Det här är egentligen en självklarhet. Så varför diskuteras det inte ens som ett alternativ. Vi möts varje höst av alarmerande rapporter om att nu har vi passerat gränsen för vad den här planeten klarar av. Vi tar ut mer av olika typer av råvaror och naturresurser än vad vi borde. Vi har en stor global befolkning och den har mångdubblats på bara några årtionden. Varför kan vi då inte se det som någonting positivt att befolkningen stagnerar och så småningom kommer att minska?

Jag tror att det första och viktigaste svaret är att vårt tänkande och våra system är uppbyggda för en växande befolkning. Då är det enklare med tanken att det kommer att fortsätta i invanda mönster.

En viktig faktor är nog ändå att vi fastnat i tanken på evig ekonomisk tillväxt. Här har skuldsättning en viktig roll. Är ett land hårt skuldsatt så håller man som regel skulderna under kontroll genom tillväxt. Nationalekonomiskt räknar man oftast ett lands skuldsättning som skulder i procent av bruttonationalprodukten. Så när BNP växer genom tillväxt kommer skulderna att minska. I procent av BNP. I en värld av tillväxt behöver du inte betala tillbaks vad du är skyldig. Men du måste se till att ekonomin växer.

Skulder kan man se som att man intecknar framtida inkomster. Vi har i vår högt skuldsatta värld inte bara intecknat framtida inkomster utan även framtida inkomstökningar. När man gjort det så blir tillväxt nödvändigt för att systemet skall hålla. Man har byggt in kravet på tillväxt i ett labilt system. Det här tror jag är ett viktigt argument för tillväxt hos politiker och ekonomer.

Skuldhantering och gammal vana är nog de viktigaste faktorerna för att hålla fast vid kravet på tillväxt.

Får vi då minskad befolkning som faktum och dessutom som något önskvärt för att klara miljö och klimat ställer det krav på förändring.

Vi måste sluta med den stora offentliga skuldsättningen. Vi måste lära oss att tänka nytt. Det här är nog ett krav om vi skall rädda planeten och skapa en framtid för våra barn.

Var Tyskarna under Nazityskland annorlunda än vad vi Svenskar är just idag? Frågan är intressant och relevant. Finns det skäl att säja vi och dom eller är det bara vi. Vi älskar ju att säja just vi och dom. Dom besitter alla dåliga drag och mörka sidor. Men är det verkligen så och vad kan vi som människor lockas, luras eller tvingas att göra.

Vi har ju direkta paralleller idag. Kommer ihåg den tyckare som förvånades över att det finns så många idioter i USA eftersom Trump blev president.

Jag har själv förvånats över att det finns så många som har överseende med folkmordet på Palestinier i Gaza. Vår förmåga att överse eller inte se verkar vara stor. Det som hände i Nazityskland tycks upprepas hela tiden. Det som är verkligt skrämmande är just det här. Vad kan vi utföra, du och jag, om omständigheterna blir tillräckligt tvingande. För här tror jag inte att vi skall tala om vi och dom. Där vi demoniserar dem till odjur, idioter och monster. Det finns mörka avgrunder i oss alla.

Vi behöver förstå det här. Vi lever inte i verkligheten utan vi lever i en verklighetsbeskrivning. När den verklighetsbeskrivningen blir tillräckligt manipulerad och skruvad kan det påverka oss djupt. Nazisterna var mästare på propaganda. Man målade upp en ytterst skev verklighetsbeskrivning. Judarna demoniserades och beskrevs som ickemänniskor med hemska egenskaper. Tyskland hade besegrats och förudmjukats. Här fanns en grogrund för att plantera in tankar om revansch och upprättelse.

Israel utnyttjar liknande typer av tankar när man demoniserar det Palestinska folket. Man talar inte om Palestinier utan om Hamas. Hamas kopplar man hela tiden ihop med terrordådet. Så blir alla Palestinier monster.

