Afrika är den misshandlade kontinenten. Det är så många herrar som kolonialiserat, utnyttjat och förtryckt kontinenten. Darfur och Sudan är kanske just nu det värsta exemplet. Men under historiens lopp har det varit så många.

Det kanske inte började med slavhandeln, men det var det första stora övergreppet på den Afrikanska befolkningen. Sedan har det fortsatt. Utländska intressenter har plundrat landet på de stora naturtillgångarna. De Europeiska länderna var först med att anlägga kolonier. Förslavade människorna och tog naturresurserna. Sedan har andra följt efter och fortsatt plundringen. Kina är nu en viktig aktör i Afrika.

I sudan är det alltså Egypten och Dubai som slåss om herraväldet. Likgiltiga för den misär man framkallar.

Vi skall fördöma de länder och aktörer som handlar så här. Den listan blir nog lång. Men vi skall framför allt fördöma företeelserna. Kolonialism, plundring och övergrepp.

Kolonialism kan definieras som att en grupp eller aktör exploaterar ett områdes naturrikedomar och resurser. Samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar på en helt annan plats hos helt andra människor.

Kolonialismen skapar en ojämlik värld med stora exploaterade, fattiga områden och rika hotspots, där vinsterna samlas. Det här är en beskrivning på vår nuvarande värld.

Kolonialismen är en funktion av vår nuvarande ekonomiska världsordning. Den är oundviklig som vår värld just nu är uppbyggd. I västvärlden och i Sverige mildras den av lagstiftning och demokrati. Men den är i hög grad formande för samhället.

Kommer man sedan till Afrika som saknar lagstiftning, ekonomi och makt för att stå emot så blir kolonialismen mer naket brutal.

Men kolonialism är en del av systemet. Den kan ses som ett systemfel.

Generation Z revolterar just nu på många platser och jag hoppas att man kan bli så intellektuellt upplysta att man revolterar just mot den här defekten i världsordningen. Det som skapar så mycket ojämlikhet, orättvisa och konflikt.

Det är något fullständigt sjukt över klimatarbetet. Det är illusionernas heta marknad. Inte så att klimathotet inte är verkligt. Det är det och förnekarna är nu så marginaliserade att de inte längre räknas.

Men illusionerna och hyckleriet når hela tiden nya höjder. Vi kan först slå fast att det är utsläppen av fossilt kol som orsakar klimatkrisen. Det finns ett klart samband mellan förbränning av fossilt kol och ökningen av medeltemperaturen på planeten.

Men skall man minska på uttaget av fossilt kol så kommer samhället att påverkas. Vissa grupper och intressen påverkas mer än andra. Fossilt kol används i huvudsak till transporter och till att producera varor. Marknaden, företagen och tillväxten hotas om man förbjuder eller drar ner på nyttjandet av fossilt kol.

Då hittar man på saker för att vända uppmärksamheten i andra riktningar. Till exempel att problemen finns inom skog och lantbruk. Det är inte så att det är betydelseelöst vad som händer där. Men där finns inte huvudproblemet.

Det här med metanutsläpp från rapande och pruttande nötkreatur har hela tiden utpekats som en dominerande klimatbov. Men husdjurens andel av metanet i atmosfären beräknas till ungefär 17%. Samtidigt är metanet en liten andel av problemen jämfört med utsläppen från fossilt kol.

Det står i artikeln att ökade utsläpp från mark är det som drivit upp koldioxidutsläppen mest under 2024. Men då räknar man in påverkan från skogsbränder också. Skogsbränder är ju mer en funktion av en ökad medeltemperatur än en funktion av mänsklig aktivitet.

En annan sak är att uppvärmningen av permafrosten också är en funktion av uppvärmningen. Inte en funktion av ändrad mänsklig markanvändning.

Man får en bild av att man försöker flytta uppmärksamheten bort från huvudproblemet mot sekundära problem. Det skulle mycket väl kunna vara en strategi regisserad av fossilindustrin. Man vill komma undan skarpa krav på minskning av utsläpp från fossilt kol.

