Det är sant. Trump är inte orsaken till allt elände. Han är en konsekvens av att många människor bara ser elände. Många människor har tappat framtidstron.

Vi har kommit till den situationen att demokraterna står för det gamla, bestående i ett läge där man desperat behöver någonting nytt. Något som kan ge framtidstro. Trump har fångat upp signalerna och gör något åt det. För det får han många röster.

Jag tror inte Trump står för det som behövs. Det stora problemet är att ingen annan gör det heller. Demokraternas linje har prövats och det har visat sig att den skapar stor ojämlikhet och djupa klyftor. Stora delar av samhället hamnar utanför och där försvinner framtidstron.

Vi behöver inga populister men vi behöver tänkare som kan ange en ny riktning.

I det gamla industrisamhället som nu håller på att försvinna stod kampen mellan arbetare och kapitalet. Allt formulerat av Marx och en del socialistiska tänkare. Nu finns egentligen inte industrin kvar. Men motsättningen mellan fattiga och rika är fortfarande stor

Vi har fått regionala klyftor. Fattiga och rika områden. Fattiga och rika länder, men även i fattiga länder finns rika områden.

Den nuvarande världsordningen med globalisering av ekonomin och marknadsliberalism skapar förhållanden som liknar kolonialism.

Det är här vi hittar de största motsättningarna i dagens värld. Nykolonialismen skapar områden som utnyttjas och områden som suger åt sig vinsterna av den ekonomiska aktiviteten.

I vissa områden exploateras naturresurser, hämtas råvaror och utnyttjas billig arbetskraft. I andra områden samlas vinsterna från verksamheten. De områdena blir rika och privilegierade. Framför allt är det storstäder och metropoler som blir till rika hotspots. Omgivna av stora fattigare områden av landsbygd och mindre städer.

Här har vi den viktigaste motsättningen i dagens värld. Det är det här som framtidens partier måste finna ett sätt att formulera vad som är rätt eller fel.

Det spelar egentligen ingen roll vilket land du tittar på. USA har sina rika storstäder efter kusterna och sitt rostbälte. Kina har sina rika storstäder och sina hundratals miljoner migrantarbetare med rötterna på landsbygden. Ryssland har också rika storstäder samt stora områden av landsbygd och förtvivlade gamla industriorter. De flesta som skickas ut att dö i kriget kommer från försummade delar av landet.

En hemsk värld. danad av neokolonialism. Det är den världen som en ny världsordning måste laga.

Rasismen i Sverige har ändrat karaktär. Den är fortfarande levande och en ful del av samhället. Tidigare var rasismen en del av det gamla Sverige. Fanns nog mest på landsbygden och nedläggningsdrabbade bruksorter. Där fanns en rädsla för det okända. Kombinerat med en rädsla för vad den nya tiden skulle innebära. Det här var utvecklingens förlorare och rädslan för framtiden var befogad. Däremot hade invandrarna ingenting med svårigheterna att göra.

Den här typen av gammal rasism känner jag är på väg att försvinna. Man inser att invandrarna finns där för att göra samhället levande och att de verkligen behövs för att hålla service och samhället igång. När så många andra flyttat och centralismen sliter sönder landet.

Den nya rasismen finns i de fina sammanhangen. Den har blivit salongsfähig. Den kallas inte heller för rasism utan kamp mot gängen. Kamp mpt terrorism eller bekämpande av hederskultur.

Man kan ge utlopp för hela sin avsky för andra kulturer genom att kalla det för något annat. Nu finns den här typen av rasism i stora staden och i riksmedia.

Det finns många typer av motsättningar i samhället. I ett öppet, fritt, demokratiskt samhälle skall man klara av att hantera de här motsättningarna och konflikterna. Men vi har problem i Sverige, liksom i de flesta västliga demokratier. Den mediala makten är koncentrerad och centraliserad. Då blir den enögd och den ser inte hela Sverige och alla människor.

Det blir fokus på den syn man har i stora staden. Landsbygden och mindre orter hamnar under medvetandehorisonten vad gäller förståelse. Det byggs upp klyftor som kan få stora konsekvenser. Trump är en sådan konsekvens. Den stora konflikten mellan storstad och landsbygd är grundläggande men den får ingen uppmärksamhet eller utlopp. Därför förgiftar den samhället. Släpp fram kritiken och låt konflikten komma fram i ljuset. Det skulle vara befriande och även släppa ut en del av energin som laddats i frågan om rasism.