Vi måste vara på vår vakt mot demonisering. Vi måste försöka se igenom manipulering av verklighetsbeskrivningen och propaganda. Israel är hela tiden aktiv inom det här området.

Sen finns så klart de mörka krafterna aktivt med också. De som startar processen. Nazisterna och männen kring Hitler. De förstår och de är aktiva. De har en skuld.

Samma sak kan man säja om Israels ledning. De förstår och de är aktiva i att skapa ett folkmord. De måste ställas inför rätta och dömas.

Vilken skuld har alla människor som bara är en del av det hemska utan att vara drivande. Alla människor har inte en mental kapacitet att bryta sig ut ur en behärskande verklighetsbeskrivning. Men det finns i alla samhällen en intellektuell grupp som har den kapaciteten. Deras ansvar är stort.

Det finns en liknelse om de döda och de levande fiskarna. De döda kan inte göra annat än att driva med strömmen, medan de levande kan avgöra om de skall simma med eller simma emot. De levande fiskarna har ett stort ansvar att återföra en skev verklighetsbeskrivning till verkligheten.

Samtidigt är det så att en diktatur eller en mörk elit hela tiden kommer att jaga de intellektuella, eller de levande fiskarna. De strävar att tillintetgöra dem. Det var vad Putin gjorde med Alexei Navalnyj och Anna Politikovskaja. Eller vad USA gjorde med Edward Snowden.

Det här är en kamp eller ett krig som pågår hela tiden. Det var inget som bara fanns på Nazitiden. Kampen att slå hål på lögnerna, illusionerna och den manipulerade verklighetsbeskrivningen är viktig även idag.

Håkan Boströms analyser är alltid skarpa och läsvärda. Faktisk en av de få som klarar det. Den Svenska debatten har blivit likriktad och räddhågad. Det är så många som enigt avfärdar samhällskritik som typ högernationalistisk, antisemitisk, trollstyrd eller Putinkontrollerad.

Håkans synpunkt att bristen på kritik utarmar demokratin och försvagar den är helt riktig. Riktig demokrati kräver att systemet utmanas, synas och kritiseras.

Striden står alltid om verklighetsbeskrivningen. Makten, etablissemanget eller eliten är alltid rädda för att deras version av verklighetsbeskrivning skall utmanas. Man väljer att se all kritik som samhällsomstörtande. Då glömmer man att det man gör i hög grad handlar om att försvara sin egen makt och sina egna privilegier.

Det här går igen i alla samhällen. Eliten försvarar sin egen verklighetsbeskrivning. Man motiverar det med att det är ett försvar av samhället och ordningen. Men i det finns alltid ett försvar av sina egna privilegier, sina egna rikedomar och sin egen makt. Riktig demokrati handlar om just det här. Att förhindra att etablissemanget eller eliten skall få så mycket makt att den inte kan bytas ut och plockas bort. Det finns alltid en tendens att makt korrumperar. Även politiker och partier med de bästa syften har en tendens att korrumperas av makt.

Det som kallas etablissemanget år ett typexempel på det. Man har länge haft stor makt i Sverige. Det är samma grupp av människor som finns på samma plats. Den gruppen och den platsen är Sveriges rikaste, mest privilegierade och de har störst inflytande.

De vill inte ifrågasättas och de försöker tysta kritik. Klyftan växer mellan de som finns inuti bubblan och de som finns utanför. Vi måste tillåta kritik och öppenhet för att minska avståndet och öka förståelsen.

Skyll inte hela tiden på SD. Det är fegt och det är falskt. Det har skett en värdeförändring i det samlade etablissemanget. Man är mycket mer negativa till invandrare. Numer finns främlingsfientligheten i de finare kvarteren i storstäderna. Man betecknar inte sig själva som främlingsfientliga och rasister. Men var finns skillnaden?

Tidigare fanns en främlingsfientlighet i Sverige som främst kom sig av en oro och rädsla för förändring. Man uppmärksammade att saker blev sämre med fabriker sam lades ned och jobb som flyttades utomlands. Butiker och service försvann. Man kopplade ihop det med invandring och så fick vi en främlingsfientlighet och rasism.

