Kärlek är nog mer än bara en sak. Vi har mer av singlar och skilsmässor nu än när jag var barn. Det är nog mer ett tecken på att friheten att göra egna val är större nu än vad det var tidigare. Men kanske är också pressen på människor större nu. Med att leva tillsammans och att fostra barn.

Det finns i alla fall två tydliga olika kärlekar som kanske delvis överlappar varanda.

Först passionen som mycket handlar om attraktion och sexualitet. Den förändras så klart när människor blir äldre och kropparna åldas. Vi blir inte attraktiva ur sexuellt perspektiv när vi blir äldre fetare och rynkigare. Det bara är så. Passionen hör nog lite ungdomen till. Men den kan nog blomma upp igen bland lite äldre människor också. Då kan den nog orsaka stormiga skilsmässor.

Sen finns den mer mogna kärleken som hör ihop med samhörighet och identifikation. Man pratar om moderskärlek och kärlek till sitt husdjur. Ett par kan nog känna den kärleken också. Den kan nog vara livet ut.

Kärlek i sin mest upphöjda form handlar nog mycket om identifikation och förmågan att inse att vi alla hör är en del av helheten. Identifikation och ansvar är nog typiskt för den största kärleken.

Kärleken är inte alls död, men samhället förändras och den förändringen kan vara permanent.

Länge leve kärleken. Den är värd att kämpa för.

Det är viktigare varifrån människorna kommer än vilken partifärg de har. Är man Norrlänning borde personval och kryssning vara obligatoriskt.

Den viktigaste striden i Svensk politik står mellan storstad och landsbygd. Här borde just Centerpartiet stå i centrum som landsbygdens eget parti. Men partiet har ockuperats av wokepolitiker från Stockholm. Det är ett svek. Det är ett av Svensk politiks stora svek.

Centralismen är en hemsk inriktning när det gäller att bygga ett samhälle. Centrum blir så mycket rikare och sa mycket mer privilegierat än periferin. Det genomsyrar allt och det klyver samhället. Principen är enkel. Det är så mycket lättare att se och förstå det man själv upplevt. Man förstår problem, man delar åsikter, man känner igen och förstår. Bor alla med makt och kommer alla med makt från centrum så kommer centrum att växa i makt och rikedom.

Därför är det så viktigt att hela Sverige finns representerat när viktiga beslut fattas. Partifärg betyder mindre.

Samma sak kan man säja om opinionsbildning. Opinionsbildare måste finnas i hela Sverige. Centralisering av media leder till obalans. Det är också en del av centralismen. Vi har fortfarande tidningar i alla delar av Sverige. Men de blir tunnare ute i landsbygden. Och då menar jag inte bara i antal sidor. Landsbygdstidningarna ägs i stort sett alla av Stockholmska ägare. Det märks. Ibland undrar jag om ledarskribenterna har fått i uppgift att tysta farliga frågeställningar. Man gjuter olja över upprörda stämningar istället för att ta parti för landsbygden. Man undviker att lyfta viktiga, kontroversiella frågor.

Vi har en tydlig obalans i Sverige. Centrum är starkare och rikare. Klyftan är stor och den minskar inte.

Det är viktigt vilka personer som sitter för olika partier. Centerpartiet har varit en mardröm eftersom de svikit landsbygden så tydligt. Jonas Sjöstedt var å andra sidan ljuset i mösrkret så länge han var aktiv. Helena Lindahl borde ha blivit Centerpartiets nya ledare, men hon försvinner istället. Synd.

Vi måste ändå försöka lära oss från det som händer just nu. För det är sant att vi har fått ett antal härskare som är tydligt fascistiska och helt igenom egoistiskt falska i sin framtoning. Jag talar om Trump. Netanyahu och Putin. De står för det totala mörkret i en sönderfallande värld.

Vi har släppt marknaden fri efter det att kommunismen och muren föll i slutet på 1980 talet. Det var en befrielse när vi blev av med kommunismen. Den hade utvecklats till en korrumperad diktatur där man höll tillbaks människors frihetslängtan.

Det var nog många liberaler som trodde att nu var världen slutgiltigt fri. Hur fel man hade. Frihet blev till liberalism so blev till marknadsliberalism och så började tillbakagången. Ojämlikheten växte. Klyftorna växte och orättvisan i världen växte. Världen blev olidlig för många. Så skapades oligarkernas välde.

Vi har vandrat in i maktens tideålder. Det är inte längre rätt och rättvisa som styr. Det är makt. Och när det är den ohämmade makten som får styra då kommer vapnens och militärens tid.

Där är vi nu. En mänsklighetens prövning.

