En bra analys av Håkan Boström. Det som skrivs är en bra sammanfattning av utvecklingen. Den här trenden till centralism är global. Det är faktiskt värre på många andra håll. Sverige är i grunden ett rättvist välfärdssamhälle därför slår förändringarna inte lika hårt här som i andra länder och andra delar av världen. I Till exempel Rumänien flyttar människor inte bara ifrån landsbygden. Man flyttar även från landet till rikare områden i andra länder. Det blir ett svårt läge för hela landet.

Skall man bara acceptera det som händer som en del av utvecklingen eller finns det saker som borde ändras.

Jag anser att det finns saker som borde förändras. Förhållandena mellan centrum och periferin är inte jämlika och rättvisa. Råvaror, energi och andra resurser hämtas från landsbygden och de betalas inte alls efter dess rätta värde. Det här är ett fenomen som i sin yttersta konsekvens är kolonialism.

Det här är en funktion av vår ekonomiska världsordning. Det finns ett direkt samband mellan makt och rikedom. Ju mer makt en grupp eller eller ett område har ju rikare blir det. Blir man rik på andras bekostnad för att man har mer makt måste det ses som en orättvisa.

Det kan härledas till det ögonblick där man förhandlar eller gör upp om priset på en vara eller tjänst. Två parter sitter på varsin sida av ett bord. Vem av parterna som kommer att få den största andel av den vinst som transaktionen ger upphov till, beror på respektive parts makt i förhållande till den andra.

Makt i det här sammanhanget är

Kunskap och information.

Ekonomisk storlek och styrka.

Marknadsföring och innehav av starka varumärken.

Politiskt och medialt inflytande.

Det här förklarar skillnaden i inkomst och rikedom mellan kvinnor och män. Det förklarar skillnaden i rikedom mellan storstad och landsbygd. Det är också en förklaring till kolonialism.

Samlar man makt i Stockholm så kommer det området att bli Sveriges rikaste. Det är ett systemfel i världen att vi betalar allt för lite för de varor och tjänster som produceras på landsbygden. Det här drabbar jordbruket och primärproduktionen av mat. Även vattenkraft, vindkraft eller gruvdrift tillför alltför lite pengar och rikedom till landsbygden.

Allt det här skapar en obalans i relationen som leder fram till att landsbygden utarmas och stora staden växer.

Urbanisering är en naturlig process som förstärks av att relationen mellan storstad och landsbygd är ojämlik. Den relationen måste bli mer jämlik och rättvis.

Israeliska militären jagar terrorister. Men vad är terrorism och vem är terrorist? I den här artikeln beskrivs hur militärer skjuter rakt in i en demonstrerande grupp människor. Det fanns inga vapen i den demonstrerande gruppen. Där fanns några journalister och fotografer. Den man siktade på var en fotograf.

Här handlar det åter om beskrivning av verkligheten och vem sitter på tolkningsföreträdet. Vi har varit i den här diskussionen förr där rebeller eller dåtidens terrorister helt plötsligt blev frihetshjältar när de vunnit kampen över en förtryckande regim. Nu är vi i ett läge där alla regimer bekämpar terrorister. Kina, Ryssland och Israel bekämpar terrorister. Hela folkmordsaktionen i Gaza motiverades med att man bekämpade terrorister i form av Hamas. Putin går hårt fram mot befolkningar i Ryska regioner med motivet att bekämpa terrorism.

Är terrorism det våld som kommer efter en lång tid av förtryck mot befolkningen på en viss plats? Kina har etablerat koncentrationsläger för Uigurer med motivet att bekämpa tendenser till terrorism i regionen.

Men värst, just nu, är kanske Israel som enligt uppgift dödat 70 000 människor i Gaza för att bekämpa terrorism.

Terrorism skulle väl kunna beskrivas som att man går fram med dödligt våld mot obeväpnade, oskyldiga människor. Det är en exakt beskrivning av vad den Israeliska armen gjorde.

