Temat är intressant och aktuellt. Vad är sanning och vad är illusion. Har Tyskarna byggt en illusorisk bild av Sverige?

Återigen till hypotesen att vi lever inte i verkligheten utan vi lever i en verklighetsbeskrivning. En tvingande verklighetsbeskrivning som vi har mycket svårt att frigöra oss ifrån.

Vi har den fina liknelsen med de döda och de levande fiskarna. De döda fiskarna kan bara följa med strömmen. Man är fullständigt uppslukade av den verklighetsbeskrivning man befinner sig i.

De levande fiskarna klarar av att se verklighetsbeskrivningen som något som är skilt från verkligheten. Man kan simma dit man själv vill. Man är inte tvingande uppslukade av illusionen.

En vacker liknelse. Den kan även kopplas till berättelsen om Fiskarnas stjärntecken och Vattumannens stjärntecken. Där fiskarna är de döda fiskarna. Man lever uppslukade av illusionen utan distans. I Vattumannens tecken finns fortfarande illusionen men det finns samtidigt en distans som gör att man ser lite mer av ljuset och klarheten.

Vi Svenskar är nog mer uppslukade av den ”Svenska verklighetsbeskrivningen” än vad Tyskarna är. De har åtminstone en geografisk distans som kan vara till hjälp.

Det som ändå slår mej när jag läser Anna Lena Laurens berättelse är hur odistanserat urban hon är. Hon säjer Sverige men tänker Stockholm. Hon skriver Finland men menar egentligen Helsingfors. Hon lever numer i Berlin men beskriver det som Tyskland. Det var lika när hon skrev om Ryssland. Då levde hon sina dagar i Sankt Petersburg.

Har man inte distans till det här kommer man att bidra till att sprida en falsk bild. Det är den välbärgade urbana medelklassen som dominerar när verkligheten beskrivs. Som samhällsklass sitter man på tolkningsföreträdet. genom att man dominerar i media och politik Men den verklighet man lever i och beskriver är skild från landsbygdens verklighet. Förstår man inte det, och tas det förhållandet inte med, kommer man att skapa klyftor och sår.

Man bidrar till att bygga en illusorisk värld där olika människor inte förstår varandra. I övrigt läser jag ofta hennes texter med intresse.

För att kunna göra förändringar och för att få folk att göra umbäranden måste uppoffringarna fördelas rättvist. Att Sverige är ett orättvist klassamhälle visas av den här artikeln. Därför har klimatarbetet kört fast.

Oxfam gör ett viktigt arbete. Man lyfter fram obekväma fakta där oviljan att redovisa de här sanningarna är stor. Det är de rika, de superrika och i viss mån den välbärgade urbana medelklassen som är bovarna. De står för oproportionerligt stora utsläpp av klimatgaser.

Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Men jagas flyget av avgifter och skatter för att minska problemen. Nej tvärtom subventioneras flyg och flygplatser. Det är ju de rikas och den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. Därför kommer man undan.

Det man ger sig på är skogsbruket och lantbruket. Det är den i sammanhanget fattiga landsbygden man ger sig på. Inte de rika. Hyckleriet är så stort.

Att bygga vindkraftparker har setts som en lösning på problemen. Men de här kartverken placeras på landsbygden och i Norrland. Ingen har föreslagit några vindkraftverk i Stockholmsområdet. Man är väl medveten om att de förfular och förstör naturupplevelsen. Ingen vill flytta till områden i närheten av vindkraftparker. Det innebär också att fastighetspriserna sjunker.

Återigen hyckleri. Återigen en stor orättvisa i samband med klimatkris och försök att åtgärda problemen.

Marknaden driver just nu på för att det kommunala vetot vid exploatering och utbyggnad av vindkraft skall försvagas eller försvinna. Samtidigt är topparna i näringslivet värstingarna när det gäller klimatet.

Vi måste återfinna rättvisan i samhället. Det är viktigt på alla plan. Inte minst när det gäller klimat och miljö.

Något har hänt i Sverige. Det som beskrivs här är bara en sida av det hela. Skulderna har ökat, bostadspriserna har ökat och räntenivån ligger på en högre nivå.

Det är den ena sidan. Den andra sidan som är närmare människornas liv och vardag är allvarligare. En annan rubrik i tidningen säjer att vi har aldrig haft så många miljardärer i Sverige tidigare. Ser man antalet miljardärer per miljon invånare så finns Sverige i toppen i världen. Vi ligger i toppgruppen också när det gäller hushållens skulder. Ojämlikheten i befolkningen har ökat under den här perioden.

