De politiska ideologiernas uppgift är väl i huvudsak att definiera vad som är rättvist. Vi har två huvudspår när det gäller politiska ideologier idag. Det ena som säjer att frihet innebär höjden av rättvisa. Fria människor som själv kan besluta och arbeta in sina inkomster utan statens inblandning. Det här är liberalismen och marknadsliberalismens syn på rättvisa.

På den andra sidan finns ideologin som säjer att jämlikhet främst vad gäller pengar och rikedom innebär höjden av rättvisa. Staten och samhället skall ta ansvar för att människor får ett jämlikt liv. Socialismen och den mer utopiska kommunismen står för den här inställningen.

Vi lever just nu i en värld där ideologierna blandats och kompromisser dominerar. Men höger-vänsterskalan kommer från motsättningen mellan de här ideologierna.

Men idag finns kanske den största motsättningen mellan två andra motpoler. Den grupp politiker eller den maktsfär som kallas populister eller högernationalister och den maktgruppering som benämns etablissemanget eller eliten. Framförallt grupperingen populister-högernationalister är lite spretig.

Det skiljer mellan de här grupperna och det skiljer mellan de väljare som söker sig till respektive grupp.

Etablissemanget är mer urban och storstad. Det är mer högutbildade och den rikare och mer högavlönade gruppen. Välbärgad urban medelklass är gruppens kärnväljare.

Den andra gruppen är mer rural och de som röstar på den har oftast lägre utbildning. Inkomster och förmögenhet är lägre i den här gruppen.

Vi måste förstå de här sambanden. Vi kommer ingenstans om vi finns i den ena gruppen och bara håller på den. Båda grupperna har rätt och fel.

Etablissemanget är mer progressiv och bättre bildade men man är samtidigt överklass i förhållande till den andra gruppen. I en värld där ojämlikheten växer är klassförhållanden viktiga.

Ojämlikheten måste minska för att grupperna skall kunna närma sig varandra. Och man måste närma sig varandra för att vi skall kunna driva klimatkrisen till en lösning. Brobyggarna är viktiga. De som förstår båda sidor.

De flesta medier och journalister finns i etablissemanget eller på den sidan. Man visar liten förståelse för den andra sidan. Då kan man aldrig bidra till en lösning. För att kunna bidra måste man kunna se och förstå båda sidor. Vi behöver också politiker och politiska partier som tar parti för de fattigaste i samhället och som finns och verkar på landsbygden.

Erika Bjerström verkar vara ytterligare en journalist som fastnat på etablissemangetsidan och som saknar förmågan att se den andra sidan. Då kan hon inte lämna ett positivt bidrag för att lösa upp knuten. Trots hennes stora erfarenhet och kunskap.

Däremot ser jag inte framväxten av partier på populistsidan som ett hot mot demokratin. Inte primärt. Det är en signal att etablissemanget eller eliten är fel ute. Man har tillåtit klyftan att bli för stor. Nu måste vi jobba hårt för att täppa igen klyftan och för att laga alla sår.

Det kan bli ett indirekt hot mot demokratin om eliten missförstår situationen och tror att rätt väg är att minska demokratiska rättigheter och försvåra för motståndarna att verka fritt. Då kan vi hamna på ett sluttande plan.Där finns också en risk att diktatorer röstas fram. Vi får se hur USA klarar Trump.

Säjer man nej till teknikoptimisterna måste man kunna presentera konkreta alternativ.Frågan är; Vad är livets mål och mening?

För mej är den verkliga meningen med livet att vandra återvändandets väg. Jesus beskriver det i liknelsen om den förlorade sonen. Sonen gav sig ut i världen och levde livet. Det glada livet. Han kände då att något viktigt saknades och trädde in på återvändandets väg. Vägen tillbaks mot det man hela tiden är. En andlig varelse som måste återfinna sig själv.

Känn dej själv. Hitta tillbaks till det du verkligen är. Här är teknik och prylar bara saker som skymmer verkligheten. Det är ingen omöjlighet eller fel att ta till sig teknik och bekvämligheter. Det får bara inte ta överhanden och skymma verkligheten.

Vi befinner oss närmare det verkliga i naturen än i en hetsig storstadsmiljö. Men det verkliga finns överallt. Vägen dit går genom en inre utveckling. Vägen är inte enkel eller lättillgänglig. Men det är den enda vägen som verkligen är värd att vandra.

