Flyget är värstingen när det gäller klimatet. Man spyr ut stora mängder co2 och man lämnar det på det absolut sämsta stället. Högt uppe i atmosfären. När man nu slopar skatten på flygresor är det en viktig symbolisk signal. VI ÄGNAR OSS MYCKET HELLRE ÅT HYCKLERI ÄN ÅT ATT BEKÄMPA KLIMATKRISEN. Flyget är framför allt de rikas och den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. Så det finns definitivt en klassaspekt i det här beslutet.

Nu styr man över uppmärksamheten mot kolets kretslopp i naturen. När det egentligen är utsläpp av fossilt kol till atmosfären som är ansvarigt för klimatkrisen. Hur man beter sig i biosfären har betydelse. Men det är ändå sekundärt där utsläppen av fossilt kol är det primära problemet.

Men man får ändå misstanken att mäktiga grupper och intressen vill flytta uppmärksamheten från grundproblemet till det sekundära.

För när man vill införa restriktioner i brukande av jorden och skogen drabbar det landsbygden och landsbygdens människor. När man vill bygga vindkraftverk och ledningsgator så drabbar det också landsbygden. Men de viktigaste besluten fattas i storstäder av människor som lever sina dagar i storstäder. Det är hyckleri.

Den här debattartikeln måste bemötas. För exemplet och argumenten är viktiga och i stort sett riktiga.

Det Irland ekonomiskt sett är mest känt för är den låga bolagsskatten. Beskrivs här som varande 12,5%. Det har man använt för att locka till sig stora multinationella företag. Vad jag vet är Intel mest känt. Man har konkurrerat effektivt med låga skatter och för företagen gynnsamma regler. I en öppen värld har man konkurrerat framgångsrikt om det internationella kapitalet och om multinationella företags satsningar.

Men sen då? För att bli framgångsrikt på Irlands sätt måste man då sänka bolagsskatten till 10%? Måste man sänka välfärden till en ännu lägre nivå för att tvinga människor till arbete? Att konkurrera på Irlands sätt innebär att man driver utvecklingen i en riktning som skall gynna Multinationella företag och det internationella kapitalet. Men man missgynnar människor när man drar ner på välfärden.

Och i en konkurrensutsatt värld där man hittar vinnare så finns det också förlorare. Skillnaden mellan områden/länder som är vinnare och de som blir förlorare kommer att växa. Ojämlikheten växer och avståndet mellan de rika/gynnade och de fattiga/missgynnade kommer att dras ut till banden brister. Är det inte det vi ser just nu i USA där avståndet mellan de rika storstäderna efter kusterna och området i det inre USA med rostbältet blivit så stort att vi fått vår Trump.

Eller Tyskland där avståndet till det forna Östtyskland ( deras version av Norrland) blivit så stort att polariseringen drivit fram extrema partier.

Nej marknadsliberalism och globalisering har splittrat vår värld i rika områden/ hotspots och resten. Fattigare och med en brist på framtid och framtidstro. Lösningen på det här globala och viktiga problemet är inte mer av det som skapat problemen. Det måste vara att vi vaknar till en insikt om ansvar för de fattiga och försummade. Ett ansvar för miljö och klimat. Det kan aldrig nås genom att vi kryper för de rika, för de multinationella företagen och för det flyktiga internationella kapitalet.

Det finns definitivt problem inom ekonomins område. Men jag tror att Centralbankernas oberoende är en stabiliserande faktor som det ekonomiska området mår bra av.

Problemet för demokratin är ett större och viktigare. Makten att påverka är alltför koncentrerad och centraliserad för att demokratin skall fungera tillfredställande. Vissa grupper har ett allt för stort inflytande. Kallas ofta för etablissemanget. Man hamnar då i konflikt med det som kan kallas ickeetablissemanget. De här grupperna har olika syn på hur den ekonomiska politiken skall utformas. De motarbetar varandra. Då behövs stabiliserande oberoende institutioner.

Jag tror att det som framför allt behövs är starkare spärrar för att öka skuldsättning. Vi har inom den statliga sidan ett överskottsmål som hållit tillbaks skuldsättning. Vi har på den privata sidan tvingande amorteringsplikt. Båda de här mekanismerna har fungerat bra men angrips kontinuerligt av populistiska krafter.

Vi behöver också öka kunskapen och förståelsen inom det ekonomiska området. Varför är hög skuldsättning farligt. Och vilka är de viktigaste lagarna och reglerna inom det ekonomiska området?

Här finns så många begrepp.

Reformutrymme. Innebär att man satsar pengar utan att ha en klar finansiering. Man unnar sig saker som man egentligen inte kan betala med de inkomster man har.

