Det kanske enda riktiga framtids och fredsprojektet är att öka förståelsen. Kunskap och förståelse är bristvaror.

Här kommer en bok som genom djupgående analys försöker öka förståelsen. Martin Kragh tycks vara en beläst och bildad person som försöker binda ihop och förklara saker och ting. Det finns nog alltid en logik i det som händer. Den kommer inte alltid fram. Det finns ju ett konstaterande att det är segraren som skriver historien. Segraren vill nog aldrig att historien skall berättas helt objektivt så att alla fakta på ett nyanserat sätt kommer fram.

Det finns makt i att vara den som bestämmer historieberättelsen.

Skall man på ett korrekt sätt analysera hur och varför måste man hålla ögonen på makten. Pengarna är också i hög grad styrande för det historiska förloppet. Nu kan man med fog hävda att pengar är en annan form av makt. Makt och pengar är nära kopplade till varandra.

Thomas Piketty är en fransk ekonom som skrivit en bok om världens utvecklig sett ur en ekonoms synvinkel. Även hans bok och forskning har bidragit på ett bra sätt att öka förståelsen.

En slutsats som Martin Kragh drar och som andra också dragit är att en bra värld är en värld som är regelbaserad och som styrs av lagar. Där rätt och rättvisa är styrande.. Det bygger på insikten att det krävs lagar och regler för att skydda de svagaste och mest utsatta.

Nu är det inte alla på världens arenor som vill öka förståelsen. Sitter man på makten så är förståelse och kunskaper hotfulla. Makten vill hålla tillbaks utbildning. Makten vill sprida falska berättelser och illusioner. Man försöker kontrollera berättelserna och verklighetsbeskrivningen.

Karl Marx beskrev religionen som opium för folket. Med det menade han att religion var ett sätt att söva människor så att de inte skulle söka kunskap om verkliga förhållanden och orättvisor. Man kan väl hävda att dagens intresse för dokusåpor, influensers och sporthändelser fyller samma funktion. Marx skulle kalla dem för ett opium för folket.

Kunskap och förståelse leder utvecklingen framåt. Men de kan vara revolutionära sett ur den sittande maktens synvinkel. Därför är de människor som verkligen försöker öka vår förståelse hjältar. Kan de upprätthålla en modig ärlighet i sitt uppsåt kan de förändra världen till det bättre. Men de här människorna är inte vanliga och de lever ofta en jobbigt och farligt liv.

Det känns som berättelsen om kejsarens nya kläder när man läser den här typen av analyser och debattartiklar.

Den självklara utgångspunkten borde vara att ifrågasätta skulduppbyggnaden överhuvudtaget. För alla problem hänger samman med skulderna. Man utsätter sig för osäkerhet och fara när skulderna blir för stora. Att man vägrar se skuldberget är det som liknar kejsarens och lakejernas ovilja att medge att han är naken.

Här pratar man om räntechock när vi fick räntor på 3-5%. Det kan väl anses som en normal räntenivå.

Sverige har tidigare fört en klokare skuldsättningspolitik. Man satte ett lågt överskottsmål under en konjekturcykel. Det innebar att man inte byggde upp skulderna. Nu har man övergivit det här och blivit en del av kortsiktigheten.

Dessutom har Sverige problem med allt för hög skuldsättning med bostaden som säkerhet. Det borde ha nämnts här. Den totala skuldsättningen i ett land är viktig.

Principiellt kan man se skulder som att vi i den här generationen förbrukar resurser och pengar som egentligen tillhör våra barn och våra barnbarn.

Då kan vissa argumentera att vi skuldsätter oss för att bygga ett bättre land för våra barn och barnbarn. Men då har man ändå bränt barnens frihet och handlingsutrymme. Det har vi ingen rätt att göra.

Jag kan se att vi kan behöva låna en del kortsiktigt för att utjämna konjekturerna. Ungefär som att ett företag har en checkräkningskredit. Men den summan skall vara avgränsad.

Ett underliggande problem som kanske är upphovet till det här problemet är hur befolkningen skall försörja sig. Tidigare när människor jobbade med jordbruk eller i en fabrik var lönen det som gav försörjning. Men vi har nu fått ett annat samhälle där produktionen ger allt färre försörjning. En ökande andel av pengarna i omlopp kommer från inkomst av kapital. De inkomsterna är svårare att fördela i befolkningen. De hamnar oftast hos en rik elit och är svåra att beskatta. Det blir svårt att hålla välfärden uppe utan att låna pengar. Det här är ett grundläggande problem som vi måste lösa. Men att lösa det genom att låna kan aldrig bli en långsiktig lösning.

