En lista över den bästa litteraturen säjer något om samhället. En författares alster är skrivna ur hans erfarenheter och uppväxt. De flesta författare är uppvuxna som delar av etablissemanget. Så majoriteten av de böcker som skrivs ger en bild av just det landet och det samhället.

Men författare skall på något sätt vara föregångare. De skall finnas på frontlinjen av det som tänks och känns. Det är de intellektuella som har ansvaret att lyfta nya tankar och ideer. Det som skall hjälpa människor att utvecklas. Ett ganska snällt sätt att driva utvecklingen framåt. Man lockar och inspirerar.

Ett slutet, diktatoriskt samhälle tycker inte om fria författare. Man försöker styra och förfölja. Många författare har hamnat i fängelse. Det konstateras här att litteraturen under Francos regim var medelmåttig och tråkig. Censur och självcensur skapar inga litterära mästerverk. Vi har just nu exemplet Kina där författare kontrolleras förföljs och ibland fängslas. Gui Minhai var väl ingen stor författare, men skriv skvaller om den politiska ledningen, vilket räckte för att han skulle fängslas.

Man kan undra vad som gör att man i Sverige vill ha en kulturkanon. Där man bestämmer vilka som är de viktigaste verken. I grunden tror jag att det är etablissemanget som vill bestämma vilka verk som representerar landet. Det finns ett syfte att bevara det gamla i ett sådant arbete. Det är inte riktigt så litteratur skall fungera. Bra litteratur skall visa på det nya som ännu inte riktigt finns i medvetandet. Lyfta fram det mänskligt undermedvetna i ljuset.

Att läsa böcker är viktigt för samhället. Det finns en klassklyfta mellan den del av samhället som läser och den del som inte läser. Man tillbringar sin tid framför en skärm. Vissa leds och låter sig ledas.

Det kommer nog alltid att finnas en grupp som är föregångare och en större grupp som är de vanliga människorna. Det viktiga är nog att man förstår sina roller. Föregångarna, de intellektuella eller eliten måste förstå att det inte är deras rätt att ta för sig och utnyttja de som har det mer svårt för sig. Uppgiften är att ta ansvar och inspirera de andra. En osjälvisk och ansvarstagande inställning.

Vi har i dagens samhälle fått stora klyftor mellan eliten och folket. Ojämlikheten har vuxit. Det beror framför allt på att eliten på ett egoistiskt sätt utnyttjat sina förmågor och företräden. Man har berikat sig själv och man har skaffat sig makt på de andras bekostnad. Det här måste få ett slut. Vi måste bygga ett samhälle där människor som har större resurser utnyttjar det till att hjälpa och lyfta de svagare. Inte ta för sig av saker som de inte har rätt till.

Det är enda sättet att skapa ett tryggare och mer harmoniskt samhälle. Även här har författare och litteratur ett ansvar att visa vägen.

Vi har kört fast när det gäller miljö och klimatarbetet. Det har funnits en impuls av verkligt ansvarstagande i de här klimattoppmötena. Men den har dränkts i hänsyn till ekonomi och politik. Vi kommer inte att komma framåt från vår nuvarande position genom de gamla strukturerna. De är korrumperade och trötta.

Hyckleri och illusion dominerar nu. Det behövs nya impulser av färskt engagemang. Det är nog ungdomar som kan lyfta arbetet. Det gamla etablissemanget som är det som samlas i klimattoppmötena har tappat gnistan.

Jag gick ut på Youtube och sökte på Greta Thunberg. Det som kom upp var till två tredjedelar nidporträtt av Greta. Det var Israeliska och Svenska aktörer som häcklade henne. Att det finns kritik får man nog finna sig i, men att den dominerar så mycket över den verkliga Greta och Gretas budskap säjer något. Man frågar sig vem som bestämmer vad som skall synas i Youtube. Det måste vara någon som bestämmer vad som lyfts fram.

