Det här är nog lite felformulerat. Mår man dåligt så är det något som är fel. Då lever man inte ett perfekt liv.

Vissa är inte gjorda för att leva ett Svenssonliv. Man har en annan utrustning som gör Svenssonlivet omöjligt. Omöjligt som ett harmoniskt lyckligt liv. Man är inte en sämre människo men man är annorlunda. Det kan egentligen vara en form av superkrafter som gör det svårt. Man ser och uppfattar saker som vanliga inte gör.

När man utvecklas som människa så innebär det att man får en större förmåga att uppfatta saker i omgivningen. Man uppfattar det omedvetna. Alltså det som är omedvetet för de flesta hamnar inom det som uppfattas. Men det blir svårt eftersom det inte finns något språk eller acceptans för det här. Man står ensam. Trots att det finns en hel del människor som delar erfarenheten. Det är viktigt att man inser att det inte är något fel på en. Man lever delar av sitt iliv i en verklighet som man inte delar med huvudparten av sin omgivning. Det skapar rädsla och ångest.

Inom det andliga området räknar man med att känseln kommer att utvecklas. Inte den fysiska känseln som vi uppfattar det utan känseln inom känslornas sfär. Vi uppfattar och känner av känslor i omgivningen. Alla människor är omgivna av en aura eller sfär av energi. Där finns begrepp och känslor som påverkar även omgivningen. Man utstrålar en viss energi. Förmågan att uppfatta det här varierar. Det är ett tecken på utveckling att man lättare uppfattar och läser av omgivningen. Man måste lära sig att manövrera i den här nya uppfattade omgivningen. Det är jobbigt och kräver energi.

Ett vanligt sätt att hantera det här är att undvika det jobbiga. Då blir man ensam. För att klara av det måste man bygga förståelse. Du måste kunna hantera de ibland jobbiga energierna utan att bli helt isolerad.

Ett annat vanligt sätt att hantera det är att fejka sitt liv. Att egentligen förneka den man är. Det är inget bra sätt.

Förståelse är nog bästa sättet att leva livet. Ditt liv.