Kina är på frammarsch och det gäller säkert även i fråga om mjuk makt. Frågan är väl om det är så stor skillnad på USA s mjuka makt eller Kinas mjuka makt. Det är väl i båda fallen fråga om kulturimperialism.

Är det inte dags att börja tänka själv och avvisa alla former av kulturimperialism. Vi måste förstå att vi hela tiden är omgivna av krafter som försöker påverka oss. Hela tiden handlar det om att få oss att acceptera konsumtionssamhället och de avarter som följer med det.

Det är egentligen bara den mer utvecklade kulturen som har andra budskap. Vi har en rad författare och vi har en hel del musikskapare som vill förmedla andra budskap.

Men man drunknar i allt det kommersiella.

Kina är en diktatur som förtryckt minoriteter som Tibetaner och Uigurer. Det glömmer vi bort när vi översköljs av mjuk makt.

Är vi i ett läge där rättsordning och demokrati håller på att tyna bort. För utan åsiktsfrihet och frihet att bedriva opinionsarbete så fungerar inte demokratin.

Nu har jättar som Kina, Israel och USA på allvar förstått att man kan erövra världen med mjuk makt och att det är effektivare än att erövra världen med hård makt.

Vi kan inte bara driva med och acceptera det som händer. Vi måste gå i opposition.

Tänker ändå på liknelsen om de levande och döda fiskarna. Vi har en stor majoritet av döda fiskar som bara kan driva med i flödet. Sedan finns öckså en grupp med levande fiskar som har kraften och möjligheten att simma i olika riktningar. De bestämmer själva och de kan revoltera.

Här finns en parallell i beskrivningen av världen som stjärntecknens världar. Där finns en tanke att vi just nu lever i Fiskarnas värld, men håller på att ta oss in i Vattumannens värld.

Det innebär att vi inte hjälplöst bara driver med. Vi kan ta två steg tillbaks och betrakta det som omger oss och det som händer oss med distans. Vi har möjlighet att fatta självständiga beslut.

Att leva. Vad är det. Vad innebär det? En transportsträcka från A till B. Från födsel till död.

Eller finns det någonting mer.

Att följa en serie på någon streamingtjänst. Att jobba häcken av sig för att kunna göra en semesterresa till New York eller Thailand. Att tillbringa sina dager fipplande på en mobiltelefon. På någon sajt som förmedlar kläder. Nya eller gamla.

Det måste finnas mer att leva för.

Det är nog alltid människor och mänskliga möten som är höjdpunkterna. Samtidigt är det väl där man möter smärtan.

Den digitala världen har blivit ursäkten och illusionen som hindrar oss att leva på riktigt. Men om vi tar bort illusionerna blir det något kvar. Eller är det bara tomheten.

Jag är övertygad om att vi kommer att få en nyrenässans av andligheten. När man genomskådat tomheten i dagens liv kommer sökandet att bli intensivare. Det är inte i första hand gårdagens religioner som kommer att dra till sig människor. Man kommer att göra en ny sökning och finna nya ingångar. man kommer också att nytolka det gamla.

Som med allt annat kommer det att finnas irrläror och faror även i det här.

Men vi behöver definitivt någonting annat än det tomma digitala livet för att dra oss framåt i livet.

Vi behöver en tydlig opposition i Svensk politik. Etablissemanget är den maktgruppering som alla etablerade partier finns inom. Det behövs partier som är i opposition till etablissemanget.

Här kanske vi fått ett sådant blivande parti. Det är tydligt att V under N Dadgostar blivit ett etablissemangetpari.

Politiskt är etablissemanget storstad och ickekritiskt till systemet. Det är de rika och den välbärgade urbana medelklassen som befolkar etablissemanget. Man dominerar media och den politiska sfären helt.

Det finns två falanger inom etablissemanget. Den första är marknadsliberal och för en teknikoptimistisk global inriktning. Sedan finns en mer progressiv del också där minoritetsfrågor och wokwfrågor står högt på agendan.

