Det finns något absurt i att svenskar flyger ner till länder i Sydeuropa på solsemester, när värmen är så hög att människor dör. De upprepade värmeböljorna är en konsekvens av att klimatet påverkats av oss människor. Och flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatpåverkan. Det släpper ut massor med co2 och det sker på det värsta stället högt uppe i atmosfären.

Klimatkrisen orsakas av att vi människor släpper ut fossilt kol till atmosfären framför allt i form av co2. Det är i huvudsak transporter och överkonsumtion som skapar klimatkrisen. I grunden en livsstilsfråga. Hyckleriet kring det här är nästan absurt. Istället för en diskussion om minskat flygande tänker man minska skatten på flyget.

Istället väljer man att fokusera uppmärksamheten på pruttande och fisande kor, på skogen och skogsbruket, på våtmarker, på jordbruk. Man flyttar uppmärksamheten från den välbärgade urbana medelklassens missbruk till landsbygden. Istället för att ta itu med huvudproblemen riktar man in sig på sekundära företeelser. Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna misstänka att fossilindustrin har ett finger mad i det här spelet.

En klapp på axeln från det Stockholmska storstadsetablissemanget. Centern är eller borde vara Sveriges landsbygdsparti. Partiet som klarar av att lyfta blicken och se bortom storstan. Men där har man inte varit på länge. Det var väl ungefär på Maud Olofssons tid man övergick från att vara landsbygdens parti till att bli ambassadörer för marknadsliberal storstadspolitik ute på landsbygden.

Nej Centern är inte på rätt kurs. Man har tappat sitt fokus och sitt syfte. För behovet av ett fungerande Centerparti finns verkligen. Och för övrigt så tappade Centern mer än något annat parti i valet. Vann mest gjorde V som markerade mot storstadsetablissemanget genom att hålla sin valvaka i Umeå.

Etablissemanget förnekar konstant att det finns en motsättning mellan rik storstad och landsbygd. Ändå är det just här och nu den viktigaste politiska motsättningen. Inte den enda, men den viktigaste. Det är egentligen ett klassiskt klassdrama. Rik mot fattig. Inflytelserik mot maktlös.

Egentligen en självklarhet. Det får ändå karaktären av att barnet skriker ”Kejsaren är utan kläder”. En sanning man vägrar se.

Problemet finns i den ekonomiska verklighetsbeskrivningen. ”Tillväxt är nödvändig”. Är ekonomisk tillväxt verkligen nödvändig? Ekonomer hävdar det. Av gammal vana? Vilka är argumenten.

Befolkningstillväxt. När befolkningen ökar krävs mer resurser. Men nu har vi kommit in i ett läge där befolkningen stagnerar eller minskar. Då faller det argumentet.

Det är lättare att driva ett samhälle politiskt och socialt när det hela tiden finns mer att dela på. Vid minskad tillväxt uppstår lätt politisk och social oro. Det här är nog ett viktigt argument för eliten. Kina är till exempel en hård diktatur. Men ett ”politiskt/socialt” kontrakt mellan folket och kommunistpartiet säjer att så länge tillväxten är hög så accepterar folket förtrycket och kontrollapparaten.

Ett skuldsatt land behöver tillväxt för att kunna hantera skulderna. Man räknar oftast skulden som skuld i procent av BNP. Att skuldsätta sig innebär att man intecknar framtida inkomster. Är man högt skuldsatt som många är idag har man inte bara intecknat framtida inkomster. Man har även intecknat framtida inkomstökningar. Man blir beroende av tillväxt för att systemet skall fungera. Skulder är något som på allvar måste utredas och ifrågasättas. Speciellt om vi vill ha stabila samhällen som kan hantera klimat och miljöproblem.

Man kanske skall vända på resonemanget. Den omprövning och det kaos vi befinner oss i kanske är ett sund sunt ifrågasättande av gamla sanningar. Det kanske inte är så att medier alltid står för ett ofärgat återskapande av sanningen. Det kanske är så det politiska samhället drivs av egoism och självintresse. Åtminstone ibland. Kanske är det så att medier och politiker färgar berättelsen och fattar beslut som avser att gynna den egna gruppen och det egna sammanhanget.

Det som framför allt saknas är mångfald och spridning vad gäller information och opinionsbildning. För att själv kunna skaffa sig en uppfattning krävs just att en fråga beskrivs från olika håll. Från grupper och människor med olika erfarenheter och uppfattningar. I Sverige finns idag inte den spridningen och mångfalden. Mediemässigt dominerar storstad/Stockholm och liberal/marknadsliberal stort. Lever man som jag på landsbygden i Norrland är det tydligt att de här bristerna finns. Och när man ser och förstår de här bristerna så känner man inte tillit till att politiker och medier bara levererar en ofärgad bild av verkligheten.

Ja det finns faror med dagens utveckling. En fara är att myndigheter och det etablerade samhället tror att det bara finns ett sätt att beskriva den verklighet vi befinner oss i. Och då bestämmer sig för att man skall på olika sätt censurera bort eller utesluta andra berättelser. Öppenhet, självförtroende och mångfald är det vi behöver.

Ökad övervakning och kontroll hotar det öppna fria samhället. Vilket är en grundförutsättning för demokrati. Ett enskilt beslut tar inte död på demokratin, men de många små stegen kommer att göra det. Vi går i en riktning som leder mot det Kinesiska systemet.

Det som beskrivs här visar också på hur stort avståndet är mellan Bryssel och medborgarna i Sverige. EU politikerna inte klarar av att överbrygga det utan att ta till lögner. Ingen verklig demokrati kan överleva under de förutsättningarna.