Vägen innebär inte en frihet från att umgås med andra människor. För att verkligen komma framåt måste man inse sitt ansvar för helheten och sina medmänniskor. Vägen är inte en egotripp in i himmelriket.

Vår nuvarande värld är en lockande illusion. Maskinerna som lockar oss att sitta framför en skärm stjäl vår tid. Och det vi egentligen har som är riktigt värdefullt är tid. Förslösa inte den genom att drunkna i lögner och illusioner.

Det finns så mycket viktigt och konstruktivt att göra i dagens värld. Så att vräka sig fram i materiellt överflöd och verklighetsflykt är slöseri med liv.

Här finns alternativet till det ytligt materialistiska. Det är ett andligt liv. Har man svårt att ta till sig berättelserna om reinkarnation, själ och ande så kan man ändå i det yttre leva ett andligt liv. Det är ett andligt liv att söka sig till natur och medmänniskor. Konst, litteratur och musik kan man njuta av utan att köpa och konsumera. Skall planeten överleva måste vi avsluta vår överkonsumtion. Det är att ta ansvar vilket är ett andligt förhållningssätt.

De senaste dagarnas svarpåtal kommentarerna har handlat om kolonialism. Olika infallsvinklingar och olika platser. Men kolonialism är ett primitivt och gammalt sätt att organisera världen. Det är en ekonomisk världsordning som accepterar och bejakar att det är maktens rätt som råder.

Sverige är ett avlångt land. Förutsättningarna skiljer från norr till söder och från glesbygd till storstad.

Kolonialism kan definieras som att resurser, råvaror och naturresurser exploateras och hämtas från ett område samtidigt som vinsterna från aktiviteten hamnar i ett helt annat område. Vi får stora exploaterade områden och rika centrala hotspots. Vi får klyftor och friktion mellan rika och fattiga områden. Vi får migration av människor från fattiga områden till rika områden. Vi får social oro. I fattiga exploaterade områden får vi en bristande framtidstro eftersom man känner sig överkörda och försummade. Den här bristande framtidstron skapar djupa sår och missnöje.

Den ekonomiska mekanism som avgör om du blir fattig eller rik kan beskrivas på följande sätt. Två parter sitter på varsin sida av ett bord. Man skall genomföra en ekonomisk transaktion. Vilken av de två parterna kommer att göra den bästa affären. Vilken kommer att få den största andelen av den vinst som transaktionen genererar. Det är den part som har mest makt. Makt i det här sammanhanget är.

Kunskap och information.

Ekonomisk storlek och styrka.

Innehav av starka varumärken och bra marknadsföring.

Politiskt och medialt inflytande.

I ett laglöst land ger även vapen makt.

Det enda sättet att motverka kolonialism är genom starka lagar och regler som skyddar den svaga parten. Vi måste även skapa en medvetenhet om hur samhället fungerar. Demokrati även långt ut i periferin är också nödvändigt.

Självklart är kontinenten Afrika mer utsatt än Norrland. Men det är samma mekanismer och defekter i den ekonomiska världsordningen som gör det möjligt. Vi har under några årtionden nu haft marknadsliberalism som norm och ideal ( hos många). Det har ökat riskerna för kolonialistiskt beteende och fördjupade klyftor i samhället.

Det är hög tid att nyktra till. Annars kommer ”den gröna vågen” att användas som argument för att låta ändamålet helga medlen och köra över landsbygd, glesbygd och fattiga små kommuner.

Frihandel kombinerat med globalisering är liktydigt med kolonialism. Parterna är så ojämlika att rättvisa aldrig kan bli följden när handeln är helt fri och oreglerad. Kolonialism är hävdandet av maktens rätt inom det ekonomiska området.

Vägvalet står hela tiden mellan att hävda maktens rätt eller hävda rättens och rättvisans rätt. Inom vilket område du än väljer hamnar du fel om du stöder maktens rätt före rätten och rättvisans rätt.

Det blir aldrig så naket som när vi befinner oss på den Afrikanska kontinenten. Maktförhållandena blir aldrig så ojämlika på någon annan kontinent. På andra platser handlar det oftast om ojämlika ekonomiska förutsättningar och politisk ojämlikhet. Men i Afrika är det vapnen som talar.

Vi kan inte stå vid sidan och spela distanserade och neutrala när det gäller folkmord. Då blir vi per automatik medskyldiga. Det gällde i Gaza och det gäller här. Vi måste ta avstånd från folkmordet och göra allt vi kan för att få stopp på det.

