Man borde inte behöva tjata om det här. Men det verkar vara så lätt att få de här blinda fläckarna. Personer som länge varit så upprörd över hur Putin och Ryssland förföljer och tystar oliktänkande och oppositionella gör nu exakt likadant.

Det visar på en annan sanning. Det är så lätt att se felen hos andra men oerhört svårt att genomskåda den egna vilsenheten och eget tillkortakommande.

För vi befinner oss just nu på ett sluttande plan. Ökad kontroll, bevakning, inskränkningar vad gäller demonstrationsrättigheter, censur och förföljande av oliktänkande. Allt som vi anklagat Ryssland och andra diktaturer för. Det handlar om oss.

Det är etablissemanget och eliten som driver utvecklingen. Det är inte högerextrema krafter. Det är vanliga journalister och politiker som kommer med de här förslagen.

Vi genomlever just nu demokratins förfall. Helt enligt skolboken och det är så få som reagerar. Vi får hoppas att det inte är demokratins död vi ser. Att förnuftet och klokheten ändå någonstans skall segra. Till slut.

Vi har sett samma sak när det gäller rasism. Det är eliten som drabbats av rädsla. Man kan inte längre förstå och genomskåda vad som händer och tänks i invandrarkretsar. Så slår man till med kontroll och hårdare tag. Nu senast vill man sänka åldern för där man kan sätta människor i fängelse.

Vi har också en jobbig företeelse bland politiker och journalister i att bortförklara dåliga saker genom att skylla på syndabockar. Trump är tacksam som syndabock. Men det finns andra grupper och individer som kan användas.

Men de senaste årtiondena har inneburit att ojämlikheten har ökat, klyftor har blivit djupare och många människor har tappat framtidstron. Trump och populistpartiers frammarsch är en konsekvens av den här förändringen. Journalisters och politikers naivitet och nedlåtenhet har bidragit till att fördjupa klyftor. När man skyller på syndabockar är man egentligen medskyldiga till att utvecklingen varit negativ.

Det är dags att vakna upp nu och se saker som de är. Att man vägrar obehagliga sanningar är nog en del i den utveckling vi ser. Där man försöker tysta och censurera.

Centralismen försvagar demokratin. En riktig demokrati måste i grunden vara decentraliserad. Blir avståndet för stort mellan folket och de som fattar besluten blir folkinflytandet för litet. Det stora avståndet kommer att medföra att andra krafter och intressen tränger sig emellan. Det skapas en elit som hanterar maktfrågorna internt och det bildas en klyfta. Tankarna hos eliten blir inte hur skall vi verkställa folkets vilja och intressen. Snarare hur skall vi agera för att styra opinionen enligt vår vilja och våra intressen.

Demokrati har aldrig varit lätt. Men nu har vi ganska lång tid varit inne på en väg av centralism. Avståndet mellan folket och de människor som fattar besluten har hela tiden blivit längre. Både geografiskt och mentalt. Vi har fått klyftan mellan etablissemanget och folket. Misstänksamheten och missnöjet har blivit större ju längre det geografiska avståndet blivit.

Etablisemanget är starkt och etablissemangetpartierna är starka nära maktens centrum. Etablissemangetkritiska politiker och partier är starkar på landsbygden och i glesbygden. Det här är en förtroendeklyfta. Områden där makten finns är också rikare och mer privilegierade.

Centralismen är omtyckt av näringslivet som inte vill ta hänsyn till människor på landsbygden som drabbas när man bygger vindkraftparker och anlägger gruvor. Man vill ha ett samhälle som liknar diktatur. Där demokratin är ett skådespel regisserat från centrum.

Vi som bor i Norrland och på landsbygden måste protestera. Det är vi som står för den verkliga demokratin. Inte demokrati som skadespel.

Frontlinjerna vad gäller motsättningar har blivit tydligare nu. Det är bra. Nu är det vårt val att avgöra om vi vill ha demokrati på riktigt eller elitens variant som mest är ett skådespel. Vill vi ha öppenhet och en mångfald av åsikter och ideer eller vill vi ha ett samhälle som medvetet begränsar opinionsbildning och fria tankar. Vill vi en ekonomisk frihet eller vill vi ha en fortsättning på ett samhälle där ojämlikheten växer och klyftor vidgas.