Den här strategin är provocerande för de grupper som görs till syndabockar. Och så lägger man tid och energi på konflikter mellan olika grupper istället för att ta itu med huvudproblemet. Vilket också skulle kunna vara en del av fossilindustrins strategi.

Hyckleriet och illusionsskapandet måste bort om vi skall komma vidare. Sedan måste alla förstå att bördor och uppoffringar måste fördelas rättvist mellan olika grupper för att man skall kunna acceptera de förändringar som behövs.

Vad jag förstår är Göran Rosenberg av judisk härkomst. Men det skall inte ha någon betydelse om det är sanningen och ljuset man vill framhäva. Kritiken mot Israels övergrepp blir dock tyngre om man inte kan anklagas för antisemitism.

För det är som Göran R skriver. Man har hela tiden anklagat människor för antisemitism som har kommit med korrekt och nödvändig kritik av Israel. Och stora delar av världens eliter har varit mer oroade av växande antisemitism än man oroats av Israels folkmord och övergrepp på Palestinier.

Israel har korrumperat världen på ett brottsligt sätt. Man har hela tiden nonchalerat och struntat i lagar och regler som bestämmer människors och länders umgänge. Man har suttit på mycket makt. Politiskt, ekonomiskt och militärt. Man har konsekvent hävdat maktens rätt före rättens och rättvisans makt.

Israel står definitivt för mörkret i dagens värld. Man är inte ensam där i skuggan, men man tillhör värstingarna som driver mänskligheten allt djupare in i mörkret.

Vi behöver personer som hävdar sanningen, så långt de kan se, även när det blir jobbigt och stötande för många. Det finns ett antal sådana människor och de är viktiga. De flesta som syns och hörs i den offentliga debatten klarar bara av att se den ena sidan. Man fungerar som en deltagare i hejarklacken som sjunger det egna lagets lov.

Skall man kunna bidra med lösningar och lösa upp konflikter måste man ha förmågan att se båda sidor och inte vara rädd att säja sanningen.

Vi har problem i Sverige med avfolkning och låga födelsetal. Det är inte ett nytt problem men ju lägre födelsetalen blir ju allvarligare blir problemen.

Det är landsbygd och glesbygd som avfolkas i första hand. Men småstäder och i växande grad medelstora städer har också problem. Befolkningen stagnerar och börjar sakta minska. Det är de gamla som blir kvar och de yngre som flyttar. Då blir det också problem med skatteintäkter, sjukvård och egentligen all samhällsservice.

Det här är ett stort problem som finns i hela världen. Vi måste finna lösningar för att förhindra att den sociala och politiska oron skall bli för stor.

Invandring är ett sätt att fylla på befolkningen när den naturliga trenden är folkminskning. Invandring bör därför ses som en resurs. Det görs också i de kommuner som har större problem med folkminskning än med bristande integration.

Centralismen måste brytas. Det måste bli ett slut på att rika områden suger upp den välutbildade arbetskraften från fattigare områden. Vi måste få en mer effektiv skatteutjämning mellan rika och fattigare områden. De ojämlika kommunalskatterna är en orsak till att ungdomar flyr landsbygden. Beskattningen av bostäder måste bli mer rättvis. Fastighetsavgiften är utformad för att gynna de rikaste områdena.

Det finns en hel del vi kan göra för att göra relationen mellan storstad och landsbygd mer rättvis. Den decentraliserade demokratin bör utvecklas.

Sedan får vi i slutändan ändå acceptera att befolkningen kommer att bli mer koncentrerad till vissa gynnade och gynnsamma områden. Men det är efter att förhållandena blivit mer rättvisa.

Vi har en diskussion om det här med tillväxt. Främst då gällande ekonomin. Men diskussionen kan utvidgas till befolkning också. Vi måste förstå varför tillväxt anses så viktig. I slutändan av det kan vi kanske lära oss att leva utan tillväxt och ändå känna tillfärsikt och framtidstro.