Det var främst på mindre orter som det här syntes. Bruksorter och småstäder. Sveriges elit och etablissemang var eniga i fördömandet av den här främlingsfientligheten. Nu har den här typen av rasism sakta tynat bort eftersom man insett att det är många med invandrarbakgrund som stannat kvar för att fixa service och verksamhet på mindre orter när Storsverige svikit.

Nu har motståndet mot invandring uttryckts på annat sätt. Det är kamp mot gängen det handlar om. Underförstått att det är kampen mot invandrare och invandrares värderingar. Det är eliten och etablissemanget som odlar främlingsfientligheten. Man vill hela tiden ha hårdare tak.

Det är även den här gruppen som sitter på tolkningsföreträdet i Sverige. De kommer aldrig att kalla sig själva för rasister.

Vi får inte bara fortsätta att falla. Ge upp fri och rättigheter. Det är en liten grupp som drabbas av våldet. Demokratin och det öppna fria samhället får vi inte slarva bort bara för att en grupp människor blivit oroliga och rädda.

Det finns många sätt att se på turism. Turism bygger på någon form av hyckleri och fantasi. Som Saga C beskriver. Illusionen att turism är en form av resande och upptäckande. Istället för att åka till djurparken och titta på de exotiska djuren åker vi utomlands och tittar på de exotiska invånarna i ett annat land.

Då blir det bara en fortsättning på vår ojämlika värld. Turismen är en del av kolonialismen. Vi betittar de fattiga och utsatta. Köper några av deras varor.

En annan variant av turism är där vi åker till turistorter där man ordnar saker för turister och lurar av människor deras pengar. Här finns i alla fall en form av jämlikhet.

Sedan finns den turism där lokalbefolkningen reagerat så hårt. Man reser till orter, oftast stora städer, där man helt enkelt blir så många att man tränger undan lokalbefolkningen. Det här är oftast ganska rika orter som inte behöver pengarna som turisterna kommer med. Då återstår bara obehaget med en massa människor.

I allt det här glömmer man bort att turismen innebär en påfrestning på klimat och miljö. Flyget är fortfarande värstingen när det gäller klimatet. Så turismen bidrar påtagligt till klimat och miljöförstörelse.

En tredje aspekt på turismen är den ekonomiska. De inkomster som kommer från turister är viktiga inkomster för människor och länder. Det gäller i första hand när rika människor reser till fattiga områden och länder. Den globala omfördelningen av rikedomar som turismen hjälper till med har betydelse. Men den påminner om och är en del av kolonialismen. Utnyttjande och nedlåtenhet är en del av det här.

Den globala utjämningen av rikedom behövs verkligen. Men det måste bygga på att man verkligen ersätter människor för de varor och tjänster de står för. Det verkliga värdet. Inte som nu att det är makt som avgör. Det är kolonialismens sätt att forma världen. Råvaror och jordbruksprodukter betalas alltid för lite. Det är landsbygd och fattiga länder som står för dessa produkter. Dessutom utnyttjas arbetskraft i fattiga länder. Låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Kolonialismen skapar en ojämlik och orättvis värld. Turismen har blivit en del av kolonialismen. Hjälper inte till att skapa rättvisa.

På senare tid har turismen utvecklats mest så att rika urbana människor turistar i rika urbana miljöer. Det är där man försöker bli av med turisterna eftersom man inte behöver turisternas pengar. De blir bara jobbiga.

Verklighet och verklighetsbeskrivning är verkligen inte samma sak. Här kommer en verklighetsbeskrivning från någon boende i Israel. Det skiljer sig avsevärt från det sätt jag skulle beskriva verkligheten.

Jag vet inte exakt hur många Palestinier som dödats. Men jag antar att det närmar sig hundratusen. De flesta är oskyldiga. Man kan inte beskriva det som krig när det är en av världens effektivaste armeer som ställs emot i huvudsak obeväpnade människor.