Demokrati kräver att det finns val. Skapar man en regering av S och M så har man tagit bort det mest avgörande valet. Man försvagar demokratin avsevärt. Det får inte ske. Det skulle i det fallet bli tydligt att det verkliga valet står mellan etablissemanget och det som står utanför etablissemanget. Vad det är är nog oklart. I första skedet skulle det stärka SD som väl anses var det parti som är mest ickeetablissemanget. Men det skulle förmodligen komma nya partier som var ännu mer ickeetablissemanget. Polarisering och klyftor skulle öka.

Integration och kamp mot rasism är något man hela tiden måste kämpa med. Här finns ingen quickfix.

Elmarknaden är en blandning mellan statlig styrning och ”släpp marknaden fri.” Det har på något sätt blivit det sämsta av båda delarna.

Först så har man låtit företag få äga elnäten. En monopolmarknad där privata företag styr. De företag som äger och styr näten har blivit stora vinstmaskiner. Det kan omöjligt fungera vilket bevisas av de stora vinster som nätbolagen hela tiden visar.

Sedan går staten in och strýr vilka företag som skall producera vår el. Här har vindkraft fått subventioner i form av certifikat. Det innebär att det byggts gigantiska vindkraftparker speciellt i Norrland. Vindkraft som hela tiden gått med förlust. Affärsmässigt är vindkraft omöjligt eftersom elpriserna blir låga när det blåser och det produceras mycket el. Är det vindstilla producerar verken ingenting och priserna blir höga. Ett moment 22.

Det som oroar är väl att staten går in och skapar nya förutsättningar där vindkraften kommer att generera vinst. Vilket kommer att missgynna de delar av Sverige som tvingats på vindkraftparker. Läs Norrland.

Nu har Norge tagit konsekvenserna av ett omöjligt system. Man har satt ett fast rimligt pris. Sedan får marknaden anpssa sig till det. I praktiken har man bestämt ett system som skall vara bra för konsumenter och tvingat aktörer som vill vara med att anpassa sig till det.

Sverige har gjort tvärt om. Man har anpassat systemet så att marknaden och företagen skall trivas. Sedan får konsumenterna anpassa sig till det.

Marknadsliberalismen har fått slå igenom tydligt i Sverige. Samtidigt går mycket pengar från statskassan in i företagen för att de skall bygga elleveranserna till konsumenterna. Men företagen gör stora vinster.

En hemsk marknad där det sämsta från marknadstrning och statlig styrning samsas

Det är lätt att känna uppgivenhet. Vi står inför stora utmaningar när det gäller nästan allting. Kanske främst klimat och miljö. Och så satsar alla på upprustning av militären. Det är i hög grad hit pengarna går när de borde satsas på kampen mot klimatförändringar, kampen för miljön och kampen för drägliga förhållanden för planetens fattiga och förtryckta.

Dt känns som om mänskligheten som kollektiv slutat tro på att vi fixar det här. Man har börjat rusta sig för stormen.

Vi har ju två bränder som verkar osläckbara. Ukraina och Gaza. Här är världens mäktigaste länder närvarande om inte som direkta huvudaktörer för närvarande. Men absolut inblandade. Andra mäktiga aktörer sugs sakta in i lågorna. Europeiska länder och Indien knyts hela tiden närmare konfliktens centrum.

Man funderar om det finns ett mänsklihetens omedvetna som anar stormen och som börjar förbereda sig. Jag kommer att tänka på Thailands elefanter som drog sig bort från kustlinjen långt innan människorna insåg och förstod att tsunamin var på väg. Intuitivt anade de faran långt innan vågen drog in.

Jag har själv varit nära ett åsknedslag när det hände. Jag var ute på en stor öppen åker i Skåne och rensade betor. Jag såg att molnen drog sig samman men tänkte göra klar raden jag påbörjat innan jag drog därifrån.

Då kände jag förändringen i luften. Det blev helt tyst och det börjda liksom knastra i marken. Jag kastade mej nerpå marken. Sedan kom ljuset och smällen samtidigt. Jag klarade mej, men efter det har jag stor respekt för åskan.

Där fanns också känslan av föraning. Det är samma nu på global nivå. Vi står inför branden. Den stora branden.

Det vi kan göra är väl att påpeka för allmänheten att det är dags nu att förändras och förändra världen till det bättre. Att släcka de mindre bränderna medan det fortfarande är möjligt.

Vi börjar förstå alltmer av riskerna med klimatförändringarna. Det här med Golfströmmen är bara en del av alla potentiella hot. Det är något som kan göra norra Europa kallare i en värld som blir allt varmare. Det känns inte som en av de mer betydande riskerna med klimatförändringarna.

De riktigt stora hoten kommer troligen att drabba planetens varmaste och torraste områden. Där kommer det förmodligen att bli ännu varmare och ännu torrare. Vissa områden kommer troligen att bli helt obeboeliga. Det är de allra fattigaste som kommer att drabbas hårdast.