Överskottsmål eller underskottsmål. Innebär att man amorterar på de lån man har eller att man fortsätter låna till den löpande verksamheten.

Sveriges statsfinanser är goda med lågskuldsättning. Ja, Sverige har relativt låg skuldsättning vad gäller staten, men hög skuldsättning på den privata sidan. Huvudsakligen lån med bostaden som säkerhet. När man bedömer risken i samband med skuldsättning, för ett land, så måste man se på helheten, alltså den totala skuldsättningen och här ligger inte Sverige så bra till.

En skuld innebär att man intecknar framtida inkomster för att leva eller investera idag. Det innebär en fastlåsningseffekt. Du kan inte förändra ditt liv eller en nations inriktning så att inkomsterna försämras. I de värsta fallen av skuldsättning är det inte bara framtida inkomster som intecknas utan även framtida inkomstökningar. Då är man verkligen fastnaglad i ett system. Härav uttrycket ”Den som står i skuld är ofri”.

När man tar upp lån tillförs samhället pengar och man får en ekonomisk stimulans. När man sparar eller amorterar på sina lån så stryps tillflödet av pengar och ekonomin hålls tillbaks. Härav det stora intresset för räntor och riksbanken. Man gasar eller bromsar beroende på om man sänker eller höjer räntan.

Systemet är primitivt det fångar inte upp krav på minskad konsumtion för att klara klimat och miljö eller behovet av att utjämna inkomster för att få ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Det stimulerar spekulation och ryckigheten gör det svårare med långsiktighet.

Monstrens tid förebådar det gamla samhällets kollaps och inträdet av det nya. Ja så tror jag det är. Vi befinner oss i en brytpunkt. Vi längtar efter det nya som måste komma. Det nya som öppnar för en framtid och framtidstro som vi just nu saknar.

Jonas T beskriver monstren som måste bort för att det nya skall kunna utvecklas. Det är de multinationella företagen och de superrika. De har kopplat ett starkt grepp om makten i allmänhet och makten att påverka i synnerhet. Lobbyism, Nepotism och makt genom kontakter, Korruption i olika former, Medial makt. Hela registret. Kommunismen anklagade kyrkan för att vara ett opium för folket. Det sövde och förvandlade befolkningen till medgörliga människor. Nu är det TV serier och dataspel tillsammans med Facebook och Tiktok som söver.

Vi behöver så väl en ny världsordning med ett ansvarstagande för människor, miljö och klimat på en helt annan nivå än idag. Lagbunden rättvisa måste gälla alla.

Den förvandlingen kommer nog att bli smärtsam, men den är nödvändig. Vi lever redan i monstrens tid.

Jeff Bezos och Amazon

Donald Trump

Xi Jinping

Vladimir Putin

Zuckerberg och Facebook

Ja det behövs framtidstro. Men den måste bygga på verkliga framsteg vad gäller förståelse. Fake eller nostalgi duger inte. När lyftet kom förra gången var det nog ett svar på kommunismens död. som trovärdig världsordning.

Nästa nya öppning måste komma som ett svar på marknadsliberalismens och globaliseringens död som trovärdig världsordning. För kommunismen hade en ganska lång nedgångs och nedbrytningsfas där allt fler insåg att det här är en återvändsgränd. Kommunismen har tillfört en del gott. Hela välfärdssystemet bygger på dess ideer. ”Från var och en efter förmåga till var och en efter behov”.

Den nuvarande världsordningen skapar överflöd men saknar förmåga att fördela det på ett jämlikt och rättvist sätt. Friheten har blivit mest till en frihet för mäktiga och rika att ta för sig på bekostnad av maktlösa och fattiga. Sen har man kört fast i en kamp mellan de som vill behålla systemet och de som drabbas och vill ha ett helt nytt system.

Vi måste få till ett nytt system och det är framför allt den ekonomiska ordningen som måste förnyas.

Ekonomins viktigaste regel eller lag säjer att det finns ett direkt samband mellan makt och vinst/rikedom. Det innebär att den demokratiska kontrollen över det ekonomiska området måste bli mycket starkare utan att vi förlorar vår grundläggande fria öppna demokrati. Vi måste bli mycket duktigare på att fördela överflödet och vi måste lära oss att hantera ett samhälle som inte växer i invånarantal och i ekonomi. När vi nått dit kan vi åter börja känna framtidstro.

De senaste årens oomstridda hypotes hur vi skall klara klimatet har varit-elektrifiering. Vi skall driva samhället med elektricitet istället för med fossil energi. Det går så där. Vilket illustreras i den här ledaren också. Hypotesen grundar sig på iden om att vårt beteende och vår livsstol inte skall förändras. ”Buisness as usual” fast med el istället för med kol eller olja.