Känslan i befolkningen är annorlunda idag. Missnöjet är mycket större. Det brister i framtidstro. Vi har ett våldsammare klimat över huvud taget. Tilliten och förtroendet har sjunkit.

Partier och politiker som är kritiska till etablissemanget vinner anhängare. Sedan kan många av antietablissemangetpolitikerna vara bluffar och populister, men människor väljer hellre dessa än politiker som är en del av etablissemanget.

Man vill ha en förändring till varje pris.

Nej det har inte varit en bra tid. Om man sedan skall skylla på perioden med minusränta är väl oklart Men att vi kraftfullt ökat skuldsättningen, blåst upp tillgångsbubblor och ökat ojämlikheten är inte bra. Det har ökat klyftorna och ökar orättvisan.

Det kommer att bli en jobbig resa ut ur den situationen. Lägger man sedan till problemen med klimat och miljö samt problemen med en osäker omvärld inser man att utmaningen är stor.

Hur allvarligt är egentligen vårt beroende av läsplattor och mobiler? Stort skulle jag vilja säja. Och jag inkluderar mej själv i det.

Min egen tid framför dator, TV och mobiltelefon handlar om flera timmar per dygn. Det är för mycket. Ändå är jag nog medveten om riskerna och anser mej upplyst.

Sexualdriften är en av våra starkaste drifter. Om vi hellre tillbringar tid med mobilen än har sex med en partner. Ja då är den hypnotiska kraften i en skärm enormt stor.

Den stora faran med plattorna är nog inte att de lurar oss att bli Sverigedemokrater eller Putinfans. Nej faran är nog i första hand att de stjäl våra liv. De tar vår tid och hindrar oss på så sätt att leva livet fullt ut.

Vi kanske skall vara glada för att vi har arbetslivet och skolan. För det är bara där vi är befriade från den hypnotiska kraften av en skärm. Allt mer av vår fritid tillbringar vi framför mobilen, TV n eller läsplattan.

Vi måste få en vändning på det här. Vi måste leva aktivt och medvetet. Vi måste betrakta det här som ett missbruk. Jämförbart med tobak och alkohol.

Vi kanske skall arbeta med vita veckor. Skärmfria zoner. Locka till till aktiviteter som utesluter mobil och läsplatta. När vi tar promenader skall vi inte ta med mobilen utan omges av tystnaden eller naturliga ljud.

Något måste göras och man skall nog börja med sig själv.

Tanken att tvinga på människor sin övertygelse i hbtq frågor påminner ganska mycket om hur kommunismen fungerade. ”Är ni inte med oss år ni per automatik emot oss”. Det är ju inte så vi fungerar eller samhället fungerar. Vi måste ha friheten att engagera oss, eller inte, i enskilda frågor.

Det är en form av maktmissbruk och övergrepp när man skall bestämma hur vi skall tänka eller ännu värre att tala om för oss vem vi är.

Jag gick själv på Umeå universitet i början på 1970 talet. Det var efter 1968 revolterna och kommunisterna dominerade kåren. Jag var uppväxt på en bondgård och en naturlig Centerpartist på den tiden. Vi var verkligen udda. Många gånger fick vi höra just det har argumentet att man kan inte vara neutral. ”Är du inte med oss är du mot oss”. Det skapade en intolerans och syrebrist som stötte bort. mej och många andra.

Socialismen och kommunismen har många goda sidor och man har introducerat ideer om jämlikhet och välfärdstaten som vi haft mycket nytta av. Men kommunismen är elitistisk och i grunden intolerant mot oliktänkande. Det har inneburit att motståndet blivit stort. Inga människor vill bli tvingade att inta en viss ståndpunkt. Tanke och yttrandefrihet är viktigt.

Det här borde man tänka på inom hbtq rörelsen för man anar en intolerans där. Vi har haft häxjakten på J K Rowlings. Där hon haft avvikande åsikter vad gäller transpersoner. Hon har utsatts för en kampanj som mest liknar mobbning. Man kan inte tvinga fram tolerans genom att vara intolerant mot avvikande.

Det troliga utfallet av det här är att det blir ett bakslag på samma sätt som att kommunismen fått många motståndare. Att utöva påtryckningar och tvinga på människor åsikter triggar alltid fram motreaktioner.

Det är omöjligt att få gehör för uppoffringar och förändringar som inte uppfattas som rättvisa. Det är en del av demokratin. Sedan kan olika grupper och partier definiera rättvisa på olika sätt.