Ansvaret i en konflikt är direkt proportionerligt mot den makt man har att påverka situationen. Här är Israels militär förkrossande överlägsna och man har därmed ett stort ansvar för det som händer.

Israel försöker hantera relationen till sina grannar genom makt och maktövertag. Samtidigt driver man tesen att man är offret i konflikten. Att allt handlar om antisemitism. Det håller inte. Man är inte kapabel att hantera det som händer. Den lösning man tillämpar kommer bara att öka bitterheten. Det finns inget sätt att backa om man har den strategin.

Det som behövs är att en aktör utifrån går in och börjar tillämpa rättens och rättvisans princip. Jag kan inte se att det skulle vara någon annan än FN som kan göra det.

Staten Israel skapades på falska grunder och sedan har det fortsatt i den andan. Israel har behärskat sin omgivning med maktkedel. Man har utvidgat sitt område med bosättningar på ockuperad mark. Inget av det här är egentligen förenligt med internationell rätt.

Israel har också blivit utsatt för terrorhandlingar från omgivningen. Det måste fördömas.

Men jag kan inte se att parterna i den här konflikten ensam kan lösa problemen. Världssamfundet måste satsa på FN och en tillämpning av internationell lag för att vi skall komma ut ur det här.

Jag har alltid tyckt att Sverige skall stå utanför Nato. Inte så att vi inte skall hjälpa Ukraina. Inte så att vi skall smita från ansvar för vad som händer i den här världen.

Men befinner vi oss i Nato tvingas vi acceptera vad USA håller på med och vi är en del av Nato där Turkiet har inflytande.

Tror vi på demokrati och frihet skall vi kunna säja det rakt ut utan att ta hänsyn till skurkledare. Den här världen behöver människor och länder som står upp för förtryckta och utsatta människor. Det behövs länder som kan höja rösten när det förekommer folkmord och förtryck.

USA är djupt involverad i folmordet på Palestinier. Turkiet jagar Kurder som terrorister. Som en del av Nato är vi ofrivilligt en del av det här.

Det bör vara FN som står för fredsbevarande arbetet i världen.

Sedan har vi de höga kostnaderna för militären. Det är oerhört mycket pengar som skall till nu. Självklart kommer det att tränga undan andra viktiga satsningar. Det finns så många områden som behöver pengar. Skola, sjukvård, barn och äldreomsorg, infrastruktur……

Nu lånar man till försvaret och skjuter kostnaden till kommande generationer. Det är inte snyggt.

Jag håller med insändaren. Vi lurades in i Nato. Det är mot den bakgrunden märkligt att i stort sett ett enigt etablissemang deltog i bedrägeriet. Var fanns debatten och ifrågasättandet?

Klimatdebatten är ett sorgligt exempel på mänsklig dumhet och mänskligt hyckleri. Om man verkligen värnar om miljö och klimat finns det bara en väg att gå. Konsumera mindre och förbruka mindre fossilt kol. Vi måste lära oss att leva inom de begränsningar som den här planeten har.

Nu har vi fastnat i en diskussion om vi skall ha vindkraft, solenergi eller kärnkraft. Det finns bra och dåliga argument för alla kraftslag.

Ett argument som i hög grad är frånvarande i den Svenska debatten är att ingen vill ha vindkraftverk utanför sitt vardagsrumsfönster. Vindkraft förstör natur och naturupplevelse. Bor man på landsbygden är det för att man uppskattar natur och naturupplevelse. Det förstörs helt av en vindkraftpark i närheten. Därför säjer människor nej. En fullt berättigad reaktion.

Eftersom ingen vill ha vindkraftparker i sitt närområde påverkas också fastighetspriserna. De sjunker direkt om du har vindkraftverk inom synhåll från huset.

