Det här har pågått länge. Angreppen på jordbruket i klimatfrågan. I grunden finns motsättningen mellan stad och landsbygd. Den välbärgade urbana medelklassen vill inte få sin livsstil ifrågasatt och då ger man sig på landsbygden istället. Hyckleriet är uppenbart och stort.

Senast har man avskaffat skatten på flyget samt försökt få bort kommunernas rekommendationer att undvika flyg. Flyget är värstingen när det gäller klimatet. Det spyr ut massor med co2 och gör det på absolut sämsta stället högt uppe i atmosfären.

Jag har försökt att förmå forskare att redovisa de modeller som utmålar jordbruket som klimatbov. Man har talat mycket om utsläppen av metan från kossors rapande och pruttande. Faktiska siffror visar att idisslares utsläpp är lika höga som utsläppen från produktionen av ris. De största utsläppen kommer från naturliga källor som våtmarker. Den nya utvinningen av olja genom fracking orsakar utsläpp som troligen är underskattade.

Den enda förklaring som gör att man kan lägga så stora utsläpp på jordbruket är att man straffar animalieproduktionen för avskogningen av Amazonas. Det går dock alldeles utmärkt att producera mjölk och kött i Sverige utan att importera foder från Sydamerika.

En del av feltänkandet som skadar jordbruket kommer från det faktum att mat är livsnödvändigt. Utsläpp från matproduktion kan inte jämföras rakt av med utsläpp som kommer från lyx och onödiga produkter. En flygresa till Thailand kan aldrig ses som livets nödtorft. Det är lyx för de rika och välbärgade. Det samma kan sägas om överkonsumtionen av kläder och prylar Det är en lyx som vi borde kunna avstå från.

De orättvisa påhoppen på jordbruk och landsbygd skadar klimatarbetet. Istället för att lägga energin på att skydda klimatet skapar man konflikter som är onödiga. Skall vi klara klimatet måste vi göra uppoffringar. Uppoffringarna måste fördelas rättvist om vi människor skall acceptera dem.

Frihet och ansvar är ett par som är vackra tillsammans. Frihet utan ansvar är hemskt. När egoismen kräver frihet att ta för sig på andras bekostnad blir det inte bra. Nyliberalismen och marknadsliberalismen driver ofta det kravet. Frihet att ta för sig på andras bekostnad.

Det leder till att ojämlikheten ökar. Efter att muren och kommunismen föll så fick liberaler världen över nästa hybris och tänkte tankar om att nu har vi nått fram till det optimala samhället. Det va fel. Frihet utan ansvar, eller med allt för lite ansvar, har skapat ojämlikhet och ett konsumtionssamhälle som hotar planeten.

Nu har marknadsliberalismen och friheten utan ansvar nått vägs ände. Det är dags för en förnyelse. På samma sätt som kommunismen nådde vägs ände.

Det finns en hel del goda saker som kom ut av socialismen. Framför allt välfärdssamhället som bygger på iden ”Från var och en efter förmåga till var och en efter behov”.

Nu behöver vi ett nytt samhälle som bygger på erfarenheten från de gamla byggena. En syntes baserad på samlade erfarenheter.

Anita Goldman är en del av eliten. Vi har en kamp mellan eliten och de övriga medborgarna. Den har allt mer tagit formen av ett klassdrama. Rik och inflytelserik mot fattig och maktlös. Nu måste brobyggarna göra sig hörda och öka förståelsen mellan grupperna. Vi behöver inte fler i respektive hejarklack i ett läge där båda grupperna samtidigt har rätt. Och fel.

Det fanns i DN en artikel om forna Östtyskland. En intervju av en familj som levt under den gamla kommunistregimen. Frågeställningen var varför extrema populistpartier var så starka. De sade att de avskydde när politiker försökte tala om för dem vad de själva tänkte och kände. Det visste ju bara de själva. De tyckte att det inte var mycket bättre nu efter kommunismens fall.

Jag tror att det här är en nyckel för att förstå dagens problem och det stora missnöjet. För den här viljan att tala om för människor vad de tycker och hur de lever, i en situation där det inte stämmer med verkligheten, skapar frustration.