Då återkommer vi till att vad som beskrivs som terrorism är beroende av vem som sitter på tolkningsföreträdet. Vem har makten att skriva historien. Det säjs att det är segraren som skriver historien. Det är nog sant även i hur man beskriver och behandlar terrorism. Sedan är det en viktig sanning som sakta tränger igenom att det gruppen eller grupperna med mest makt som står för den verklighetsbeskrivning som dominerar samhället. Den beskrivning som kommer att styra utvecklingen.

En hemsk sak med Israels framfart är hur lätt man kommer undan med sina övergrepp. Man dödar, förföljer och misshandlar och reaktionerna från västliga demokratier är förynta och förlåtande. Israel har korrumperat hela västvärlden. I botten på det här finns rasism och gammal kolonialism. Omedvetet så är det fortfarande så att alla människor inte är lika mycket värda. Det är alltför lätt att avfärda Palestinier som potentiella terrorister. Även kvinnor och barn.

Det är egentligen två olika frågor här. Är det bra att vara ekonomiskt oberoende? Vad är det som gör oss lyckliga?.

Ekonomiskt oberoende gör oss fria och ökar vår trygghet. Vi är inte beroende av att någon skall betala lön till oss eller beroende av att vi är friska och motiverade att jobba. Vi får en ny frihet att välja vad vi vill göra med våra liv.

Lycka är ett svårt begrepp. Finns lycka överhuvud taget. Är det inte egentligen en illusorisk dröm. Vi kanske tror att lycka är att slippa ansvar och ta dagen som den kommer. Det är i alla fall mångas dröm om lycka. Men det är inte så vi är skapade och det är inte ett bra mål för livet. Tvärtom tror jag att förmågan att ta ansvar är ett av livets viktigaste mål. När vi utvecklas som människa innebär det att förmågan att ta ansvar ökar. Det är egentlige bara det unga barnet som kan slippa ifrån ansvar. När vi blir föräldrar tvingas vi till att ta ansvar för andra människor. Då växer vi.

Glädje är ett bättre och verkligare mål i livet än lycka. Glädjen är spontan och ögonblicklig. Glädjen kräver närvaro i stunden. Att man är så vaken att man kan glädjas åt de små saker och spontana ögonblick som bara kommer.

Det är ett viktigt mål att bli mer ekonomiskt oberoende. Helt oberoende kommer man aldrig att bli. Det är inte heller meningsfullt. Men att vara hårt skuldsatt och tvingad till ett liv och en tillvaro man vantrivs med är inte bra. Man skall söka den frihet som ekonomiskt oberoende kan ge. Det är viktigt, men det är inte slutmålet med livet. När man uppnått det börjar det viktiga steget att finna motiv för att leva livet.

Ansvarsfrihet är inget bra mål. Det innebär att man tillbakabildas till ett självupptaget barn. Vi måste tvärtom utveckla vår förmåga till ansvar.stagande Först för oss själva, sedan för människor i vår omgivning och slutligen för hela mänskligheten och vår planet. Då har vi nått fram.

Det här med media och sanningen behöver redas ut. Det finns ett behov av mångfald inom media. Det är jobbigt med journalister som tror att man har monopol på sanningen.

Helt objektiva medier finns inte. Det finns alltid en viss subjektivitet.Först måste vi skilja på den medvetna och den omedvetna sujektiviteten.

Den medvetna innebär att man medvetet lägger till och drar ifrån när man skall beskriva en händelse. Det betyder inte att man ljuger. Man kan helt enkelt göra ett aktivt val av alla tillgängliga fakta. Vissa saker kommer inte med medan andra fakta lyfts fram och betonas. Det skapar ett helt annat intryck än vad en annan prioritering skulle göra.

Sedan finns propagandan och den medvetna lögnen. Det tror jag inte finns så mycket av i Sverige, men det är vanligt att diktaturer tar till det. I en krigssituation så förekommer mycket ren propaganda.