Men ingen av falangerna är systemkritisk eller vill ta upp klassfrågor. Det är en gynnad grupp som inte vill ha några systemförändringar.

Vi behöver politiker som vill och kan se de andra. Underklassen och människor som lever på landsbygden och i mindre städer. Vi har fått ökad ojämlikhet mellan grupper och områden. Etablissemanget har fört en politik som gynnat dem själva. De grupper och de områden som de tillhör har dragit iväg och blivit rikare och mer privilegierade än de andra. Klyftor har fördjupats.

De här fördjupade klyftorna har skapat ett befogat missnöje. Finns det inga politiker eller politiska partier som fångar upp det här missnöjet kommer populister att göra det. Den tendensen finns i många länder.

Vi kan bara se vad som hänt i USA.

Jag återkommer till den framtidsspaning som jag läste när jag var ung. Den fastnade då och jag inser nu att det är exakt där vi är.

Där hävdade man att det tredje världskriget kommer att ske i mediernas värld. Kanoner och gevär är bara en bakgrund till de strider som förs i media.

Ser vi på kriget i Ukraina, men kanske ändå mer om vi ser på vad som händer i Israel/Gaza, så inser vi att de viktigaste striderna finns i medier och organ för opinionsbildning. Striden står huvudsakligen om vår syn på saker. Eller om verklighetsbeskrivningen. Jag tycker att ordet verklighetsbeskrivning är bättre än narrativ.

Läser man den här texten inser man att myndigheter är mer och mer medvetna om den här utvecklingen. Man försöker aktivt styra Sverigebilden och man bekämpar aktivt de grupper och fiender som skapar en falsk bild av Sverige.

Problemet är att det är så lätt att hamna fel. Det finns ett direkt motsatsförhållande mellan det här att medvetet stötta det etablerade i samhället och demokrati. Demokrati kräver frihet att tänka, uttrycka åsikter och att skapa opinion. Finns inte de friheterna har vi inte en fullvärdig demokrati.

Är man aktiv i att skapa en positiv Sverigebild och i att bekämpa kritiska grupper befinner man sig i samma beteende som diktaturerna i vår värld. Man bekämpar oliktänkande. Det är vad Kina gör och det är vad Putins Ryssland gör.

Man bekämpar de som är kritiska till systemet med motivet att de skadar landet. Finns det inte utrymme för systemkritik finns det inte riktig demokrati.

Vi har ju märkt inte bara i Sverige utan även i andra västliga demokratier den här tendensen att slå ner på systemkritiska grupper och människor. Ta händelserna i England där man terroriststämplar människor som protesterat mot Israels folkmord på Palestinier. Det är djupt skrämmande att ett demokratiskt land som England driver demokratiska förespråkare till domstol.

Återigen ställs vi inför vågdelaren mellan mörkret och ljusets och frihetens vägar. Där rätten och rättvisans samhälle och värld står för det goda. Maktens rätt hävdas av diktaturer och skurkstater. Putin och Netanyahu hävdar maktens rätt när de angriper Ukraina och det Palestinska folket.

På samma sätt hävdar den här debattartikeln att vi måste bli aktiva i att hävda makten att påverka Sverigebilden. Det innebär ett naivt steg bort från det öppna demokratiska samhället. Vi följer samma väg och använder samma argument som Kina. Kina har gått längre när man samlar Uigurer i koncentrationsläger och för bort samhällskritiska medborgare.

Men det är samma grundtänkande. Vi måste återgå till att hävda demokrati och frihet. Fullt ut.

SD bränner broarna just nu. Man försvarar ett folkmord i Gaza. Man köper Israels verklighetsbeskrivning rakt av.

Det här är inget krig. För att det skall vara ett krig krävs att det finns parter närvarande som kan kriga. Här finns bara Israels arme. Man använder sin överlägsna försvarsmakt för att medvetet döda och svälta det Palestinska folket. Det är inte krig. Det är folkmord.