Vi har definitivt ett avstånd, en friktion och en konflikt mellan ”folket och eliten”. En välfungerande demokrati skall kunna fånga upp det här och tömma konflikten på energi. Men vi har inte längre en välfungerande demokrati. Den mediala och politiska makten har koncentrerats och centraliserats allt för mycket. Det folkliga missnöjet får utlopp i sociala medier.

Det finns en vilja hos några att misstänkliggöra, tysta och censurera sociala medier. Hat och hot är tyvärr en del av språket och missnöjet. Vissa aktörer, Trump och Putin med flera, vill utnyttja det folkliga missnöjet för sina egna syften. Problemen är dock verkliga och de måste synliggöras på något sätt.

Trump och Putin får sin chans på grund av defekter som finns i demokratin. Maktmissbruk, oförståelse och nedlåtenhet hos eliten har öppnat dörren på glänt så att de mörka krafterna kan smita in.

Problemen kan inte lösas genom censur, kontroll och hårdare tag. Demokratin och öppenheten måste förstärkas och vi måste öka förståelsen om försöken att styra och manipulera oss.

Äntligen börjar man märka av en förståelse. Vi måste lära oss att välja. Allt nytt är inte bra för oss. Det kommer fram saker och ny teknik som förstör och är skadlig. Då måste vi säja nej.

Nyliberalismen och marknadsliberalismen bygger på tanken att vi skall säja ja till allt nytt. Allt skall vara fritt. Nu behöver vi nyktra till. Privatiseringsfundamentalisterna har skadat Sverige. Privatiseringarna har ökat ojämlikheten och skapat många nya miljardärer. AI är ett område som borde ha reglerats hårt. Internet har skapat ett osunt beteende och beroende. Senast hörde jag om larmet att våra barn inte längre klarar av att leka med varandra på skolans raster. Alla stirrar ner i sin mobil istället.

Det som händer är att internet och plattformarna stjäl vår tid och våra liv. Istället för att leva i den verkliga världen lever vi i internets låtsasvärld. Det gäller alla, men barnen är känsligare.

Som Håkan B påpekar risekrar det här att omvandla våra samhällen. Internetmissbruket är och kommer att vara en klassfråga. För att bli utvecklade som människor behöver vi ett liv utanför internet. Vi behöver röra på oss, vi behöver umgås med människor och vi behöver läsa. Är det bara eliten som gör det kommer vi att skapa ett hårt klassamhälle.

Australien gör rätt som tar det här på allvar. Jag hoppas att fler följer efter. Framför allt hoppas jag att Sverige snart kommer ut ur den här nyliberala mardrömmen och börjar tänka på människors bästa.

Jag har läst den här insändaren två gånger och inser att det ligger en hel del i det som står där. Samtidigt är det nog en sanning att vi omöjligt kan klara miljö och klimat med en tillväxt som fortgår enligt nuvarande principer. Vi ställs inför ett moment 22.

Blir då slutet på den här processen en oundviklig kollaps? För cykliska kollapser är naturens sätt utvecklas. Tillväxt, stagnation och kollaps som följs av en ny tillväxtfas i en annan riktning.

Vi måste ändå söka en tredje väg. Fortsatt tillväxt kan omöjligt vara lösningen. En blind rusning mot avgrunden. Vi måste experimentera med lösningar som erbjuder en utveckling med hänsyn till klimat, miljö och människor. Ett tredje alternativ.

Den värld vi lever i just nu är inget vidare. Klimathotet skenar. Det mesta som handlar om natur och miljö går åt fel håll och våra samhällen slits itu av stora klyftor och konflikter.

Vi behöver nytänkande. Jag har alltid förespråkat att vi borde ha en mindre materialistisk och mer andlig syn på tillvaron. Våra mål borde ligga mer på det andliga planet än på det materiella.

Det innnebär inte bara gud och religion. Andlighet är för mej natur, konst, det sköna och vackra. Att stanna upp och se det fantastiska i naturen utan att konsumera den.

Den tredje vägen kanske innebär en inre revolution snarare än en yttre revolution av samhället. Men en förändring är nog nödvändig.

Läs gärna Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige. Där beskrivs ett land som är riggat för att gynna de rika och gynnade på de missgynnades bekostnad. Boken är trovärdig.

