Frågan är verkligen relevant och bör tas på allvar. Timbro är näringslivets tankesmedja och lobbyist. Det är intressant vad de skriver men kanske ändå mer intressant vad de inte tar upp.

Enligt dem är hoten yttre hot. Ryssland, Kina och Iran. Det intressantaste är kanske att de utelämnat Israel som gjort sig skyldig till massmord och ett omfattande högteknologiskt dödande. Israel är definitivt ett hot mot världsfreden och därigenom indirekt mot demokratin.

Hoten mot demokratin måste nog ses som att vi har yttre hot genom odemokratiska skurkstater som sprider våld kring sig. Men det finns också inre hot mot demokratin. Vi blir som land och stat rädda för att grupper eller länder skall ta över och vi avskaffar själva nödvändiga fri och rättigheter. Det finns många små steg i den riktningen. Chat control är bara ett av de stegen bort från riktig demokrati. Rädsla främst hos de styrande grupperna är farlig. Demokrati bygger på förtroende och tillit. När de försvinner kommer hoten.

Vi har fått ett globalt sett hårdnande klimat politiskt och socialt. Det han väl också ses som ett hot. Då måste man se strävanden efter jämlikhet och rättvisa som ett försvar för demokratin. Vi lever i en ekonomisk världsordning som skapar tillväxt och resurser, men som saknar förmågan att fördela dem rättvist. Vi behöver en ny ekonomisk världsordning som kan fördela överflödet rättvist och som kan klara miljö och klimat.

Kanske man kan se Timbros inhopp i debatten helt enkelt som ett försök att försvara den gamla ekonomiska världsordningen.

Det är trenden som oroar. Hela tiden mer och mer av kontroll och hårda tag. Alla är nog överens om att det här med barnpornografi är mest en ursäkt för att införa chat control. Ett verktyg som sedan kan användas för att hålla koll på befolkningen.

Det här är en tydlig nedmontering av viktiga demokratiska regler och hänsynstaganden. Vi har länge varit inne i den trenden. Det fria flödet av tankar och ideer har strypts i medier. Kommentarsfälten har plockats bort. Opinionssidorna har tappat sin glöd och mer blivit till ett upprätthållande av den officiella versionen. Ett tillstånd som jag tror fanns hos kommunismen. En konstant upprepning av ”den officiella versionen”.

Det måste vara rädsla som driver den här utvecklingen. De styrande känner inte att man kan lita på delar av befolkningen. Då inskränker man fundamentala demokratiska principer för bibehålla det samhälle som man vill ha.

Men det är demokrati vi vill ha. Det kräver fria tankar och fria åsikter. Annars är det inte längre demokrati på riktigt.

Mardrömmen finns redan här. Vi är övervakade och analyserade. Av algoritmer och AI och en massa saker vi inte förstår. Internet underlättar vår tillvaro på många sätt, men är det värt det?

Vi måste nog sätta gränser. För vår tid framför en skärm. Men det blir hela tiden bara värre och värre. Hörde talas om tvååringen som var sen i sin talförmåga. Men gav man honom en mobil eller läsplatta klarade han av att manövrera för att komma fram till sina favoritsidor.

Vi blir övervakade och analyserade. Israel har visat vad man kan göra om man vill använda den kunskapen för att döda ovh mörda specifika personer. Vi har snart AI styrda drönare som kommer att skickas ut för att döda specifika människor. Då blir det viktigt att inte någon makt kommer att benämna dig terrorist.

Men det viktigaste problemet är nog ändå att skärmarna och innehållet på internet stjäl vår tid. Vilket innebär våra liv. Det är en oåterkallelig förlust. Framför allt för våra barn. Vi måste lära oss att sätta gränser.

Varför skall jag kommentera ett käbbel mellan två lokalpolitiker? Kanske för att det visar på hur man tänker och fungerar. Det handlar sällan om att bara svara på en fråga rätt av. Man uppmålar motparten som en helt annan person än han är. Svarar på en fråga som aldrig ställts och man försöker rikta uppmärksamheten i en annan riktning.

Just det senare är en vanlig strategi. När någonting allvarligt har inträffat kommer det genast upp en annan händelse som skall rikta uppmärksamheten på någonting annat. Tänkte på det när anklagelserna mot S kom upp om att man sålde lotter på ett oetiskt sätt. Genom aggressiva telefonförsäljare. Nästa dag kom anklagelserna mot SD s Jomshof för att han delat ett tvivelaktigt Tweet. Var det ett utslag av strategin att vilja rikta uppmärksamheten i en annan riktning?