Vi måste hitta långsiktigt hållbara lösningar. Vi måste även förhindra att ojämlikheten ökar. En ökande ojämlikhet destabiliserar samhället.

Centern har fått en ny partiledare. Inte förstahandsvalet och inte ens andrahandsvalet. Kommentarerna har i första hand kommit från storstadsjournalister och från Stockholm. Ingen negativitet där, men mest fokus på om C är höger eller vänster. Däremot har det varit få kommentarer från landsbygden. Man anar att den nya ledaren inte har varit landsbygdens val.

Värst är nog kommentaren att Thand Ringqvist är en cellist från Jämtland. Hon är egentligen en erfaren Stockholmspolitiker. Det är en manipulativ kommentar som visar nedlåtenhet mot oss lantisar.

Men just nu har vi inte något val och tvingas acceptera det som valts. Egentligen är inte personen det viktigaste utan det är politiken. Här måste det vara tydligt att C är Sveriges landsbygdsparti.

Om C söker sig till höger eller vänster är i sammanhanget mindre viktigt. Men att vara landsbygdsparti innebär att man står upp för de fattigaste och minst utvecklade områdena i Sverige. Det kan vara svårt att kombinera med Moderaternas politik. Moderaterna är det främsta Stockholmspartiet och de har alltid gjort de rika och välbärgade glada.

Centerpartiet har under senaste årtionden känts som det gamla Skandia. Ett stort försäkringsbolag som gick under efter det att ledande tjänstemän plundrat bolaget. Det gjorde de genom att unna sig absurda bonusprogram. Där var ägarstyrningen allt för svag. Ägarna var egentligen försäkringstagarna och de lyckades inte stå emot de ledande tjänstemännen.

Centern, ett folkrörelseparti, där folkrörelsen inte var tillräckligt tydlig och stark. En nyliberal, wokeinspirerad falang främst från Stockholm tog kommandot i partiet och började leva sitt egna liv. Långt ifrån landsbygden och landsbygdens problem.

Blir det ingen ordning på Centerpartiet den här gången så är risken stor att man åker ur Riksdagen. Och om partiet inte förstår sin roll i samhället kan jag tyska att det är lika bra. Då är det bättre att det ur askan uppstår ett nytt parti som bättre förstår sin roll i samhället.

Vi har gått igenom okunskapens tid och klimatförnekelsens tid och nu är vi mitt i hyckleriets tid. Jag måste erkänna att jag föredrog klimatförnekelsens tid framför hyckleriet. Den var på något sätt ändå ärligare. Nu är det lögnen, illosionen och självbedrägeriet som dominerar. Man vet att det kommer att gå åt skogen men man ägnar sig helt åt att lura sig själva och omgivningen. Även högt bildade människor letar syndabockar och anser att man själv är oskyldiga.

Det är som jag beskrivit fenomenet tidigare. Det är en kris skapat av dysfunktionellt mänskligt beteende. Vi visar som kollektiv att egoism och girighet går före förståelse och ansvarstagande.

Just nu är det på många plan mörkret som dominerar världen. Det är inte bara november och regn som fördystrar tillvaron.

I den här artikeln slår man i alla fall fast att det är ökningen av flyget som gör att vi fortsätter bränna planeten. Det är annars här som hyckleriet når sina värsta toppar. Man subventionerar flyg och flygande samtidigt som man utser landsbygd, jordbruk och skogsbruk till syndabockarna.

Det som händer på landsbygden och i skogen saknar inte betydelse, men det är utsläppen av fossilt kol som orsakar klimatkrisen.

Att skylla på landsbygden och skogsbruk skulle mycket väl kunna vara en strategi som formats av fossilindustrin. Det tar bort uppmärksamheten från de verkliga problemen. Utsläpp av fossilt kol. Eftersom det är så uppenbart orättvist mot de människor som lever på landsbygden, och som som försörjer sig på lantbruk och skogsbruk, skapas friktion. Då skapas en konflikt mellan olika grupper som tar energi och intiativkraft som behövs för att klara de verkliga problemen.

Vi har kört fast på grund av vår ofullkomlighet som människor. Vi tillämpar all vår egoism och girighet även på klimatkrisen.

Jag har inte gett upp helt. Men det är inte det gamla etablissemanget som kommer att lösa problemen. De är mest upptagna med att försvara det gamla synsättet. Vårt hopp ligger nog hos ungdomen som skall revoltera mot alla förstelnade strukturer.

Återigen är vi inne på temat verklighet och verklighetsbeskrivning. Temat är alltid intressant och det måste upprepas ända tills människor förstår det.