Sedan har vi den omedvetna subjektiviteten som helt enkelt är en funktion av journalisternas egen bakgrund och uppväxt. Alla människor har sin last av förutfattade meningar, fördomar och erfarenheter med sig. Det präglar vilken syn man har på tillvaron och det präglar hur man beskriver världen. Vi har till exempel kvinnor-män, kristen-muslim, landsbygd-storstad. Bakgrunden här kommer att prägla hur man ser på verkligheten. De här skillnaderna är ofta omedvetna men skapar en subjektivitet i beskrivningen av händelser. Det finns numer ofta en medvetenhet om att de här skillnaderna har en betydelse. Man är mån om att det skall finnas både kvinnor och män på en redaktion. Men ofta låtsas man som om det inte har någon betydelse att nästan all journalistik bedrivs från storstad/Stockholm. Vilket är en viktig orsak till att förtroendet för etablerade medier minskat.

Det enda riktigt kraftfulla sättet att hantera den omedvetna subjektiviteten är att se till att det finns mångfald och spridning.

När Lars Böhlin och många andra angriper alternativa medier är det egentligen mångfalden och spridningen man angriper. Lite invant, småsint är det.

Vi medborgare skall definitivt vara glad över att internet medfört att mångfalden ökat. Allt som finns där är inte bra eller sant. Men det är sant att mångfalden är bra för landet och för demokratin.

Människans livsstil är miljöfarlig. Då menar jag mänskligheten som helhet. Slutsatsen är egentligen enkel. Mänsklighetens hot mot miljö och klimat är proportionellt mot antalet människor totalt och beroende av människors miljö och klimatfarliga beteende. Ju fler människor vi är ju större skada orsakar vi. Men det är svårt att reglera antalet människor.

Det vi kan påverka är vårt beteende. Vi kommer alltid att påverka vår miljö. Men det kan ske i högre eller lägre grad. Här har vi ett globalt ansvar. Det finns livsstilar som skadar mer och det finns livsstilar som påverkar mindre. Generellt är det så att ju rikare vi är ju mer skadar vi.

Konsumtion skadar. Överkonsumtion är det som kan komma att förstöra vår planet. Mönstret måste brytas. Vi måste lära oss att inte konsumera mer än vad vi verkligen behöver. Det gäller allt. Mat, kläder, saker, bostäder, resor ………….

Det måste uppfattas som omoraliskt och oetiskt att överkonsumera.

Sedan måste vi på allvar angripa de strukturer och tankemönster som håller oss fångna i ett överkonsumtionssamhälle. Hela den ekonomiska världsordningen driver oss in i överkonsumtion. Systemet med lånefinansierad verksamhet hållar oss fängslade i ett konsumtionssamhälle. När vi är satta i skuld har vi förlorat vår frihet och kan bara fortsätta leva i det nuvarande systemet.

Tanken att vi är beroende av tillväxt hela tiden är i grunden absurd. Inget stabilt system kan fungera långsiktigt med oavsbruten tillväxt. Vi måste försöka finna ett samhälls och ett ekonomiskt system, som strävar efter balans. Inte evig tillväxt.

Vi har levt med flera svåra miljöproblem. Klimatkrisen står på agendan och nu problemet med plaster och plastfragment överallt. Det är egentligen olika delar av samma problem. Ett mänskligt beteende som förstör den här planeten. Vi måste helt enkelt förändras annars kommer vi att framkalla en global katastrof. Vi måste börja med oss själva och sedan kräva en förändring av själva samhället.

Vad innebär den här urbaniseringen för människor och mänskligheten. Det är en utveckling som är svår att stoppa. Vi står inför ett skifte där jordens befolkning förmodligen kommer att minska. Vad innebär det för urbaniseringen.

Att bo i en stad jämfört med att bo på landsbygden innebär fördelar. De allmänna kommunikationerna är bättre. Tillgången till och närheten till service är bättre. Kulturutbudet är större. Det kan vara lättare att hitta jobb och försörjning. Lönenivån ligger ofta högre än på landsbygden.