Vi måste förstå skillnaden mellan närboende och de som bor långt borta. För den skillnaden är stor. Man har helt olika intressen och man har helt olika synpunkter. De närboende drabbas av omvandling. Oftast ofrivillig. Man drabbas ofta av förstörd natur och förstörd naturupplevelse.

De här olägenheterna kan kompenseras av ekonomiska fördelar. Men det är sällan att den ekonomiska kompensationen fullt ut motsvarar uppoffringen.

De långbortaboende lockas av vinsten från verksamheten. Det är oftast tillgången på varor och resurser till förmånliga priser. I en marknadsekonomi gynnas ett fåtal ofta mer an den stora allmänheten.

När det här fungerar som sämst kallas det för kolonialism. Ett system som skapat förödda, fattiga områden och rika hotspots. Kolonialism har skapat en ojämlik, orättvis värld fylld av spänningar och konflikter

Den huvudsakliga frågan handlar om förstörd natur och naturupplevelse kopplat till en ekonomisk kompensation till de närboende. Eftersom den ekonomiska kompensationen i stort sett aldrig motsvarat vad de närboende krävt och vill ha så skapas ett motstånd.

I vissa fall har man krävt att verksamhet startas trots närboendes motstånd och hänvisat till diffusa nationella intressen. Kan så vara, men det förhindrar inte att den ekonomiska kompensationen till de närboende blir tillräcklig. Ekonomisk kompensation till de närboende handlar egentligen om att fördela ekonomisk vinst från en verksamhet på ett rättvist sätt.

När saker är orättvisa blir det alltid svårt med förändrngar. Människor motsätter sig alltid utveckling om bördorna inte fördelas rättvist. Hela förändringsarbetet för klimatets skull har ju gått i baklås på grund av att uppoffringarna inklusive den ekonomiska kompensationen inte varit rättvis. Grupper och områden har drivit på förändringar men varit ovilliga att själv ta ansvar för olägenheter. Det finns också stor okunskap om skillnaden mellan de som drabbas direkt och de som bara ser på från avstånd.

Det finns också skillnader i acceptans beroende på om man själv tar en risk eller om det är en överhet som initierar förändringen eller utsätter dej för en risk. Jag såg en siffra att man var beredd att utsätta sig själv för hundra gånger så hög risk om man själv beslutade om risken jämfört med om det var någon utifrån som bestämde. Lokalt inflytande är viktigt.

Alla måste bidra på ett rättvist sätt för att förändringar skall vara möjliga. Det gäller inte minst gruvnäringen. Den här debattartikeln förmedlar okunskap om skillnaden mellan närboende och de som finns på avstånd. Medvetet eller omedvetet?

Återigen står maktens rätt mot rättens och rättvisans rätt. De stora tongivande ledarna i vår tid visar tydligt att man står för maktens rätt. Vi har Trump, Putin, Xi Jinping och Netanyahu. Alla visar att man inte bryr sig om internationell lag.

Jag har funderat över om det är ett trendbrott eller om skillnaden egentligen är att vi numer uppmärksammar brotten på ett tydligare sätt. Att kunskapsnivån är högre och världen i övrigt är mer rättsmedveten.

Det kan nog vara både och. Trump innebär nog en försämring från USA s sida. Putins Ryssland var nog tidigare mån om att ha en demokratisk fasad även om mörkret fanns under ytan. Netanyahus Israel har alltid brutit mot internationell lag med sina bosättningar på ockuperad mark. Men väldet är mer omfattande nu. Kina har en historia med övergrepp på minoriteter

Det är en mörk tid vi befinner oss i. Det innebär att vårt eget ansvar blir större. Vi i Europa har ett ansvar att bli ett föredöme när det gäller att hävda rätten och rättvisan i världen. Vi skall inte försöka mäta oss i makt. Det är inte där vi kan göra nytta. Vi i Sverige och Europa måste i alla lägen stödja rätten och rättvisan. Alla frågor skall behandlas ur ett rättsligt perspektiv. Vi skall inte i första hand bygga krigsmakt och rusta. Även om det kan behövas ett minimum av självförsvarskraft.