Jag tror att det är en farlig illusion. Vårt beteende måste förändras. Vi måste konsumera mindre, framför allt av resor. Det måste också innebära en rättvis förändring på så sätt att de rikaste och de som konsumerar mest måste vara de som avstår mest.

Det har också successivt blivit klart att elalternativet i sig orsakar stor miljöförstörelse. Det fattas mycket metaller och grundämnen. Vilket öppnar för storskalig gruvdrift som kommer att skada naturen mycket. Vindkraftparker förstör och förfular landskapet. Solcellsparker läggs på åkermark som behövs för produktion av mat.

Dessutom riskerar man i hög grad demokratin. Riktig demokrati är långsam och trög. Alla skall inkluderas och ges möjlighet att tycka till. Elektrifieringen kommer att skada miljöer och kommer att motarbetas av lokalbefolkning på många ställen. Det kommer då att komma krav från styrande att inskränka demokratin för att lättare kunna köra över lokalbefolkningen. Då hamnar man lätt på ett sluttande plan där konflikter ökar vilka hanteras genom kontroll, övervakning och odemokratiska metoder.

Det är egentligen vårt dysfunktionella beteende som skapar klimatkrisen. Vi tar ut mera än den här planeten klarar av. Det måste vi sluta med.

Henrik J skriver ”berättigad kritik av Israels krig är inte antisemitism”. Så sant. Men läser man tidningar så slås man av att kritiken mot Israel är på något sätt förlåtande och visar förståelse för Israels handlingar. Här finns ingen riktig balans. Israel kommer undan kritik som man borde få. Här sker ett folkmord på Palestinier. Israel använder sin överlägsna krigsmakt för att döda oskyldiga kvinnor och barn. I tiotusental.

Man kan bara göra det genom att man får ett oftast passivt stöd från mäktiga länder, personer och grupper. Palestinierna har stöd från folkligt ofta vänsterinriktat håll. Men här finns ingen balans.

Den som står för balansen är FN. FN är starkt kritisk till Israels beteende. Men FN blockeras ofta av USA och Israelvänliga grupper.

Det som händer i Gaza just nu är en skam för mänskligheten. Att vi låter Israels överlägsna makt ta död på oskyldiga människor.

Och den här passiviteten och det dolda stödet för Israel är en faktor som definitivt kan öka antisemitismen i världen.

Här tar Johan C upp ett av de största demokratiproblemen vi har i Sverige. Lite grand omedvetet. Ensidigheten i nyhetsrapporteringen. Eller att journalisternas bakgrund och erfarenheter i hög grad påverkar nyhetsrapporteringen. Är då alla journalister mer eller mindre av ”samma sort” blir det ensidigt.

Han skriver rakt ut att storstäder dominerar. Framför allt är den Stockholmska dominansen stor. Sverige beskrivs konstant ur ett storstads/Stockholmskt perspektiv. Bor man som jag i Norrland på landsbygden så märks den här obalansen hela tiden. Det gäller alla nyheter alltid. Den här bristande mångfalden är också en av de stora anledningarna till den polarisering vi ser. Och i slutänden också en viktig orsak till de politiska konflikter vi har idag.

Sverige är idag ingen fullvärdig demokrati beroende på att vi saknar den spridning och mångfald i media som är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.

Det som kallas kulturkrig är verkligen en storm i ett vattenglas. Man vill dra in alla frågor i ett förutbestämt mönster där man ser sig själv som väktare av det goda och den andra sidan som mörkret i världen. Den här typen av konflikter mellan människor , som finns i en bubbla, och som har en hög röst i bruset har kanske alltid funnits. Men tröttsamt är det.

Frågan om födelsetalen är däremot intressant. Hur skall man tolka statistiken? Vad är det ett tecken på? Är det ett problem som man behöver åtgärda?

Min tro och tolkning är att minskningen är verklig och att den hör ihop med att vi utvecklas som människor. Högre utbildning och krävande jobb. Frågan är om vi skall verka för att födelsetalen skall bli högre, om vi skall öka invandring eller helt enkelt utforma samhället så att det fungerar med låga födelsetal.

Kraven på evig tillväxt är ju egentligen orimliga och de kan aldrig kombineras med ett stabilt samhälle. Det gäller både vad gäller ekonomisk utveckling och befolkning.

Jag tror att vi måste förstå varför ekonomisk tillväxt och en ökande befolkning anses nödvändiga. När vi förstått det bör vi skruva i systemet så att vi klarar av att leva i ett balanserat förhållande. Det är nödvändigt inte minst vad det gäller klimat och miljö.