De riktigt allvarliga händelserna idag händer i Mellanöstern. Israels folkmord på Palestinier och nu eskaleringen av kriget. Israel är militärt överlägset sina motståndare och man dödar konsekvent utan rättegång. Israel borde fördömas av världssamfundet. FN har också fördömt Israel för allt övervåld. Israel svarar med hänsynslöshet.

Men i Svenska medier finns alltid en ursäktande hållning till det Israeliska övervåldet. Anklagelserna mot protesterande för antisemitism är vanligt. Man är helt enkelt partiskt Israelvänliga. Hur har det kunnat bli så?

Historien kommer att döma hårt. De inom poltik och media som varit möjliggörare till folkmord.

Kanske är reaktionerna i östra Europa ett svar på frågan som aldrog ställts. Frågan man borde ha ställt till Europas medborgare.

Vill vi ha ett EU som samlar mer och mer makt till Bryssel på medlemsländernas bekostnad?

Jag svarar direkt nej på den frågan. EU är ett bra forum för öppenhet och samarbete mellan oberoende stater. Men det finns en elit i EU som drömmer om Europas förenta stater. Som driver en utveckling mot det. Man tänker nog att vi tar det i den takt som vi kan utan att folk revolterar. Men är det inte en begynnande revolt vi ser.

Efter Brexit hoppades jag att man skulle lugna ner sig och bli mer lyhört inför medborgarnas tankar och viljor. Men det blev nästan tvärtom. Det som kallades Coronafonden gav EU ekonomiska muskler som avsevärt ökade centralmaktens inflytande. Ett stort misstag.

Det finns inga imperier som är fredsprojekt. Imperialister eller imperiedrömmare som till exempel Putin är nog de som hotar fred och frihet mest. Kina och Indien är andra imperier som står för allvarliga övergrepp på minoriteter och oppositionella.

Men är inte också de som drömmer om ett stort och mäktigt EU imperiedrömmare. Man driver tesen om EU som ett fredsprojekt. Men jag tror tvärtom att EU kan bli en härd för konflikter och revolter. Speciellt om man driver på centralismen och koncentrationen av makt till Bryssel.

Jag vidhåller att man måste räkna in klassaspekten när man bedömer utvecklingen. Det är de fattigaste, mest försummade delarna som röstar på det som kallas högerpopulister. Det är utvecklingens förlorare som är missnöjda. Och man röstar på missnöjespolitiker. Du kan aldrig helt förstå det som händer om du blundar för det här.

Klyftorna har ökat. Framför allt har vi fått rikare områden och fattigare områden. Det är i USA s rostbälte som Trump är starkast. Det är i forna Östtyskland, den fattigaste regionen, som högerpopulisterna nått sina stora framgångar. Det är i Norrland och på landsbygden som SD är starkast.

Ojämlikhet och orättvisa kommer alltid att driva fram ytterligheter och i slutändan radikala rörelser. Förneka inte det här. Driv inte med en åsnas envishet tesen om att det här bara handlar om halvrasister och envist konservativa och gammalmodiga människor. Ligger förklaringarna långt ifrån människors verklighet så kommer polariseringen att öka. Vi måste lära oss att bättre förankra verklighetsbeskrivningen i verkligheten.

De flesta av oss skyddas nog av att vi är för betydelselösa. Varför ägna tid oh uppmärksamhet åt någon som inte kan ställa till med en massa besvär? Men undantagen finns så klart.

Israel har ju bevisat vilka möjligheter som finns på nätet. Om man vill döda och mörda människor. Fast Israel dödar ju inte människor utan det är Hamas och Hisbollah man utrotar. I ett av de värsta fall av demonisering vi varit med om de senaste årtiondena. Men man har visat vilka tekniska möjligheter som finns, där spionprogrammet Pagasus bara är en av verktygen.

Vi blir skannade och undersökta av aktörer på internet. I huvudsak för att kunna sälja på oss riktade annonser. Det finns bovar där också som vill stjäla våra pengar. Värst är nog de tjuvar på internet som vill stjäla vår tid och våra själar. Det måste vi lära oss återta. Vår tid, våra liv och meningen med våra liv.

Den absolut viktigaste politiska skiljelinjen i Sverige och de flesta demokratiska länder går mellan ”Etablissemanget” och ”Ickeetablissemanget”. Nu är ju inga politiska partier rena det ena eller det andra. Man är mer eller mindre. Det finns också Populister som ger sken av att vara ”Ickeetablissemanget”, men egentligen bara är ute efter röster.

