Det här är nog en av de stora revolutionerna i just vår tid. Vi blir allt äldre och det föds allt färre barn. Det innebär att det kommer att finnas många fler äldre människor i samhället. Man kan se det här som en kris och man kan välja att se det som en möjlighet.

Bejakar vi det nya och vänder blicken framåt ser vi det som en möjlighet. Det passar dock illa ihop med den dominerande tanken just nu att vi vill ha tillväxt. Tillväxt i ekonomin och tillväxt i antal invånare. Vi måste någon gång hitta andra sätt att organisera samhället. Fördelar med det andra sättet att se på samhället, alltså att vi eftersträvar balans och långsiktighet, skulle kunna vara.

Balans är en anpassning till att vi bara har en planet, Jorden. Här finns begränsade resurser som vi som mänsklighet måste förhålla oss till. Just nu har vi slagit i taket vad gäller utrymme för den koldioxid som släpps ut vid förbränning av framför allt fossilt lagrat kol. Men det är på många områden som vi far fram som busar. Vi förstör biotoper som är nödvändiga för många arter. Vi förbrukar vatten ur grundvattenreserver på ett icke hållbart sätt. Vi breder ut oss på marker som behövs för att odla den mat som världen behöver.

Det finns inget utrymme för tillväxt.

Vi har numer rationaliserat och robotiserat produktionen av varor så att det inte längre behövs så många människor för att göra jobbet. Det passar bra om arbetsstyrkan minskar i förhållande till det totala antalet människor. Vi kommer däremot att behöva många människor för att vårda alla. Inom sjukvård och äldreomsorg. Men de människorna finns när vi rationaliserar produktionen.

Det stora nuvarande och framför allt det stora framtida problemet är hur vi skall fördela vårt i grunden tillräckligt stora överskott. Det finns så det räcker för alla. Men vi misslyckas med att fördela välfärd och rikedom på ett jämlikt, rättvist och långsiktigt hållbart sätt.

Det gamla sättet att fördela välfärd och rikedom håller inte långre. krackeleringen har pågått ett tag men problemen ökar hela tiden. Vi har fördelat pengar genom att betala människor som deltar i produktionen av varor. Huvudsakligen med lön, men även med inkomst av företagsamhet. Sedan betalar människor skatt för att finansiera välfärdssamhället och gemensamma nyttigheter som polis och försvar. Men automatisering, rationalisering, robotisering, datorisering och nu AI kommer att göra att allt färre behövs för att producera varor. Skatteunderlaget kommer att minska och det blir allt svårare att finansiera välfärden. Man har löst det här kortsiktigt genom att låna. I stort sett alla länder är hårt skuldsatta och man fortsätter låna.

Vi behöver helt enkelt att tänka nytt. Vi måste anpassa vår världsordning till den verklighet som numer finns. Vi har inte så lång tid på oss.

Mycket tyder på att vi går mot en kollaps. Men då måste vi mentalt och intellektuellt vara förberedda på hur vi skall hantera världen efter kollapsen. När vi skall bygga upp en ny världsordning. Vi måste sluta ta ut mer än vad planeten klarar av och vi måste lära oss att fördela på ett hållbart och rättvist sätt.

I Ryssland och Kina är ”sanningen” lika med Partiets ”officiella version”. Det är diktaturens syn på sanning. I en demokrati måste det finnas mångfald av åsikter och berättelser. Det är mångfalden som garanterar att sanningen aldrig kan gömmas bort helt.

Brit Stakstons åsikter ligger närmare en diktatur än demokrati. Det finns skillnader mellan olika medier och opinionsbildare vad gäller trovärdighet. Men skillnaderna ligger mer på nyansnivå än på ”alltelleringetivå”.

Det finns en lite romantisk syn på journalistik, hos journalister, att man finns där för att avslöja maktmissbruk hor politiker. Att avslöja fuffens hos makten i samhället. Det är bara det att man glömmer bort att man själv är viktiga maktbärare.

Det finns skillnader i subjektivitet. Vi har den rena propagandan på den ena sidan och så den subjektivitet som kommer från det faktum att alla människor har olika erfarenheter. Man bär på förutfattade meningar och fördomar. Men ingen människa är helt fri från subjektiviteten.

Har man som kommunistpartiet makten att styra samhället vill man inte ha röster som utmanar och står i opposition. Man försöker övertrumfa och censurera kritiska röster. Att styra verklighetsbeskrivningen är ett starkt maktmedel.

