När jag läste statistik på universitetet slog man fast att det fanns tre former av lögn.

Lögn, förbannad lögn och statistik. Med det ville man säja att det går att bevisa nästan allt med statistik. Det handlar mest om urval och begränsningar.

Jag anser att Sverige har blivit ett mer ojämlikt och orättvist land. Klyftan uppåt och neråt har ökat. Vi har fått betydligt fler miljardärer och vi har fått fler riktigt fattiga människor. Vi har en relativt rik välbärgad urban medelklass. En gynnad grupp ismahället.

Det är nog ett mål för alla makthavare att se till att gynna just den välbärgade urbana medelklassen. Den betyder mycket i antal röster men det är också en klass med mycket makt vad gäller politik, ekonomi och media. Kan man få den med sig så blir inte den öppna kritiken så ljudlig.

Sverige går inte åt rätt håll. Klyftorna, ojämlikheten och orättvisan ökar. Oberoende av vad några forskare presenterar i form av statistik.

Tesen är att det i ett öppet fritt demokratiskt samhälle är omöjligt att få till omfattande förändringar i samhället om de inte är rättvisa. Fördelar och uppoffringar måste fördelas rättvist bland befolkningen. Annars kommer det att mobiliseras ett motstånd som bromsar och förhindrar förändringarna.

Hit har vi nått när det gäller klimatarbetet. Det har aldrig varit rättvist och det går just nu åt fel håll. Det är den rika delen av världen som skadar klimatet mest, men konsekvenserna drabbar den fattigaste delen av världen hårdast.

Man kan numer inte skylla på att man inte vet och förstår. Det gör man, men man vägrar göra det som krävs. Mest av ren egoism.. Det finns också mycket av vilseledande och illusionsskapande från aktörer med makt. Det här har korrumperat hela världen..

Det här är också ett direkt hot mot just det öppna demokratiska samhället. Just att man medvetet motverkar kraven på rättvisa. Det korrumperar men kan också medföra att man stänger ner demokratin för att kunna genomföra förändringar som motverkas i ett öppet demokratiskt samhälle.

Ett avgörande läge där mänsklighetens egoism, girighet och dumhet står ivägen för utveckling.

Vi behöver en ny ekonomisk världsordning. Jag har varit med om två stycken och kan konstatera att båda misslyckats. På olika sätt men båda har nått vägs ände.

Först kommunismen som blev till en koloss av byråkrati och korruption. Till slut var misslyckandet uppenbart för de flesta. Men man har bidragit med viktiga ideer. Framför allt iden om att ”från var och en efter förmåga till var och en efter behov”. Det blev till vårt välfärdssamhälle som ingen vill vara utan.

Nu har vi haft marknadsliberalismen som ekonomisk världsordning en tid. Nu har man misslyckats med att skapa en bra värld. Man har lyckats med att bygga fungerande mekanismer för produktion och handel. Men man har misslyckats med att fördela överflödet på ett jämlikt och rättvist sätt. Det skapar ojämlikhet, klyftor och politisk oro. Vi har redan gått in i social och politisk oro som destabiliserar samhället.

En ny ekonomisk världsordning skulle kunna vara en syntes av de två experimenten som nu misslyckats. Staten måste få en större roll och tillväxten måste få en mindre betydelse.

Varför är tillväxt viktigt? Vi ligger redan nu på en hög nivå när det gäller rikedom och välfärd. Det behövs egentligen inte mer. Så tillväxt behövs inte för att göra samhället bättre. Andra saker är viktigare. Klimat och miljöhänsyn måste värderas upp gentemot överskott av prylar och upplevelser.

Varför behövs tillväxt i så fall. Skulder är en viktig orsak. Vi räknar skuldsättningen som en procentsats av BNP. Tillväxt reducerar skulderna relativt sett när BNP ökar. Och det är tillväxten som höjer BNP. För att minska behovet av tillväxt måste vi vara mycket mer restriktiv mot skuldsättning.