Det har frsmförts kritik mot att material som lagts upp av Palestinska källor hela tiden plockas bort. Man funderar ju över vilken dold agenda som finns. Det är ju känt att ägarna till Youtube har nära band till Israel.

Greta var en kraft som drev klimatfrågan. Jag beundrar hennes mod och energi. Hon nådde ut och hördes över hela världen. Sedan engagerade hon sig för fattiga bönder i Indien och för Samer i Norge. Då tappade hon i popularitet hos etablerade politiker oh medier.

När hon sen protesterade mot folkmordet i Gaza så blev hon förtalad och förföljd från mäktiga grupper runt om i världen. Mycket av kapitalet och eliten är Israelvänliga. Man ser hur stort deras inflytande är över den påverkande makten runt om i världen.

Även vad gäller miljö och klimat motverkar den globala påverkande makten förändringar. Förändringar som är till för att klara klimatet men som innebär nackdelar för marknaden och företagen. Förändringar som verkligen behövs för att vi skall klara klimat och miljö.

Det här är en alltför viktig ledare för att lämnas därhän. Centerpartiet har en viktig uppgift i att vara landsbygdens parti. Alla andra partier i Riksdagen är tydligt delar av storstadsetablissemanget. Ja Sverigedemokraterna är nog inte riktigt det om man skall vara noga. Men den här tiden som regeringsunderlag har strömlinjeformat partiet till en mer moderat framtoning. Mycket av deras politik handlar numer om rasism och främlingsfientlighet. Åsikter man delar med Moderaterna. Däremot har man tonat ned oppositionen mot etablissemanget. Åren i Stockholm har satt sina spår.

Centerpartiet fastnade i Stockholm under Annie Lööf. Den enda hårda och tydliga linje hon drev var kampen mot SD. Hon ville skambelägga alla sympatier med det partiet. Hon misstänkte att landsbygdens väljare skulle ha sympatier med SD eftersom det partiet stod i opposition mot storstadsetablissemanget. Strategin var länge lyckosam. Men vartefter det blev tydligt att Centern tankemässigt hamnat långt bort ifrån landsbygden tappade man stöd.

Centerpartiet blev ett de nyliberala drömmarnas parti. Man hamnade i en ljusblå dimma högt över landsbygdens problem och viktiga frågor. Nyliberalism och wokefrågor blev det Centern stod för.

Nu lever man i arvet efter Annie Lööf. Fullständigt vilsna och fortfarande utan riktig markkontakt.

Elisabeth Thand Ringqvist började med att föreslå en öppning mot Euron och slog därmed fast att hon finns i den marknadsliberala fållan. Landsbygden finns där som något påklistrat oäkta hos denna erfarna Stockholmspolitiker.

Det är synd om landsbygdens människor som hela tiden körs över och glöms bort. Det svider extra när det är Centerpartiet som sviker. Landsbygden.

I sportens värld är det ett talesätt som säjer att ”inställning slår kvalitet”. Det är det som Putin försöker utnyttja. Hans krigföring är obeveklig och hänsynslös. Han bryr sig inte särskilt mycket om egna förluster. Rysslands ekonomi är ansträngd men inte på gränsen till kollaps.

Putin har även varit skicklig i att anpassa strategin efter hur vapen och teknologi utvecklas. Systemet med drönare har i grunden förändrat krigföringen. Dyra, tunga stridsvagnar har varit relativt lätta att slå ut medan drönare varit effektiva. De har kunnat produceras i massor och därigenom skada fienden.

Vi har också kommit dithän att det inte egentligen är på slagfältet kriget kommer att avgöras. Det är i människors sinnen och känslor det avgörande slaget står. Därför är medier och internet ett slagfält för kriget. Kanske mer än det öppna landskapet i östra Ukraina. Det är ett intellektets och känslornas krig.

Det här har Putin förstått och hans beslutsamhet har just nu ett övertag mot västs mer tvehågsna inställning. Men tvehågsenhet är en del av demokratin. Så i grunden är det två olika samhällssystem som står emot varandra. Diktatur under Putin eller demokrati i de västliga staterna.