Det som kallas etablissemanget i demokratiska länder är en maktgruppering som har ungefär samma maktposition som kommunistpartierna en gång hade. Man jobbar på ungefär samma sätt. Man vill ha kontroll på verklighetsbeskrivningen och man vill få bort kritiker och opposition. Man har inte samma verktyg att använda som i en diktatur. Men man jobbar hårt med att misstänkliggöra. Här finns Brit Stakston hela tiden i frontlinjen.

För mej ärr hon mest lite absurd i sin ensidighet. Men jag antar att hon inom etablissemanget har många som lyssnar.

Men det enda som kan garantera den frihet och mångfald som måste finnas i en riktig demokrati är just spridning och mångfald. All opinionsbildning har inte samma kvalite, men mångfalden måste finnas.

Artikeln handlar egentligen om ifall det var vetenskapligt korrekt att publicera artikeln. Det verkar vara en ide eller tanke som man publicerat utan tillräcklig vetenskaplig förankring. Det må vara så, men vi kan behöva lufta lite tankar och ideer om medvetandet. Vad medvetandet egentligen är.

Den vanliga vetenskapliga tanken om medvetandet är att det är en samling kemiska reaktioner i hjärnan. Vår intuition säjer oss nog att det måste finnas mer att tillägga. Men vetenskapen har slagit bort alla tankar på att medvetandet på något sätt skulle vara skilt från kroppen, hjärnan och kemiska reaktioner.

Så nu kommer en erkänd vetenskapskvinna med avanserade teorier där medvetandet är skilt från kroppen och en egen storhet i universum. Klart att det väcker reaktioner.

Teorin är intressant och ligger i linje med andliga teorier som finns spridda. Jag hoppas att det kommer en fortsättning på det här. En nyskapande teori kan fylla ett hål i den kunskap som redan finns. För det hålet finns verkligen. Det är nog ingen riktig vetenskapsman som hävdar att vi nått slutpunkten på den vetenskapliga utvecklingen.

Att medvetandet är ett universiellt fält skulle ge förklaringen till det som vi kallar gud. Där vårt indiviuella medvetande bara är en liten del av det universiella medvetandet. En liten del i en värld fyllt av medvetandefältet.. Där fältet är hopkopplat och den individuella delen reagerar med andra direkt och inte bara som delar av individer.

Teorin skapar frågor om medvetande och energi till exempel. Enligt Einstein är energi och materia synonyma begrepp. Materia är en form av energi. Är medvetande också en form av energi? Hur hänger medvetande ihop med gravitationen? Gravitationen är en mystisk kraft som man inte riktigt förstår. En annan mystisk företeelse som inte är riktigt förklarad är tiden. Hur hänger tid och medvetande ihop?

För mej personligen skapar den här teorin öppningar till nya tankar och ideer. Jag känner att man här gläntat på en dörr till det okända. Jag fylls av spånning och känner inget behov alls av att bekämpa och hävda det gamla.

Vi får se.

Varningssignalerna vad gäller bubblor och AI är så många att det snarast påminner om historien om herden som omigen ropade ”vargen kommer”. Men så en dag kom verkligen vargen.

Varför spricker inte bubblan egentligen? Det enkla svaret är att det finns så många inflytelserika parter som inte vill att bubblan skall spricka. De inflytelserika parterna har verktyg som är tillräckligt effektiva för att hålla allt flytande. Framför allt har man verktyget att man kan producera nya pengar efter onskemål. Man har också ett starkt verktyg i och med att man kan skapa en verklighetsbeskrivning som gynnar dem själva och skapar en illusion av att den här ekonomiska världsordningen är gynnsam för människor i allmänhet.

Den nuvarande ekonomiska världsordningen skapar produkter och rikedom. Men den fördelar inte välstånd och rikedom på ett rättvist sätt. Den skapar omåttlig rikedom åt ett fåtal. Den skapar välstånd åt en privilegierad samhällsklass som finns där för att försvara och upprätthålla systemet. Sedan finns förlorarna i stort antal. Ett ojämlikt samhälle kräver att det finns ett stort antal fattiga människor som skall arbeta och producera det överskott som gör ett fåtal människor omåttligt rika.

Det är inkomst av kapital som har gjort människor riktigt rika. Inkomst av arbete gör aldrig människor rika. Man kan många gånger överleva och försörja sig på arbete. Men du blir aldrig rik.

