illa av politiker och media. Så oförtjänt mot en grupp människor som producerar det viktigaste som finns. Mat.

Vad jag vill säja är att det betyder någonting om man lever på landsbygden jämfört med om man lever i stora staden. Det bör finna media och politiker som fångar upp landsbygden också.

Centerpartiet borde vara landsbygdens parti. Nu har man ju sakta tappat det sambandet. Det fanns nog tider när man snarast skämdes för ”den fattiga kusinen från landet”. Men i och med Anna-Karin Hatt har vi fått nytt hopp. Ett Centerparti som ser, hör och förstår landsbygden.

Marocko är det enda land i Afrika som jag faktiskt besökt. Det satte sina spår. Jag jagas fortfarande av minnen från resan. Det är framför allt kontrasterna och klyftorna som fastnat. Ett land som så tydligt formats av kolonialism.

Det var ingen bekväm resa. Hela tiden påmindes man om att man var en del av den Europeiska överklass som övergripit sej på landet och folket. Inte direkt men indirekt. Det var ingen njutning.

Det fanns många unga människor i Marocko. Det var också många av de unga som lämnat landet. Som bodde och jobbade i Europa. Eftersom Frankrike varit landet som koloniserat Marocko var franska ett officiellt språk. Många unga hade migrerat till Frankrike. Kvar i landet såg man många äldre män som satt vid vägen och lät dagarna gå.

Känslan var att det någonstans under ytan fanns en vulkan. Man kände små skakningar och förstod att där fanns våldsamma krafter.

Jag var själv intresserad av fotboll och kommer ihåg en kväll deär jag som ensam Europe satt och såg en Championsleagematsch mellan Dortmund som var mitt lag och Real Madrid som var alla andras favoritlag. Det var märkligt. Klyftan var stor men där fanns också samhörighet.

Där fanns Berberna i bergen och Araberna efter kusterna. Berberna var de fattiga som ansåg sig diskriminerade.

Marocko behöver reformeras och man behöver att de unga protesterar. Kolonialismen är en hemsk företeelse som tyvärr finns även idag. Kombinationen av globalisering och marknadsliberalism skapar en värld som ser ut som kolonialismen.

Vi behöver verkligen någonting nytt. En värld av jämlikhet och rättvisa.

Att Israel har angripit flottan är väl inget oväntat eller uppseendeväckande. Men den Svenska regeringens och det Svenska etablissemangets brist på reaktioner är uppseendeväckande. Jag skäms.

Det Svenska etablissemanget och den Svenska regeringen är så tydligt Israelvänliga. Man försöker tysta och tona ner händelsen. Inga rubriker och kommentarer långt ner på sidan. Det är så tydligt att man försöker sopa det här under mattan.

Man är tydligen beredd att acceptera vilket folkmord som helst om det är Israel som är förövarna.

Hur har vi kunnat hamna här? Jag är ändå förvånad även om jag givetsvis sett hur stort inflytande Israel haft. Men rötan var mycket mer omfattande och den fanns djupare än vad jag trodde.

Det här visar bristerna i vår demokrati. Hur grupper med stort inflytande kan köra det politiska och mediala systemen. Vi har ju långt tidigare haft rapporter om hur stor makt de här grupperna haft. Hur etablissemanget har kunnat dominera samhället. Allt det här har tydligtgjorts genom det vi upplever just nu.

Det här är en prövning för vår demokrati. Men prövningen är inte den som just eliten berättar för oss om. Nej prövningen ligger i att genomskåda etablissemangets makt och att finna vägar att återbörda makten till det demokratiska systemet. Vi skall inte låta en elit styra landet.

Demokrati måste ha en decentralistisk inriktning för att fungera. Det måste inom mediernas värld finnas mångfald och spridning.

Vi har inom opinionsbildning fått en spridning tack vare internet. Här finns ett andninshål för demokratiska krafter. Det är ju också här etablissemanget jobbar just nu för att stoppa den här friheten.

Det finns mycket skit inom internet också. Det betonar man när man vill kontrollera och censurera. Men liksom i Kina är det nog politisk kritik och opposition man vill komma åt.

