Jordbruk och produktion av mat är verkligen en nyckeldel av våra samhällen och våra liv. Länge har jordbruk och bönder varit något man sparkat på och visat förakt för. Jordbruket har aldrig passat in i globalisering och marknadsliberalism.

Efter att kommunismen föll för 40 år sen har liberala, nyliberala och marknadsliberala krafter haft fritt utrymme i vårt tänkande. Jordbruk har varit gammalmodigt och landsbygden likaså. Det urbana har haft hög status och gynnats på alla möjliga och omöjliga sätt. Fölljden har blivit att jordbruket och landsbygden avfolkats och utarmats. Centralismen har varit brutal.

Nu står vi inför en risk att vi inte kommer att ha några bönder kvar. Ingen som vill producera vår mat.

Miljöpartiet har inte tillhört det parti som värnat landsbygden. Man har varit centralistiskt, urbant och elitistiskt. Egentligen märkligt med tanke på att man startade som ett uttalat decentralistiskt parti. Egentligen har alla partier följt samma väg. Till och med det gamla bondepartiet, Centerpartiet, har genomlidit en tid där man helt svalt nyliberalismen. Man värnade extra mycket om Stureplansdelen av partiet.

Det har helt enkelt varit en hemsk tid. Vi lever fortfarande i en miljö där storstad är normen och tolkningsföreträdet i huvudsak finns i Stockholm.

Men det börjar mer och mer finnas klarsyn i relationen till landsbygden. Att Miljöpartiet vaknar känns viktigt. För jordbruket har en viktig roll att fylla när det gäller saker som bra mat, djurvälfärd, miljö, mångfald, och klimat.

Det går att bedriva jordbruk som är bra för allt det här och det går att bedriva jordbruk som skadar allt. Det är också i grunden en pengafråga. Det kostar mer att producera mat på ett bra sätt än på ett sämre sätt. Frihandel och globalisering medför alltid att hänsyn till miljö, djur och klimat blir sämre. Eftersom det leder till en press nedåt på priserna på böndernas produkter. Då kommer dyra hänsyn att fasas ut.

Vi måste alla förstå vikten av att bönderna får mer betalt för sina produkter och sitt arbete. Det är viktigt för vår överlevnad.

Den här blandningen av insikt och förnekelse börjar man känna igen nu. Den schizofrena kluvenheten. Jag vidhåller att klimatkrisen inte alls handlar om fysik, biologi, kemi och teknik. Det handlar om mänskligt beteende.

Vår obevekliga tro på illusionerna. Vår vägran att vakna till insikt. Det finns också en grupp som medvetet skapar illusioner och som luras. För en del är klimatkrisen i huvudsak en möjlighet till nya affärsmöjligheter.

Det här är en mänsklighetens prövning. Vi har ju i mänskligheten en blandning av människor. Den stora mängden klarar inte riktigt av att tänka självständiga tankar. Man känner att det ena eller det andra är riktigt och sant. Man följer strömmen av tankar och känslor.

Men så finns en intellektuell elit av människor. Där är ansvaret större för att vända utvecklingen. Man ser och förstår att allt inte är som det ska. Nu har en betydnde del av den här gruppen korrumperats av bekvämlighet och kärlek till det materiella. Istället för att kämpa för klimat och miljö ägnar man sina dagar åt att kämpa med karriären. Jobbkarriär och bostadskarriär. I praktiken medverkar man till att förstöra världen istället för att bidra till den färändring som behövs.

Studenter, konstnärer och intellektuella behövs för att initiera förändring. Man måste också förstå att förändring inte är möjlig om det inte finns en strävan efter rättvisa. Uppoffringar, prövningar och vinster måste fördelas på ett rättvist sätt för att människor skall acceptera förändringar. Annars kommer man att protestera och motarbeta all nyordning.

Dagens intellektuella har i hög grad korrumperats av girighet och egoism. Det måste upphöra för att de åter skall bli en pådrivande kraft.

Jag ser inte logiken i Kajsa D debattartikel. Det finns definitivt problem i invandrartäta områden med kriminalitet och utanförskap. Ja, men är det ett argument för att bibehålla en uppdelning mellan olika folkgrupper eller tvärtom.

Vi har en hel del invandrare i Bollnäs också. Det förekommer friktioner, men jag tycker nog att man ändå kan se det som att det fungerar bra. Integration är en jobbig process men den måste ändå hela tiden fortgå. Det bildas friktioner och ibland blossar konflikter upp. Men migration är en del av dagens värld och vi måste acceptera det.

Kanske vi måste inse att migration över en viss nivå blir för jobbig. Integrationen tar för lång tid och det finns risk för att vi får parallella samhällen där man slutar umgås med varandra. Det är ett misslyckande.

Men migration är ett svar på ekonomisk ojämlikhet. Så ett aktivt jobb för att utjämna förhållanden måste vara en del av jobbet att hålla nere problemen som skapas av stor migration.