Framtiden blir spännande.

Det är nog första gången jag helt och fullt kan skriva att jag håller med Åsa Wikforss. Men det gör jag här. Du kan inte lagstifta bort åsiktsskillnader. Då lagstiftar man bort demokratin.

Demokratins stora fördel och välsignelse är just att den kan överbrygga motsättningar mellan olika åsikter och folkgrupper. Men då måste skillnaderna få komma fram i ljuset och i den offentliga debatten. Vi är i ett läge just nu där klyftorna är stora. Inte minst inom synen på det som händer i Gaza. Där pågår ett folkmord på Palestinier utförd av Israel. Reaktionerna på det är starka hos väldigt många. Det är en sund reaktion på det som händer. Protesterna kan bli våldsamma främst från Palestinska grupper. Det skrämmer Israelvänliga grupper och det är nog mest de som kräver hårdare tag och lagstiftning.

Rädsla är alltid en dålig rådgivare. Att fatta beslut om lagstiftning som undergräver en riktig demokrati vore hemskt. Det skulle ju inte ta bort åsikterna och känslorna. De skulle bara bli olagliga och underjordiska. Motreaktionerna kunde ytterligare fördjupa klyftorna.

England har ju beslutat om lagar som skall tysta propalestinska protester mot folkmordet. Det är ett antidemokratiskt beslut som kommer att söndra samhället. Nu hade man demonstrationer mot regeringen och etablissemanget som samlade 100 000 till 150 000 deltagare. Splittringen är redan stor och man kan inte lagstifta bort motsättningar och protester.

Vi befinner oss tyvärr på ett sluttande plan just nu. Regeringar och etablissemang är rädda. Man ser att missnöjet är stort ock klyftorna är djupa. Man har sett vad som hänt i USA. Beslut fattas om kontroll, övervakning och att förbjuda ”felaktiga” åsikter. Så fattar man beslut som tar oss bort från det öppna demokratiska samhället.

Feltänkt på ett farligt sätt. Vi måste ha självförtroende nog att bibehålla det öppna demokratiska samhället. Istället arbeta för att minska klyftorna och bygga ett rättvisare samhälle. Det är den enda vägen framåt.

Vad betyder egentligen orden. Är det bara ett sätt att märka ord eller har det en verklig betydelse.

Det är nog mer och mer ett accepterat faktum att det vi lever i är en beskrivning. Vi lever aldrig i den verkliga verkligheten. Vi lever i berättelsen om verkligheten. Den berättelsen försöker aktörer styra och manipulera.

Vi känner alla till formuleringen att ”det är segraren som skriver historien”. Det som blir historien om kriget. Nu har vi nog förstått att det bara är ett enkelt särfall av den mer allmängiltiga regeln att det är den grupp eller part med mest makt som kommer att skapa den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera samhället. Den berättelse som kommer att dominera människors känslor och tankar. Man skapar opinion genom att bygga trovärdiga berättelser.

Men sanningen och verkligheten finns inte alltid där beskrivningen pekar. Det här har ju blivit uppenbart i samband med Trump. Han skapar medvetet illusioner för att gynna sin sak. Han mobbar och förföljer journalister och aktörer som vägrar spela med i hans berättelser. Läste senast att han stämt en tidning på 140 miljarder när de trotsat hans ord.

Israel har medvetet ljugit och demoniserat Palestinierna. Man har infiltrerat och köpt medier. Man är starkt aktiv med att styra och manipulera verklighetsbeskrivningen för att möjliggöra sitt folkmord.

Putin skapar sin verklighetsbeskrivning att angreppet på Ukraina är en specialoperation för att befria det Ukrainska folket från västligt inflytande.

Vi måste lära oss att vi hela tiden utsätts för försök att styra och manipulera oss genom att man sprider förvanskade verklighetsbeskrivningar. Vi måste lära oss att tänka själva och självständigt.

I det här smmanhanget är också beskrivningen av den gröna omställningen ett sätt att sälja in en ide och en bild. För den är egentligen inte så okontroversiell. Omställningen innebär uppoffringar. Man bygger stora vindkraftparker som förstör natur och naturupplevelse. Man kommer att anlägga gruvor som förstör miljön framför allt för närboende. Vissa saker kommer att bli dyrare för att styra om konsumtion. Man lägger begränsningar på skogsbruk och jordbruk.