Den moraliska aspekten eller rättviseaspekten i det här är stor. Det är de rikaste människorna som står för den största andelen av utsläppen samtidigt som det är den fattigaste delen som drabbas hårdast.

Förmodligen blir det inte den direkta påverkan av värme, torka och översvämningar som skördar de flesta offren. Det är de sekundära effekterna av matbrist och konflikter som kommer att kräva de största offren av människoliv.

Är det rentav det som vi redan nu håller på att ställa in oss på. Det sker en militär upprustning runt om i världen. Nya vapen ofta med drönare och AI som delar av vapensystemen. Man skyller på aktuella konflikter som den mellan Ryssland och ukraina.

Men finns det en medveten eller omedveten beredskap för det hot som finns i framtiden. När frustrerade människor kommer att skapa konflikter då de försöker undkomma effekterna av klimatförändringarna. De här kan vara konflikter som redan finns men som kan eskalera när människor blir mer desperata.

Migrations och flyktingströmmarna kommer troligen att bli ännu större än vad de är idag.

I de stora förödande skeendena kommer nog golfströmmen och nedkylningen av Nordeuropa anses vara ett av de mindre problemen. Inte alls obetydligt men i ett globalt perspektiv inte det allvarligaste.

Men vi måste minska utsläppen av fossilt kol. Det är allvar nu.

Jag blir så avundsjuk på Richard Swartz. Han skriver så fantastiskt bra. Alldagliga ämnen långt bort från de dagsaktuella rubrikerna blir allmängiltiga och viktiga berättelser just nu.

Liknelsen med Babels torn är synnerligen aktuell när vi ser på hur skildringen av vad som händer i Gaza skiljer sig åt. Beroende av vem man är och vad man står politiskt.

Jag var själv för några år sen i USA. Det var just i början av Trumperan. Jag var alldeles paff när jag tittade på Amerikansk TV. Kunde inte förstå att det var samma land man beskrev. Fox eller CNN.

Klyftorna blir djupa när man inte talar samma språk. När det inte är samma referenser som finns i bakgrunden.

Jag antar att det är just det här som frågan om kulturkanon handlar om. Man har från maktens håll bestämt att det finns en grundlitteratur som skall ge människor den bakgrund och den referens som gör alla till äkta Svenskar. Även människor med invandrarbakgrund.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Att det ligger en hel del förmynderi i det här är klart. Men det kanske behövs för att hålla ihop ett land. Man skapar en gemensam tankeplattform. Å andra sidan är det den värsta formen av diktatur när man inte bara bestämmer vad en människa skall göra. Man bestämmer även vad människor skall tänka och känna.

Kultur måste vara decentraliserad och utgå från människor. Den kan inte bestämmas uppifrån. Från en maktposition. Kommunisterna och Nazisterna försökte hela tiden omdana medborgarna genom att bestämma hur kulturen skulle se ut. I Kina hade man till och med en blodig kulturrevolution.

En kulturkanon är ingen blodig kulturrevolution. Men det finns ändå någonting som skaver när man medveet försöker påverka människors tankar och känslor.

Allt det här fångar Richard S. i raderna och mellan raderna. Att behärska språket är viktigt för att förstå samhället och förstå varandra. Att bestämma språket och att utforma berättelserna är makt. En makt som kan och som ofta missbrukas.

Demonisering är ett förstadie till folkmord. Massivt dödande är inte möjligt om man inte har avhumaniserat de som skall dödas. Den processen benämns demonisering.

Vi har alla en oerhört viktig uppgift i att kasta ljus över lögnerna och illusionerna som sprids av de människor som vill folkmord. Här har Etgar Keret och en grupp människor i Israel gjort just det. Man har dragit ut demoniseringen i ljuset. Modigt och beundransvärt. Då återfår man lite hopp om mänskligheten.

Det är ett bra grepp. Att visa bilder på barn som dödats av Israels arme. Helt igenom oskyldiga offer för dödandet. Ett sätt att bryta igenom lögnerna.

Israels demonisering har gått ut ifrån att man bara dödar Hamas. Hamas är terrorister inte människor.

Det är anmärkningsvärt hur länge vi Svenskar har gått på det. Det som händer i Gaza har i Svenska medier beskrivits som kriget mot Hamas. I början kallade man det till och med kriget mot terrorstämplade Hamas.

Vi har alla ett stort ansvar för att hela tiden kasta ljus över det som händer i Gaza. Inte bli en del av lögnerna. Och det handlar inte om att ta parti i kriget för den ena eller andra sidan. Det gäller att ta parti mot folkmord och dödande. Det gäller att ta parti för rätt och rättvisa.