Spekulation är det som gjort vissa omättligt rika. Receptet är egentligen enkelt. Förvärva eller bygg en tillgång med lånade pengar. Se till att värdet på tillgången ökar. Det finns olika sätt att göra det. Men i huvudsak värderas en tillgång efter hur mycket vinst tillgången genererar. Grunden är P/E tal eller price/earning talet. Priset på företaget är proportionellt mot vinsten. Hur stort P/Evtalet är kan variera något. Men en viktig faktor är tillväxt. Ett företag som visar ökande omsättning och ökande vinst får ofta ett högt P/E tal. Det är en anledning till att bubblor i nya sektorer skapas. AI ses som en framtidsbranch. Omsättningen växer och de värderas skyhögt i förhållande till vinsten. Det är egentligen framtida, förväntade vinster man räknar med. Det gör också att det finns en vilja hos företagen att framställa sig själva som mer AI än de egentligen är. Så skapas illusionerna som gör att bubblor byggs.

Stor tillgång till billiga pengar är en förutsättning för att spekulationen skall bli omfattande. Marknaden och marknadens aktörer bedriver om tung lobbyism för att bygga de förutsättningar som skall göra spekulationen möjlig. Politiker faller lått undan för lobbyismen. Det finns också en rätt stor grupp med välbärgad urban medelklass som gynnats av spekulationen. Framför allt värdeökningen på bostäder har gjort många välbärgade.

Men systemet är i grunden absurt genom att det skapar så mycket ojämlikhet och orättvisa. Det är också i hög grad instabilt och alla väntar på upplösningen.

Sedan är det som författarinnan skriver. Risken är att vinsterna privatiseras medan förlusterna socialiseras.. När bubblan spricker kommer alla att få stå för förlusterna. Även samhällets fattiga som aldrig såg några vinster.

En underbar text att läsa. Kan inte låta bli att fundera över skillnaden mellan just en underbar text, en medelmåttig och en intetsägande jäspningstext. Den sistnämnda är den vanligaste.

Det här är egentligen ingen stor kritik mot alla som skriver det menlösa. För det finns efterfrågan på att fylla upp ett utrymme med text. Man får betalt, men hjärtat och det djupa intellektet kan inte finnas med jämt och överallt.

Inspiration är en sällsynt process. När man hämtar upp en berättelse från djupare nivåer av medvetande. Man måste vårda den kanalen och vara modig. En text som skrivs av kärlek och nödvändighet. Den skrivs inte därför att det finns efterfrågan eller för att en arbetsgivare vill ha en viss text.

Jag känner direkt skillnaden mellan olika typer av text. Det här kanske är personligt, men jag tror inte det.

Richard Swartz är någon som skriver de här texterna. De är ärliga och de stryker inte medhårs. De är på något sätt universiella. De kan läsas om tio år och vara relevanta även då. Eller lästs för 20 år sen.

Det finns även böcker som träffar på djupet och säjer någonting generellt. Harry Potterböckerna tillhör den kategorin. Han Kang är också en författare som ger mej det intrycket.

Här skildras det viktiga temat om skillnaden mellan verkliga händelser och verklighetsbeskrivningen. Där finns en skillnad. Det temat är så viktigt att det ofta är genomgående för de stora böckerna och de viktiga berättelserna.

Vi lever inte i verkligheten, vi lever i en beskrivning av verkligheten. Det innebär att vi alla lever våra liv vid sidan av verkligheten. De flesta är inte medvetna om den skillnaden. Man är helt uppslukade.

Berättelsen om de tre rummen antyder någonting verkligt. Berättelsen om människor som medvetet försöker styra och manipulera berättelserna är också universiell och verklig. Det är kanske den yttersta makten som finns där. I att kunna styra berättelserna och därigenom styra människorna.

Världsläget just nu är hemskt. Jag funderar över om det verkligen är så eller om vår klarsyn och uppmärksamhet är större nu, och allt därmed lyfts fram i ljuset. Det kanske är så att man inte längre kan komma undan och gömma det hemska. Nu med mobiltelefoner och internet.

När jag är i mitt mer optimistiska läge så tror jag att det kan vara så. Det fanns mycket mörker tidigare också. Kinas kulturrevolution, Stalins utrensningar, USAs imperialism och Vietnamkriget, Hela kolonialismen.

Vår medvetenhet och vår kunskap är större nu. Vi har våra internationella bovar. Putin, Trump och Netanyahu. Men allt som görs registreras och kan synas. Läget är bedrövligt men det finns hela tiden människor som verkar för att det skall bli bättre. Vi har Greta Thunberg, Edward Snowden och många andra.

Motståndet mot de/vi som vill att det goda segrar är enormt. Framför allt handlar det om girighet och egoism. Eller som man säjer här ”cash och olja”. Just nu hittar man Trump, Putin och Netanyahu i toppen för de krafter som vill ha en laglös värld, där makten tar det den vill ha.

Men långsiktigt kommer mörkret inte att vinna eftersom mänskligheten i grunden är god. Vi kan tillfälligt bli lurade och låta oss skrämmas. Men inte i långa loppet.