Vi måste sluta inbilla oss att marknadeen skall rädda världen. Marknaden är primitiv och där är det den starke som styr. Det finns ett direkt samband mellan makt och rikedom. Eller rikedom och makt om man vänder på det.

Ansvar måste bli en viktigare egenskap i samhället. Ansvar på samhällsnivå får formen av lag och rätt. En rättvisa som skall skydda den svage från den starkes övergrepp. Allt det här måste återupprättas.

Northvolt handlade från början mest om att samla bidrag från samhället. Man byggde och skapade hela tiden med andras pengar. Då var det hela tiden en fråga om marknadsföring av en ide. Man sålde in iden om hållbarhet. En illusion som till slut kollapsade. Men Peter Karlsson kom ut ur det hela som mångmiljonär.

Nu är det tydligen ett företag som medverkar till att utveckla drönare för militären som köpt upp företaget. Det kanske kan rädda en del jobb, men det innebär också ett fall för visionen.

Den marknadsliberalism och globalisering som ersatt kommunismen är ingen världsräddare. Man har nått vägs ände som världsordning. Man har skapat alltför mycket ojämlikhet och orättvisa. Det har skapat friktion och konflikt som vi nu inte riktigt kan hantera. Nu är vi inne i slaget om demokratin och rättssamhället. Där är fienderna Trump, Netanyahu och Putin i första hand. Eller kanske är de de tydliga representanterna för just den här sönderfallande världen. Som vi i dumhet och naivitet släppt fram.

Det är första gången jag ser det här konstverket i sin helhet. Det säjer faktiskt någonting. Tidigare har det beskurits så att man inte såg den Palestinska delen av verket.

Det säjer en del om hur Israel dominerar media och det offentliga samtalet. När Israel medvetet mördar fem journalister har man gått över ytterligare en gräns. Det finns snart inga gränser kvar för dem att överskrida. Man står för folkmord och demonisering av den Palestinska befolkningen. Att konstverket drar paralleller med folkmordet under andra världskriget är befogat.

Sionismen är jämförbar med Nazismen. Kopplingen mellan rasism och elitism finns hos båda. Nazisterna talade om herrefolket, Arierna, som skall skapa ett stort rike. Där finns en botten av mytologi för att motivera hemskheterna.

Sionisterna talar om det utvalda folket som skall skapa det tusenåriga riket.

Fanatism och storhetsvansinne i bägge fallen.

Det finns en undfallenhet i det offentliga samtalet när man talar om folkmordet på Palestinier. Man undviker ordet folkmord och beskriver det som ett krig mellan Israel och Hamas. Det är fel ur två synvinklar. Först är det inget krig. För att det skall vara det krävs två parter med makt att förstöra och skada. Här har bara Israel den makten. De sitter på alla kraftfulla vapen.

Sen är det fråga om demonisering när man alltid kallar Palestinier för Hamas. Demonisering är alltid en del av folkmord. Man vill inte massmörda människor. Däremot går det bra att döda monster eller demoniserade människor.

Något måste göras här för att återta vår medmänsklighet. Att fördöma ett folkmord och tala klarspråk är en del. Eller att göra som Sara Meidell gör här skingra skuggorna och beskriva en sak på rätt sätt.

Vi får inte vara så lätta att styra och manipulera.

Vi har en schizofren inställning till klimatkrisen. Det är nog nu vetenskapligt konsensus att mänskliga utsläpp av klimatstörande gaser orsakar klimatkrisen. Och att situationen förvärras från år till år.

Samtidigt drivs en ekonomisk politik och vi har en ekonomisk världsordning som drar åt ett helt annat håll. Man kan i samma tidning mötas av rubriker som helt självklart för fram motsägande åsikter och fakta. Vi måste snart komma fram till en prioritering. Endera räddar vi klimatet och en stor del av planeten och planetens befolkning. Eller så fortsätter vi som tidigare av hänsyn till de ekonomiska sammanhangen.

Vi kan inte göra både och samtidigt. Vi har länge satsat på eletrifiering som lösningen på klimatkrisen. Och i princip den enda lösninen. Det fungerar inte och det blir allt mer tydligt. Marknaden klarar inte klimatet.

För att klara klimatet måste vi lära oss att avstå. Onödig konsumtion och onödiga transporter. Flyget är värstingen.

Det krävs uppoffringar och uppoffringarna måste fördelas på ett rättvist sätt. Annars kommer inte medborgarna att acceptera dem. Skall vi tvinga på vissa grupper och vissa områden uppoffringar så kommer det att krävas övergrepp och förtryck. Det innebär att man ger upp demokratin.