Men det är på andra sätt vi skall driva på. Jämlikheten måste bli mycket bättre. Mellan grupper områden och länder. Man skall inte komma undan med vilken egoism och girighet som helst.

Vi har ett exempel på hur vi kan bidra på ett positivt sätt i hur vi behandlar Tesla. Vi slutar köpa de bilarna för att straffa ett beteende vi inte accepterar. Vi måste behandla Putins Ryssland på samma sätt. Kinas förtryck av minoriteter måste få konsekvenser. Israel måste bojkottas så länge man håller på med folkmord.

Vi måste i alla sammanhang hålla på folkrätten och rättvisan.

Trumps intresse för Grönland och Venezuela beror nog mest på hans intresse för deras naturrikedomar. Vi skall inte på något sätt acceptera att han bryter mot internationell lag. FN s roll måste stärkas.

Korruption genom kontakter. Nepotism. Korruption på gruppnivå. Det här är några sätt att beskriva hur makt kan ge fördelar. Men det är frågan om riktig korruption.

Nepotism betyder att man gynnar släktingar eller vänner på ett otillbörligt sätt- Korruption genom kontakter innebär att man utnyttjar och försöker påverka genom personlig kontakt eller personlig vänskap. Korruption på gruppnivå innebär att man gynnar den egna gruppen eller det egna området när beslut fattas.

Alla de här typerna av korruption betyder mycket för hur landet formas. Vilka områden och grupper gynnas av det här och vilka missgynnas? Det är oundvikligt att det finns en geografisk aspekt i det här. Släktingar, vänner och kontakter samlas som regel i närheten av där man bor. Kontaktytan finns i närheten. Då blir allt det här en del av centralismen. Makten finns huvudsakligen i centrum. Då kommer centrum att gynnas på bekostnad av periferin. Det bekräftas av det praktiska utfallet.

Det här är förmodligen den viktigaste faktorn för att förstå klyftan mellan centrum och periferin eller konflikten mellan storstad och landsbygd. Den här vaga men verkliga korruptionen är också det som ligger bakom det missnöje som gjort Trump möjlig.

Det som ibland benämns etablissemanget är egentligen en beskrivning av den miljö där de här olika typerna av korruption florerar. Nepotism. Korruption genom kontakter. Korruption på gruppnivå.

Korruption bränner alltid bort förtroendet och tilliten i samhället. Håkan har rätt när han påpekar att medierna inte får blunda för det här. Då kommer förtroendet även för dom att försvinna.

Temat är intressant och aktuellt. Vad är sanning och vad är illusion. Har Tyskarna byggt en illusorisk bild av Sverige?

Återigen till hypotesen att vi lever inte i verkligheten utan vi lever i en verklighetsbeskrivning. En tvingande verklighetsbeskrivning som vi har mycket svårt att frigöra oss ifrån.

Vi har den fina liknelsen med de döda och de levande fiskarna. De döda fiskarna kan bara följa med strömmen. Man är fullständigt uppslukade av den verklighetsbeskrivning man befinner sig i.

De levande fiskarna klarar av att se verklighetsbeskrivningen som något som är skilt från verkligheten. Man kan simma dit man själv vill. Man är inte tvingande uppslukade av illusionen.

En vacker liknelse. Den kan även kopplas till berättelsen om Fiskarnas stjärntecken och Vattumannens stjärntecken. Där fiskarna är de döda fiskarna. Man lever uppslukade av illusionen utan distans. I Vattumannens tecken finns fortfarande illusionen men det finns samtidigt en distans som gör att man ser lite mer av ljuset och klarheten.

Vi Svenskar är nog mer uppslukade av den ”Svenska verklighetsbeskrivningen” än vad Tyskarna är. De har åtminstone en geografisk distans som kan vara till hjälp.

Det som ändå slår mej när jag läser Anna Lena Laurens berättelse är hur odistanserat urban hon är. Hon säjer Sverige men tänker Stockholm. Hon skriver Finland men menar egentligen Helsingfors. Hon lever numer i Berlin men beskriver det som Tyskland. Det var lika när hon skrev om Ryssland. Då levde hon sina dagar i Sankt Petersburg.

