Riktig demokrati har en decentralistisk grundton. Det är svårt att upprätthålla demokratin när avstånden blir för stora.

Fördelarna med demokrati kan upprepas.

Man fördelar makten lagbundet, öppet och rättvist. Genom det förhindrar man maktkoncentration och att makten biter sig fast. Makt korrumperar också. Demokrati minskar risken för korruption.

Demokrati är inkluderande och engagerar människor. Det gör också att människor tar ansvar för det som händer i samhället eftersom man är inkluderad i beslutsprocessen.

När staten blandar sig i det ena efter det andra så tappar man den lokala demokratin. Vi förlorar överhuvudtaget viktiga delar av vår demokrati. Klyftorna kommer obönhörligen att växa i samhället. Det är en process som går långsamt. Men när väl förtroendet är borta är det mycket svårt att återskapa det.

Vi har för övrigt samma typ av centralism där makt förskjuts till EU från Sverige. Det är också i grunden en antidemokratisk process.

Centralism är en fara för demokratin och man förskjuter samhället mot elitstyre. Elitstyre är inte riktig demokrati.

Det här är väl inte så svårt att förstå egentligen. Ändå verkar poletten aldrig att falla ned. Det finns så många sätt att förvanska berättelserna och historien. Sanningen är egentligen enkel. Växande ojämlikhet och fördjupade klyftor skapar instabilitet och förebådar kollaps.

Ändå har ojämlikheten ökat stadigt de senaste årtionedena. Vi har en nuvarande samhällsordning som oundvikligen skapar ökad ojämlikhet. Marknadsliberalism och globalisering ersatte kommunism och socialism efter det att muren och kommunismen föll.

Vi börjar nu komma till den punkt att sönderfallet är påtagligt. Men att det gått så långt och ingen har reagerat.

Ojämlikhet handlar i första hand om makt. Och vi har under lång tid haft en koncentration och centralisering av makt. De som beskriver situationen i landet har nästan alltid varit del av de gynnade grupperna. De som blivit rikare och fått del av makt och privilegier. De har inte haft någon anledning att kritisera och ifrågasätta.

De klyftor som fördjupats är i hög grad regionala. Centrum har blivit rikt och privilegierat medan periferin utarmats. Då är det lätt att inte se eller att bortförklara det som händer. Det är också det som hänt.

Men nu har vi inte längre råd att fortsatt vara dumma eller låtsas som om vi inte ser och förstår. Vi närmar oss kollapsen.

Afrika är vårt dåliga samvete. Så mycket har gjorts fel. Alltifrån slavhandel till kolonialism till nykolonialism.

Nu kommer även klimatkrisen och vår jakt på de naturresurser som finns där.

Men frågan är hur vi skall agera för att hjälpa. Jag har inga bra svar. En viktig sak tror jag ändå är att vi måste betala de lokala producenterna för de varor och naturresurser som exporteras ut i världen. Globalisering, frihandel och marknadsliberalism är bara andra ord för nykolonialism. Det måste bort. Vi som i hög grad skapat klimatkrisen måste också se till att den åtgärdas.

Sen är väl de här författarnas ord och förslag inte så dumma. För vi i den rika världen har ett ansvar att ställa till rätta det vi förstört och skadat.

Sen kon det nog komma en jättelik migrationsvåg från Afrika när klimatkrisen slår till med full kraft

Det är ett misslyckande. Att människor mår så dåligt att man tar sitt eget liv.

Vad är egentligen fel. Sverige anses ju i undersökningar vara ett av världens lyckligaste länder. Ändå mår så många riktigt dåligt.

Nu verkar min egen kommun Bollnäs vara utpekad som en kommun där det är speciellt vanligt. Nästan en epedemi bland unga män. Så vad är fel.

Depression är stress som till slut blivit till en del av kroppen. Att må så illa av ensamhet och andra stressfaktorer samtidigt som man inte ser någon framtid. Kan man se det som en anledning till depression. Depression kan vara en anledning till självmord.

Så vad kan vi göra? Att minska ensamhet och utanförskap måste vara viktigt. Att skapa framtidstro måste också vara viktigt.

Jag tror att det var Herbert Tingsten som sa ”Kring den verkliga makten är det tyst”. Man vill inte synas eller ses i det offentliga. Makten utövas i huvudsak genom kontakter och pengar.