Jag kan inte tro att uppdelade samhällen och gated communities är något eftersträvansvärt. Spänningarna och motsättningarna försvinner inte. De får bara inte ett naturligt utlopp och de lagras som i en tryckkokare som när som helst kan explodera.

Vi lever i en ofullkomlig värld vilket måste få till följd att vi omges av friktioner och konflikter.

Vi måste bara hantera det på bästa möjliga sätt. Integration är viktigt. Utbildning och umgänge mellan olika grupper är då också viktigt för att underlätta integrationen. Då skall vi försöka blanda människor från olika bakgrund. Även om det är jobbigt.

Framtidstro år inte riktigt samma sak som en övertro på teknik och tron på att materiellt ökad standard löser alla problem.

För mej är framtidstro en tro på att vi kan hantera problem och konflikter. Inte en tro på att problem aldrig uppstår och att allt är bra bara man anammar allt nytt.

För allt är verkligen inte bra. Vi har en växande klyfta mellan utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare. Ojämlikhet och orättvisa ökar hela tiden. Makten är starkt centraliserad till en elit. Etablissemanget. Där jobbar man hårt och ibland brutalt för att etablera och försvara en verklighetsbeskrivning som inte ifrågasätter det som händer i dagens samhälle.

Min framtidstro ligger i att jag tror att vi kan vända utvecklingen. Inte att utvecklingen är bra.

Ta klimatkrisen som exempel på hur det fungerar och inte fungerar. Krisen är egentligen en funktion av dysfunktionellt mänskligt beteende. Den orsakas av att vi släpper ut fossilt kol i atmosfären främst som co2. Vi vet egentligen ganska bra vad som orsakar krisen och vi förstår nog rätt bra vad som behöver göras för att klara problemen. Vi måste minska transporter och minska vår stora överkonsumtion. Men vi gör inte det. Vi och samhället behöver förändras.

Marknaden och näringslivet ser på klimatkrisen som nya affärsmöjligheter. Elektrifiera samhället och klara klimatet därmed. Politiker och media har hakat på. Skruva lite i tekniken och klara på så sätt allt. Vi reglerar skogsbruket och jordbruket för att hjälpa upp. Landsbygden offras. Men någon verklig förändring av samhällssystemet är det inte frågan om.

Det här är i grunden en lögn. Men det är en lögn som är lätt att sälja in till många eftersom den säjer att vi inte behöver förändras som människor och samhälle.

Lögnen finns där för att vi skall känna en teknikinspirerad framtidstro. Men en lögn kan aldrig skapa framtidstro annat än kortsiktigt. Dessutom kommer det att skapas en reflex hos de som bygger illusionen att försöka tysta alla kritiker som försöker avslöja den. Så får vi en tystnadskultur och diskussioner om konstiga saker som har med sant och falskt att göra. Man misstänkliggör kritik och kallar den konspirationer.

Håkans synpunkter är viktiga, men jag tycker han är lite otydlig i sin kritik.

Vi har under lång tid reagerat som om frihandel varit bra för alla. Det har aldrig varit sant. Det har alltid varit bra för vissa områden och grupper samtidigt som andra områden och grupper missgynnats. Men det har aldrig varit riktigt tillåtet att ifrågasätta frihandel som system.

Det är nog också så att frihandel gynnat ekonomisk tillväxt för helheten. Man har lagt in frihandel som en konstant i systemet.

Men det fungerar inte längre när avigsidorna blir allt tydligare och klyftorna mellan utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare blir allt djupare.

Till slut kommer några att revoltera när ojämlikheten blivit för stor. Det är det som hänt.

Jordbruket har länge varit ett område som farit illa av globalisering och frihandel. Jordbruk och produktion av mat passar inte in i frihandelns snabba ryckighet. Mat är något vi alltid behöver. ch produktionskostnaderna är inte lika låga överallt. Det är dessutom en långsiktig produktion. Det tar år, årtionden och århundraden att bygga upp produktion och produktionsresurser. Åkermark tar generationer att bygga och förvalta. Det fungerar inte ihop med spekulation, vinstintressena och frihandel.

Dessutom finns det en säkerhetsaspekt vad gäller mat. Blir vi utsatta för krig och förstörelse så måste det alltid finnas mat. Det går inte att misshandla jordbruk och bönder hur som helst.

Jordbruk och landsbygd har varit missgynnade områden under frihandelns era. Det finns ett genuint och befogat missnöje på landsbygden.

Men det är nog först nu när industrijobben på allvar hotats som frihandel och globalisering på allvar ifrågasatts av stora grupper människor och hela regeringar.

Kina har tagit över produktion av utrustning för den framväxande elektrifieringen av samhället. Nu även elbilar. Det skakar om samhället i grunden och det kommer att skada oss. Nu reagerar man.