Vi måste förlita oss på folket och medborgarna. Då blir demonstrationer och protester viktiga. Framför allt så måste vi försvara demokratin och demokratiska rättigheter. Dit hör definitivt rätten att demonstrera.

AI kommer vi inte att kunna stoppa. Vare sig vi vill eller inte. Vi kommer inte heller att kunna stoppa de dåliga och farliga sidorna av AI.

Det är en illusion att tro att vi skall sitta ner och bestämma hur AI kommer att tillämpas. Vi kommer att få allt vare sig vi vill eller inte. Jag tänker i alla fall ta upp två eller tre allvarliga sidor av AI som sällan diskuteras.

Först och främst är AI energislukande som få andra saker vi håller på med. Vi har en stark tendens att sila mygg och svälja kameler. Det är sällan diskussioner om flygets klimatpåverkan och det är sällan man pratar om den stora energiförbrukningen som krävs för att driva de stora datorhallar som AI kräver. Man ger sig på skogen och jordbruket, men det här diskuteras inte.

AI kommer att omvandla vårt samhälle. Kommer vi att klara den omvandlingen? Många människor kommer att förlora sin försörjning och bli arbetslösa. Hur skall samhället hantera det. Mantrat vid de här omvandlingarna har alltid varit att vissa arbeten försvinner medan andra kommer till. Det blir ett nollsummespel. Men det stämmer inte. Det är inte samma människor och samma områden som förlorar som de områden som är vinnare. De människor som förlorar jobbet kan inte ta de jobb som skapas. Det handlar om kompetens och olika områden.

Det innebär att vi får ökad ojämlikhet mellan grupper av människor och områden. Det skapar friktion och konflikt. I längden kommer det att skapa allvarliga konflikter och revolter.

Det som hänt i USA när Trump fått makten kan tolkas som en revolt från utvecklingens förlorare mot utvecklingens vinnare. Det finns ingen inbyggd strävan mot jämlikhet i USA. Där kan ojämlikheten slå igenom fullt ut och så får man ett land som kollapsar under trycket av ojämlikhet och orättvisa.

Samma sak kan hända i Sverige och Europa också om vi inte lär oss hantera ojämlikheten på ett bättre sätt. Människor måste ha en möjlighet att försörja sig. Och ojämlikheten får inte bli för stor. Vi förstår nog inte riktigt de utmaningar som ligger framför oss. Problemen är stora just nu och de kommer nog att bli än större när AI slår igenom fullt ut.

Hur länge skall det här folkmordet få fortgå utan att världen reagerar. Den Svenska eliten med politiker och media har hela tiden haft en ursäktande hållning gentemot Israel.

Den verkliga striden handlar om verklighetsbeskrivningen. I den Israeliska beskrivningen är det här ett krig mot Hamas. I verkligheten är det så klart inget krig. Det här är ett folkmord utfört av Israel och den Israeliska armen på det Palestinska folket. För att det skall vara ett krig måste det vara något så när jämbördiga parter som slåss. Här är det en part, Israel, som har alla vapen och alla resurser.

Att Isreal medvetet dödar journalister från Alyazeera är inte så oväntat. Man vill inte ha någon som lämnar rapporter om vad som verkligen händer. Det slår hål på försöken att skapa en falsk beskrivning av vad det här är. Medvetet folkmord.

Israel har under lång tid korrumperat världen. Man har jobbat idogt och intelligent. Man har sett till att det funnits allierade på nyckelpositioner överallt i världen. Speciellt USA har varit viktigt för Israel. Där har man stöd och support för sitt folkmord. USA står för merparten av de vapen som används. Även ekonomiskt får man stöd från USA.

Europa är inte lika medgörliga sett ur Israels perspektiv. Men för mej är det ändå skrämmande hur lätt eliterna i Europa ursäktar Israels folkmord.

Folket och de intellektuella har ett stort ansvar att säja ifrån när samhällets toppar så tydligt sviker. Jag läste med glädje att man har ringt i klockor i kyrkor för att stödja det Palestinska folket. Från gräsrotsnivå finns ett klarsynt stöd.

KD och SD har helt tappat sans och vett i den här konflikten. Man lämnar ett tydligt stöd för folkmordet.

Det är så stora grupper och så starka intressen som stöder folkmordet. Jag hoppas dödandet snart tar slut. Men efter det kommer dett att ta år för att komma över följderna. Israel har korrumperat världen på djupet. Det kommer inte att glömmas eller förlåtas i första taget.

Låt oss gemensamt få slut på det här blodbadet och vi sörjer de modiga journalister som vågat trotsa Israel.