Vi har fått en ökad ojämlikhet de senaste årtiondena. Det är lite märkligt att det inte fått genomslag i opinionen eller i politiken. Partier på vänsterkanten har inte varit uppseendeväckande framgångsrika. Vänsterpartierna värnar ju ofta om ekonomisk jämlikhet. Det är istället andra typer av partier som vuxit och blivit starka i de områden som halkat på efterkälken rent ekonomiskt. Hur har det kunnat bli så?

Frankrike har haft Thomas Piketty som är en viktig ekonom som forskat på ojämlikhet. Han har studerat den historiskt och i olika länder. Ett viktigt grundläggande arbete. Nu kommer Gabriel Zucman och följer upp forskningen med förslag att beskatta de superrika.

Det är svårt att beskatta tillgångar eftersom det är så lätt att flytta pengar över nationsgränser. Företagen är multinationella och beskattningen oftast nationell. Pengar flyttas då snabbt till länder där beskattning och förhållanden är mest förmånliga för ägarna. Det här förhållandet är ett av de viktigaste när det gäller att förklara hur förmögenheter byggs upp.

Det finns också en mekanism som belönar länder som sänker skatter och ordnar förhållanden som är bra för företagen. Kapitalet och investeringar sugs dit där företagen anser att förhållandena är mest gynnsamma.

Ett exempel på det här är Irland som sänkte bolagsskatten till 12,5 %. Det är lågt och det har lockat många bolag att investera i landet. Det mest kända är Intel. Det har gynnat Irland och Irlands ekonomiska tillväxt. Men det innebär samtidigt ett tryck på andra länder att sänka sina skatter för att locka investeringar.

Det är ett exempel på hur man kan gynna enskilda länder genom att sänka kraven, men samtidigt missgynna kollektivet. Den totala beskattningen av multinationella företag minskar och de kan bygga upp sina vinster och ägarnas förmögenheter.

Det är en upprepning på global nivå av systemet med strejkande arbetare, där företagen tar in strejkbrytare för att driva ner lönekraven och sänka sina kostnader långsiktigt.

Det är svårt att genomföra beskattning och åtgärder för att öka jämlikheten. Men det bör absolut göras.

Den verkliga striden handlar om verklighetsbeskrivningen. Här är språket ett maktmedel. När striden står person mot person så blir behärskningen av språket avgörande.

En viktig skillnad mellan överklass och underklass har varit behärskningen av språket. Den Engelska överklassen är känd för sin behandling av språket som ett sätt att med ett leende ta kål på sina motståndare. Utbildning och bildning skapar en god behandling av språket.

Vi har även inom politiken fått en mer medveten behandling av språket. Kanske beror det på att journalister blivit duktigare på att ställa luriga frågor. Politiker har tvingats att utnyttja språket för att skydda sig själva. Det handlar om att bygga en egen verklighetsbeskrivning och att sen försvara den. Politiska debatter är numer helt hopplösa. Man lyssnar inte på varandra och man lyssnar inte på utfrågaren. Man jobbar med sin egen verklighetsbeskrivning hela tiden.

Diskussionen vi har just nu med hat och hot inom internet handlar också om språket. Här får människor som kan betecknas som underklass ett forum för att uttrycka sina åsikter. Många har en dålig kontroll på sitt språk. Man uttrycker sig på ett sätt som uppfattas som hot. Det kanske är ett hot eller bara ett uttryck för dålig språkkontroll.

Den offentliga debatten i Sverige handlar i hög grad om verklighetsbeskrivningen. Olika grupper i Sverige lever inte i samma verklighet. Det innebär att man inte heller kommer att acceptera samma verklighetsbeskrivning.

Förutom den makt som finns i behandlingen och kontrollen av språket finns makt i att ha utrymme i media. Medial makt. Ett relativt nytt maktmedel är utrymme och kontroll av plattformar på internet. Ibland är man i offentligheten onödigt upprörd över att det framförs avvikande åsikter på internet.

Vi har i Sverige problem med mångfalden inom media och politik. Det har skett en koncentration och en centralisering. Det är ett verkligt demokratiskt problem som skapar klyftor och undergräver förtroendet för systemet.

Det var ändå någonting som känts fel med de här satsningarna. Ett sunt råd brukar vara när man satsar på någonting nytt att börja i liten skala och se till att processerna och produktionen fungerar. Sedan kan du skala upp det hela. Från en fungerande produktion. Börjar man i liten skala blir misstagen inte så dyra. För misstag görs och saker blir fel.

