Hur allvarligt är egentligen vårt beroende av läsplattor och mobiler? Stort skulle jag vilja säja. Och jag inkluderar mej själv i det.

Min egen tid framför dator, TV och mobiltelefon handlar om flera timmar per dygn. Det är för mycket. Ändå är jag nog medveten om riskerna och anser mej upplyst.

Sexualdriften är en av våra starkaste drifter. Om vi hellre tillbringar tid med mobilen än har sex med en partner. Ja då är den hypnotiska kraften i en skärm enormt stor.

Den stora faran med plattorna är nog inte att de lurar oss att bli Sverigedemokrater eller Putinfans. Nej faran är nog i första hand att de stjäl våra liv. De tar vår tid och hindrar oss på så sätt att leva livet fullt ut.

Vi kanske skall vara glada för att vi har arbetslivet och skolan. För det är bara där vi är befriade från den hypnotiska kraften av en skärm. Allt mer av vår fritid tillbringar vi framför mobilen, TV n eller läsplattan.

Vi måste få en vändning på det här. Vi måste leva aktivt och medvetet. Vi måste betrakta det här som ett missbruk. Jämförbart med tobak och alkohol.

Vi kanske skall arbeta med vita veckor. Skärmfria zoner. Locka till till aktiviteter som utesluter mobil och läsplatta. När vi tar promenader skall vi inte ta med mobilen utan omges av tystnaden eller naturliga ljud.

Något måste göras och man skall nog börja med sig själv.

Tanken att tvinga på människor sin övertygelse i hbtq frågor påminner ganska mycket om hur kommunismen fungerade. ”Är ni inte med oss år ni per automatik emot oss”. Det är ju inte så vi fungerar eller samhället fungerar. Vi måste ha friheten att engagera oss, eller inte, i enskilda frågor.

Det är en form av maktmissbruk och övergrepp när man skall bestämma hur vi skall tänka eller ännu värre att tala om för oss vem vi är.

Jag gick själv på Umeå universitet i början på 1970 talet. Det var efter 1968 revolterna och kommunisterna dominerade kåren. Jag var uppväxt på en bondgård och en naturlig Centerpartist på den tiden. Vi var verkligen udda. Många gånger fick vi höra just det har argumentet att man kan inte vara neutral. ”Är du inte med oss är du mot oss”. Det skapade en intolerans och syrebrist som stötte bort. mej och många andra.

Socialismen och kommunismen har många goda sidor och man har introducerat ideer om jämlikhet och välfärdstaten som vi haft mycket nytta av. Men kommunismen är elitistisk och i grunden intolerant mot oliktänkande. Det har inneburit att motståndet blivit stort. Inga människor vill bli tvingade att inta en viss ståndpunkt. Tanke och yttrandefrihet är viktigt.

Det här borde man tänka på inom hbtq rörelsen för man anar en intolerans där. Vi har haft häxjakten på J K Rowlings. Där hon haft avvikande åsikter vad gäller transpersoner. Hon har utsatts för en kampanj som mest liknar mobbning. Man kan inte tvinga fram tolerans genom att vara intolerant mot avvikande.

Det troliga utfallet av det här är att det blir ett bakslag på samma sätt som att kommunismen fått många motståndare. Att utöva påtryckningar och tvinga på människor åsikter triggar alltid fram motreaktioner.

Det är omöjligt att få gehör för uppoffringar och förändringar som inte uppfattas som rättvisa. Det är en del av demokratin. Sedan kan olika grupper och partier definiera rättvisa på olika sätt.

Vi har fått en ökad ojämlikhet de senaste årtiondena. Det är lite märkligt att det inte fått genomslag i opinionen eller i politiken. Partier på vänsterkanten har inte varit uppseendeväckande framgångsrika. Vänsterpartierna värnar ju ofta om ekonomisk jämlikhet. Det är istället andra typer av partier som vuxit och blivit starka i de områden som halkat på efterkälken rent ekonomiskt. Hur har det kunnat bli så?

Frankrike har haft Thomas Piketty som är en viktig ekonom som forskat på ojämlikhet. Han har studerat den historiskt och i olika länder. Ett viktigt grundläggande arbete. Nu kommer Gabriel Zucman och följer upp forskningen med förslag att beskatta de superrika.

Det är svårt att beskatta tillgångar eftersom det är så lätt att flytta pengar över nationsgränser. Företagen är multinationella och beskattningen oftast nationell. Pengar flyttas då snabbt till länder där beskattning och förhållanden är mest förmånliga för ägarna. Det här förhållandet är ett av de viktigaste när det gäller att förklara hur förmögenheter byggs upp.

Det finns också en mekanism som belönar länder som sänker skatter och ordnar förhållanden som är bra för företagen. Kapitalet och investeringar sugs dit där företagen anser att förhållandena är mest gynnsamma.