Därför får vi den här elefanten i rummet. Debatten styrs i hög grad från Stockholm. Där har man sagt nej till vindkraft men man vill bygga vindkraft i andra delar av landet. Man får en märklig debatt som inte handlar om verkliga förhållanden. Ett exempel på förljugenheten och hyckleriet inom klimatdebatten.

Ett annat exempel på det omfattande hyckleriet är att man tagit bort skatten på flyget. Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Men det är också ett speciellt skötebarn för den här planetens rikaste människor. De flyger mycket mer än fattiga människor. De viktigaste besluten vad gäller klimatet fattas av rika och av människor från gruppen välbärgad urban medelklass.

Skall vi lyckas omvandla samhället för att klara klimatet så måste bördorna bäras och fördelas på ett rättvist sätt. Vi är långt ifrån det idag. Hyckleriet är omfattande. De grupper som har stort inflytande över besluten styr hela tiden över så att de skall klara sig undan medan bördorna läggs på andra.

Med den strategin kommer vi inte att klara klimatet. Desutom är risken stor att människor på allvar kommer att revoltera mot de rika och inflytelserika som bara ser på sina behov.

Det var en så märklig rubrik att jag kände att den måste kommenteras. Den handlar om vår samexistens med naturen. Eller snarare oförmåga till samexistens.

Jag betvivlar inte alls att det kan vara jobbigt med måsar. Jag har själv blivit bestulen på en varm korv från en tjuvaktig mås. Förslaget och fräckt.

Men måste vi inte på något sätt lära oss samexistens. Vi kan inte asfaltera bort eller utrota allt som är jobbigt och störande. På ett principiellt plan måste vi tro på samexistens. Det finns någon som betecknade det här som att vi måste beröra naturen varsamt. Vi måste leva med inte mot.

De senaste årtiondena har vi uppmanats att ta för oss. Ta plats och söka friheten. En starkt tonårsmässig underton. Kanske var det rätt i ett läge där vi frigör oss från det gamla. Det gamla som hämmat oss och som borde försvinna.

Problemet vi befinner oss i just nu är att det här tonårsaktiga beteendet att ta för sig och bli fri har blivit destruktiv. Tonåring kan man vara en kort tid. Tonåringar är jobbiga i sin självupptagenhet och egoism. Men det måste gå över och ersättas med en förmåga att ta ansvar. För sig själv, för omgivningen, för barn och för världen.

Att ta ansvar för naturen innebär att man berör den varsamt. Man respekterar att naturen och världen också måste utvecklas fritt.

Då måste man acceptera att djur och natur kan bli jobbiga. Man kan inte sätta upp vindkraftparker eller öppna gruvor lättvindigt. För att hantera klimat och miljöproblem måste vi lära oss att avstå. Att beröra varsamt.

Överkonsumtion och överdrivet flygande kan inte vara en del av ansvarsfullt beteende. Det är fel att tro på evig ekonomisk tillväxt. Det är inte möjligt i en långsiktig samexistens med naturen.

Problemet med måsar är en del i ett stort och viktigt problem. Vi som mänsklighet måste sluta bete oss som egoistiska tonåringar och börja ta ansvar.

Att vara en levande, kännande människa innebär att man känner ångest. Konsten ligger i att inte övermannas av ångesten. Att hålla distansen. Att kunna ta två steg åt sidan och betrakta den människa som finns där. En människa med ångest.

Det är när man känner total identifikation med ångesten som man riskerar att falla ned i det mörka hålet.

I den österländska läran om återvändandets väg betonas att man skall kunna se på sig själv med distans. Inte förneka och förtränga de mörka sidorna. Utan se på dem och känna dem med en känsla av distans. Det här känner jag just nu och det här uppfattar jag just nu. Men det är egentligen inte mitt innersta jag.

Sedan måste man lära sig att manövrera. Att förstå vilka situationer som kan bli jobbiga. Framför allt att lära sig vilka hjälpmedel man har för att hitta ut ur mörkret. Musik, fysisk aktivitet och promenader har nog hjälpt många.