När de här skärpta kraven på amorteringsplikt infördes var det ett bra initiativ som begränsade Sveriges skyhöga skuldsättning med bostaden som säkerhet. Sveriges skuldsättning sticker ut även i ett internationellt perspektiv. Lobbyister och intressenter protesterade och kämpade emot. För människor har blivit rika på den här riggade marknaden. Det är i huvudsak de som ägt värdefulla bostäder samtidigt som man varit högt belånade som blivit miljonärer. Låga räntor innebär att tillgångar ökar i värde samtidigt som man kan ha stora lån eftersom låga räntor gör stora lån ”billiga”. Värdeökningen har skapat många miljonärer framför allt i Stockholmsområdet. Amorteringskraven har varit ett effektivt redskap för att minska den här möjligheten eftersom lån blivit ”dyrare”. Amorteringsplikten har även varit ett sätt att minska den totala risken i systemet eftersom det medverkat till att hålla ner skuldsättningen.

Förlorare har varit de som inte äger bostäder i rika. attraktiva områden. På landsbygden och i glesbygden har inte värdet på bostäder ökat i värde på samma sätt.. Eller de i de rika attraktiva områdena som inte ägt sin bostad. Det riggade systemet är synnerligen orättvist och har bidragit till ojämlikheten och motsättningen mellan storstad och landsbygd.

Det har hela tiden varit storstadslobbyister och intressenter som har motsatt sig amorteringskraven. Nu verkar man gå segrande ur striden. Man kan ändå hoppas att det finns sinne för rättvisa och klokhet så att man inte avskaffar ett system som är nödvändigt.

Det vore dödsstöten för demokratin. Budskapet till väljarna vore, ”det spelar ingen roll om du röstar höger eller vänster”, du får ändå samma politik. Så varför bry sig om att rösta? Svaret blir då, om du verkligen vill ha en förändring, måste du rösta på en person eller ett parti längst ut på den ena eller den andra ytterkanten. Leta upp en Trumpkopia vetja. För det var det väljarna i USA ville ha- en verklig förändring.

Det som beskrivs av Mats O är en intern diskussion inom etablissemanget. Det är helt befriat från den verklighet människor lever i. Där finns stora problem som måste mötas av politiker och politiska ideer. Politiska partier måste ta ställning i verkliga frågor om utveckling och vardagliga problem. I ett demokratiskt idealsamhälle har olika partier olika syn och lösningar. Man är förankrade i olika folkgrupper.

Nu är inte samarbete mellan M och S så långt borta som man skulle kunna tro. S gick för en tid sedan ut med att man inte ser Moderaterna som huvudmotståndare utan Sverigedemokraterna. Man har också förändrat en del i sin politik som gör det lättare att umgås med Moderaterna politiskt.

Men kritiken mot en sådan manöer kvarstår. Det vore en skapelse inom etablissemanget. Och budskapet vore tydligt. Det är det Stockholmska storstadsetablissemanget som styr oberoende om du röstar höger eller vänster.

Hur skall man rösta bort storstadsetablissemanget om man inte vill behärskas av det? Här borde Centern erbjuda ett alternativ. Det är också det som den inre kampen handlar om. Centern är i grunden ett landsbygdsparti. Och därmed ett alternativ. Problemet är att partiledningen har boat in sig i just etablissemanget. Klyftan mellan partiet och partieliten är stor. Därför måste man göra sig av med partiledaren och ersätta honom med en ledare som är väl förankrad på landsbygden. C behövs verkligen som ett landsbygdsparti. Vi får inte hamna i ett läge där SD suger upp alla väljare som vill ha en förändring och vill bli av med storstadsetablissemangets överhet.

Om ordet släpps fritt kommer sanningen alltid att segra. Det är en vacker formulering av en sanning. Så vad är problemet? Enligt Åsa Wikforss är det hot och hat som skrämmer journalister och proffsopinionsbildare till tystnad. Men jag tycker att man skall utvidga problemformuleringen till att vi fått en polarisering som gjort samtalsatmosfären brutalare.

De etablerade kanalerna för opinionsbildning har blivit smalare på så sätt att få aktörer har relativt stor makt när det gäller att bilda opinion. Den mediala makten har koncentrerats och centraliserats. Hälften av alla journalister lär finnas i Stockholmsområdet. De flesta tunga politiker kommer också därifrån. Normen har blivit storstad och liberalism. Det är få opinionsbildare som faller utanför den här bubblan.