Vi lever inte i verkligheten- vi lever i en verklighetsbeskrivning. Den är aldrig exakt lika som verkligheten, men det kan vara värre eller lite bättre.

Det finns en klassisk iaktagelse. ”Det är segraren som skriver historien”. Det är egentligen ett särfall av den mer allmängiltiga lagen att det är den grupp, den part eller det land som har mest makt som skapar den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera.

Det har nog aldrig varit annorlunda men det blir mer påtagligt nu när det finns så mycket makt i att behärska internet och etermedia. Det blir också mer påtagligt nu när man med ganska små medel kan försöka styra och manipulera verklighetsbeskrivningen.

Hela det här påverkansbeteendet har blivit mer spritt och i grunden demokratiskt. Du behöver idag inte äga en tidning eller en TV kanal för att kunna delta i den allmänna diskussionen. Du kan påverka med ganska små medel. En dator och ett internetabonemang gör det möjligt att nå ut.

Det här mottas inte på ett bra sätt av de etablerade mediaerna. En hel del av kritikerna från deras sida kommer säkert från att de inte vill ha konkurrens. Kvaliten på det som finns på intenet är så klart blandad också. Men det är i grunden en demokratisk framgång att fler människor kan bidra till mångfalden.

Vi måste också vakna till insikt om att världen inte är svartvit. Uppdelningen i sant eller falskt finns inte. Alla försöker styra och manipulera verklighetsbeskrivningen. Det som omger oss av känslor och åsikter. Reklam är en form av redigerad verklighet som finns där för att påverka vårt beteende.

Inom det politiska området handlar det om att skapa en verklighetsbeskrivning och sen försvara den. Man vill ocks å binda känslomässiga reaktioner till det skapade för att få större spridning.

Även medierna bidrar till samma spel. Man domineras av en viss beskrivning av verkligheten och så jobbar man med att sprida den. Den Israelvänliga hållningen har dominerat beskrivningen av vad som händer i Gaza och mellanöstern till exempel. BBC blev påkomna med att manipulera ett tal från Trump för att bygga upp sin Trump negativa verklighetsbeskrivning.

Vi måste helt enkelt lära oss att genomskåda spelet och försöken att manipulera oss

De politiska ideologiernas uppgift är väl i huvudsak att definiera vad som är rättvist. Vi har två huvudspår när det gäller politiska ideologier idag. Det ena som säjer att frihet innebär höjden av rättvisa. Fria människor som själv kan besluta och arbeta in sina inkomster utan statens inblandning. Det här är liberalismen och marknadsliberalismens syn på rättvisa.

På den andra sidan finns ideologin som säjer att jämlikhet främst vad gäller pengar och rikedom innebär höjden av rättvisa. Staten och samhället skall ta ansvar för att människor får ett jämlikt liv. Socialismen och den mer utopiska kommunismen står för den här inställningen.

Vi lever just nu i en värld där ideologierna blandats och kompromisser dominerar. Men höger-vänsterskalan kommer från motsättningen mellan de här ideologierna.

Men idag finns kanske den största motsättningen mellan två andra motpoler. Den grupp politiker eller den maktsfär som kallas populister eller högernationalister och den maktgruppering som benämns etablissemanget eller eliten. Framförallt grupperingen populister-högernationalister är lite spretig.

Det skiljer mellan de här grupperna och det skiljer mellan de väljare som söker sig till respektive grupp.

Etablissemanget är mer urban och storstad. Det är mer högutbildade och den rikare och mer högavlönade gruppen. Välbärgad urban medelklass är gruppens kärnväljare.

Den andra gruppen är mer rural och de som röstar på den har oftast lägre utbildning. Inkomster och förmögenhet är lägre i den här gruppen.

Vi måste förstå de här sambanden. Vi kommer ingenstans om vi finns i den ena gruppen och bara håller på den. Båda grupperna har rätt och fel.

Etablissemanget är mer progressiv och bättre bildade men man är samtidigt överklass i förhållande till den andra gruppen. I en värld där ojämlikheten växer är klassförhållanden viktiga.

Ojämlikheten måste minska för att grupperna skall kunna närma sig varandra. Och man måste närma sig varandra för att vi skall kunna driva klimatkrisen till en lösning. Brobyggarna är viktiga. De som förstår båda sidor.

De flesta medier och journalister finns i etablissemanget eller på den sidan. Man visar liten förståelse för den andra sidan. Då kan man aldrig bidra till en lösning. För att kunna bidra måste man kunna se och förstå båda sidor. Vi behöver också politiker och politiska partier som tar parti för de fattigaste i samhället och som finns och verkar på landsbygden.