Så gjorde man inte i Northvolt. Man satsade stort från början och man lyckades inte bygga en fungerande produktion.

Vad som gått fel i Stegra är annu svårt att se. Men man har tänkt och agerat som Northvolt. Man har byggt stort från början samtidigt som processen är ny.

Kanske handlade Northvolt mest om att suga upp pengar från EU och Sverige. Att det var det som var den viktigaste affärsiden. Det har antytts och Peter Karlsson har ändå blivit en av Sveriges rikaste personer på kuppen.

Men Norra Sverige har än en gång utnyttjats och våldtagits. En viktig lärdom är nog att lita inte på någon annan. Lita på dej själv och ställ krav.

Centralismen är en svår samhällssjukdom. Det innebär att makt och inflytande flyttar från de människor som berörs av besluten in mot centrum. Centralism ställer alltid till med besvär.

Argumenten för centralism kan vara att man vill spara in på människor. Det blir inte så många undernivåer i organisationen. Ett annat argument som ofta kommer upp är att det skall bli större likvärdighet. Ibland känner centrala beslutsfattare att det kan vara svårt att påverka organisationen. En decentrliserad demokratisk organisation lever ofta sitt eget liv oberoende av vad de centrala beslutsfattarna och politikerna vill.

Nackdelarna som kommer upp när avståndet mellan beslutsfattare och de som jobbar ”på golvet” blir stort är att man känner ett behov av kontroll, uppföljning och styrning. I praktiken är det här en byråkratisering av verksamheten. Människor i produktionen måste ägna mer och mer tid åt att fylla i rapporter och dokumentation. Förutom att det här stjäl mycket tid så gör det arbetet tråkigare. Det blir lätt att man tappar motivationen när man hela tiden känner storebrors bevakande blick.

De som sitter i centrum kan omöjligt känna till och förstå förhållandena långt ut i periferin. Då kan det komma beslut som känns alldeles tokiga. Sen är det alltid så att i en centraliserad organisation kommer allt mer resurser att hamna i centrum. Periferin utarmas. Det innebär också att det kan vara svårt att rekrytera kvalifiserad personal. Eftersom resurserna hela tiden inskränks.

Periferin blir fattigare på resurse. pengar och människor i en centraliserad organisation.

Så växer klyftan mellan centrum och periferi allt mer. Missnöjet blir större och större.

Vi måste lämna centralismen bakom oss och decentralisera verksamheten. Det ger ett mer levande land. Hela Sverige skall leva.

Man kan inte rycka på axlarna för det som sker nu. För utvecklingen skapar ojämlikhet i en skala vi inte sett tidigare. Det finns så tydliga vinnare och tydliga förlorare i utvecklingen. Självklart kommer utvecklingens förlorare att revoltera.

Det är en process som pågår för fullt. Den har forman av att man konsekvent röstar mot etablissemanget. För etablissemanget är en del av och tillhör vinnarna i utvecklingen. Vi får Afd och vi får Trump.

Marknaden kommer inte att rädda oss. För allt som sker just nu sker mad marknadens logik. Man talar om att industrijobb försvinner men ersätts av serviceyrken. Teoretiskt fungerar kanske det men inte i praktiken. För det är olika grupper och olika områden det handlar om. Det är just den logiken som skapar ojämlikheten.

Parallellt med ojämlikheten byggs hopplösheten upp. Det finns grupper och områden där det inte finns någon framtidstro kvar. Det är när framtidstron försvinner som människor revolterar.

Följer man sedan den historisska logiken ökar risken påtagligt för att större konflikter och krig skall utbryta. Man utnyttjar ofta yttre hot och konflikter för att avleda frustration. Det kan vara ett sätt att hindra människor som tappat framtidstron från att revoltera.

En viktig anledning till att Putin anföll Ukraina var förmodligen för att han ville ha en yttre fiende när kritiken mot honom växte inom landet.

Hela världen rustar just nu militärt. Det går att tolka det här som en reaktion på att samhället förändrats. Förändringar som skapat friktion och konflikt.

Egentligen är det inte den nya tekniken som är problemet utan vår oförmåga att förändra samhället så att människor kan leva bra med den nya tekniken. Fördelarna med det nya måste komma alla till del. Inte bara ett fåtal.

När teknik och uppfinningar förändrar förutsättningarna måste samhället också förändras. Att vi hittills misslyckats på det här området innebär att det finns potential för förbättringar. Framför allt måste förståelsen förbättras inom det ekonomiska området.