Ett annan viktigt motiv för tillväxt är konkurrens. Sjunker tillväxten halkar du efter andra samhällen med högre tillväxt. Det gör att samhället inte blir så attraktivt för investeringar och för inflyttning. Då kan du lätt hamna i en negativ spiral där du börjar tappa. Skall vi minska tillväxtens betydelse så måste man motverka det här. Man måste också uppgradera andra saker som viktiga i ett samhälles utveckling. Till exempel, kultur, miljö, natur, klimat, och ett gott samhälle att leva i.

För att kunna bygga en bättre värld krävs att vi får en ny ekonomisk världsordning. Och i den nya ekonomiska världsordningen måste ekonoisk tillväxt tonas ned och andra värderingar lyftas fram.

Det är en kris. eller sanarare det är många kriser som kolliderar här.

Först den kris som beskrivs i artikeln. Vi är oljeberoende och det blir besvärligt när flödet störs.

Sedan har vi den stora krisen. Klimatkrisen som i huvudsak handlar om att vi bränner fossilt kol. Vilket ger utsläpp av co2 till atmosfären. En mycket viktigare kris. Där ett minskat flöde av olja ger en tillfällig lättnad. Sett ur den här krisen så borde vi vara glada för varje dag av minskat flöde av olja.

Sedan har vi den kris som kommer sig av en kris i den ekonomiska världsordningen. Den fungerar inte längre. Bristerna och felen blir alltmer uppenbara. En yttre störning ger problem på en gång. Vi måste få till en ekonomisk världsordning som tar hänsyn till klimatkrisen. Till alla andra kriser med miljön. Framför allt med en växande ojämlikhet i världen och fördjupade klyftor överallt. Här finns huvudproblemet. Vi skall inte låtsas som att vi har en fungerande ekonomisk världsordning.

Det har vi inte.

EU är besvärligt. Den här debattartikeln är upplysande på så sätt att man får en inblick i hur man tänker i Bryssel. Det skiljer mycket mellan retoriken i Bryssel och retoriken i Sverige. Avståndet och klyftan är stor.

EU är i grunden inte demokratiskt på riktigt. Avstånden blir för stora. Det blir för abstrakt när man skall göra tillämpningar som skall passa för Spanien och Sverige till lag. Förhållandena skiljer för mycket. När man röstar kommer olika synpunkter att ta ut varandra. Makten kommer att hamna hos ledande tjänstemän. De största nationerna kommer att dominera byråkratin. Inte minst olika lobbyister och intresseorganisationer får stort inflytande

Makten flyttar mot centrum från periferin. Sverige och framför allt Norrland är i sanning periferi i EU.

Systemet som bestämmer våra elpriser är ett stort systemfel. Det drabbar oss här i norr hårt. Vi hade en stor fördel i vår vattenkraft. Den var billig och säker. En viktig orsak till att vi hade en stark industri här i norr. Skog och stål blev framgångsrikt när vi hade god tillgång till billig el.

Det skänkte man bort när vi kopplade ihop våra elnät med Europa. Vi förlorade allt. Nu betalar vi ett pris för vår el som ligger högt över produktionskostnaderna. Elbolagen gör stora vinster och en del av vinsterna har hamnat i den här potten överföringsavgifter. Det är våra pengar som skall återgå till de som betalat allt för mycket.

Men EU vill stjäla de här pengarna också. Samtidigt som man vill pracka på oss en massa vindkraft som vi inte behöver och inte vill ha.

Det mest provocerande av allt är att man hela tiden vill mörka och ljuga om vad det här egentligen handlar om. Man vill ta det som goda förutsättningar här i norr gett oss som konkurrensfördel. Utan att betala eller kompensera oss.

Jag har inget emot samarbete mellan länder i Europa. Men vi skall inte låta makten över våra liv hamna allt för långt bort.

Ja sjukvården har slutat fungera. Det är hög tid att staten går in och tar över finansieringen. Regionerna har egentligen förlorat sin roll. Det är bättre om man låter staten ta över ansvaret för den mer avancerade sjukvården.

Den mer decentraliserade sjuvården via hälsocentraler kan med fördel styras av kommunerna. Men även här måste staten ha ett finger med för att motverka den stora regionala ojämlikheten. Staten måste aktivt se till att det finns personal även i de de mer glest befolkade delarna av Sverige.