Fördelen med landsbygden ligger i att tillgången och närheten till naturen är bättre. Boendet blir ofta billigare och du kan lätt få ett större boende för samma kostnad. Det är lättare att hitta tystnad på landsbygden än i stora staden. Det är lättare att använda bilen på landsbygden. Utrymmet och tillgången till parkeringar är bättre.

Sedan undrar man över hur en storstad fungerar rent praktiskt med vatten oh avlopp till exempel. Eller med försörjning av mat och energi. Hur behandlar man allt avfall som skapas av så många människor.

Det finns en risk att en megastad suger ut en omfattande landsbygd för att få tillgång till de resurser som den stora befolkningen kräver. Framför allt tillgången på färskt vatten kan vara avgörande och hamna i konflikt med lantbrukets behov. Sedan är det oftast en maktfråga vem som kommer att köra över vem. Då vinner alltid megastaden. Det finns alltid en latent konflikt mellan en megastad och den omgivande landsbygden. Drivkraften är den ojämna maktfördelningen mellan stad och land.

Det har hittllis varit lockande för den unga befolkningen från landsbygden att flytta in till storstaden eller megastaden. Utbudet av allt är så mycket större. Den vuxna eller gamla befolkningen har haft lättare att se landsbygdens fördelar.

Relationen mellan megastäder och landsbygd är inte jämlik. Den är inte heller rättvis eftersom i stort sett alla beslut fattas i stora staden och det är till megastadens fördel.

Om vi omdefinierar livets mål och mening på så sätt att det är andlig utveckling som är målet. Inte materiell utveckling. Då kommer landsbygdens särprägel att uppskattas mer. Den andliga utvecklingen är lättare i tystnad och avskildhet. Men det är ingen avgörande sak.

Urbaniseringen kommer nog att fortgå eller åtminstone vara en del av utvecklingen även när befolkningen i stora länder slutar öka och kanske minskar istället. Japan är ett land som kommit in i folkminskningsstadiet. Kanske därför som Tokyo inte längre är världens största stad.

Men folkminskningen på landsbygden kommer att fortsätta. I rika länder kommer säkert dubbelt boende bli vanligt. Sommarhus på landet och vinterlägenhet i megastaden.

Men vi måste reda ut jämlikhets och rättvisefrågorna mellan storstad och landsbygd. Där har vi långt kvar och därför har vi konflikter och klyftor.

Centralism är en sjukdom på samhällsnivå. Den kommer från obalans i maktstrukturen och att tolkningsföreträdet koncentrerats. Den finns inte bara inom politik utan den finns inom olika delar av samhället. Men den förlamar och försvårar utveckling.

Vi är mitt inne just nu i en process där vi skall byta ut vår nuvarande leasingbil mot en ny. Det innebär diskussioner med bilförsäljare. Vi har fått höra hur centralismen slagit hårt även mot hans arbete. Han beskrev hur han nu säljer färre bilar men att arbetsbelastningen ökat. Organisationen har centraliserats och nu sitter han fast i olika kontroll, dokumentation och uppföljningsprocedurer. Man kontrollerar hur han svarar i telefon och besvarar mail. Byråkratiseringen låter hemsk. Den är en funktion av centralismen. De som sitter i centrum känner ett behov av att kontrollera sina anställda och följa upp verksamheten.

Ett argument som centralister tycker är viktigt är att verksamheten skull utövas lika på olika platser. Man har svårt för olikhet vad gäller prioriteringar och utförande. Man kan på stort avstånd se att det finns pengar att spara genom att plocka bort vissa saker. Man vill gärna mäta och detaljstyra det som görs.

Det man glömmer är att arbetsglädjen försvinner om man inte får sätta sin egen prägel på hur man gör jobbet. Då tappar man medarbetare.