Har man inte distans till det här kommer man att bidra till att sprida en falsk bild. Det är den välbärgade urbana medelklassen som dominerar när verkligheten beskrivs. Som samhällsklass sitter man på tolkningsföreträdet. genom att man dominerar i media och politik Men den verklighet man lever i och beskriver är skild från landsbygdens verklighet. Förstår man inte det, och tas det förhållandet inte med, kommer man att skapa klyftor och sår.

Man bidrar till att bygga en illusorisk värld där olika människor inte förstår varandra. I övrigt läser jag ofta hennes texter med intresse.

För att kunna göra förändringar och för att få folk att göra umbäranden måste uppoffringarna fördelas rättvist. Att Sverige är ett orättvist klassamhälle visas av den här artikeln. Därför har klimatarbetet kört fast.

Oxfam gör ett viktigt arbete. Man lyfter fram obekväma fakta där oviljan att redovisa de här sanningarna är stor. Det är de rika, de superrika och i viss mån den välbärgade urbana medelklassen som är bovarna. De står för oproportionerligt stora utsläpp av klimatgaser.

Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Men jagas flyget av avgifter och skatter för att minska problemen. Nej tvärtom subventioneras flyg och flygplatser. Det är ju de rikas och den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. Därför kommer man undan.

Det man ger sig på är skogsbruket och lantbruket. Det är den i sammanhanget fattiga landsbygden man ger sig på. Inte de rika. Hyckleriet är så stort.

Att bygga vindkraftparker har setts som en lösning på problemen. Men de här kartverken placeras på landsbygden och i Norrland. Ingen har föreslagit några vindkraftverk i Stockholmsområdet. Man är väl medveten om att de förfular och förstör naturupplevelsen. Ingen vill flytta till områden i närheten av vindkraftparker. Det innebär också att fastighetspriserna sjunker.

Återigen hyckleri. Återigen en stor orättvisa i samband med klimatkris och försök att åtgärda problemen.

Marknaden driver just nu på för att det kommunala vetot vid exploatering och utbyggnad av vindkraft skall försvagas eller försvinna. Samtidigt är topparna i näringslivet värstingarna när det gäller klimatet.

Vi måste återfinna rättvisan i samhället. Det är viktigt på alla plan. Inte minst när det gäller klimat och miljö.

Något har hänt i Sverige. Det som beskrivs här är bara en sida av det hela. Skulderna har ökat, bostadspriserna har ökat och räntenivån ligger på en högre nivå.

Det är den ena sidan. Den andra sidan som är närmare människornas liv och vardag är allvarligare. En annan rubrik i tidningen säjer att vi har aldrig haft så många miljardärer i Sverige tidigare. Ser man antalet miljardärer per miljon invånare så finns Sverige i toppen i världen. Vi ligger i toppgruppen också när det gäller hushållens skulder. Ojämlikheten i befolkningen har ökat under den här perioden.

Känslan i befolkningen är annorlunda idag. Missnöjet är mycket större. Det brister i framtidstro. Vi har ett våldsammare klimat över huvud taget. Tilliten och förtroendet har sjunkit.

Partier och politiker som är kritiska till etablissemanget vinner anhängare. Sedan kan många av antietablissemangetpolitikerna vara bluffar och populister, men människor väljer hellre dessa än politiker som är en del av etablissemanget.

Man vill ha en förändring till varje pris.

Nej det har inte varit en bra tid. Om man sedan skall skylla på perioden med minusränta är väl oklart Men att vi kraftfullt ökat skuldsättningen, blåst upp tillgångsbubblor och ökat ojämlikheten är inte bra. Det har ökat klyftorna och ökar orättvisan.

Det kommer att bli en jobbig resa ut ur den situationen. Lägger man sedan till problemen med klimat och miljö samt problemen med en osäker omvärld inser man att utmaningen är stor.