Erika Bjerström verkar vara ytterligare en journalist som fastnat på etablissemangetsidan och som saknar förmågan att se den andra sidan. Då kan hon inte lämna ett positivt bidrag för att lösa upp knuten. Trots hennes stora erfarenhet och kunskap.

Däremot ser jag inte framväxten av partier på populistsidan som ett hot mot demokratin. Inte primärt. Det är en signal att etablissemanget eller eliten är fel ute. Man har tillåtit klyftan att bli för stor. Nu måste vi jobba hårt för att täppa igen klyftan och för att laga alla sår.

Det kan bli ett indirekt hot mot demokratin om eliten missförstår situationen och tror att rätt väg är att minska demokratiska rättigheter och försvåra för motståndarna att verka fritt. Då kan vi hamna på ett sluttande plan.Där finns också en risk att diktatorer röstas fram. Vi får se hur USA klarar Trump.

Säjer man nej till teknikoptimisterna måste man kunna presentera konkreta alternativ.Frågan är; Vad är livets mål och mening?

För mej är den verkliga meningen med livet att vandra återvändandets väg. Jesus beskriver det i liknelsen om den förlorade sonen. Sonen gav sig ut i världen och levde livet. Det glada livet. Han kände då att något viktigt saknades och trädde in på återvändandets väg. Vägen tillbaks mot det man hela tiden är. En andlig varelse som måste återfinna sig själv.

Känn dej själv. Hitta tillbaks till det du verkligen är. Här är teknik och prylar bara saker som skymmer verkligheten. Det är ingen omöjlighet eller fel att ta till sig teknik och bekvämligheter. Det får bara inte ta överhanden och skymma verkligheten.

Vi befinner oss närmare det verkliga i naturen än i en hetsig storstadsmiljö. Men det verkliga finns överallt. Vägen dit går genom en inre utveckling. Vägen är inte enkel eller lättillgänglig. Men det är den enda vägen som verkligen är värd att vandra.

Vägen innebär inte en frihet från att umgås med andra människor. För att verkligen komma framåt måste man inse sitt ansvar för helheten och sina medmänniskor. Vägen är inte en egotripp in i himmelriket.

Vår nuvarande värld är en lockande illusion. Maskinerna som lockar oss att sitta framför en skärm stjäl vår tid. Och det vi egentligen har som är riktigt värdefullt är tid. Förslösa inte den genom att drunkna i lögner och illusioner.

Det finns så mycket viktigt och konstruktivt att göra i dagens värld. Så att vräka sig fram i materiellt överflöd och verklighetsflykt är slöseri med liv.

Här finns alternativet till det ytligt materialistiska. Det är ett andligt liv. Har man svårt att ta till sig berättelserna om reinkarnation, själ och ande så kan man ändå i det yttre leva ett andligt liv. Det är ett andligt liv att söka sig till natur och medmänniskor. Konst, litteratur och musik kan man njuta av utan att köpa och konsumera. Skall planeten överleva måste vi avsluta vår överkonsumtion. Det är att ta ansvar vilket är ett andligt förhållningssätt.

De senaste dagarnas svarpåtal kommentarerna har handlat om kolonialism. Olika infallsvinklingar och olika platser. Men kolonialism är ett primitivt och gammalt sätt att organisera världen. Det är en ekonomisk världsordning som accepterar och bejakar att det är maktens rätt som råder.

Sverige är ett avlångt land. Förutsättningarna skiljer från norr till söder och från glesbygd till storstad.

Kolonialism kan definieras som att resurser, råvaror och naturresurser exploateras och hämtas från ett område samtidigt som vinsterna från aktiviteten hamnar i ett helt annat område. Vi får stora exploaterade områden och rika centrala hotspots. Vi får klyftor och friktion mellan rika och fattiga områden. Vi får migration av människor från fattiga områden till rika områden. Vi får social oro. I fattiga exploaterade områden får vi en bristande framtidstro eftersom man känner sig överkörda och försummade. Den här bristande framtidstron skapar djupa sår och missnöje.

Den ekonomiska mekanism som avgör om du blir fattig eller rik kan beskrivas på följande sätt. Två parter sitter på varsin sida av ett bord. Man skall genomföra en ekonomisk transaktion. Vilken av de två parterna kommer att göra den bästa affären. Vilken kommer att få den största andelen av den vinst som transaktionen genererar. Det är den part som har mest makt. Makt i det här sammanhanget är.

Kunskap och information.