Man inser inte heller hur mycket tid och pengar själva byråkratin kostar. Slutligen inser man inte hur dyra och ofta destruktiva för jobbet man själva är.

Centralismen är en svår samhällssjudom som skapar ett samhälle som inte fungerar bra. Som skapar ett samhälle med djupa klyftor. Klyftor mellan centrum och periferin. Vi måste sträva efter att arbeta bort den här defekten i samhället.

Är allt redan sagt om klimatkrisen? Klimatmötet blev ett misslyckande eller var det ett misslyckande? Det kanske var ett lyckat möte för Fossilindustrin och de krafter inom marknaden som inte vill ha en förändring. Det kanske helt enkelt finns aktörer som försöker stoppa all förändring. Aktörer som egentligen aldrig har hållt klimatet som någonting viktigt.

Det kanske helt enkelt finns aktörer i den här världen som ser klimathotet som nya affärsmöjligheter. En övergång till ett annat samhälle är en möjlighet till nya affärer. Klimatet är inte så viktigt för de här människorna. Det är affärer och möjligheten att göra vinst som är det viktigaste.

Tittar man på Trump kan man få en hint om hur marknaden tänker. Han säjer att vi går mot en ny oljepeak. Kurvorna ger ju honom rätt. Det finns mycket pengar i fossilindustrin som satsas på opinionspåverkan och lobbyverksamhet. Det ger resultat.

Klarar man inte ens av att på mötet tydligt definiera vad som skapar klimatproblemen har man egentligen inte kommit någonstans. Det är utsläppen av fossilt kol till atmosfären som är boven.

Vi har levt ett tag nu under tröttsamt hyckleri där man fokuserat på diverse sidospår som kors pruttande och rapande samt skogens förmåga att lagra koldioxid. Det här lyftande av sekundära, mindre problem har skymt huvudproblemet. Det har också skapat den osäkerhet som släppt fram de rena sabotörerna på marknaden.

Klimatkrisen är en kris i mänskligt beteende. Där en försvårande faktor är att mänskligheten växer. Vi blir fler och fler vilket ökar kraven på att vi skall bete oss på ett bra sätt och inte överförbruka tillgängliga resurser.

Hittills har vi klarat det dåligt. Men det börjar bli allt tydligare vad det handlar om. Vilka som bara saboterar, vilka som helt går upp i hyckleri och vilka som lämnar ett positivt bidrag.

Vi måste alla nu börja lämna ett positivt bidrag och sluta sabotera eller hyckla.

DN är en av alla aktörer som väver den verklighetsbeskrivning som omger oss. Politiskt och åsiktsmässigt är man liberal och storstad. Ändå läser jag DN varje dag. Det beror på att man i det stora flödet ändå ofta hittar pärlor som denna artikel. Det är i sprickorna som ljuset tränger in.

Vi har haft en intensiv debatt om kärnkraft. Efter olyckan i Tjernobyl kom ett moln med radioaktivt stoff in över Norrlandskusten. Jag kommer väl ihåg händelsen. Och vår familj har haft sin del av cancer på olika sätt. Kärnkraft är inte ofarlig eller oproblematisk. Det som borde vara det centrala alternativet i debatten borde vara att spara och sluta slösa. Nästa steg borde vara solenergi och solceller.

Det finns inget sätt att producera el som inte innebär problem på något sätt. Vi har nu hamnat i en konstig diskussion där koldioxidfri el ses som ofarlig, gratis och problemfri. Det är en lögn. Alla sätt att producera energi skapar problem på något sätt. Det är bara genom att sluta slösa med energi vi kan gå framåt utan problem för den här planeten.

Vi slåss verkligen mot mäktiga krafter när vi förelår att vi skall leva sunt och sluta slösa. Senast var det reklam för ekonomisk tillväxt när jag skulle titta på bandy på TV.

Marknaden driver oss framför sig som boskap. Man pumpar ut sitt budskap som propaganda. Fortsätt i den riktning som vi anvisat. Det finns inget alternativ.