Sedan finns det ett antal kanaler som inte finns inom det etablerade som är öppna för många vanliga människors yttrandefrihet. Internetplattformar som X och Facebook. Med mera. Här kan språket vara brutalt och fyllt med hat och hot. Men kanalerna är viktiga för att upprätthålla yttrandefriheten.

Kan polariseringen härledas till att proffsopinionsbildarna befinner sig någon annanstans än amatörerna. Jag tänker geografiskt, mentalt, socialt och politiskt. Att det är här klyftan finns som är grunden till polariseringen.

Det finns en tendens hos vissa av eliten eller proffsopinionsbildarna att man vill censurera bort den allmänna, amatörmässiga yttrandefriheten. En ursäkt för att bli av med hat och hot. Man hänvisar till de övertramp som finns bland annat i form av ”Trollfabriker”. Det skulle vara ett stort misstag. Censur och inskränkningar i yttrandefriheten tar alltid död på demokratin.

Ordet måste släppas fritt för att sanningen skall segra. Det behövs en mycket större mångfald och spridning inom de etablerade medierna för att ladda ur polariseringen.

Lars E O Svensson förnekar sig inte. Han pratar alltid ner risken med hög belåning. För Sverige är skyhögt belånade med bostäderna som säkerhet. Även i internationellt perspektiv är vi en värsting. Och risken ökar alltid när skuldsättningen ökar. Det är så många länder som fått känna på det. Påminner bara om Grekland och de andra PIIGS länderna. Det finns en hel del fel i hans resonemang. Jag skall ta upp två.

Här finns en orättvisa i tingens ordning. När räntorna är så här låga kommer vi att få en gigantisk förmögenhetsomfördelning. Individer, grupper och områden kan utnyttja den hävstångseffekt som hög skuldsättning medför och berika sig. Sverige är ett land som har många miljardärer. Alla nya har utnyttjat hävstångseffekten och det faktum att låga räntor medför en uppvärdering av tillgångar som aktier och bostäder. Vinnarna i spelet blir de som har dyra tillgångar tillsammans med höga skulder. Vad gäller bostadsmarknaden gäller det här främst Stockholmsområdet. Många individer har blivit stenrika på sina startupföretag.

Det nuvarande tillståndet är orättvist. Skadligt blir det därför att politiker och tjänstemän inte kan fatta beslut som riskerar att stjälpa systemet. Man finns i en form av gisslans eller utpressningsläge. Vill man fatta beslut som skall gynna fattiga och missgynnade så riskerar det att höja räntor eller pressa ner tillgångspriser vilket rubbar den sköra balansen.

Den andra kritiken mot Lars E O S handlar också om bristande rättvisa. Han hävdar att lånen är låga i förhållande till tillgångarna. Men skall man överbelåna bostäder i Stockholm och hävda att skogar och naturresurser i Norrland skall finna som säkerhet. För det är så han tänker. Det lyfter kolonialismen till ännu högre nivåer. Dessutom är tillgångspriserna i hög grad beroende på räntenivån. Så om räntan höjs mycket i en räntechock sjunker priset på tillgångarna.

Lars E O Svensson har alltid haft svårt att se rättviseaspekten. Finns ingen rättvisa blir också den politiska risken stor. Inget orättvist samhälle kan långsiktigt leva vidare. Han underskattar också risken för att det oväntade faktiskt kan inträffa.

Angela Merkels memoarer. Hon var en stor och viktig ledare. Vad var det som gjorde henne bra och stor när man jämför med Trump och Putin. Ledare som definitivt skadar vår värld.

Hon skriver att Trump är känslostyrd. Att Putin medvetet retar Merkel med små doser av oartigheter. De ledarna är spontana och överilade. Stora egon som sätter sig själv före landets bästa.

Merkel hyllade stabilitet och eftertänksamhet. Hon var en intelligent person. Hon trodde på framtiden och fattade beslut som hon ansåg var bäst för människorna och planeten. Att avskaffa kärnkraften var ett sådant beslut. Rätt eller fel får framtiden utvisa.

Putin och Trump kan nog båda betecknas som populister. Hur deras personligheter framställs i media är nog viktigt för båda. Kritiker förföljs på olika sätt. Beslut fattas nog ofta spontant i stundens hetta. Man är inte bekymrad över om man inte håller sig till sanningen.

Merkel är och kommer att vara saknad i den internationella politiken.