Som sagt en prövning. Det gäller att vara uthållig och konsekvent för krafterna vi står emot är starka.

Många trovärdiga bedömare anser att det är de växande klyftorna och den stora ojämlikheten som gjort Trump möjlig. Vill vi inte ha en värld där politiker som Donald Trump får makt så måste vi minska ojämlikheten och täppa igen klyftor.

Det är i det ljuset vi måste se den här debattartikeln. Den är helt enkelt tondöv vag gäller politik och känslor hos människor. Jag såg en youtubefilm som visade mötet mellan människor i West Virginia och Bernie Sanders. Man diskuterade den totala hopplösheten hos människor och ställde den i kontrast till den rikedom som faktiskt finns. Hos ett fåtal. Fattigdom, bristande sjukvård, missbruk och brist på framtidstro. Delstaten har blivit Trumpland. Trots att man tidigare röstat på Demokraterna. Det är faktiskt Demokraterna som övergivit människorna i de fattigare delarna av landet. Demokraterna har blivit partiet för den välbärgade urbana medelklassen.

Det är det ekonomiska och politiska etablissemanget som övergivit de här mer rurala landsändarna. Det har öppnat för politiker som Trump.

West Virginia liknar områden i Europa. Östtyskland, delar av Frankrike och Norrland. Eftersatta områden som är betydligt fattigare än de dominerande, större städerna. Det är ju i de här områdena som populistpartier blivit starka. Ojämlikhet skapar klyftor och gör att man tappar förtroendet för etablissemanget. En utveckling vi ser.

När man nu förelår det här, som man gör i den här artikeln, så kommer det att fördjupa klyftor och skapa politisk oro. Det har dessutom kommit förslag om omfördelning av pengar för infrastrukturinvesteringar. Förslagen apploderades av Den Stockholmska Handelskammaren däremot var kommunalrådet i Sundsvall upprörd. Det säger en del om förslaget. Ytterligare ett förslag som fördjupar klyftor.

Vi behöver akut politiker och politiska partier som ser landsbygden och glesbygden. Som kan jobba för jämlikhet och rättvisa.

Ekonomer har sin syn på saker och ting. Man bryr sig inte om de politiska konsekvenserna och det kanske inte är deras roll. Men vi måste ha politiker som kan ha olika perspektiv.

Kina är en diktatur. Där har förekommit hemska övergrepp. Det har varit mot Tibetaner och mot Uigurer. Ojämlikheten är stor. Framför allt är det landsbygdens folk som hamnat långt efter. Man räknar med att det finns hundratals miljoner migrantarbetare i Kina. De har oftast sina rötter på landsbygden och lever under dåliga förhållanden.

Så att det finns missnöje hos många kan man nog ta för givet. Protesterna skulle nog vara betydligt mer omfattande om inte kontrollen och censurren var så stark.

Men som redovisas här läcker en del av protesterna ut. Det har också rapporterats om våldsdåd som man nog kan tro har med missnöje att göra.

Kina är en diktatur som påminner om Oewells 1984. Kontrollen via kameror och internet är rigorös. Protesterande fängslas och dödsstraff förekommer.

Vi kan inte behandla Kina som vilket land som helst.

Men den här hårdnande kontrollen finns även i Europa. Det finns förslag på hårdare kontroller via internet. Man skyller på olika saker bland annat att man vill hindra barnporr. Men sanningen är nog att man är rädd för utvecklingen.

Lever vi i en hårdare mer brutal värld? Går utvecklingen bakåt eller vad händer. Kan det vara så att människors medvetenhet ökar och man är inte beredd att finna sig i vad som helst. Att hårdheten är ett svar från rädda och ibland förtryckande regimer på en mer upplyst mänsklighet.

Att det i grunden är en positiv utveckling som får ett destruktivt svar. Kunskapsnivån globalt höjs hela tiden. Internet och smartphones som är spridda överallt gör att människor får tillgång till nyheter och kunskaper. Överallt. Det är inte så lätt att föra människor bakom ljuset längre.