Sverige behöver en kraftfull opposition mot det mäktiga storstadsetablissemanget. Det är den dominerande och inflytelserika maktgrupperingen som dominerar Sverige. Vi behöver landsbygdspartier och underklasspartier som står i opposition mot etablissemanget.

Ett tag hoppades jag att SD skulle kunna vara det. Men man lierade sig med partier som fanns i maktens centrum och man har själv blivit en del av det. Nu går man också i försvar för folkmord och man har blivit en del av planetens maktelit.

Centerpartiet och Socialdemokraterna borde vara partier som står utanför storstadsetablissemanget och där kunna representera de svaga och förtryckta. Men det är man inte.

Israel har tappat sin förmåga till samexistens. Man behärskar situationen och sin omgivning med makt. Förtrycker man sina grannar och tvingar dem till svält blir man hatad och avskydd. Israel har många fiender. De är talrika. Det innebär inte att det är legitimt med förtryck och folkmord. Israel har skapat sitt eget helvete samtidigt som man gjort livet till ett helvete för sina grannar.

Det finns bara ett sätt ut ur det här. Börja tillämpa lagens och rättens rätt. Maktens rätt som nu styr måste bort. Vi måste återupprätta FN och ge den organisationen vårt helhjärtade stöd.

Man är på offensiven. Näringslivets lobbyister är just nu på offensiven. Man ser affärsmöjligheter och man vill kunna breda ut sig utan motstånd. Vi har sett Timbro som vill privatisera Sapmi och nu vill en annan lobbyist få bort motståndet mot vindkraftparker och solcellsanläggningar. Det är i Norrland man går fram huvudsakligen. Det är här man vill anlägga gruvor och vindkraftparker. Man vill bygga ledningsgator för att föra överskottet av el till Mellansverige och södra Sverige.

De som körs över och blir offer är i samtliga fall närboende. Här finns ingen vilja att bygga upp lokalsamhällen och sörja för närboendes försörjning. Tvärtom ville Timbro få bort den Svenska statens stöd för rennäringen. Och om rennäringen försvann skulle nog även Samernas framtid vara hotad.

Klyftorna växer i vårt land. Och den här föreslagna politiken skulle ytterligare fördjupa klyftor.

Har det alltid varit så illa som det är nu. Eller har förhållandena blivit värre. Är klyftorna djupare nu?

Det känns som om det går åt fel håll, men även det kan vara en illusion. Man kan inte längre bara se på ytan och tro att man förstår allt som rör sig. Det är numer så tydligt och klart att grupper med makt och inflytande medvetet påverkar och styr vad som skall visas på ytan.

Det är viktigt nu att stå upp för de små och maktlösa i en värld där makten oförblommat tar för sig. Samer och människor i Norrland tillhör definitivt de människor som behöver omtanke.

Det är lågt i tak nu. Protesterar man mot folkmordet i Gaza så kan man bli stämplad som terrorist.

Hur har vi kunnat hamna här? Någonting är definitivt fel med vår värld just nu. En Socialdemokratisk regering mitt i Europa terrorstämplar handgripliga protester mot blodbadet i Gaza. Vi har i Sverige fått ett Vänsterparti som utesluter medlemmar för att de tar parti för Palestinierna.

Vad händer? Det här kan inte bara passera.

Antisemitism som är en rasistisk syn på judar måste fördömas. Här finns ingen tvekan. Det borde vara lika självklart att fördöma Israels övergrepp på Palestinier. Men här är det något som gått snett.

Någon har lyckats övertyga stora delar av etablissemanget eller eliten att det är ett utslag av antisemitism att protestera mot folkmordet i Gaza. Därför finns en stor rädsla att visa sympati med det Palestinska folket. Men vi måste kunna skilja de här begreppen åt.