Uppoffringar för ”vanligt” folk samtidigt som omställningen varit lukurativ för marknaden och storföretagen.

Den här omställningen har gått i stå när människor sett att vissa drabbas medan andra gynnas och somliga blir miljardärer. Man kan säkert bära de uppoffringar som omställningen kräver om bördan fördelas rättvist. Så har det inte alls varit hittills.

Vindkraft innebär en våldtäkt på landsbygden och glesbygden. Man förstör naturen och naturupplevelsen. Det gör man i en miljö där de enda egentliga tillgångarna är just natur och naturupplevelse.

Bor man någonstans i Norrland så gör man det inte på grund av överdådig service eller stort kulturutbud. Nej man bor kvar för att där finns storslagen natur. Lugnet och en fin naturupplevelse. Allt det där förstör vindkraften.

Vindkraftparker i Norrland är ett utslag av kolonialism. Man tar det värdefulla som finns i en bygd och man lämnar ingen ersättning för det man tar. Den enda anledningen till att man är så förtjust i att lägga vindkraftverk i Norrland är att det är relativt få människor som blir överkörda. Tillsammans har man kraft att köra över dessa människor. De är ofta gamla och få. De har inte kraften att protestera effektivt.

Bor man dessutom i någon innerstad så är det lätt att låtsas som om de inte finns.

Jag har hört på företrädare som pratat sig varm om vindkraft när de försökt övertala en bygd. Lögnerna och halvsanningarna om hur ljus framtiden skall bli var påfallande. Jag förstår inte att man inte rodnade eller att man klarade av att se sig själv i spegeln efteråt.

Vindkraft enligt nuvarande betingelser är dött. Det som har hänt har dessutom korrumperat hela klimatarbetet. De förändringar som krävs för att vi skall klara klimatet kan bara genomföras om man upplever uppoffringarna som rättvisa. Bördorna måste fördelas rättvist. Bara då kommer människor att acceptera nyordningen.

Jag hoppas att vi lär oss något av det här haveriet. Rättvisa måste genomsyra hela tänket och planeringen av arbetet för klimatet. Man måste även fokusera på huvudproblemet som är utsläpp av fossilt kol till atmosfären i form av co2. Nu är vi vilse men vi måste komma tillbaks till verklig kamp för att rädda klimatet.

Här beskrivs en del av mekanismerna för att bygga den bostadsmarknad vi har nu. Banker och mäklare var definitivt vinnare när den här omstöpningen kom.

Nu är författaren en del av dn stora staden Stockholm. Hon har därför svårt att se hur relationen mellan landsbygd och storstad påverkats. Eller också finns inte det med i referatet.

En stor del av befolkningen i Stockholm blev vinnare på det här. Värdeökningen på bostaden blev en extrainkomst för många. Och den var stor. Det handlade om hundratusentals kronor per år för många familjer.

Det gav också en stimulans av ekonomin i området, som varit en viktig del i att göra Stockholm till Sveriges rikaste område.

Att många sedan sökt sig till det rikaste och mest expansiva området är också ett faktum. Unga människor som är högutbildade och ambitiösa har sugits till Stockholm. Ett rikt område lockar människor som vill ha en bra karriär.

Det är inte bara banker och mäklare som drivit på utvecklingen och varit vinnare. Vi har Stockholm som område. Vi har Stockholmare som grupp. Det finns dock en grupp av outsiders som haft svårt att hitta bostad. Bostadsmarknaden har blivit ojämlik och segregerad.

Moderaterna som politiskt parti har drivit den här utvecklingen. Det har ensidigt gynnat Stockholm och andra storstäder. Man har påskyndat omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter vilket ”skapat modrata väljare”. Man omvandlade fastighetsskatten till fastighetsavgift vilket också gynnade de med dyraste bostäderna.

Den här utvecklingen har skapat segregation och skapat klyftor mellan utvecklingens vinnar och förlorare. Stockholm har vunnit och blivit rikt. Landsbygd och glesbygd har förlorat.

Slutligen har Sverige som helhet förlorat på det här på grund av att vi numer är mycket högt belånade. I det sammanhanget kan man inte bara räkna med statens skulder utan även de privata skulderna. Vi har numer mycket stora skulder med bostaden som säkerhet.