Ta den Arabiska våren som exempel. Initialt revolterade människor mot gammalt förtryck och destruktiva hierarkirer. Sedan kom en motreaktion där det gamla slog tillbaks. Så har strider pågått mellan det nya öppna och det gamla slutna. Det har blivit till krig och många har dödats. Men det kanske inte finns en enkel väg bort från det gamla. Men det nya kommer att vara svårt att stoppa.

Det kanske är någonstans där Kina också befinner sig. Man är starkt repressiva just nu för att hålla det nya borta. Men det kanske ändå är på väg någonstans.

Vi får hoppas bara att det inte innebär strider och att många dödas.

Vilket folkmord klarar du inte av att se, Johan. Det här är en prövning för mänskligheten. Och vi klarar prövningen sådär.

Det pågår just nu ett folkmord på Palestinier i Gaza. Vår passivitet och tystnad gör folkmordet möjligt. Det är i det ljuset man skall se den här ledaren. Den ifrågasätter lämpligheten i ett erkännande av Palestina. Ett erkännande som görs för att försvåra Israels folkmord på Palestinier.

Samtidigt kommer det rapporter från läkare om att man finner barn som skjutits i huvudet av Israels militär.

Det är ondska vi ser. Folkmordet är ondska. Men sedan har vi försöken att legitimisera folkmordet, som också kan kallas för ondska. Det finns kampanjer på olika plan för att tysta kritik och föringa det som sker.

Problemen finns på många plan. Det är i hög grad den rika världen som ger sig på den fattiga delen. Israel uppbackade av USA och en del andra rika länder står mot det Palestinska folket som tillhör planetens fattiga.

Vi har makten och eliten som står mot de maktlösa. Israel, USA och många eliter i rika länder stöttar Israel. Man motarbetar också kritik och protester på olika sätt. Ägare till många medier är Israelvänliga och arbetar på olika sätt för att passivera kritiken mot Israels folkmord.

Det är nog så man skall se på den här ledaren. Den är skriven i linje med vad tidningens ägare vill framföra i frågan.

Eftersom hela det här bejakande etablissemanget är så starkt måste vi som är motståndare till folkmord och dödande av oskyldiga vara än mer beslutsamma och ihärdiga. Det här är ingen jämnbördig kamp för det goda och rätta.

Vänstern har vuxit in i etablissemanget. Man har blivit till en försvarare av nuvarande tingens ordning. Det gamla, invanda och etablerade.

Klasskampen kommer alltid att finnas. Underklass mot överklass. Överklass mot underklass. Vänsterns ideer hämtades från industrialismen. Kampen mellan arbetarna och kapitalet. Det är bara det att industrisamhället knappt finns kvar längre.

Så var går dagens frontlinjer mellan överklass och underklass. Vi har definitivt en frontlinje mellan ”infödda svenskar” och ”svenskar med invandrarbakgrund”. Den konflikten omtalas inte alls som en klasskamp utan man definierar den snarast som en kamp mot gängen eller kamp mot hederskultur. Men det är definitivt också en klasskamp. Kampen mellan en rikare och inflytelserikare grupp mot en fattigare och maktlösare grupp.

Sedan har vi också en frontlinje mellan storstad och landsbygd. Mellan den rikare, mäktigare storstaden och den fattigare och maktlösare landsbygden. Här finns så mycket av makten att påverka i storstaden att man kunnat behärska beskrivningen av situationen. Man äger tolkningsföreträdet. Då är det i deras version inte längre en kamp mellan överklass och underklass. Det har blivit till en kamp mot högernationalism.

Klasskampen är levande men det betyder någonting vem som äger tolkningsföreträdet. Här har den gamla vänstern vuxit ihop med etablissemanget och man ägnar sig nu åt ”wokefrågor” och identitetspolitik. Man har helt glömt bort det här med klasskamp och en strid för de fattiga och maktlösa.

Då blir det rörigt som i Håkan B. ledare. Svårt att förstå om man inte går till grunderna.