Ett exempel på det här är Irland som sänkte bolagsskatten till 12,5 %. Det är lågt och det har lockat många bolag att investera i landet. Det mest kända är Intel. Det har gynnat Irland och Irlands ekonomiska tillväxt. Men det innebär samtidigt ett tryck på andra länder att sänka sina skatter för att locka investeringar.

Det är ett exempel på hur man kan gynna enskilda länder genom att sänka kraven, men samtidigt missgynna kollektivet. Den totala beskattningen av multinationella företag minskar och de kan bygga upp sina vinster och ägarnas förmögenheter.

Det är en upprepning på global nivå av systemet med strejkande arbetare, där företagen tar in strejkbrytare för att driva ner lönekraven och sänka sina kostnader långsiktigt.

Det är svårt att genomföra beskattning och åtgärder för att öka jämlikheten. Men det bör absolut göras.

Den verkliga striden handlar om verklighetsbeskrivningen. Här är språket ett maktmedel. När striden står person mot person så blir behärskningen av språket avgörande.

En viktig skillnad mellan överklass och underklass har varit behärskningen av språket. Den Engelska överklassen är känd för sin behandling av språket som ett sätt att med ett leende ta kål på sina motståndare. Utbildning och bildning skapar en god behandling av språket.

Vi har även inom politiken fått en mer medveten behandling av språket. Kanske beror det på att journalister blivit duktigare på att ställa luriga frågor. Politiker har tvingats att utnyttja språket för att skydda sig själva. Det handlar om att bygga en egen verklighetsbeskrivning och att sen försvara den. Politiska debatter är numer helt hopplösa. Man lyssnar inte på varandra och man lyssnar inte på utfrågaren. Man jobbar med sin egen verklighetsbeskrivning hela tiden.

Diskussionen vi har just nu med hat och hot inom internet handlar också om språket. Här får människor som kan betecknas som underklass ett forum för att uttrycka sina åsikter. Många har en dålig kontroll på sitt språk. Man uttrycker sig på ett sätt som uppfattas som hot. Det kanske är ett hot eller bara ett uttryck för dålig språkkontroll.

Den offentliga debatten i Sverige handlar i hög grad om verklighetsbeskrivningen. Olika grupper i Sverige lever inte i samma verklighet. Det innebär att man inte heller kommer att acceptera samma verklighetsbeskrivning.

Förutom den makt som finns i behandlingen och kontrollen av språket finns makt i att ha utrymme i media. Medial makt. Ett relativt nytt maktmedel är utrymme och kontroll av plattformar på internet. Ibland är man i offentligheten onödigt upprörd över att det framförs avvikande åsikter på internet.

Vi har i Sverige problem med mångfalden inom media och politik. Det har skett en koncentration och en centralisering. Det är ett verkligt demokratiskt problem som skapar klyftor och undergräver förtroendet för systemet.

Det var ändå någonting som känts fel med de här satsningarna. Ett sunt råd brukar vara när man satsar på någonting nytt att börja i liten skala och se till att processerna och produktionen fungerar. Sedan kan du skala upp det hela. Från en fungerande produktion. Börjar man i liten skala blir misstagen inte så dyra. För misstag görs och saker blir fel.

Så gjorde man inte i Northvolt. Man satsade stort från början och man lyckades inte bygga en fungerande produktion.

Vad som gått fel i Stegra är annu svårt att se. Men man har tänkt och agerat som Northvolt. Man har byggt stort från början samtidigt som processen är ny.

Kanske handlade Northvolt mest om att suga upp pengar från EU och Sverige. Att det var det som var den viktigaste affärsiden. Det har antytts och Peter Karlsson har ändå blivit en av Sveriges rikaste personer på kuppen.

Men Norra Sverige har än en gång utnyttjats och våldtagits. En viktig lärdom är nog att lita inte på någon annan. Lita på dej själv och ställ krav.

Centralismen är en svår samhällssjukdom. Det innebär att makt och inflytande flyttar från de människor som berörs av besluten in mot centrum. Centralism ställer alltid till med besvär.

Argumenten för centralism kan vara att man vill spara in på människor. Det blir inte så många undernivåer i organisationen. Ett annat argument som ofta kommer upp är att det skall bli större likvärdighet. Ibland känner centrala beslutsfattare att det kan vara svårt att påverka organisationen. En decentrliserad demokratisk organisation lever ofta sitt eget liv oberoende av vad de centrala beslutsfattarna och politikerna vill.