Det är Israel som satt agendan för allt som händer i regionen. Man har stulit Palestiniernas land och byggt bosättningar, man har trakasserat Palestinier och förstört deras möjlighet att leva och utvecklas.

Israel måste straffas för sitt beteende av FN och världssamfundet. Man har redan djupt korrumperat rättsmedvetandet i världen.

Gruppen runt Etgar Keret visar att det finns ljus och godhet inne i Israel också. Därför får inte det som händer just nu urarta till demonisering av Judar. Det vore också ett utslag av ondska lika väl som folkmordet på Palestinier.

Det är ett krav som det finns fog för. Relationen mellan Norrland och Stockholm, maktens centrum, liknar kolonialism.

Kolonialism definieras bäst med orden. ”Naturresurser, råvaror och billig arbetskraft hämtas från ett område och vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område”. Med den definitionen så är kolonialismen i dagens värld omfattande. Vi får stora områden som är och förblir fattiga samtidigt som vi får rika hotspots. Framför allt storstäder och metropoler.

Utvecklingen går också i fel riktning. Vi har förslag där man vill ta bort det kommunala vetot och där man föreslår att utvinning av Uran inte skall kunna stoppas av lokalbefolkningen. Det här är förslg som ligger i en kolonialistisk riktning.

Problemen har förvärrats genom tolkningen av hur man skall klara klimatet. Satsningen på den gröna omställningen handlar mest om elektrifiering av energisystemen. För att bygga den nya tekniken krävs gruvor och gruvdrift. Gruvor kommer inte att anläggas i rika, tätbefolkade områden utan man lägger dem i fattiga glesbygds och landsbygdsområden.

Det här passar in i det kolonialistiska mönstret. Vi måste få en motrörelse. De krafter som driver den här utvecklingen är oerhört starka och man har blivit mer och mer reprressiva. Vi har sett i England att man terrorstämplat en del av miljö och klimatrörelsen. Det finns maktstrukturer i världen som hotar stämpla Greta Tunberg som terrorist.

Det är mycket som står och väger i dagens samhälle. Frontlinjen mellan det folkliga upproret och etablissemangets maktutövning blir tydligare. Det är om verklighetsbeskrivningen från de båda sidorna som kampen står.

Hur rädd man blivit. Det samlade etablissemanget. Man kallar de människor som slåss för miljö och klimat för terrorister. De människor som stödjer Palestinierna i Gaza är också stämplade som terrorister.

Allt det här sker i Storbritannien. Men är det så mycket bättre i Sverige. Tror inte det.

Det är rädsla som blivit rådgivare i en värld som håller på att falla samman. Men är det folkets rädsla eller är det etablissemangets och elitens rädsla. Det är nog det senare. Det är de som har mest att förlora om människor protesterar och revolterar.

Riskerar vi på allvar att fyra miljarder människor kommer att dö av värmen och de saker som värmekaoset kommer att medföra.

Vi har redan nu sett att värmen dödar. Och det är inte de välbärgade i världen som dör i första hand. De kan förlita sig på aircondition och på att helt enkelt flytta till de orter som har ett svalare klimat. De fattiga kan inte göra det. Konsekvenser i form av översvämningar, torka, brist på mat, vattenbrist med mera kommer också att i första hand drabba planetens fattiga.

Men allt som händer just nu är kanske ett tecken på att eliten har gett upp kampen mot klimatförändringarna. Man accepterar dem eller inser att vi inte kan klara av att undvika dem.

Deras rädsla för konsekvenserna av klimatkatastrofen får dem att omvandla samhället till ett repressivt samhälle där man spärrar in människor som är klarsynta och som vill förbättra för alla.

Är det här ett tecken på att vi håller på att genomskåda illusionen och lögnen. Att människor i gemen börjar se klart..

För mänsklighetens bästa måste vi lita på Greta och Roger Hallam.

Ja det är en illusion att vi inte har ett val. Vi kan välja och vi måste välja. Illusionen säjer att framtiden är oundviklig. Det är den inte.

Det här gäller miljö och klimat. För att klara det måste vi lära oss att avstå. Att avstå det som är onödigt, dumt och skadligt för miljö och hälsa.

Sedan har vi framtidens magi i AI. Det finns egentligen inget nödvändigt i att använda AI. Systemet tillför inget nytt. Det använder det som redan finns och tillämpar det i nya situationer.

Det finns ingen anledning och ingen framtid i att använda AI. Dessutom kommer det att medverka till att vi får allt farligare och dödligare vapen. Som om det vi redan har inte räcker till. Kontroll av människor blir också i framtiden mycket mer heltäckande och effektiv om vi använder AI i kontrollsystemet.

Vi behäver inte AI och systemet kommer att skapa problem. Det är problem vi inte behöver.