Det är en riktig analys när man säjer att hela Europa är inblandade i kriget. Kanske är det här ett riktigt världskrig. Där demokrati och ett öppet fritt samhälle står emot diktatur och förtryck av medborgarna.

Det finns andra frontlinjer i det här globala kriget. Vi har Israels övergrepp i Gaza och en eventuell front i Kina-Taiwan.

Men vi kan inte tillåta Putin att vinna. Det skulle vara en seger för Putin också om vi övergav det öppna, fria, demokratiska samhället för att bekämpa Ryssland. Det får inte ske.

Demokrati innebär att vi kommer att vara uthålligare och bättre långsiktigt men ha problem kortsiktigt. Demokrati är trögare än diktatur.

Vi måste ge vårt fulla stöd till Ukraina och vi måste vara beredd på att det här blir ett långsiktigt åtagande.

Det kanske enda riktiga framtids och fredsprojektet är att öka förståelsen. Kunskap och förståelse är bristvaror.

Här kommer en bok som genom djupgående analys försöker öka förståelsen. Martin Kragh tycks vara en beläst och bildad person som försöker binda ihop och förklara saker och ting. Det finns nog alltid en logik i det som händer. Den kommer inte alltid fram. Det finns ju ett konstaterande att det är segraren som skriver historien. Segraren vill nog aldrig att historien skall berättas helt objektivt så att alla fakta på ett nyanserat sätt kommer fram.

Det finns makt i att vara den som bestämmer historieberättelsen.

Skall man på ett korrekt sätt analysera hur och varför måste man hålla ögonen på makten. Pengarna är också i hög grad styrande för det historiska förloppet. Nu kan man med fog hävda att pengar är en annan form av makt. Makt och pengar är nära kopplade till varandra.

Thomas Piketty är en fransk ekonom som skrivit en bok om världens utvecklig sett ur en ekonoms synvinkel. Även hans bok och forskning har bidragit på ett bra sätt att öka förståelsen.

En slutsats som Martin Kragh drar och som andra också dragit är att en bra värld är en värld som är regelbaserad och som styrs av lagar. Där rätt och rättvisa är styrande.. Det bygger på insikten att det krävs lagar och regler för att skydda de svagaste och mest utsatta.

Nu är det inte alla på världens arenor som vill öka förståelsen. Sitter man på makten så är förståelse och kunskaper hotfulla. Makten vill hålla tillbaks utbildning. Makten vill sprida falska berättelser och illusioner. Man försöker kontrollera berättelserna och verklighetsbeskrivningen.

Karl Marx beskrev religionen som opium för folket. Med det menade han att religion var ett sätt att söva människor så att de inte skulle söka kunskap om verkliga förhållanden och orättvisor. Man kan väl hävda att dagens intresse för dokusåpor, influensers och sporthändelser fyller samma funktion. Marx skulle kalla dem för ett opium för folket.

Kunskap och förståelse leder utvecklingen framåt. Men de kan vara revolutionära sett ur den sittande maktens synvinkel. Därför är de människor som verkligen försöker öka vår förståelse hjältar. Kan de upprätthålla en modig ärlighet i sitt uppsåt kan de förändra världen till det bättre. Men de här människorna är inte vanliga och de lever ofta en jobbigt och farligt liv.

Det känns som berättelsen om kejsarens nya kläder när man läser den här typen av analyser och debattartiklar.

Den självklara utgångspunkten borde vara att ifrågasätta skulduppbyggnaden överhuvudtaget. För alla problem hänger samman med skulderna. Man utsätter sig för osäkerhet och fara när skulderna blir för stora. Att man vägrar se skuldberget är det som liknar kejsarens och lakejernas ovilja att medge att han är naken.

Här pratar man om räntechock när vi fick räntor på 3-5%. Det kan väl anses som en normal räntenivå.