Folkomröstningen om kärnkraft var intressant. Där fanns ett alternativ som angav en annan riktning. Mot naturhänsyn och människohänsyn. Idealisternas alternativ. Men Socialdemokraterna var tvungen att utmärka sig och tog fram ett eget alternativ med syftet att ta udden ur idealisternas alternativ. Det segrade. Sen har utvecklingen drivit oss fram mot marknadens alternativ mer och mer.

Jag förstår den här småbrukarsonens frustration. På många sätt liknar han mej och mitt liv.

Vi måste på något sätt åter skapa en tro på framtiden. Att det finns ett liv och en framtid utanför marknadens och etablissemangets utstakade väg. Att slita sig loss från den tvingande version av verkligheten som slukar oss just nu kräver en stor kraftansamling.

Men vår värld behöver så väl en nytändning. Satsningen på kärnkraft cementerar oss i allt det gamla. Det är inte vad vi behöver.

Återigen slår Håkan Boström mot hyckleriet med hög svansföring i Svensk politik. Det som kanske provocerar mest med det här är att man ser oss medborgare som dumma. För med lite intelligens är det inte så svårt att genomskåda försöken att manipulera sanningen.

Det finns i dagens tidningar flera artiklar som vill få bort hat och hot. Som anser att hat och hot är ett problem för demokratin. Men det finns den andra sidan också. Man driver frågan om hat och hot som ett sätt att få bort kritik och misstänkliggöra motståndarsidan. Det finns en önskan om censur i den här debatten.

”Makten att påverka” är en makt som diskuteras allt för lite. Vad är den och hur stark är den? Alla aktörer som har en röst som når ut innehar makt att påverka. Ju fler läsare, tittare eller lyssnare ju större är makten att påverka. Kan man påverka andra personer eller aktörer med makt så blir den här makten viktigare. Vi kan lista aktörer som sitter på makt att påverka.

Medier. TV, tidningar och radiokanaler. De nya internetbaserade medierna.

Att ha en röst i internetbaserade plattformar som Facebook, X eller Tiktok.

Lobbyister och intresseorganisationer.

Makt genom kontakter och nepotism.

Demokrati är beroende av makten att påverka. Du kan aldrig få politisk makt om du inte har någon form av ”makt att påverka”. Vissa politiska inriktningar sitter på mycket av den gamla makten att påverka. Man har en stark röst i traditionella medier. De flesta medier och tidningar i Sverige skulle beteckna sig själva som oberoende liberala. Man finns oftast i storstad och det är den verkligheten som dominerar.

Så bland den traditionella ”makten att påverka” finns en dominans av liberal, marknadsliberal inriktning. Storstad är också normen i den traditionella mediemiljön.

Då kommer de argaste kritikerna att finnas på de andra ställena. Landsbygd och ickeliberala åsikter dominerar bland de aktörer som söker sig till de möjligheter för opinionsarbete som inte domineras av de traditionella aktörerna.

De som beklagar sig mest är nog de som känner att de tappat kontrollen över debatten när de nya internetplattformarna dykt upp.

Frågan om hat och hot måste ses som en etisk uppförandefråga. Vi måste uttrycka oss med hyfs. Men att försöka censurera bort vissa människor från debatten är en dröm om diktatur. Inte demokrati. Vi har på senare tid fått ett ojämlikt och orättvist land. Ett land med djupa klyftor. Då kommer tonläget att bli högt. Det får alla finna sig i. Sedan är det demokratins uppgift att rätta till de fel som begåtts.

Det finns också ett spel med dold agenda och hyckleri som är upprörande. När larmet gick om SD s trollkonton var det två veckor före valet till EU parlamentet. Säkert ett välvalt datum. Och hela mediesverige och alla politiska partier var med i drevet. Det var heller ingen slump. Jag avskyr rasism och är därför ingen SD anhängare. Men hyckleriet och falskspelet skadar Sverige på djupet.