Det kallas etablissemanget. Det är där den verkliga makten samlats. Man förnekar konsekvent att man finns. Det är inte kärnan i etablissemanget som ständigt syns i medier.

Det kan tyckas stökigt det som syns som politiska rörelser. Det gemensamma är nog att man står i opposition mot etablissemanget. Nu accepteras viss typ av oppositio lättare än andra åsikter. Det som går under benämningen ”woke” har lätt att komma fram och kan ses som en del av etablissemanget. En progressiv del. Det finns inget i ”woke” som innebär ett hot. Då kan det vara ett sätt att avleda progressiva strömningar in i något ofarligt.

Det som innebär hot är däremot rent klasstänkande. Där man påtalar klassklyftor och ojämlikhet. Framför allt klassklyftor och ojämlikhet som är regionala. Man försöker alltid tysta ner det och avleda uppmärksamheten. Politiskt är etablissemanget liberalt, marknadsliberalt och storstad.

Vi har just nu demokratiska problem. Beroende på att alltför mycket makt samlats i denna avgränsad gruppen.

Sedan finns sökandet inom det andliga området. Här finns ett grundläggande behov som alltid kommer att finnas. Kristendom har ansetts gammalmodigt och omodärnt. Därigenom fått låg status. Det är det gamla som håller på att tona bort. Då återstår ändå själva sökandet som alltid kommer att vara levande.

Ta intresset för yoga till exempel. Yoga är en andlig teknik för att utvecklas som andlig varelse.

Är det rätt att koncentrera befolkningen mer och mer. Det finns uppenbara nackdelar med det. Det finns fördelar också.

Nej invandring är ingen quick fix. Men det är inte heller tanken på att entreprenörer skall lyfta bygden. Det kommer inte att rädda landsbygden.

Utvecklingen går mot urbanisering och centralisering. Det är en global utveckling. Går vi nu in i en fas där befolkningen stagnerar och till och med minskar kommer problemen att öka.

Min synpunkt är att det här är två parter eller områden som står emot varandra. Det finns en konkurrens om resurser. Och parterna är inte jämlika. Den starkare parten ser till att gynna sig själv på den svagares bekostnad.

Vi måste se till att förhållandena är jämlika och rättvisa så får det sen gå som det vill.

Det handlar i hög grad om hur man prissätter olika saker. De saker som produceras på landsbygden är hela tiden underprissatta. Det gäller allt från el, gruvdrift till jordbruksprodukter. Det som är viktigast för oss människor betalar vi allt för lite för. Framför allt vår mat. Det här är ett globalt problem som driver landsbygden till fattigdom och avfolkning.

Det är i grunden en maktfråga. De som har makten att styra prisbildningen kommer alltid att gynna sig själva.

En viktig fråga är också status. Var är det hög status att bo. Rika storstäder som London, Paris och New York ger hög status. Landsbygd, och som man beskriver det i USA, en liten håla har låg status. Pengar och makt ger status.

Det hör också ihop med berättelserna. Beskriver man landsbygden som mörk, underutvecklad och dum så påverkar det. Hur många filmer och serier är det inte som fungerat så. Ungdomar blir indoktrinerade av den bilden.

Det här är i hög grad en fråga på samhällsnivå. Vi måste få till lagar och regler som skyddar och hjälper den svagare parten. Det har vi verkligen inte nu.

Åsa Wikforss är en äkta elitist. Elitism finns i ett motsatsförhållande till riktig demokrati. Det som räknas som demokratiska länder är aldrig rent demokratiska utan finns någonstans på skalan mellan demokrati och elitstyre.

Kommunismen var en form av elitstyre. Bland kommunismens pioniärer var övertygelsen stor att man gjorde revolutionen för att förbättra för alla människor. Motivet var gott. Men med tiden smög sig andra motiv in som ambition och makthunger. Ledningen korrumperades. Alla elitstyren kommer att utvecklas i den riktningen. Man blir sakta korrumperade och tappar kontakten med verkligheten och medborgarna.

En riktig demokrati har fördelen att inte vara statisk. Ledningen kan förändras när samhället förändras. I en riktig demokrati blir alla delaktiga i beslutsfattandet. Det ger delaktighet, men också en känsla för ansvar för fattade beslut. Det blir svårt att fatta besluten men genomförandet underlättas. I en diktatur eller elitstyre är det tvärtom. Lätt att fatta beslut men svårt att genomföra dem.