Det största problemet med stora skulder är att ”den som är satt i skuld är ofri”. Det här kommer att ha betydelse i framtiden nu när man vill belåna staten för att bygga upp försvaret och för att bygga ut kärnkraften.

Någon har sagt att ekonomi och politik är de två sidorna av samma mynt. Jag tror inte att det är lyckligt om man ser ekonomi som en rad sanningar. Man skall inte underskatta den ekonomiska kunskapen. Men den har ändå begränsats till ett antal mål som ekonomerna ser som övergripande.

Vi måste se ett antal andra mål också som viktiga och kanske till och med överordnade de mål som nuvarabbde ekonomer ser som de viktigaste. Vi måste få en ekonomisk världsordning som på allvar kan klara klimat och miljö. De målen är enligt min mening oförenliga med kravet på evig tillväxt.

Ett annat viktigt mål som dagens ekonomer inte fäster tillräcklig vikt vid är kravet på jämlikhet och rättvisa. Vi har just nu en värld som håller på att klyvas av en ökad ojämlikhet. Framför allt på regional nivå. Det ser de flesta ekonomer inte som ett problem. Men det är det. Det skapar en miljö där missnöjet växer till sådana nivåer att demokratin är hotad. Vi ser vad som hänt i USA där människor från det försummade rostbältet röstat fram Trump.

Det är ett stort och farligt reellt problem om ojämlikheten blir så stor att människor revolterar. Det måste lösas inom ekonomiska ramar.

Det finns vissa undeförstådda sanningar i Lars Calmförs ekonomiska världsbild. De underförstådda sanningarna måste ifrågasättas. Men de skall ifrågasättas från akademisk intelligent nivå. Inte från en känslomässig nivå. Ekonomer har ofta en likartad bakgrund som gör att de har svårt att värdera problem som finns i en annan miljö hos andra människor. Ekonomer kommer oftast från välbärgad urban medelklass i storstad.

Det är viktigt att lyssna in den akadmoska ekonomiska kunskapen. Men det finns andra synpunkter som är mycket viktiga och de skall självklart finnas med när besluten fattas. Problem som hör samman med klimat, miljö och växande ojämlikhet måste alltid beaktas.

Centralism innebär att man konstant gynnar centrum på bekostnad av periferin. Mekanismen är ganska enkel. De människor som fattar beslut har alltid lättare att se och förstå det närliggande. De problem som man möter när man rör sig i sin omgivning. Det som omtalas bland familjen och bland grannar blir viktigare än det som ligger långt borta. Omedvetet gynnar man sig själv och den egna gruppen. Helt enkelt för att det ligger nära och är lättare att känna in.

Så fattas alla viktiga beslut centralt så kommer centrum att gynnas. Det sker helt omedvetet. Det kan ske medvetet också och då är det allvarligare. Då är det en form av korruption.

Det är samma grundläggande mekanism som gjort att män har högre medellöner än kvinnor. I grunden en maktfråga. Grupper med makt kommer alltid att gynna sig själv i första hand.

Sverige är ett starkt centralistiskt land. De flesta länder är centralistiska, men Sverige tillhör värstingarna.

En följd av det här är att Stockholmsområdet är mycket rikare än alla andra områden. Tydligt fattigare är främst landsbygd och glesbygd.

Det finns ett skatteutjämningssystem som skall utjämna åtminstone en del av klyftorna. Nu har regeringen valt att urholka systemet och göra det mindre effektivt.

Det gynnar framför allt Stockholm och Stockholmare. Och så blir klyftan i samhället ändå djupare. Men Moderaterna är främst ett Stockholmsparti. Man har konsekvent gynnat det området och man har missgynnat landsbygd, glesbygd och Norrland.

Samtidigt har det kommit förslag om att begränsa det kommunala vetot och förslag som skall öppna för gruvdrift i Norrland och i fjällvärlden.

I den nya världen kommer nog de riktigt stora motsättningarna att vara regionala. Motsättningar mellan gynnade, rika och privilegierade områden och på den andra sidan utnyttjade, exploaterade och fattiga områden. Kolonialismen växer sig starkare. Officiellt talar man inte om kolonialism. Man benämner det istället globalisering och marknadsliberalism. Men i praktiken är det samma sak.