Sverige har tidigare fört en klokare skuldsättningspolitik. Man satte ett lågt överskottsmål under en konjekturcykel. Det innebar att man inte byggde upp skulderna. Nu har man övergivit det här och blivit en del av kortsiktigheten.

Dessutom har Sverige problem med allt för hög skuldsättning med bostaden som säkerhet. Det borde ha nämnts här. Den totala skuldsättningen i ett land är viktig.

Principiellt kan man se skulder som att vi i den här generationen förbrukar resurser och pengar som egentligen tillhör våra barn och våra barnbarn.

Då kan vissa argumentera att vi skuldsätter oss för att bygga ett bättre land för våra barn och barnbarn. Men då har man ändå bränt barnens frihet och handlingsutrymme. Det har vi ingen rätt att göra.

Jag kan se att vi kan behöva låna en del kortsiktigt för att utjämna konjekturerna. Ungefär som att ett företag har en checkräkningskredit. Men den summan skall vara avgränsad.

Ett underliggande problem som kanske är upphovet till det här problemet är hur befolkningen skall försörja sig. Tidigare när människor jobbade med jordbruk eller i en fabrik var lönen det som gav försörjning. Men vi har nu fått ett annat samhälle där produktionen ger allt färre försörjning. En ökande andel av pengarna i omlopp kommer från inkomst av kapital. De inkomsterna är svårare att fördela i befolkningen. De hamnar oftast hos en rik elit och är svåra att beskatta. Det blir svårt att hålla välfärden uppe utan att låna pengar. Det här är ett grundläggande problem som vi måste lösa. Men att lösa det genom att låna kan aldrig bli en långsiktig lösning.

Vi måste hitta långsiktigt hållbara lösningar. Vi måste även förhindra att ojämlikheten ökar. En ökande ojämlikhet destabiliserar samhället.

Centern har fått en ny partiledare. Inte förstahandsvalet och inte ens andrahandsvalet. Kommentarerna har i första hand kommit från storstadsjournalister och från Stockholm. Ingen negativitet där, men mest fokus på om C är höger eller vänster. Däremot har det varit få kommentarer från landsbygden. Man anar att den nya ledaren inte har varit landsbygdens val.

Värst är nog kommentaren att Thand Ringqvist är en cellist från Jämtland. Hon är egentligen en erfaren Stockholmspolitiker. Det är en manipulativ kommentar som visar nedlåtenhet mot oss lantisar.

Men just nu har vi inte något val och tvingas acceptera det som valts. Egentligen är inte personen det viktigaste utan det är politiken. Här måste det vara tydligt att C är Sveriges landsbygdsparti.

Om C söker sig till höger eller vänster är i sammanhanget mindre viktigt. Men att vara landsbygdsparti innebär att man står upp för de fattigaste och minst utvecklade områdena i Sverige. Det kan vara svårt att kombinera med Moderaternas politik. Moderaterna är det främsta Stockholmspartiet och de har alltid gjort de rika och välbärgade glada.

Centerpartiet har under senaste årtionden känts som det gamla Skandia. Ett stort försäkringsbolag som gick under efter det att ledande tjänstemän plundrat bolaget. Det gjorde de genom att unna sig absurda bonusprogram. Där var ägarstyrningen allt för svag. Ägarna var egentligen försäkringstagarna och de lyckades inte stå emot de ledande tjänstemännen.

Centern, ett folkrörelseparti, där folkrörelsen inte var tillräckligt tydlig och stark. En nyliberal, wokeinspirerad falang främst från Stockholm tog kommandot i partiet och började leva sitt egna liv. Långt ifrån landsbygden och landsbygdens problem.

Blir det ingen ordning på Centerpartiet den här gången så är risken stor att man åker ur Riksdagen. Och om partiet inte förstår sin roll i samhället kan jag tyska att det är lika bra. Då är det bättre att det ur askan uppstår ett nytt parti som bättre förstår sin roll i samhället.