Nackdelarna som kommer upp när avståndet mellan beslutsfattare och de som jobbar ”på golvet” blir stort är att man känner ett behov av kontroll, uppföljning och styrning. I praktiken är det här en byråkratisering av verksamheten. Människor i produktionen måste ägna mer och mer tid åt att fylla i rapporter och dokumentation. Förutom att det här stjäl mycket tid så gör det arbetet tråkigare. Det blir lätt att man tappar motivationen när man hela tiden känner storebrors bevakande blick.

De som sitter i centrum kan omöjligt känna till och förstå förhållandena långt ut i periferin. Då kan det komma beslut som känns alldeles tokiga. Sen är det alltid så att i en centraliserad organisation kommer allt mer resurser att hamna i centrum. Periferin utarmas. Det innebär också att det kan vara svårt att rekrytera kvalifiserad personal. Eftersom resurserna hela tiden inskränks.

Periferin blir fattigare på resurse. pengar och människor i en centraliserad organisation.

Så växer klyftan mellan centrum och periferi allt mer. Missnöjet blir större och större.

Vi måste lämna centralismen bakom oss och decentralisera verksamheten. Det ger ett mer levande land. Hela Sverige skall leva.

Man kan inte rycka på axlarna för det som sker nu. För utvecklingen skapar ojämlikhet i en skala vi inte sett tidigare. Det finns så tydliga vinnare och tydliga förlorare i utvecklingen. Självklart kommer utvecklingens förlorare att revoltera.

Det är en process som pågår för fullt. Den har forman av att man konsekvent röstar mot etablissemanget. För etablissemanget är en del av och tillhör vinnarna i utvecklingen. Vi får Afd och vi får Trump.

Marknaden kommer inte att rädda oss. För allt som sker just nu sker mad marknadens logik. Man talar om att industrijobb försvinner men ersätts av serviceyrken. Teoretiskt fungerar kanske det men inte i praktiken. För det är olika grupper och olika områden det handlar om. Det är just den logiken som skapar ojämlikheten.

Parallellt med ojämlikheten byggs hopplösheten upp. Det finns grupper och områden där det inte finns någon framtidstro kvar. Det är när framtidstron försvinner som människor revolterar.

Följer man sedan den historisska logiken ökar risken påtagligt för att större konflikter och krig skall utbryta. Man utnyttjar ofta yttre hot och konflikter för att avleda frustration. Det kan vara ett sätt att hindra människor som tappat framtidstron från att revoltera.

En viktig anledning till att Putin anföll Ukraina var förmodligen för att han ville ha en yttre fiende när kritiken mot honom växte inom landet.

Hela världen rustar just nu militärt. Det går att tolka det här som en reaktion på att samhället förändrats. Förändringar som skapat friktion och konflikt.

Egentligen är det inte den nya tekniken som är problemet utan vår oförmåga att förändra samhället så att människor kan leva bra med den nya tekniken. Fördelarna med det nya måste komma alla till del. Inte bara ett fåtal.

När teknik och uppfinningar förändrar förutsättningarna måste samhället också förändras. Att vi hittills misslyckats på det här området innebär att det finns potential för förbättringar. Framför allt måste förståelsen förbättras inom det ekonomiska området.

Finns det något område som är så politiserat och fullt av hyckleri som klimatpolitiken. Konsten att se till att man kommer undan, men framställa det som att man gör någonting.

Det finns några grundantaganden som man bör utgå från.

För att klara klimatet måste vi förändra samhället och göra uppoffringar. Vi måste förändra vår livsstil.

För att vi skall kunna förändra samhället och göra nödvändiga uppoffringar måste bördorna fördelas rättvist mellan medborgarna.

Det här är två grundantaganden som man borde kunna vara överens om. Men i praktiken slingrar man sig oerhört för att slippa det här.

Strategin från politik och från marknaden är att vi inte skall förändra vår livsstil. Man menar att vi skall uppnä målen genom att elektrifiera samhället. Allt skall drivas med el istället för med fossila bränslen. Det låter bra och det kommer att ta oss en bit på vägen. Det man glömmer, eller vill inte prata om, är vad som krävs för att producera elen och vad som krävs för att fördela den. Vad krävs för att bygga alla batterier som förändringen kräver.

Det kommer att krävas mycket resurser. Områden som förstörs av vindkraftparker och solceller. De metaller och ämnen som behövs kräver gruvor som förfular och förstör miljön.

Sen överbetonar man skogens och jordbrukets roll i det hela. Man offrar landsbygden för att få ekvationen att gå ihop. För att den nuvarande livsstilen skall kunna upprätthållas.

Det här med att fördela uppoffringarna på ett rättvist sätt har det verkligen inte varit tal om. Man har placerat stora vindkraftparker på olika platser främst i Norrland. De förstör natur och naturupplevelser. Man offrar de närboende människorna. Ersättningen för förstörelsen är försumbar.

Nu hotar en storskalig utbyggnad av ledningsnätet från norr till söder. Ledningsgator som förstör natur och naturupplevelser igen.