Det kanske är det enda sättet att kämpa emot ondskan. Att hävda kärleken. Kärleken inte som känsla utan som livshållning.

Den riktiga kärleken yttrar sig som en förmåga att identifiera sig med andra. Att känna in och känna andras smärta och inte stänga ned. Att fortsätta vara öppen fast smärtan i världen är så stor. Den ljusa armen består av de människor som bär kärleken med sig i tillvaron.

Nu är kärleken inte bara leenden och snälla ord. Ibland kan kärleken vara att. medverka till att förminska och förstöra det hämmande och mörka.

Det är jobbigt just nu, men det kanske är den avgörande prövningen. Att fortsätta bära kärleken med sig i tillvaron när så mycket är mörker.

Om kärlek innebär att man glömmer sig själv för omsorg och ansvar för andra. Hur kan man då se på begreppet att älska sig själv. Det är ju en direkt motsägelse.

Att älska sig själv kanske innebär att man fungerar som en del av den ljusa armen och inser att man tillhör de viktiga ljusbärarna i världen. Det är värt att respekteras och att älskas.

AI kommer att förändra vår värld. Nu ställs frågan på allvar. Vilken värld vill vi ha?

När storman drog fram över jordbruket så fanns det andra sektorer man kunde flytta till . Många människor drabbades, men det fanns alternativ försörjning.

Vi har på senare tid sett stormen dra fram över industrin. Det har. verkligen inte varit smärtfritt. Vi har tudelat våra nationer i en gynnad utvecklad del och en del som missgynnats. Områden och grupper har blivit tydligt fattigare och underpriviligierade. Det har skapat klyftor, ojämlikhet och orättvisor.

Det politiska priset för det här har blivit högt. Det finns farhågor för att demokratin inte klarar av att överbrygga de stora klyftorna.

Trump i USA kan ses som en revolution mot de här förändringarna. En revolution har ju inte som huvudsyfte att bygga något nytt bättre. Syftet är att riva ner de gamla strukturerna. Där har man väl lyckats i viss mån.

Nu AI som kommer att slå mot hela samhället samtidigt. Alla drabbas. Så nu är tiden inne då vi måste svara på frågan.

Vilket samhälle vill vi ha? För passivitet nu kommer att leda till revolution och förstörelse på en nivå vi inte sett tidigare

Makten att påverka. Vi måste förstå den bättre. Vi måste inse att missbruk av makten att påverka är maktmissbruk och förtryck.

De här omtalade grupperna, bland annat transgrupper, har haft mycket av makt att påverka. Man har suttit på nyckelposter inom media och andra opinionsbildande organ. Man har inte bara utnyttjat den makten till att argumentera för sin sak. Man har angripit och förföljt oliktänkande.

Vi måste analysera begreppet Etablissemanget. Det är en grupp människor med makt. I förhållande till sitt antal har man stor makt att påverka samhällets utveckling.

Etablissemanget är centralt placerat. En viktig anledning till det är att makt genom kontakter och nepotism är viktiga maktfaktorer.

Inom Etablissemanget har man samlat politisk makt, ekonomisk makt och medial makt.

I stort sett alla viktiga politiker finns i centrum. I Sverige innebär det Stockholm. Det innebär att Stockholmska värderingar och synsätt dominerar.

Den ekonomiska makten är stor och den är också centrerad till Stockholm. Man utövar sin makt genom ägande av de stora medierna. Man har inflytelserika lobbyister och man har kontakter. Utbyte av personer mellan den ekonomiska makten och den politiska är frekvent.

Slutligen finns här medial makt. Det finns inom media litet ifrågasättande av den rådande ordningen. Stockholm är Sveriges rikaste område. Det påverkar även de som jobbar inom media. Därför finns inte frågan om klass eller frågan om rik eller fattig på agendan. De stora frågorna behandlas inte. Den progressiva delen av media sysselsätter sig mest med minoritetsfrågor och det som kallas woke.

Den ekonomiska makten vill inte ha revolutionära frågor om klass och rikedom på agendan. Däremot är minoritetsfrågor och wokefrågor mer oskyldiga ur deras perspektiv. De har då fått stort utrymme i debatten jämfört med betydelsen för folket i stort.

Etablissemanget är till sin natur en åsiktsbubbla. Det börjar nog bli alltmer uppenbart för många människor att det är så. I några årtionden var Etablissemanget inte ifrågasatt. Dess makt var näst intill tvingande.

Utvecklingen mot en större mångfald när det gäller åsikter är bra. Vi har dock fortfarande en lång väg att vandra. Vi skall vara tacksamma för att vi har personer som J K Rowlings som hävdar sin åsikt även när det blåser hård motvind.