Det är nog i huvudsak Israel och Israelvänliga grupper som hårdnackat hävdar att kritik mot Israel är antisemitism. Det har skrämt västvärldens eliter och medier.

Det är beklämmande att se hur Israel har kunnat sätta agendan och bygga sin verklighetsbeskrivning. Vi måste klara av att se objektivt och inte låta oss manipuleras.

Det framkom att Israels arme har en avdelning som bara finns där för att kunna misstänkliggöra journalister som är Israelkritiska. Vi vet att Israel medvetet mördat journalister från Alyazeera som verkat inne i Gaza. Israel är en skurkstat som vi har tillåtit att påverka oss. Inget annat land skulle ha kunnat åstadkomma det.

Den här medvetna strategin att koppla ihop kritik mot folmordet i Gaza med antisemitism kommer förmodligen i slutändan att slå mot just den judiska rasen. När man en gång kopplat ihop det här kan det vara svårt att åter dela på begreppen och se på det hela objektivt. En synnerligen riskfylld strategi.

Vi måste komma loss från den här falska verklighetsbeskrivningen och börja handla självständigt. Behandla ett folkmord för vad det är. Ett folkmord.

Vad är Timbro egentligen ute efter. För inte bryr sig Stockholmsbaserade Timbro om Samerna eller andra urfolk. Verkligen inte. Det enda rimliga med den här artikeln är nog att man vill underlätta etableringen av gruvor och annan kommersiell verksamhet i Sapmi. Är marken privatägd kommer man alltid att kunna köpa ut några människor och göra stora etableringar av gruvor och annat. Vilket på sikt kommer att förstöra Sapmi.

Urfolken är en speciell grupp där de finns. Det har alltid funnits komersiella intressen som velat knapra på deras land och deras rättigheter. Vi har en speciell lagstiftning i Sverige som finns där för att skydda den här livsstilen. Den Samiska livsstilen. Det har onekligen hela tiden funnits konflikter mellan Samer/renskötare och andra intressenter i fjällvärlden.

Men vi kan inte försvara urfolkens rättigheter om vi inte är beredd att ta de här konflikterna.

Nu är vi i ett läge där man pratar om att vi skall starta nya gruvor för att underlätta den gröna omställningen. Det är uran och det är sällsynta jordartsmetaller. Man vill bryta Kinas dominans inom området. Självklart tittar marknaden och Timbro då på vad man kan hitta i Sapmi. Man vill bereda väg för gruvdriften genom att göra om hela synen på Samer och urfolk. Privatisering är mantrat. Det finns säkert många som kan lockas eller luras av det budskapet.

En annan fråga är turismen. Konflikten mellan turister och de permanent boende har blivit stark på många håll. Ser man ur de permanent boendes perspektiv finns en positiv sak med turism. Det är en chans till inkomster. Tyvärr har det sakta vittrat sönder. Nya system för uthyrning, typ Air BNB, som givit makten och inkomsterna till utomstående har sakta förstört turismen som inkomstkälla för de permanentboende. Varför skall man då ha en massa jobbiga turister när de inte ens tillför inkomster.

Turismen har varit ett problem för rennäringen. De problemen kommer nog att öka om turismen ökar än mer. Skall turismen få fortsätta så måste den tillföra betydande inkomster till de permanentboende. Genom beskattning eller på något sätt. Det gäller även till Samer och Sapmi.

Timbro är marknadens röst. De har aldrig haft något intresse av att hjälpa det lokala samhället. Deras intresse gäller att underlätta för företagen och marknaden. Samerna bör nog vara på sin vakt här.

En god genomgång av förutsättningarna för fred. Jag håller nog med om det mesta. Men får vi en fred med Putin får inte det innebära att vi kapitulerar för ondskan och bara accepterar att den finns där. Nej kampen för det goda måste fortsätta och även bli tydligare.