En bra analys av Håkan Boström. Det som skrivs är en bra sammanfattning av utvecklingen. Den här trenden till centralism är global. Det är faktiskt värre på många andra håll. Sverige är i grunden ett rättvist välfärdssamhälle därför slår förändringarna inte lika hårt här som i andra länder och andra delar av världen. I Till exempel Rumänien flyttar människor inte bara ifrån landsbygden. Man flyttar även från landet till rikare områden i andra länder. Det blir ett svårt läge för hela landet.

Skall man bara acceptera det som händer som en del av utvecklingen eller finns det saker som borde ändras.

Jag anser att det finns saker som borde förändras. Förhållandena mellan centrum och periferin är inte jämlika och rättvisa. Råvaror, energi och andra resurser hämtas från landsbygden och de betalas inte alls efter dess rätta värde. Det här är ett fenomen som i sin yttersta konsekvens är kolonialism.

Det här är en funktion av vår ekonomiska världsordning. Det finns ett direkt samband mellan makt och rikedom. Ju mer makt en grupp eller eller ett område har ju rikare blir det. Blir man rik på andras bekostnad för att man har mer makt måste det ses som en orättvisa.

Det kan härledas till det ögonblick där man förhandlar eller gör upp om priset på en vara eller tjänst. Två parter sitter på varsin sida av ett bord. Vem av parterna som kommer att få den största andel av den vinst som transaktionen ger upphov till, beror på respektive parts makt i förhållande till den andra.

Makt i det här sammanhanget är

Kunskap och information.

Ekonomisk storlek och styrka.

Marknadsföring och innehav av starka varumärken.

Politiskt och medialt inflytande.

Det här förklarar skillnaden i inkomst och rikedom mellan kvinnor och män. Det förklarar skillnaden i rikedom mellan storstad och landsbygd. Det är också en förklaring till kolonialism.

Samlar man makt i Stockholm så kommer det området att bli Sveriges rikaste. Det är ett systemfel i världen att vi betalar allt för lite för de varor och tjänster som produceras på landsbygden. Det här drabbar jordbruket och primärproduktionen av mat. Även vattenkraft, vindkraft eller gruvdrift tillför alltför lite pengar och rikedom till landsbygden.

Allt det här skapar en obalans i relationen som leder fram till att landsbygden utarmas och stora staden växer.

Urbanisering är en naturlig process som förstärks av att relationen mellan storstad och landsbygd är ojämlik. Den relationen måste bli mer jämlik och rättvis.

Israeliska militären jagar terrorister. Men vad är terrorism och vem är terrorist? I den här artikeln beskrivs hur militärer skjuter rakt in i en demonstrerande grupp människor. Det fanns inga vapen i den demonstrerande gruppen. Där fanns några journalister och fotografer. Den man siktade på var en fotograf.

Här handlar det åter om beskrivning av verkligheten och vem sitter på tolkningsföreträdet. Vi har varit i den här diskussionen förr där rebeller eller dåtidens terrorister helt plötsligt blev frihetshjältar när de vunnit kampen över en förtryckande regim. Nu är vi i ett läge där alla regimer bekämpar terrorister. Kina, Ryssland och Israel bekämpar terrorister. Hela folkmordsaktionen i Gaza motiverades med att man bekämpade terrorister i form av Hamas. Putin går hårt fram mot befolkningar i Ryska regioner med motivet att bekämpa terrorism.

Är terrorism det våld som kommer efter en lång tid av förtryck mot befolkningen på en viss plats? Kina har etablerat koncentrationsläger för Uigurer med motivet att bekämpa tendenser till terrorism i regionen.

Men värst, just nu, är kanske Israel som enligt uppgift dödat 70 000 människor i Gaza för att bekämpa terrorism.

Terrorism skulle väl kunna beskrivas som att man går fram med dödligt våld mot obeväpnade, oskyldiga människor. Det är en exakt beskrivning av vad den Israeliska armen gjorde.

Då återkommer vi till att vad som beskrivs som terrorism är beroende av vem som sitter på tolkningsföreträdet. Vem har makten att skriva historien. Det säjs att det är segraren som skriver historien. Det är nog sant även i hur man beskriver och behandlar terrorism. Sedan är det en viktig sanning som sakta tränger igenom att det gruppen eller grupperna med mest makt som står för den verklighetsbeskrivning som dominerar samhället. Den beskrivning som kommer att styra utvecklingen.

