Det här är en del av ett stort generellt problem. Att kostnader och inkomster inte är jämnt fördelade. Att vinsterna från verksamheter inte stannar där de skapas. Eller att pengar och rikedom skyfflas runt i världen för att gynna vissa individer, grupper och områden på andras bekostnad.

Kolonialism är en del av det här. Skatteparadis är en annan del av det här. Men det kan också vara turister som samlas i vissa områden och gör livet surt för de människor som lever där permanent.

Lyfter man blicken kan väl fenomenet summeras som att de samlade resurserna som den här planeten ger oss fördelas på ett ojämlikt och orättvist sätt.

Det finns system som skall fördela och jämna ut men de är inte speciellt effektiva. Mycket av problemen uppkommer på grund av att prissättningen av varor och tjänster inte fungerar bra ur jämlikhetssynpunkt. Det är i hög grad relativ makt som bestämmer hur mycket du får betalt respektive måste betala. Det avgör i sin tur var vinsterna från den mänskliga aktiviteten hamnar.

Den här världens ekonomiska system är inte uppbyggt för att ge jämlikhet och rättvisa. Det måste rättas till. Kunskapen och förståelsen om det här måste öka.

Jag läser alltid Lisa Redin med ett positivt intresse. Han har en god akademikers förmåga att ta två steg tillbaks och se en fråga med ny, opåverkad blick. Jag saknar också FN s grundläggande syn på vår samtid. Där det finns lagar och regler för mänskliga och nationella relationer. Där de grundläggande kraven på trygghet och hänsyn avgör.

FN står i en motsatsstämning till dagens värld där den part med mest makt och inflytande sätter agendan och reglerna. Alla andra har bara att följa och lyda.

Det finns egentligen bara ett välfärdsmått som har praktisk betydelse och det är BNP. Ett ekonomiskt mått. Vi har sett många gånger hur strävan mot BNP tillväxt står i motsats till omsorg om klimat och miljö. Vi måste helt enkelt komma bort ifrån strävan efter oändlig tillväxt i ekonomin. Det kan aldrig bli ett stabilt system. Vi måste förstå varför tillväxt anses vara nödvändigt för att samhället skall utvecklas.

De 17 globala hållbarhetsmålen är ideal att sträva efter. Men vi behöver en mycket större förståelse inom ekonomin för att kunna integrera den ekonomiska verklighetsbeskrivningen med den verklighet vi har med klimat och miljöproblem, med stora politiska oroligheter och konflikter.

Riktig demokrati kräver mångfald och spridning vad gäller medier. Det måste finnas många olika röster. Ju färre medier, ju färre ägare och ju mer centraliserat ägande och styrande ju farligare för demokratin.

Hela den här artikeln genomsyras av polarisering. Tanken att det är en kamp mellan goda och onda krafter. Jag tror att just den tanken innebär ett hot mot demokratin. Eftersom den tanken föder iden om att vi måste tysta de andra för att vi på den goda sidan skall skall kunna dominera. Det är inte så demokratin försvaras. Då skall man vara glad över mångfalden och försvara röster som tycker annorlunda.

Här finns egentligen två grundläggande krafter. Den ena finns där som ett försvar för den etablerade makten. På olika sätt arbetar man för att vidmakthålla den rådande ordningen. Duarte har sina medier. Det Kinesiska kommunistpartiet har sina medier. Putin har sina. Sedan finns på den andra sidan de som säjer emot och opponerar sig. De har det oftast svårt.

Men även i demokratier har mediesamhället delats upp. Vi har Rupert Murdoch som skrutit med att han tillsatt ledare som Blair och Cameron. Stött Trump.

Så har vi fått polariseringen mellan etablissemanget och dom andra.

I Sverige där Bonniers och Schibstedt dominerar medierna totalt medför SVT och SR definitivt att mångfalden ökar. Och därför bör stödet fortsätta. Men vi lever ändå farligt i Sverige med en alltför stor koncentration och centralisering vad gäller media.

Det är inte klimatskeptikerna som är faran. Det är hycklarna och cynikerna. Det är alla de som inser att klimatkrisen är verklig och farlig men som anser att det hela tiden är någon annans ansvar att reda upp problemen.

Det är det inte. Det är vårt dysfunktionella beteende som orsakar klimatkrisen. Vi vet vad som är problemet och vi vet att vi borde förändra vårt beteende, men vi gör det inte.

Jag läste nyligen att man hade problem inom flyget på så sätt att luftrummet var fullt och överfyllt med flygplan. Ändå vet vi att flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Släpper ut massor med fossilt kol till atmosfären och dessutom på det mest skadliga stället. Var finns den behövliga flygskammen?