Men sluta med den naiva uppfattningen att frihandel är bra för alla hela tiden. Det är inte sant. Då får man en annan syn på tullar och avgränsningar också.

Han har inget lätt jobb. Zelinskyj. Och vissa saker gör han riktigt bra. Han är ju en före detta skådespelare och det märks vid hans framträdanden. Allt är noga genomtänkt. Han liknar ju Trump i det avseendet. Han gör sig bra framför kameran. De spelar sina roller på ett övertygande sätt.

Han har nog varit bra för Ukraina. Hans regelbundna framträdanden i väst för att samla pengar och krigsmateriel har varit nödvändiga för att hålla Putin stången.

Men kommer han att klara det här uthålligt. Makt korrumperar alltid. Det kanske börjar få genomslag nu. Det är också lätt i hans läge att tänka att ändamålet helgar medlen.

Vill man behålla det demokratiska samhället är det ju aldrig så. Ändamålet helgar aldrig medlen.

Det är nog viktigt att de stödjande grannländerna står på sig och hindrar den här nya lagstiftningen. Ukrina måste hålla riktningen och gå vidare på det demokratiska spåret. Det är viktigare än eventuella förluster i dt här kriget.

Tankesmedjan Frivärld. Det är en systerorganisation till Timbro. Det handlar alltså om att skapa opinion för globalisering, frihandel och marknadsliberalism.

Rubriken antyder att man skulle behöva göra förändringar och att allt inte är bra som det är. Texten visar på ett helt annat budskap. Allt har varit bra som det var och nu är det lite problem med Trump som ställer till det. Ryssland utmålas också som ett problem.

Däremot nämns inte Israel och det pågående folkmordet.

Allt är ett skådespel. Allt handlar om att bygga verklighetsbeskrivningar och upprätthålla dem. Vad finns med och vad finns inte med. Svenskat näringsliv har tydligen, enligt hemsidan, satsat 300 miljoner i den stiftelse som skall driva Frivärld och Timbro.

Man är aktiv i jobbet att driva fram sin syn på samhället och verkligheten. De ledande Svenska medierna finns nog på samma planhalva som de här organisationerna. Det här är en viktig del i det som kallas etablissemanget.

Det här är ingen frivärld. När så många och så resursstarka organisationer finns på den ena sidan och så lite på den andra sidan. Ja då tippar samhället över. Det blir svårt för att inte säja omöjligtatt få till en förändring på stillsamt demokratiskt sätt.

Då kan vi få en revolution för att få önskvärda förändringar. Demokratin kan kvävas till döds av brist på motsträviga röster. Fria röster som säjer emot. Som svär i kyrkan.

Tyvärr befinner vi oss i det läget i Sverige. Brist på motröster och verklig opposition.

FN står för rättsskipningen i världen. Och det fungerar inte så bra med de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet som har vetorätt. En reformering behövs för att göra FN till en bättre fungerande organisation.

Jag tror inte på att skapa ett nytt FN. Det blir alltför omständigt och det blir svårt att finansiera det på ett sätt som gör organisationen effektiv.

Det vore nog bättre att göra om FN sä att säkerhetsrädet fick en mindre betydelse och Generalförsamlingen fick ökad betydelse. Man kanske kunde inrätta ett Arbetsutskott för Generalförsamlingen som skulle kunna överta säkerhetsrådets arbetsuppgifter på sikt.

Jag tror däremot inte på tanken att FN skulle kunna bli en global regering med stor makt. Makt korrumperar. Alltid. Det skulle med säkerhet även drabba FN, om makten blev alltför stor och alltför centraliserad.

Den globala ekonomiska världsordningen är inte bra och den behöver verkligen reformeras. Globalisering kombinerat med marknadsliberalism skapar en värld som fungerar som kolonialism. Resurser och naturresurser hämtas från fattiga delar av planeten samtidigt som vinsterna från verksamheten samlas i rika hotspots. De som får stå för uppoffringar och förstörd natur är inte alls samma människor som får del av vinsten från verksamheten.

Systemet skapar ojämlikhet på global nivå och är synnerligen orättvist.

Det gör också hela världen rigid och svår att förändra. En viktig förutsättning för att människor skall acceptera förändringar är att uppoffringar och förändringar bärs rättvist mellan olika grupper av människor. Annars kommer man att protestera när man tvingas till uppoffringar som andra klarar sig undan. Man låser systemet.

Det här är tydligt när det gäller att bygga vindkraftparker eller anlägga gruvor. Människor lokalt får ta uppoffringarna medan vinsterna från verksamheten hamnar på helt andra platser hos helt andra människor. Då kör man fast.

Rättvisa är något det råder underskott på just nu. Där har FN en viktig roll att fylla.

