Man blir glad när man läser en så här klarsynt debattartikel. För det här är en sanning. Vi lever i en verklighetsbeskrivning som skiljer sig från verkligheten. Och verklighetsbeskrivningen är en levande skapelse som hela tiden påverkas av de människor som finns där. Den lever och är synnerligen tvingande, men den kan påverkas.

Visst kan en stark ledare påverka och driva utvecklingen. Men han kan inte gå emot den drivande verklighetsbeskrivningen. Han kan lyfta och använda det som redan finns för sina egna syften.

Aggresivitet och en benägenhet för krig hör oftast ihop med rädsla. Rädsla för att andra och grannländer skall angripa.

Ryssland och Israel odlar den här känslan av rädsla och att man är utsatt för hot. Så angriper man i en känsla av att man är tvungen att försvara sig. Men man är själv den angripande hotande parten.

Ett land som är tryggt och välmående i sig själv är inte benägen att angripa och starta krig. Det är därför man brukar säja att en demokrati aldrig startar ett krig.

Jag läste en gång en framtidsspaning som sade att det tredje världskriget kommer att utspelas i mediernas värld. Det som händer på slagfältet är bara en utfyllnad. Vi är där nu. Men det kanske är mer korrekt att säja att striden handlar om verklighetsbeskrivningen eller narrativet. Inte om landområden eller andra resurser.

En fredsprocess handlar om att lyfta sanningen och genomborra de lögner och illusioner som sprids.