Etablissemanget är en elit av människor centralt placerade och inte alls organiserade på något sätt. Löst sammanslutna. Men det finns ofta ett samband. Kontakter är viktiga. Man har stort inflytande inom politik, ekonomi och media. Det är oftast etablissemangets verklighetsbeskrivning som dominerar hur politik och samhälle beskrivs. Eftersom den här gruppen har mycket makt och är ekonomiskt välbärgade kan den ses som överklass jämfört med nästa grupp.

Ickeetablissemnget. Den finns huvudsakligen utanför de stora städerna. Landsbygd, mindre städer och glesbygd är den här gruppens hemvist. Här finns ett underskott på inflytande. Man har många gånger blivit överkörda och det finns en viss bitterhet över utvecklingen. Man är fattigare än ”Etablissemanget” och därför finns det alltid ett klassdrama i den här konflikten. Det är få etablerade politiker eller medier som känner för eller jobbar för den här gruppen av människor. Man känner sig svikna och blir då lätt ett offer för populister. Man har svårt att få fram sin version av verklighetsbeskrivningen.

SD s framgångar kommer i huvudsak från att man uppfattats som ett Ickeetablissemangetparti. Hur det är med den saken efter år i regeringssamverkan är väl oklart. Men de största partierna inom etablissemanget är S och M. Och jag skulle inte bli förvånad över om de skulle samarbeta i en regering. Problemet med det för S skulle säkert bli att många väljare blir besvikna. För de finns ekonomiskt och socialt inom Ickeetablissemangetsfären. Det hände ju för C där partiledningen bestämt sig för att vara en solid del av det mer progressiva etablissemanget. Man frontalkrockade med sina väljare. Det är fortfarande oklart om C blir kvar i Riksdagen,

Nu verkar det som om S partiledning vill göra samma manöver som C. En konfrontation med många av sina väljare som finns inom det som kan betecknas som underklassen.

Både S och C måste ta sitt ansvar för den fattigare och mer bortglömda delen av Sverige och flytta ut från det Stockholmska etablissemanget.

Jag tror ändå att det är bättre att formulera om problemet. Hur skall vi få till ett bra och fungerande samhälle när befolkningen stagnerar eller minskar?

Vi har ändå en massa nya tekniska lösningar och uppfinningar som utför tunga och tråkiga uppgifter. Datorer, robotar och nu AI. Många äldre vill och kan arbeta vidare upp i ålder. Inte i de tyngsta jobben och inte i det hetsigaste tempot kanske. Någon gång måste vi få ihop allt det här. Huvudproblemet ligger egentligen i fördelningen. Hur skall vi fördela de resurser som finns på den här planeten? Marknadens svar är konkurrens och att den starka tar så mycket han kan. Man fördelar efter makt, storlek och styrka. Inte efter behov. Här någonstans behövs ett trendbrott

Vi som har mycket har egentligen mer än vad vi behöver. Det skapar också problem med överutnyttjade naturresurser. Det är inte bara klimatet som ställer till problem. På i stort sett alla områden inom naturen finns problem på grund av mänsklig påverkan och överutnyttjande. Hur skall det då inte bli när världens fattiga vill ha mer av det vi tar för givet.

Den ekonomiska världsordningen behöver förnyas. Vi behöver världsordning 2.0. Hänsynstagandet och omsorgen om natur och miljö måste bli mycket bättre. Vi måste bli mycket bättre på att fördela världens resurser och rikedomar efter behov. Inte som nu att de som har makten att roffa åt sig tar det mesta.

I det läget kommer behovet av tillväxt att minska eller försvinna. Även när det gäller antalet invånare.

Det här är en viktig varning. Efterfrågan på bostäder kommer att minska då allt färre föds och invandringen hålls på en låg nivå. Självklart kommer det att slå olika i olika områden. Troligtvis kommer storstäder att växa om än i långsammare takt. Landsbygd och glesbygd kommer att krympa.

Men varning för att bygga utan tanke. Priserna kan sjunka och hus kan bli omöjliga att sälja i vissa områden. Framför allt kommer läget att bli än viktigare. Ingen kommer att köpa dåliga lägen.

Det är redan nu hård konkurrens om arbetskraft. Framför allt den attraktiva arbetskraften. Samhället måste anpassas efter det. Lönerna borde vara högre i de områden som har svårast att finna arbetskraft. Vi måste få ett nytt sätt att beskatta. Eftersom beskattningsunderlaget kommer att koncentreras i rika områden, medan behovet av välfärd kommer att vara stort på många andra ställen.

Det här är också en fråga som måste ut till allmänheten för diskussion. Hur påverkar det här Sverige? Hur vill vi att politiker skall agera för att skapa det land vi vill ha? Det är viktigt för ungdomar också att förstå det här fr att kunna finna det rätta sättet att leva sitt liv.