Att göra eller att vara. Är det här den riktigt stora motsättningen finns. I vårt rastlösa liv är det bara att göra som räknas. Men när vi trängt ända in till själen så finns bara att vara. När vi kommit till vårt vara så öppnar vi oss för det som finns under ytan. Det som vi aldrig kan läsa av när vi gör allting som rör sig på ytan.

Det är en plats full av liv. Där det finns kalla, jobbiga platser fyllt av mänskligt lidandes känslor. Men där finns också de vackraste platserna på jorden. Det är i tystnaden som det verkliga livet finns.

Det är inte alltid enkelt att söka det inre livet i tystnaden. Här finns inte med en självklarhet bara goda ting. Det finns själviskhet i att bara söka lyckan, lugnet och harmonin för egen del. Det hör till förutsättningarna för vägen att man skall dela med sig.

Vägen till ”himmelriket” går man aldrig ensam. Där går man hand i hand.

Det evigt flytande i älven är en berättelse om att vara. En hjälp att frigöra sig från att göra kraven.