Det är vårt beteende med överkonsumtion både av saker, kläder, bostäder, maskiner och resor som skadar klimatet. Ändå verkar de flesta åtgärder handla om våtmarker, skog och jordbruk. Inte betydelselöst, men sekundärt där huvudproblemet handlar om utsläpp av fossilt kol till atmosfären.

Då börjar man misstänka att det är någons strategi att leda uppmärksamheten bort från huvudproblemen till sekundära problem. Allt för att kunna fortsätta driva lönsam verksamhet som skadar eller fortsätta med en livsstil som skadar.

Som med allt annat finns även i klimatarbetet bristande rättvisa. De rika och inflytelserika kommer ofta undan medan fattiga och maktlösa drabbas hårt.

Efter attentatet mot Trump känns den här ledaren extra aktuell. Det borde alltid finnas en strävan efter sanningen hos journalister. Att se och förstå. Nu har journalistiken blivit som att stå i en hejarklack. Där det gäller att hela tiden lyfta fram det egna lagets företräden och bara se motståndarens fel.

Bryr man sig om att se och försöka förstå varför människor röstar på Trump ser man ett trasigt, ojämlikt och orättvist land. Jag tolkar röstande på Trump som en protesthandling. Där avskyn mot det etablerade samhället är stort. Där det etablerade samhället har svikit och försummat de svagaste och fattigaste.

Partianda och ensidighet kommer aldrig att ta oss ur den här knipan. Det kan bara riktig förståelse och en strävan att bygga broar över polariseringen att göra.

Vi hade ju en händelse i Svensk politik för ett tag sedan i samband med EU valet. TV4 hade infiltrerat SD och kommit på dem med att driva anonyma Trollkonton. Anonyma trollkonton måste vi ta avstånd ifrån. Men hur skall vi se på infiltration med syfte att skada SD. Och att man väljer att släppa nyheten några veckor före EU valet. Det påverkade säkert utfallet.

Men en planerad attack mot ett parti ger en bitter eftersmak. Vill vi kalla oss för en öppen fri demokrati kan vi inte hålla på med det här.

Jag avskyr rasism och främlingsfientlighet. Därför är inte SD mitt parti. Men man måste behandla människor rättvist och det samlade mediasamhället måste försöka upprätthålla någon form av objektivitet.

Det här är ett typiskt klassdrama. Rik och inflytelserik mot fattig och maktlös. Storstad/Stockholm är överklass och landsbygd/glesbygd är underklass. Jag kollade lite lönestatistik för olika kommuner. De kommuner med högst medianlön var i storts ett alla storstadskommuner. Kommunerna med lägst medianlön vara alla landsbygdskommuner. Medianlönen var 42% högre i de rika storstadskommunerna. Till det kommer betydande skillnader i kommunalskatt. Det skiljer drygt 6 kr i kommunalskatten mellan en rik Stockholmskommun och en fattig glesbygdskommun. Samhällsservice och vägstandard skiljer också mycket.

Minst lika allvarligt är att makten är ojämnt fördelad i landet. Det är framför allt Stockholm som sitter på ett överskott av makt och inflytande. Det gäller politisk, ekonomisk och medial makt. Landsbygden syns och hörs nästan inte alls.

Då är det lite provocerande att höra att det fjäskas för landsbygden. Jag lovar att det inte är något som märls i vardagen. Tvärtom är Sverige en av värstingarna när det gäller centralism och fjäskande för storstäder.

Utvecklingen går alltid framåt. Det finns ingen backväxel. Men innebär allt nytt alltid en förbättring. Kanske borde vi se på det hela på ett annat sätt.

Vi har upptäckt att resor och konsumtion skapar problem med klimatet. Ju mer vi reser och ju mer vi konsumerar desto mer co2 släpper vi ut till atmosfären.

Ai innebär ett hot mot mänskligheten. Speciellt om vi kopplar ihop AI med vapensystem. Tillåter AI att bestämma över liv och död.

Bara två exempel. Men vi kanske har kommit dithän att vi måste välja. Inte bara naivt säja ja till all ny teknik och alla nya ideer. Allt nytt är inte bra för mänskligheten och för vår planet. Vi kanske måste vakna inför det faktum att vi besitter kraft och teknik som är potentiellt destruktiv och förödande.

En barnslig nyfikenhet och ett barnsligt bejakande kanske måste ersättas av ett mer vuxet ansvarstagande och en vuxen eftertanke.