Vidare är demokrati ett sätt att förhindra skadlig maktkoncentration. Makt korrumperar alltid.

Åsa Wikforss argumentation är inte trovärdig och genomtänkt. Hon tänker i svartvitt där verkligheten alltid är komplex. Hon inser inte heller hur stor skillnaden i synsätt är beroende på vem en människa är och var en människa växt upp och levt sitt liv. Ett expertstyre eller elitstyre tar nästan aldrig hänsyn till det. Där finns bara en väg och en sanning.

Riktig demokrati är alltid i sin grundton decentralistisk medan elitstyre är centralistisk.

Åsa Wikforss analyser handlar hela tiden om dom, dom, dom. Alltså de andra som står för hoten. De andra är Trump, SD och många andra. Jag tror att just ett av hoten finns i det här. Polarisering och en ovilja att förstå varför andra tämker och tycker annorlunda.

En riktig analys måste utgå från vi. Vad har vi gjort fel eftersom demokratin tycks gå under.

Min tro är att vi byggt ojämlikhet och klyftor under lång tid. Människor som drabbats. Som blivit till utvecklingens förlorare protesterar så klart och man försöker att påverka det hela genom det demokratiska systemet. Men när det inte går och när det inte går och när det inte går så tappar man slutgiltigt tron på demokratin.

Det är inte yttre fiender som undergräver demokratin. Det är ett inre förfall. Vi har fått maktgrupperingar som blivit mer och mer inflytelserika. Ibland kallar man de här grupperingarna etablissemanget eller eliten. Det finns så mycket makt här att man kan styra och manipulera demokratin. Man har blivit korrumperade. Mest på gruppnivå. Men det har fått den följden att vissa grupper och områden blivit mycket rikare och inflytelserikare än andra.

Etablissemqnget är i princip omöjligt att avsätta. Det dominerar politik, ekonomi och media. Du kan inte demokratiskt rösta bort etablissemanget.

Då kan man lätt komma till den punkt där man slutar tro på demokratin. Och när tillräckligt många slutar tro på demokratin så dör den.

Det är näst intill omöjligt att nå ut med kritik mot etablissemanget eftersom man dominerar media fullständigt. Och så hamnar man i ett ”moment 22”. Vi behöver diskutera problemen med maktkoncentration och djupa klyftor. Men de som skapat klyftorna tystar all kritik eftersom de har makt att göra det.

Det K Ahlström beskriver är en illusion. Att gräset är grönare på andra sidan. Det är samma gräs där.

Fängelset och ofriheten finns i våra huvuden. De får bara yttre form i skärmar och verkliga eller inbillade faror. Vi begränsar oss själva hela tiden.

En favoritillusion bland småbarnsföräldrar är att man kan överlåta barnpassning och barnuppfostran på förskolor och mor och farföräldrar. Det går ju inte. Ställ frågan till dej själv om du vill se efter barnbarn hela dagarna när du äntligen kommit till det stadium där barnen flyttat ut och ni fått friheten.

Det är svårt men man måste hitta ett liv åt sin egen familj som fungerar. Det finns inga genvägar. Och fängelset finns i huvudsak i ditt eget huvud.

Karriär och bostadskarriär är två företeelser som begränsar oss. Den som sitter i skuld är ofri. Så samhället hjälper oss inte att hitta lugn, harmoni och frihet.

Det är en pågående kamp mellan centralisterna och vi som förstår vikten med att hela landet skall leva och utvecklas. Centralisterna har haft medvind ganska länge nu. Vi har fått ett hemskt land där centrum växer och periferin dör.

Någon har liknat Stockholm med en cancertumör. Ju mer den växer ju snabbare dör resten av landet.

Egentligen är centralismen ytterligare ett område där man hävdar maktens rätt före rättvisans rätt. Den starke tar det den vill och den svage tynar bort.

Centralism är inget bra svar på de problem vi brottas med. Alla måste vara med.

Därför är det viktigt att vi har decentraliserade utbildningar på toppnivå. Sedan kanske en utbildning på Chalmers rankas högre än en utbildning i Umeå eller Lund.