En hemsk sak med Israels framfart är hur lätt man kommer undan med sina övergrepp. Man dödar, förföljer och misshandlar och reaktionerna från västliga demokratier är förynta och förlåtande. Israel har korrumperat hela västvärlden. I botten på det här finns rasism och gammal kolonialism. Omedvetet så är det fortfarande så att alla människor inte är lika mycket värda. Det är alltför lätt att avfärda Palestinier som potentiella terrorister. Även kvinnor och barn.

Det är egentligen två olika frågor här. Är det bra att vara ekonomiskt oberoende? Vad är det som gör oss lyckliga?.

Ekonomiskt oberoende gör oss fria och ökar vår trygghet. Vi är inte beroende av att någon skall betala lön till oss eller beroende av att vi är friska och motiverade att jobba. Vi får en ny frihet att välja vad vi vill göra med våra liv.

Lycka är ett svårt begrepp. Finns lycka överhuvud taget. Är det inte egentligen en illusorisk dröm. Vi kanske tror att lycka är att slippa ansvar och ta dagen som den kommer. Det är i alla fall mångas dröm om lycka. Men det är inte så vi är skapade och det är inte ett bra mål för livet. Tvärtom tror jag att förmågan att ta ansvar är ett av livets viktigaste mål. När vi utvecklas som människa innebär det att förmågan att ta ansvar ökar. Det är egentlige bara det unga barnet som kan slippa ifrån ansvar. När vi blir föräldrar tvingas vi till att ta ansvar för andra människor. Då växer vi.

Glädje är ett bättre och verkligare mål i livet än lycka. Glädjen är spontan och ögonblicklig. Glädjen kräver närvaro i stunden. Att man är så vaken att man kan glädjas åt de små saker och spontana ögonblick som bara kommer.

Det är ett viktigt mål att bli mer ekonomiskt oberoende. Helt oberoende kommer man aldrig att bli. Det är inte heller meningsfullt. Men att vara hårt skuldsatt och tvingad till ett liv och en tillvaro man vantrivs med är inte bra. Man skall söka den frihet som ekonomiskt oberoende kan ge. Det är viktigt, men det är inte slutmålet med livet. När man uppnått det börjar det viktiga steget att finna motiv för att leva livet.

Ansvarsfrihet är inget bra mål. Det innebär att man tillbakabildas till ett självupptaget barn. Vi måste tvärtom utveckla vår förmåga till ansvar.stagande Först för oss själva, sedan för människor i vår omgivning och slutligen för hela mänskligheten och vår planet. Då har vi nått fram.

Det här med media och sanningen behöver redas ut. Det finns ett behov av mångfald inom media. Det är jobbigt med journalister som tror att man har monopol på sanningen.

Helt objektiva medier finns inte. Det finns alltid en viss subjektivitet.Först måste vi skilja på den medvetna och den omedvetna sujektiviteten.

Den medvetna innebär att man medvetet lägger till och drar ifrån när man skall beskriva en händelse. Det betyder inte att man ljuger. Man kan helt enkelt göra ett aktivt val av alla tillgängliga fakta. Vissa saker kommer inte med medan andra fakta lyfts fram och betonas. Det skapar ett helt annat intryck än vad en annan prioritering skulle göra.

Sedan finns propagandan och den medvetna lögnen. Det tror jag inte finns så mycket av i Sverige, men det är vanligt att diktaturer tar till det. I en krigssituation så förekommer mycket ren propaganda.

Sedan har vi den omedvetna subjektiviteten som helt enkelt är en funktion av journalisternas egen bakgrund och uppväxt. Alla människor har sin last av förutfattade meningar, fördomar och erfarenheter med sig. Det präglar vilken syn man har på tillvaron och det präglar hur man beskriver världen. Vi har till exempel kvinnor-män, kristen-muslim, landsbygd-storstad. Bakgrunden här kommer att prägla hur man ser på verkligheten. De här skillnaderna är ofta omedvetna men skapar en subjektivitet i beskrivningen av händelser. Det finns numer ofta en medvetenhet om att de här skillnaderna har en betydelse. Man är mån om att det skall finnas både kvinnor och män på en redaktion. Men ofta låtsas man som om det inte har någon betydelse att nästan all journalistik bedrivs från storstad/Stockholm. Vilket är en viktig orsak till att förtroendet för etablerade medier minskat.

Det enda riktigt kraftfulla sättet att hantera den omedvetna subjektiviteten är att se till att det finns mångfald och spridning.

När Lars Böhlin och många andra angriper alternativa medier är det egentligen mångfalden och spridningen man angriper. Lite invant, småsint är det.

Vi medborgare skall definitivt vara glad över att internet medfört att mångfalden ökat. Allt som finns där är inte bra eller sant. Men det är sant att mångfalden är bra för landet och för demokratin.