När man överbetonat jordbrukets och skogsbrukets roll i klimatproblemen har det varit landsbygden som fått bära konsekvenserna.

Nu vill man starta gruvdrift på många platser. Det är landsbygden och förmodligen fjällvärlden som får bära bördorna. Ersättningarna till lokala invånare brukar alltid vara försumbara.

Det finns ingen som helst strävan efter att uppoffringar skall fördelas rättvist. Det är ofta landsbygd och glesbygd som får bära bördorna.

Sen har vi klimatets absoluta värsting. Flyget. Det subventioneras konstant när andra utsläppskälllor hålls efter med beskattning. Flyget är de rikas och den välbärgade urbana medelklassen skötebarn.

Hyckleriet är stort. Viljan att fördela bördorna rättvist är minimal. Då möter man ett växande motstånd mot den här politiken.

Vi måste nu bli mycket tydligare vad vi skall göra och varför. Inga förändringar skall initieras om inte det finns en tydlig rättvisesträvan.

De är ett haveri. Då menar jag inte Israel. För Israel har blivit till ett verktyg för ondskan i världen.

Jag menar Sveriges regering och stora delar av det Svenska etablissemanget. Regeringen som föraktfullt kommenterade Greta Thunbergs resa med att man avrått från resan. Underförstått att hon får skylla sig själv. Den Svenska pressen, en viktig del av etablissemanget, som kommenterat händelserna i Israel med nedlåtande kommentarer som antyder att hon har sig själv att skylla. Var finns ryggraden och var finns hedern.

Jag skäms för det Sverige som anser att man representerar mej och det Svenska folket.

Israel har verkligen korrumperat världen. Man bryter medvetet mot de lagar och regler som reglerar folkrätten. Man ljuger och manipulerar medvetet. Man använder sin stora ekonomiska makt till att köpa och muta. Vi vet inte säkert hur mycket pengar man satsat för att hjälpa Trump till makten. Men där har man en mäktig bundsförvant i sin kamp mot världen.

Greta Thunberg är en märklig ung kvinna med ett mod och ett driv som är näst intill omänskligt. Det är en sorg att se hur illa behandlad hon blir av stora delar av den här planetens mäktigaste människor. Hon behövs verkligen och hon är mycket mer värd Fredspriset än Donald Trump.

Nu vet vi ju inte om det verkligen blir fred i Gaza. Israel har ljugit och manipulerat så många gånger. Man har uppnått sitt mål att få ut gisslan. Nu kan man gå loss i sitt folkmord utan hänsyn till den. Om man så vill. Det finns säkert tusen möjligheter att skylla på Palestinierna och Hamas. Ingen i den här världen skall lita på Israel.

Det ställer krav på oss att vara alerta. Övergreppen kan starta igen med kort varsel.

En bra sammanfattning av Håkan. Folk måste vara engagerade när det gäller maktfrågor. Det är grunden för riktig demokrati. Det finns människor som inte har så lätt att formulera sig. Som beter sig som en förbannad tonåring som står och hoppar av ilska. Då blir det man skriver inte bra.

Vi får dock inte sträva efter att tysta, förbjuda och kontrollera bort allting. Det är lika illa.

Brobyggare behövs. De människor som kan ta två steg tillbaka, betrakta och begrunda. De som kan se båda sidor av saken och förstå att det i stort sett aldrig bara är den enas fel. Jag tror att Anna-Karin Hatt var en människa som försökte vara en brobyggare. Hon förfärades över att befinna sig i en situation där man tycktes omgiven av olika hejarklackar. Som inte kunde se något bra eller positivt hos de andra.

Ja, medielandskapet är annorlunda. Det är inte fel, men det ställer högre krav. Framför allt på politiker. Man får inte tillåta sig själv att påverkas. Man får framför allt inte bli som de värsta rösterna på internet. Vi har USA som ett varnande exempel. Där blir mer och mer av debatterna en kopia av det som finns på X eller Tiktok.

Det är inte en sämre värld vi lever i nu. Men den är mer krävande. Medvetenhetsnivån är högre. Vi omges av kunskaper och nyheter hela tiden. Människor i allmänhet vet mycket och man kan dela sin kunskap och sina åsikter. Det är svårt att hantera om man inte har förmågan att distansera sig själv.

Vi måste se det som framsteg. Det är en högre och bredare kunskapsnivå parad med engagemang. Då kommer det också att skrivas saker som inte är bra i stridens hetta. Vi får inte hamna i ett läge där makthavares rädsla innebär att man kontrollerar och förbjuder saker som bör vara fria. I ett öppet, fritt och demokratiskt land.

Ett bättre beteende och en högre etik behövs nog hos alla inblandade.