Sverige har en tradition av att hävda lag och rätt runt om i världen. De sebaste årtiondena har inneburit en förändring. På ounkt efter punkt har vi förfallit. Vi skrämdes av Ryssland och vi har skrämts av våldet i gänhmiljön. Då har vi i rädslan tappat allt. Svikit ideal och tappat vårt rättsmedvetande.

Jag skäms över att vara Svensk.

Kolonialism måste bekämpas. Oberoende av om det är den våldsamma nakna varianten i Afrika eller om det är den variant som kör över fattiga kommuner i Norrland för att komma åt råvaror och naturresurser.

En fin och sann beskrivning av hur den allvarligaste formen av korruption ser ut. Makt samlas och man utnyttjar makten för att gynna den egna gruppen.

Det är den här typen av beteende som bygger den grupp eller maktansamling som kallas etablissemanget Svågerpolitik och makt genom kontakter. Näringslivet har ett finger med i spelet och smörjer organisationen genom en tillförsel av pengar.

Moderaterna är en central del av etablissemanget. Men de andra partierna finns också med. Etablissemanget består av två delar. Dels en marknadsliberal del och dels en mer progressiv del. Men båda delarna finns på samma plats och de kompletterar varandra mer än konkurrerar. Båda delarna behövs för att fånga upp allmänhetens delade åsikter.

Men underklassen, landsbygden och de fattiga finns inte med. Den progressiva delen skulle aldrig komma med förslag som undergrävde eller ifrågasatte etablissemanget.

Etablissemanget finns i maktens centrum. Egentligen är man en viktig aktör som gör att makten samlas i centrum.

Klyftan mellan storstad och landsbygd eller mellan centrum och periferi skapas i hög grad genom etablissemangets aktivitet.

I dagens rubriker kan man bland annat läsa att bostadspriserna är på väg ned i hela landet. Förutom i Stockholmsområdet. Det är där etablissemanget finns. Det här är ingen slump.

Timbro finns på något sätt i centrum av den marknadsliberala delen av etablissemanget.

Hotet mot etablissemanget finns hos ickeetablissemangetpartierna och politikerna. De bekämpas hårt och man vill även påskina att de hotar demokratin. Det gör de inte, men de hotar etablissemanget. Egentligen är det ett bevis på att demokratin inte är helt död att just ickeetablissemangetpartier kan nå framgångar.

Däremot är etablissemangets stora makt ett hot mot demokratin och samhället. Deras makt och aktivitet korrumperar. Korruption bränner bort förtroende och tillit vilket är nödvändigt för ett öppet, fritt demokratiskt samhälle.

Afrika är den misshandlade kontinenten. Det är så många herrar som kolonialiserat, utnyttjat och förtryckt kontinenten. Darfur och Sudan är kanske just nu det värsta exemplet. Men under historiens lopp har det varit så många.

Det kanske inte började med slavhandeln, men det var det första stora övergreppet på den Afrikanska befolkningen. Sedan har det fortsatt. Utländska intressenter har plundrat landet på de stora naturtillgångarna. De Europeiska länderna var först med att anlägga kolonier. Förslavade människorna och tog naturresurserna. Sedan har andra följt efter och fortsatt plundringen. Kina är nu en viktig aktör i Afrika.

I sudan är det alltså Egypten och Dubai som slåss om herraväldet. Likgiltiga för den misär man framkallar.

Vi skall fördöma de länder och aktörer som handlar så här. Den listan blir nog lång. Men vi skall framför allt fördöma företeelserna. Kolonialism, plundring och övergrepp.

Kolonialism kan definieras som att en grupp eller aktör exploaterar ett områdes naturrikedomar och resurser. Samtidigt som vinsterna från verksamheten hamnar på en helt annan plats hos helt andra människor.

Kolonialismen skapar en ojämlik värld med stora exploaterade, fattiga områden och rika hotspots, där vinsterna samlas. Det här är en beskrivning på vår nuvarande värld.

Kolonialismen är en funktion av vår nuvarande ekonomiska världsordning. Den är oundviklig som vår värld just nu är uppbyggd. I västvärlden och i Sverige mildras den av lagstiftning och demokrati. Men den är i hög grad formande för samhället.

Kommer man sedan till Afrika som saknar lagstiftning, ekonomi och makt för att stå emot så blir kolonialismen mer naket brutal.

Men kolonialism är en del av systemet. Den kan ses som ett systemfel.