Avstånd. Det jag känner när jag läser det här är just hur stort avståndet är. Stockholm till södra Hälsinglands landsbygd. Medelålders föräldrar till pensionär.

Jag vill för mitt liv inte dit. Men det är inte bara i våra liv som avståndet blir stort. Det gäller hela samhället. Avstånd blir allt för stora och klyftor för djupa.

Det håller verkligen inte när allt för mycket makt finns i centrum och allt för lite i periferin. Och det mesta handlar om verklighetsbeskrivningen. Hur vi ser på den verklighet som omger oss. Hur den verkligheten beskrivs i de otaliga berättelser som omger oss. Varav Samanda Ekmans är en.

Och vilken av verklighetsbeskrivningarna som kommer att dominera våra liv. Det kallas för tolkningsföreträde.

Det finns ett uttryck som handlar om just det här.

”Segraren skriver historien”

Det är ett särfall av den mer omfattande regeln. ”Den grupp med mest makt kommer att stå för den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera”.

Det är Stockholm som dominerar Sverige. Och det är människor som Amanda E. som medverkar till att skapa den verklighetsbeskrivning som dominerar.

Det är inget fel i sig på beskrivningen. Den gäller för henne och i hennes värld. Men den beskriver inte verkligheten för alla överallt. När man gör bedömningen att den här centralt byggda verklighetsbeskrivningen gäller för alla överallt så är det centralism. Det är en naiv, arrogant tolkning som medverkat till att bygga klyftor och skapat konflikter.

I ett bra samhälle så måste det finnas en decentralistisk förståelse. Det lantliga perspektivet är lika viktigt som storstadsvinkeln. Man måste kunna se det och behandla båda utan nedlåtenhet och fördomar.

Har tillbringat ledigheten i sommaren med barn och barnbarn. Vi har ju själv haft och uppfostrat barn. Det var även för oss en jobbig men givande tid. Men det är värre nu. Nutidens föräldrar har det jobbigt med att integrera barnen i sitt vardagsliv. Det blir uppdelat i ett arbetsliv med stunder av egentid och perioderna där man fungerar som familj. Man söker hela tiden tillfälle att lämna bort barnen för att få egen tid.

Skaffar man barn för att det egna skrivandet skall bli bättre? Jag förstår att det föds färre barn nuförtiden.

Det är ur många aspekter inte ett bra samhälle som skapats de senaste årtiondena. Det är dags att öka förståelsen och förbättra grundförutsättningana.

Det finns hela tiden en ursäktande ton mot Israel. Ett land som begår ett fruktansvärt, brutalt folkmord behandlas som att man egentligen har rätt att ta kål på det Palestinska folket, även om man just nu går för långt.

Vi beskådar just nu ett medvetet mord på ett folk. Vi måste skrika ut vår avsky för det som händer. Det får inte finnas någon tveksamhet eller tvehågsenhet. Vi står inför ett moraliskt och etiskt förfall jag trodde var omöjligt. Jag trodde inte Sveriges befolkning och elit kunde sjunka så djupt. I praktiken fungerar man som möjliggörare till folkmord genom sin tvehågsenhet.

Vi har till och med ett parti, KD, som har kontakter med extrema Sionister. Det är likvärdigt med att under andra världskriget odla kontakter med Nazister.

Håkan B brukar vara en klarsynt opinionsbildare. Men även hos honom finns den här förklarande ursäktande attityden. Hur skall man någonsin kunna hävda folkrätten om man tvekar i det här fallet. Det är så uppenbart vad som händer.

Det finns en obehaglig rasism i botten av den här konflikten. Israel anklagar hela tiden kritiker mot folkmordet för antisemitism. Det kan vara en av förklaringarna till att politiker och media har så svårt att tala klarspråk. Men det slås hela tiden fast att det finns en rasistisk sida på det här. Att vissa raser är mer värda än andra. Det kan och kommer förmodligen att få hemska konsekvenser i en framtid, som kanske inte är så avlägsen.

Hävdar man en rättvis rättsordning skall människor vara lika mycket värda oberoende av hudfärg och ras. .Israels beteende är hela tiden ett angrepp på internationell lag och en rättvis, rättssäker värld. Israel har hela tiden hävdat maktens rätt. Och man har mycket makt i förhållande till sina offer. Militärt sett är det här inte ett krig. Där har Israel all makt och man har i grunden kuvat Palestinierna militärt.

Politikst har Israel stor makt genom sin nära koppling till USA. Ekonomiskt är Israel starka och överlägsna. Det enda område där Palestinierna maktmässigt kan mäta sig med Israel är i media och opinion. Men även här har Israel varit mycket aktiv för att påverka den globala opinionen.

Att man lyckats bevisas väl mest av den halvtysta, flathet som medierna i Sverige står för. Där även en respektabel skribent som Håkan Boström behandlar folkmordet på Palestinier med en förklarande, ursäktande ton.