Vi har gått igenom okunskapens tid och klimatförnekelsens tid och nu är vi mitt i hyckleriets tid. Jag måste erkänna att jag föredrog klimatförnekelsens tid framför hyckleriet. Den var på något sätt ändå ärligare. Nu är det lögnen, illosionen och självbedrägeriet som dominerar. Man vet att det kommer att gå åt skogen men man ägnar sig helt åt att lura sig själva och omgivningen. Även högt bildade människor letar syndabockar och anser att man själv är oskyldiga.

Det är som jag beskrivit fenomenet tidigare. Det är en kris skapat av dysfunktionellt mänskligt beteende. Vi visar som kollektiv att egoism och girighet går före förståelse och ansvarstagande.

Just nu är det på många plan mörkret som dominerar världen. Det är inte bara november och regn som fördystrar tillvaron.

I den här artikeln slår man i alla fall fast att det är ökningen av flyget som gör att vi fortsätter bränna planeten. Det är annars här som hyckleriet når sina värsta toppar. Man subventionerar flyg och flygande samtidigt som man utser landsbygd, jordbruk och skogsbruk till syndabockarna.

Det som händer på landsbygden och i skogen saknar inte betydelse, men det är utsläppen av fossilt kol som orsakar klimatkrisen.

Att skylla på landsbygden och skogsbruk skulle mycket väl kunna vara en strategi som formats av fossilindustrin. Det tar bort uppmärksamheten från de verkliga problemen. Utsläpp av fossilt kol. Eftersom det är så uppenbart orättvist mot de människor som lever på landsbygden, och som som försörjer sig på lantbruk och skogsbruk, skapas friktion. Då skapas en konflikt mellan olika grupper som tar energi och intiativkraft som behövs för att klara de verkliga problemen.

Vi har kört fast på grund av vår ofullkomlighet som människor. Vi tillämpar all vår egoism och girighet även på klimatkrisen.

Jag har inte gett upp helt. Men det är inte det gamla etablissemanget som kommer att lösa problemen. De är mest upptagna med att försvara det gamla synsättet. Vårt hopp ligger nog hos ungdomen som skall revoltera mot alla förstelnade strukturer.

Återigen är vi inne på temat verklighet och verklighetsbeskrivning. Temat är alltid intressant och det måste upprepas ända tills människor förstår det.

Vi lever inte i verkligheten- vi lever i en verklighetsbeskrivning. Den är aldrig exakt lika som verkligheten, men det kan vara värre eller lite bättre.

Det finns en klassisk iaktagelse. ”Det är segraren som skriver historien”. Det är egentligen ett särfall av den mer allmängiltiga lagen att det är den grupp, den part eller det land som har mest makt som skapar den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera.

Det har nog aldrig varit annorlunda men det blir mer påtagligt nu när det finns så mycket makt i att behärska internet och etermedia. Det blir också mer påtagligt nu när man med ganska små medel kan försöka styra och manipulera verklighetsbeskrivningen.

Hela det här påverkansbeteendet har blivit mer spritt och i grunden demokratiskt. Du behöver idag inte äga en tidning eller en TV kanal för att kunna delta i den allmänna diskussionen. Du kan påverka med ganska små medel. En dator och ett internetabonemang gör det möjligt att nå ut.

Det här mottas inte på ett bra sätt av de etablerade mediaerna. En hel del av kritikerna från deras sida kommer säkert från att de inte vill ha konkurrens. Kvaliten på det som finns på intenet är så klart blandad också. Men det är i grunden en demokratisk framgång att fler människor kan bidra till mångfalden.

Vi måste också vakna till insikt om att världen inte är svartvit. Uppdelningen i sant eller falskt finns inte. Alla försöker styra och manipulera verklighetsbeskrivningen. Det som omger oss av känslor och åsikter. Reklam är en form av redigerad verklighet som finns där för att påverka vårt beteende.