Generation Z revolterar just nu på många platser och jag hoppas att man kan bli så intellektuellt upplysta att man revolterar just mot den här defekten i världsordningen. Det som skapar så mycket ojämlikhet, orättvisa och konflikt.

Det är något fullständigt sjukt över klimatarbetet. Det är illusionernas heta marknad. Inte så att klimathotet inte är verkligt. Det är det och förnekarna är nu så marginaliserade att de inte längre räknas.

Men illusionerna och hyckleriet når hela tiden nya höjder. Vi kan först slå fast att det är utsläppen av fossilt kol som orsakar klimatkrisen. Det finns ett klart samband mellan förbränning av fossilt kol och ökningen av medeltemperaturen på planeten.

Men skall man minska på uttaget av fossilt kol så kommer samhället att påverkas. Vissa grupper och intressen påverkas mer än andra. Fossilt kol används i huvudsak till transporter och till att producera varor. Marknaden, företagen och tillväxten hotas om man förbjuder eller drar ner på nyttjandet av fossilt kol.

Då hittar man på saker för att vända uppmärksamheten i andra riktningar. Till exempel att problemen finns inom skog och lantbruk. Det är inte så att det är betydelseelöst vad som händer där. Men där finns inte huvudproblemet.

Det här med metanutsläpp från rapande och pruttande nötkreatur har hela tiden utpekats som en dominerande klimatbov. Men husdjurens andel av metanet i atmosfären beräknas till ungefär 17%. Samtidigt är metanet en liten andel av problemen jämfört med utsläppen från fossilt kol.

Det står i artikeln att ökade utsläpp från mark är det som drivit upp koldioxidutsläppen mest under 2024. Men då räknar man in påverkan från skogsbränder också. Skogsbränder är ju mer en funktion av en ökad medeltemperatur än en funktion av mänsklig aktivitet.

En annan sak är att uppvärmningen av permafrosten också är en funktion av uppvärmningen. Inte en funktion av ändrad mänsklig markanvändning.

Man får en bild av att man försöker flytta uppmärksamheten bort från huvudproblemet mot sekundära problem. Det skulle mycket väl kunna vara en strategi regisserad av fossilindustrin. Man vill komma undan skarpa krav på minskning av utsläpp från fossilt kol.

Den här strategin är provocerande för de grupper som görs till syndabockar. Och så lägger man tid och energi på konflikter mellan olika grupper istället för att ta itu med huvudproblemet. Vilket också skulle kunna vara en del av fossilindustrins strategi.

Hyckleriet och illusionsskapandet måste bort om vi skall komma vidare. Sedan måste alla förstå att bördor och uppoffringar måste fördelas rättvist mellan olika grupper för att man skall kunna acceptera de förändringar som behövs.

Vad jag förstår är Göran Rosenberg av judisk härkomst. Men det skall inte ha någon betydelse om det är sanningen och ljuset man vill framhäva. Kritiken mot Israels övergrepp blir dock tyngre om man inte kan anklagas för antisemitism.

För det är som Göran R skriver. Man har hela tiden anklagat människor för antisemitism som har kommit med korrekt och nödvändig kritik av Israel. Och stora delar av världens eliter har varit mer oroade av växande antisemitism än man oroats av Israels folkmord och övergrepp på Palestinier.

Israel har korrumperat världen på ett brottsligt sätt. Man har hela tiden nonchalerat och struntat i lagar och regler som bestämmer människors och länders umgänge. Man har suttit på mycket makt. Politiskt, ekonomiskt och militärt. Man har konsekvent hävdat maktens rätt före rättens och rättvisans makt.

Israel står definitivt för mörkret i dagens värld. Man är inte ensam där i skuggan, men man tillhör värstingarna som driver mänskligheten allt djupare in i mörkret.

Vi behöver personer som hävdar sanningen, så långt de kan se, även när det blir jobbigt och stötande för många. Det finns ett antal sådana människor och de är viktiga. De flesta som syns och hörs i den offentliga debatten klarar bara av att se den ena sidan. Man fungerar som en deltagare i hejarklacken som sjunger det egna lagets lov.

Skall man kunna bidra med lösningar och lösa upp konflikter måste man ha förmågan att se båda sidor och inte vara rädd att säja sanningen.

Vi har problem i Sverige med avfolkning och låga födelsetal. Det är inte ett nytt problem men ju lägre födelsetalen blir ju allvarligare blir problemen.