Adam Cvejman kan närmast beskrivas som en aktivist som jobbar för att understödja Israels verklighetsbeskrivning. Han är en möjliggörare av folkmord.

Det handlar inte om att vara för Israel eller för det Palestinska folket. Båda de här sidorna har problem med fanatiker och extremister.

Det handlar om att ta avstånd till folkmord. Absolut och utan reservationer. Det handlar om att ta parti för de mänskliga rättigheterna och för den lagstiftning som reglerar vad stater och regimer får göra. Här har länge begåtts brott mot folkrätten. Vi har haft Israel som byggt bosättningar på ockuperad stulen mark. Det har varit ett brott som bara fortsatt.

En förutsättning för folkmord är avhumanisering av de människor som skall utsättas för folkmord. Den processen kallas för demonisering. Israel startade den processen redan i samband med Hamas terrordåd. Beskrivningen av det som hände har i efterhand visat sig vara lögner. Man beskrev barn som halshuggits och barn som stoppats in i en ugn. Man beskrev det som massiva våldtäkter. Det här har i efterhand kunnat avslöjas som lögner. En demonisering.

Däremot var det ett terrordåd där många människor dog. Många människor dog också av beskjutning från Israeliska helikoptrar efter själva terrordådet. Enligt Israel dödades alla som varit delaktig i själva dådet.

Nu har vi hamnat i ett läge där verklighetsbeskrivningar står emot varandra. Israel slåss hårt för att deras verklighetsbeskrivning skall dominera. Man har lierade inom tunga medier. Det har varit en stor diskussion om BBC. Det finns grupper som anser att Israelvänliga grupper infiltrerat företaget.

I Sverige har vi Israelvänliga journalister i de stora medierna. Adam Cvejman är en av dem. På ett sätt kan man se dem som möjliggörare av folkmord eftersom de förhindrar att det bildas en kraftfull opinion mot folkmordet.

Det här är ett genomgående problem. Svårigheterna att finansiera välfärden. I grunden är det strukturella förändringar som skapar problemen.

Vi har en långtgående förändring av samhället. Det är en global företeelse. Allt mer av de totala inkomsterna eller vinsterna i samhället faller ut som inkomst av kapital. Allt mindre andel faller ut som inkomst av tjänst eller inkomst av företagande. Det har mycket att göra med ny teknik som automatisering, robotisering, datorisering och nu AI. Det behövs helt enkelt mindre arbetskraft för att producera våra varor eller tjänster.

Det här skapar problem med beskattningen. Det är lätt och accepterat att beskatta arbete. Ja åtminstone upp till en viss nivå. I en globaliserad värld är det mycket svårare att beskatta kapitalet. Det går att blixtsnabbt flytta kapital mellan länder och världsdelar för att undgå skatt. Samma sak gäller i princip för företagsbeskattning. Multinationella företag har ofta verksamhet i många länder och kan välja att redovisa sina vinster där skatten är lägst.

Det blir svårare att finansiera välfärdsstaten med skatter i ett läge där företag, förmögna och rika kan flytta kapital och vinster för att minimera beskattning.

Undersökningar har visat att de rikaste och största företagen i världen också är de företag som betalar minst skatt.

Det här skapar problem för etablerade politiker och partier. Skall man höja skatter eller pruta på välfärden. Båda de här alternativen är impopulära. Kanske hos lite olika väljargrupper.Då söker sig väljarna till ytterlighetspartier. Man accepterar helt enkelt inte förutsättningarna utan man vill ha en förändring i grunden. För ojämlikheten har ökat och klyftorna har ökat.

De grupper som haft stora inkomster av kapital har seglat ifrån de andra. En viktig kapitalinkomst är värdeökningen på bostäder. Den har slagit mycket ojämnt mellan olika områden. Vissa områden, främst storstäder och större studentstäder, har blivit rika. Landsbygd och mindre städer har inte haft den här värdeökningen och har hamnat efter.

Samhället har inte velat eller kunnat hantera den här ojämlikheten, vilket skapat missnöje. Det har också gynnat missnöjespartier.

Vi behöver en uppdaterad ekonomisk världsordning. Ekonomisk världsordning 2.0. Får vi inte det kommer förmodligen missnöjet med dagens förhållanden att möblera om och bryta ner dagens värld.