Det måste finnas en decentralistisk underton för att demokratin skall få det förtroende som gör att den överlever långsiktigt. Det fattas just nu beslut som påverkar oss mycket men som är dåligt förankrade i Svensk verklighet. Ta beslutet om våtmarkerna. Utdikning har skapat viktig åkermark och skogsmark i Sverige. Vilket har varit viktigt för vår utveckling. Nu vill man att de här markerna skall försumpas och därmed göra det svårare för vårt jord och skogsbruk. Trots att forskare visat att klimatnyttan är liten.

Det är verkligen en klassiker. Anna K B ord ”Stockholmare är smartare än lantisar”. Och det är ju som Erik H säjer. Hon verkar ha en osviklig förmåga att göra bort sig. Att helt enkelt säja och göra fel saker.

Men när det sades var det ingen ironi. Det var helt enkelt åsikten hos den grupp som Anna K B var en del. De flesta var just för smarta att säja det högt och tydligt rakt in i kameran. Det här var en kaxig grupp unga moderater. Man tog för sig och man hade mycket höga tankar om sig själva. Man kom att bli en viktig del av kärnan i det Stockholmska storstadsetablissemanget. De har format Sverige i en starkt centralistisk riktning. Med tydliga vinnare och tydliga förlorare.

Att man nu försöker tona ner uttalandet och därmed betydelsen av den här gruppens framfart är en förvandling av historien. Det visar också på ett stort Svenskt problem. Den starka koncentrationen och centraliseringen vad gäller medial makt. Hälften av alla journalister finns i Stockholmsområdet. Ägandet och styrningen av de viktigaste medierna finns i Stockholm. Politiskt kan man definiera majoriteten av medierna som liberal/marknadsliberal.

Då kommer man lätt undan med en omskrivning av historien. Medier som finns på vänsterkanten eller drivs och styrs från landsbygden finns helt enkelt inte.

Här finns ett definitivt demokratiskt problem.

Problemet med skärmar är att de stjäl barnens tid. Eller vår tid för den del. Vi lever kollektivt i en skenvärld Livet pågår någon annanstans..

Det kan inte vara livets mål och mening att leva i den här drömvärlden. Men vad är egentligen livets mål och mening?

Att skapa och skänka frihet?

Riktningen är entydig. Mer kontroll och mer övervakning. Det har länge framförts att det ena eller det andra är ett hot mot demokratin. Oftast har det varit SD som utmålats som ett hot. Men i själva verket är det staten, myndigheterna och det politiska systemet som står för hotet. Det är så smygande. Vi utvecklas hela tiden i en riktning mot det Kinesiska totalitära systemet.

Chat control 2.0 togs fram för att minska riskerna för barnpornografi. Det var den förklaring man gav för att sälja in systemet. Men i själva verket har systemet arbetats fram för att kunna eliminera politiska hot. Vilket man nu medger åtminstone indirekt.

Rädsla är en usel rådgivare. Och rädsla för opposition och konflikt är nog alltid det som driver det politiska etablissemanget mot ökad kontroll, övervakning och hårdare tag. Vi som verkligen tror på det öppna, fria och demokratiska samhället måste kämpa hårdare.

Israel har blivit allt mer extremistiskt. Man har visat upp sin oförmåga att leva fredligt med sina grannar. Israel är ett land med mycket makt och man har förlitat sig på sin makt för att nå säkerhet. I en omgivning som blivit allt mer fientlig.

Man beter sig som en diktator i en diktatur. När man insett att man inte är älskad av sin omgivning så använder man makt och förtryck för att hålla tillbaks fientligheten. Här är det i första hand Palestinierna som drabbas. Men även övriga länder och folk blir utsatta.

Den här konflikten kan omöjligt lösas av Israel. Det kommer bara att sluta i ett utdraget folkmord. FN och den övriga världen måste gå in och skapa en fred som inte kan skapas på annat sätt. USA måste förstå att ett oreserverat stöd för Israel är ett hot mot världsfreden. En tvåstatslösning garanterad av FN är den enda lösningen.

I ekonomisk teori är arbetskraft en resurs som andra. Måste förstås i ett sammanhang som andra naturresurser som mineraler, energi eller mat..

Min tes är att vår tids globalisering och marknadsliberalism bara är en nytolkning av kolonialismen. Råvaror och naturresurser tas från ett område medan vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område hos helt andra grupper av människor. Men mineraler och jordbruksmark är platsbundna resurser medan mänsklig arbetskraft är rörliga. Glömmer man att människor har andra egenskaper och funderingar som skiljer sig från just egenskapen att vara arbetskraft så ser man behovet eller viljan att flytta arbetskraften dit där den gör mest nytta. För att maximera vinsten för de grupper som just får vinsten

Arbetskraft behöver då förflyttas från ett område till ett annat. De här förflyttningarna är inget nytt och det är något som nog är accepterat i stort sett. Det har skett från landsbygden och jordbrukssamhället till bruksorter och industrier. Numer sker det mest från landsbygd och industriorter till större städer. Det här är inget nollsummespel där alla är vinnare. Att förlora högutbildad och attraktiv arbetskraft gör att ett område får svårt att utvecklas. Man får svårt att upprätthålla samhällsservice och sjukvård. Det här gäller inom länder och mellan länder.

En del av nykolonialismen som är en mekanism som skapar ojämlikhet mellan områden och grupper av människor. Växande ojämlikhet skapar frustration och konflikt. Politisk instabilitet. Ojämlikheten mellan grupper och områden är säkert en viktig del i den politiska frustration vi ser just nu i USA, Europa och resten av världen.

I min uppfattning av världen är det här en orättvisa som måste bekämpas. Kunskapen om de grundläggande mekanismerna måste också öka.