Vad är rättvist? Är det rättvist att en del tjänar mycket mer än andra? Är det rättvist att vissa grupper är mycket mer förmögna än andra? Det är politikerna som skall svara på de frågorna och det är inte konstigt att svaret är olika från en Liberal än från en Socialdemokrat. Så skall det vara i en demokrati.

Men det är inte så enkelt. Olika grupper har helt olika resurser att påverka människors tyckande och åsikter. Vad människor anser och tycker är i hög grad beroende på hur de påverkas. Av opinionsbildare, av media och olika lobbyister mm.

Här sitter de fattiga på små resurser att påverka opinionen, medan de rika är mer inflytelserika. Det finns ett begrepp- etablissemanget- som beskrivs som en löst sammanhållen grupp med stort inflytande. Vilka människor dominerar inom etablissemanget?

Det är nog mer storstad än landsbygd.

Inte så många med invandrarbakgrund.

Det är nog mer av välbärgad urban medelklass och förmögna än underklass och fattiga.

Här finns topparna inom politik, ekonomi och media.

Människor har alltid en större förmåga att identifiera sig med och förstå andra från samma bakgrund och miljö. Beslut som fattas kommer att gynna de som man har lättast att se och förstå. Därför kommer det att finnas en klyfta mellan etablissemanget och ”vanligt folk”. En klyfta som resulterar i friktion, polarisering och konflikt.

De fattigaste, människor med invandrarbakgrund och lantisarna hamnar i en motsatsställning till etablissemanget. Här är grunden till de konflikter vi ser idag. Och hur konflikterna beskrivs beror i hög grad på vem som beskriver.

Är ojämlikhet rättvist eller orättvist? Personligen tror jag att växande ojämlikhet skadar sammanhållningen i samhället och öppnar för konflikter och revolter.

Det här är bra. Det är enkelt så länge man inte kommer in på det praktiska genomförandet. Då blir det knepigare eftersom grupper och områden tvingas till uppoffringar. Ta det här med återskapande av våtmarker till exempel. Det är våtmarker som omvandlats till åkermark, betesmark eller skogsmark. Som sådana är de grunden för människors försörjning. Och för hela områdens och regioners näring.

Förändring kräver rättvisa. Annars kommer det att bli ett motstånd från dem som behandlas orättvist. Här finns grunden för mycket av den politiska oro vi ser idag. Vissa gynnas och andra grupper och områden missgynnas. Det skapar friktion och konflikt.

När man nu försöker rädda klimatet och jobba för biologisk mångfald måste man se till att uppoffringarna fördelas rättvist. Inte som nu där några bestämmer att andra grupper och områden får stå för uppoffringarna. Med hänvisningen att det är bra för helheten. Det fungerar inte.

Rättvisa hör ihop med ersättningar, kompensation och hänsynstagande.Kostnaden för att bibehålla biologisk mångfald eller för att sätta upp vindkraftverk eller för att starta gruvor måste bäras av alla. Och de rikaste måste bidra mest. Det är rättvisa och då kommer förändringarna att vara lättare att genomföra.

”När man har inrikespolitiska problem skaffar man sig en yttre fiende för att avleda uppmärksamheten”. Kanske var det Aleksej Navalnyjs framgångar som triggade igång anfallet på Ukraina.

Man skall nog varken överskatta eller underskatta Putin. Med en välbärgad urban medelklass som är privilegieras och kanske inte så benägen att protestera. Med minoriteter och fattiga i periferin och på landsbygden. Där fattas nog kunskap och förståelse för situationen. Man har så länge varit offer att man inte förstår någon annan tillvaro. Istället för att protestera är det nog här man finner det största stödet för illusionen att Ryssland behöver en stark ledare för att försvara ett hotat imperium.

Vad krävs egentligen för att störta Putin? De hjältar som drivit kampanjer mot Putin har dödats systematiskt. Navalnyj, Nemtsov, Politkovskaja och många fler. Diktaturer har förstått hur effektivt det är att döda motståndets ledare och intellektuella.

Hur skall vi se på kriget? Är det värt allt lidande. Eller skall vi förhandla fram en fred? Att Putin för all framtid skall brännmärkas som en krigsförbrytare är klart. Vad händer om Trump får makten i USA. Trump och Putin är själsfränder som cyniskt utnyttjar ojämlikheten och orättvisan i länderna.

Det vi kanske behöver är intellektuella, medier, politiker och partier som verkligen ser och vill göra någonting åt den växande ojämlikheten och orättvisan. Som tar parti för de fattigaste och mest utsatta. De människor som utnyttjas av populisterna och cynikerna.