Ekonomisk storlek och styrka.

Innehav av starka varumärken och bra marknadsföring.

Politiskt och medialt inflytande.

I ett laglöst land ger även vapen makt.

Det enda sättet att motverka kolonialism är genom starka lagar och regler som skyddar den svaga parten. Vi måste även skapa en medvetenhet om hur samhället fungerar. Demokrati även långt ut i periferin är också nödvändigt.

Självklart är kontinenten Afrika mer utsatt än Norrland. Men det är samma mekanismer och defekter i den ekonomiska världsordningen som gör det möjligt. Vi har under några årtionden nu haft marknadsliberalism som norm och ideal ( hos många). Det har ökat riskerna för kolonialistiskt beteende och fördjupade klyftor i samhället.

Det är hög tid att nyktra till. Annars kommer ”den gröna vågen” att användas som argument för att låta ändamålet helga medlen och köra över landsbygd, glesbygd och fattiga små kommuner.

Frihandel kombinerat med globalisering är liktydigt med kolonialism. Parterna är så ojämlika att rättvisa aldrig kan bli följden när handeln är helt fri och oreglerad. Kolonialism är hävdandet av maktens rätt inom det ekonomiska området.

Vägvalet står hela tiden mellan att hävda maktens rätt eller hävda rättens och rättvisans rätt. Inom vilket område du än väljer hamnar du fel om du stöder maktens rätt före rätten och rättvisans rätt.

Det blir aldrig så naket som när vi befinner oss på den Afrikanska kontinenten. Maktförhållandena blir aldrig så ojämlika på någon annan kontinent. På andra platser handlar det oftast om ojämlika ekonomiska förutsättningar och politisk ojämlikhet. Men i Afrika är det vapnen som talar.

Vi kan inte stå vid sidan och spela distanserade och neutrala när det gäller folkmord. Då blir vi per automatik medskyldiga. Det gällde i Gaza och det gäller här. Vi måste ta avstånd från folkmordet och göra allt vi kan för att få stopp på det.

Sverige har en tradition av att hävda lag och rätt runt om i världen. De sebaste årtiondena har inneburit en förändring. På ounkt efter punkt har vi förfallit. Vi skrämdes av Ryssland och vi har skrämts av våldet i gänhmiljön. Då har vi i rädslan tappat allt. Svikit ideal och tappat vårt rättsmedvetande.

Jag skäms över att vara Svensk.

Kolonialism måste bekämpas. Oberoende av om det är den våldsamma nakna varianten i Afrika eller om det är den variant som kör över fattiga kommuner i Norrland för att komma åt råvaror och naturresurser.

En fin och sann beskrivning av hur den allvarligaste formen av korruption ser ut. Makt samlas och man utnyttjar makten för att gynna den egna gruppen.

Det är den här typen av beteende som bygger den grupp eller maktansamling som kallas etablissemanget Svågerpolitik och makt genom kontakter. Näringslivet har ett finger med i spelet och smörjer organisationen genom en tillförsel av pengar.

Moderaterna är en central del av etablissemanget. Men de andra partierna finns också med. Etablissemanget består av två delar. Dels en marknadsliberal del och dels en mer progressiv del. Men båda delarna finns på samma plats och de kompletterar varandra mer än konkurrerar. Båda delarna behövs för att fånga upp allmänhetens delade åsikter.

Men underklassen, landsbygden och de fattiga finns inte med. Den progressiva delen skulle aldrig komma med förslag som undergrävde eller ifrågasatte etablissemanget.

Etablissemanget finns i maktens centrum. Egentligen är man en viktig aktör som gör att makten samlas i centrum.

Klyftan mellan storstad och landsbygd eller mellan centrum och periferi skapas i hög grad genom etablissemangets aktivitet.

I dagens rubriker kan man bland annat läsa att bostadspriserna är på väg ned i hela landet. Förutom i Stockholmsområdet. Det är där etablissemanget finns. Det här är ingen slump.

Timbro finns på något sätt i centrum av den marknadsliberala delen av etablissemanget.

Hotet mot etablissemanget finns hos ickeetablissemangetpartierna och politikerna. De bekämpas hårt och man vill även påskina att de hotar demokratin. Det gör de inte, men de hotar etablissemanget. Egentligen är det ett bevis på att demokratin inte är helt död att just ickeetablissemangetpartier kan nå framgångar.

Däremot är etablissemangets stora makt ett hot mot demokratin och samhället. Deras makt och aktivitet korrumperar. Korruption bränner bort förtroende och tillit vilket är nödvändigt för ett öppet, fritt demokratiskt samhälle.