Det är landsbygd och glesbygd som avfolkas i första hand. Men småstäder och i växande grad medelstora städer har också problem. Befolkningen stagnerar och börjar sakta minska. Det är de gamla som blir kvar och de yngre som flyttar. Då blir det också problem med skatteintäkter, sjukvård och egentligen all samhällsservice.

Det här är ett stort problem som finns i hela världen. Vi måste finna lösningar för att förhindra att den sociala och politiska oron skall bli för stor.

Invandring är ett sätt att fylla på befolkningen när den naturliga trenden är folkminskning. Invandring bör därför ses som en resurs. Det görs också i de kommuner som har större problem med folkminskning än med bristande integration.

Centralismen måste brytas. Det måste bli ett slut på att rika områden suger upp den välutbildade arbetskraften från fattigare områden. Vi måste få en mer effektiv skatteutjämning mellan rika och fattigare områden. De ojämlika kommunalskatterna är en orsak till att ungdomar flyr landsbygden. Beskattningen av bostäder måste bli mer rättvis. Fastighetsavgiften är utformad för att gynna de rikaste områdena.

Det finns en hel del vi kan göra för att göra relationen mellan storstad och landsbygd mer rättvis. Den decentraliserade demokratin bör utvecklas.

Sedan får vi i slutändan ändå acceptera att befolkningen kommer att bli mer koncentrerad till vissa gynnade och gynnsamma områden. Men det är efter att förhållandena blivit mer rättvisa.

Vi har en diskussion om det här med tillväxt. Främst då gällande ekonomin. Men diskussionen kan utvidgas till befolkning också. Vi måste förstå varför tillväxt anses så viktig. I slutändan av det kan vi kanske lära oss att leva utan tillväxt och ändå känna tillfärsikt och framtidstro.

Vi måste förstå skillnaden mellan närboende och de som bor långt borta. För den skillnaden är stor. Man har helt olika intressen och man har helt olika synpunkter. De närboende drabbas av omvandling. Oftast ofrivillig. Man drabbas ofta av förstörd natur och förstörd naturupplevelse.

De här olägenheterna kan kompenseras av ekonomiska fördelar. Men det är sällan att den ekonomiska kompensationen fullt ut motsvarar uppoffringen.

De långbortaboende lockas av vinsten från verksamheten. Det är oftast tillgången på varor och resurser till förmånliga priser. I en marknadsekonomi gynnas ett fåtal ofta mer an den stora allmänheten.

När det här fungerar som sämst kallas det för kolonialism. Ett system som skapat förödda, fattiga områden och rika hotspots. Kolonialism har skapat en ojämlik, orättvis värld fylld av spänningar och konflikter

Den huvudsakliga frågan handlar om förstörd natur och naturupplevelse kopplat till en ekonomisk kompensation till de närboende. Eftersom den ekonomiska kompensationen i stort sett aldrig motsvarat vad de närboende krävt och vill ha så skapas ett motstånd.

I vissa fall har man krävt att verksamhet startas trots närboendes motstånd och hänvisat till diffusa nationella intressen. Kan så vara, men det förhindrar inte att den ekonomiska kompensationen till de närboende blir tillräcklig. Ekonomisk kompensation till de närboende handlar egentligen om att fördela ekonomisk vinst från en verksamhet på ett rättvist sätt.

När saker är orättvisa blir det alltid svårt med förändrngar. Människor motsätter sig alltid utveckling om bördorna inte fördelas rättvist. Hela förändringsarbetet för klimatets skull har ju gått i baklås på grund av att uppoffringarna inklusive den ekonomiska kompensationen inte varit rättvis. Grupper och områden har drivit på förändringar men varit ovilliga att själv ta ansvar för olägenheter. Det finns också stor okunskap om skillnaden mellan de som drabbas direkt och de som bara ser på från avstånd.

Det finns också skillnader i acceptans beroende på om man själv tar en risk eller om det är en överhet som initierar förändringen eller utsätter dej för en risk. Jag såg en siffra att man var beredd att utsätta sig själv för hundra gånger så hög risk om man själv beslutade om risken jämfört med om det var någon utifrån som bestämde. Lokalt inflytande är viktigt.

Alla måste bidra på ett rättvist sätt för att förändringar skall vara möjliga. Det gäller inte minst gruvnäringen. Den här debattartikeln förmedlar okunskap om skillnaden mellan närboende och de som finns på avstånd. Medvetet eller omedvetet?