Vi har levt länge nu i ett läge där politiker inte tagit ansvar för en sjukvård som slutat fungera. Det måste ta slut. Vi måste få nya politiker som klarar av att ta ansvar för hela landets utveckling

Anita Goldman skrev att låter man ojämlikheten dra iväg i samhället så sår man fröet till samhällets undergång. När klyftorna blir för djupa så slutar man dra åt samma håll. Då slår man in på vägen mot undergång. Det har verkligen skett i USA. Men Sverige går just nu samma väg. Vi befinner oss på en bättre utgångspunkt. Men vägen är här lika destruktivt farlig.

Just när grupper av människor börjar dra åt motsatt håll slår man in på en väg utför.

Många av de samhällen som är på väg utför tror att man genom information och propaganda kan få samhället att fungera. Samordnad information och tystande av oppositionella röster är diktaturens och elitstyrets väg. Kortsiktigt fungerar det, men långsiktigt fungerar det inte.

Ett öppet fritt, demokratiskt samhälle är sättet att hålla ihop och få fram ett bra samhälle. Ojämlikhet och orättvisa skapar klyftor och kommer att söndra. Samhället går mot kollaps.

Det är sällan man ser en debattartikel som så tydligt beskriver skillnaden mellan verklighet och verklighetsbeskrivning. Nu har man fått för sig att kalla verklighetsbeskrivning för narrativ. Det kanske låter bättre eller så är det helt enkelt bara en del av själva förvanskningen. Det skapar en del dimmor kring verkligheten.

Men i övrigt är beskrivningen korrekt. Det hela är också en beskrivning av demokratins tillbakagång. Besluten fattas i allt mindre omfattning av politiker. Det finns en gruppering som kallas etablissemanget eller eliten. Den väljs inte i val. Det är en informell sammanslutning av makt. Där fattas de verkliga besluten.

När etablissemanget eller eliten tagit över så lever vi inte längre i en riktig demokrati. Vi har lämnat det stadiet bakom oss.

Elitstyre är besläkt med diktatur, vilket är en motsats till demokrati i form av folkstyre. Riktig diktatur är naken och våldsam. Maktmissbruket i en diktatur handlar om våld och hot om våld. I ett elitstyre skyddas också makten genom ett missbruk av makt. Men här handlar det mest om makten att påverka. Medial makt och de övriga mekanismerna i makten att påverka. Det kan vara makt genom kontakter och nepotism till exempel.

Vi måste återupprätta demokratin.

Att vi ens tillåter att USA och Trump håller på så här. Vi borde ha kommit längre i vår utveckling. Det USA och Trump nu demonstrerar är naken imperialism och kolonialism. Den har alltid funnits där men då har den funnits i skuggorna och det fördolda. Nu har arrogansen gjort att den står där naket till beskådande.

Men det kanske är det som behövs för att människor skall se och förstå.

Det finns inget alternativ än att återupprätta lag och ordning på det internationella planet. FN behöver återta sin status som den som håller ordning här i världen. Nu lever vi i en värld där bildligt talat gängen styr och medborgargarden försöker hålla ordning.

Det är som en ångvält. Det verkar omöjligt att stoppa. Det byggs hela tiden mekanismer och organisationer som skall kontrollera och stoppa det fria flödet av information. Det är det fria ordet man stoppar.

Man kallar det inte så när man vill kontrollera och stoppa. Det är barnpornografi, det är ”fake news”, det är trollfabriker. Men däremellan finns det fria ordet. Vi kan inte ha censur och kontroll och samtidigt frihet. Det finns ett motsatsförhållande där.

Etablissemanget är rädd. Man är rädd för att folket skall hitta på saker. Avståndet har blivit för stort. Man har tappat kontakten med det som finns där ute och man har blivit rädd. Rädsla är en usel rådgivare. Då blir man misstänksam och man tar till kontroll, censur och hårdare tag.

EU utvecklas i en farlig riktning. Som vi befarade.