Inom det politiska området handlar det om att skapa en verklighetsbeskrivning och sen försvara den. Man vill ocks å binda känslomässiga reaktioner till det skapade för att få större spridning.

Även medierna bidrar till samma spel. Man domineras av en viss beskrivning av verkligheten och så jobbar man med att sprida den. Den Israelvänliga hållningen har dominerat beskrivningen av vad som händer i Gaza och mellanöstern till exempel. BBC blev påkomna med att manipulera ett tal från Trump för att bygga upp sin Trump negativa verklighetsbeskrivning.

Vi måste helt enkelt lära oss att genomskåda spelet och försöken att manipulera oss

De politiska ideologiernas uppgift är väl i huvudsak att definiera vad som är rättvist. Vi har två huvudspår när det gäller politiska ideologier idag. Det ena som säjer att frihet innebär höjden av rättvisa. Fria människor som själv kan besluta och arbeta in sina inkomster utan statens inblandning. Det här är liberalismen och marknadsliberalismens syn på rättvisa.

På den andra sidan finns ideologin som säjer att jämlikhet främst vad gäller pengar och rikedom innebär höjden av rättvisa. Staten och samhället skall ta ansvar för att människor får ett jämlikt liv. Socialismen och den mer utopiska kommunismen står för den här inställningen.

Vi lever just nu i en värld där ideologierna blandats och kompromisser dominerar. Men höger-vänsterskalan kommer från motsättningen mellan de här ideologierna.

Men idag finns kanske den största motsättningen mellan två andra motpoler. Den grupp politiker eller den maktsfär som kallas populister eller högernationalister och den maktgruppering som benämns etablissemanget eller eliten. Framförallt grupperingen populister-högernationalister är lite spretig.

Det skiljer mellan de här grupperna och det skiljer mellan de väljare som söker sig till respektive grupp.

Etablissemanget är mer urban och storstad. Det är mer högutbildade och den rikare och mer högavlönade gruppen. Välbärgad urban medelklass är gruppens kärnväljare.

Den andra gruppen är mer rural och de som röstar på den har oftast lägre utbildning. Inkomster och förmögenhet är lägre i den här gruppen.

Vi måste förstå de här sambanden. Vi kommer ingenstans om vi finns i den ena gruppen och bara håller på den. Båda grupperna har rätt och fel.

Etablissemanget är mer progressiv och bättre bildade men man är samtidigt överklass i förhållande till den andra gruppen. I en värld där ojämlikheten växer är klassförhållanden viktiga.

Ojämlikheten måste minska för att grupperna skall kunna närma sig varandra. Och man måste närma sig varandra för att vi skall kunna driva klimatkrisen till en lösning. Brobyggarna är viktiga. De som förstår båda sidor.

De flesta medier och journalister finns i etablissemanget eller på den sidan. Man visar liten förståelse för den andra sidan. Då kan man aldrig bidra till en lösning. För att kunna bidra måste man kunna se och förstå båda sidor. Vi behöver också politiker och politiska partier som tar parti för de fattigaste i samhället och som finns och verkar på landsbygden.

Erika Bjerström verkar vara ytterligare en journalist som fastnat på etablissemangetsidan och som saknar förmågan att se den andra sidan. Då kan hon inte lämna ett positivt bidrag för att lösa upp knuten. Trots hennes stora erfarenhet och kunskap.

Däremot ser jag inte framväxten av partier på populistsidan som ett hot mot demokratin. Inte primärt. Det är en signal att etablissemanget eller eliten är fel ute. Man har tillåtit klyftan att bli för stor. Nu måste vi jobba hårt för att täppa igen klyftan och för att laga alla sår.

Det kan bli ett indirekt hot mot demokratin om eliten missförstår situationen och tror att rätt väg är att minska demokratiska rättigheter och försvåra för motståndarna att verka fritt. Då kan vi hamna på ett sluttande plan.Där finns också en risk att diktatorer röstas fram. Vi får se hur USA klarar Trump.