För Putin står för ondskan. Maktens rätt. Det goda är rättens och rättvisans rätt. Någon sade en gång att land skall med lag byggas.

Det kan väl diskuteras vilket som är mest rätt. Krim har historiskt varit Ryskt. De flesta som bor där har Ryskt ursprung. Ett alternativ är också att de erövrade och sargade regionerna får en egen självständighet ungefär son de baltiska staterna. Det vore lättare att köpa för Ukraina. Men freden kommer inte att bli perfekt.

Vi har även andra områden där det onda står mot det goda. Vi har Israels folkmord på det Palestinska folket och vi har Kinas expansionsplaner runt om i världen

Vi måste i samband med allt det här se klarare och förstå att den gemensamma nämnaren är att försvara rätten och rättvisan. Det finns på många platser och inom många områden länder och grupper som driver maktens rätt. Det är tydligt i Ryssland där Putin och oligarkerna förtrycker och rånar landets befolkning. Det är ett system som måste bort.Men vi har också Israel som hela tiden hävdat maktens rätt i förhållandet till det Palestinska folket och till sina grannar.

Vi har Kina som med sin storlek och styrka hotar många i hela världen, men framför allt Taiwan.

Vi har resten av världen där ett ekonomiskt system skapat ett samhälle där superrika och oligarker kan utnyttja och exploatera svagare grupper och områden.

Det är verkligen ingen perfekt värld och vi måste ta ett mycket större ansvar för att styra upp allt. FN är inte perfekt men det står ändå för lag och ordning. Organisationen måste stärkas.

Utvecklingen nu kräver omtag. En fred i Ukraina kan vara en startpunkt så att vi kan fokusera på alla andra viktiga konflikter och orättvisor.

Missnöje är nyckelordet. Missnöje med etablissemanget. Missnöje med utvecklingen över huvud taget.

Trump är skapad av missnöje. Han har som en sann missnöjespolitiker kunnat utnyttja missnöjet. Flera Europeiska missnöjespolitiker knackar på och vill komma fram.

Missnöjet är befogat. Samhället har skapat klyftor och orättvisa de senaste årtiondena. Ojämlikheten har vuxit och framför allt de regionala ojämlikheterna har blivit stora. Vi har gynnade, relativt rika områden och vi har missgynnade och betydligt fattigare områden.

I huvudsak är det storstäder och metropoler som blivit rika och gynnade. Landsbygd, glesbygd och gamla industrisamhällen har missgynnats av utvecklingen. Samhället har inte klarat av den här förändringen utan att klyftor skapats mellan områden och grupper.

Det har skapat missnöje och en möjlighet för missnöjespolitiker. Det man verkligen saknar är seriösa politiker som tar parti för de som drabbats av utvecklingens förändringar. Landsbygdspartier och vänsterpartier som tar parti för de drabbade och fattiga.

Vi saknarr i hög grad media som kan beskriva den här utvecklingen ur de drabbades perspektiv. Som klarar att se det här som ett klassdrama. Överklass mot underklass eller rik mot fattig.

Det Perspektiv som dominerar helt är den välbärgade urbana medelklassens. Utvecklingens vinnare. Man betonar hela tiden invandrar och rasist sidan av det hela. Man förnekar att det handlar om rik mot fattig där man själv då är den rika privilegierade gruppen. Den verkligheten vill man inte redovisa.

Men så länge debatten inte handlar om verkligheten kan man heller inte hitta lösningar. Ett dominerande problem i det som händer är att den välbärgade urbana medelklassen så totalt dominerar verklighetsbeskrivningen. Man har tagit tolkningsföreträdet. För att komma vidare måste vi få medier och politiker som tar de fattigas och försummades parti. Då kan demokratin rätta till alla missförhållanden och v kan gå vidare i historien.

Adam Cvejman är inget undantag. Han är en del av den välbärgade urbana medelklassen och det han framför ären del av den gamla berättelsen.