Henrik J skriver ”berättigad kritik av Israels krig är inte antisemitism”. Så sant. Men läser man tidningar så slås man av att kritiken mot Israel är på något sätt förlåtande och visar förståelse för Israels handlingar. Här finns ingen riktig balans. Israel kommer undan kritik som man borde få. Här sker ett folkmord på Palestinier. Israel använder sin överlägsna krigsmakt för att döda oskyldiga kvinnor och barn. I tiotusental.

Man kan bara göra det genom att man får ett oftast passivt stöd från mäktiga länder, personer och grupper. Palestinierna har stöd från folkligt ofta vänsterinriktat håll. Men här finns ingen balans.

Den som står för balansen är FN. FN är starkt kritisk till Israels beteende. Men FN blockeras ofta av USA och Israelvänliga grupper.

Det som händer i Gaza just nu är en skam för mänskligheten. Att vi låter Israels överlägsna makt ta död på oskyldiga människor.

Och den här passiviteten och det dolda stödet för Israel är en faktor som definitivt kan öka antisemitismen i världen.

Här tar Johan C upp ett av de största demokratiproblemen vi har i Sverige. Lite grand omedvetet. Ensidigheten i nyhetsrapporteringen. Eller att journalisternas bakgrund och erfarenheter i hög grad påverkar nyhetsrapporteringen. Är då alla journalister mer eller mindre av ”samma sort” blir det ensidigt.

Han skriver rakt ut att storstäder dominerar. Framför allt är den Stockholmska dominansen stor. Sverige beskrivs konstant ur ett storstads/Stockholmskt perspektiv. Bor man som jag i Norrland på landsbygden så märks den här obalansen hela tiden. Det gäller alla nyheter alltid. Den här bristande mångfalden är också en av de stora anledningarna till den polarisering vi ser. Och i slutänden också en viktig orsak till de politiska konflikter vi har idag.

Sverige är idag ingen fullvärdig demokrati beroende på att vi saknar den spridning och mångfald i media som är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.

Det som kallas kulturkrig är verkligen en storm i ett vattenglas. Man vill dra in alla frågor i ett förutbestämt mönster där man ser sig själv som väktare av det goda och den andra sidan som mörkret i världen. Den här typen av konflikter mellan människor , som finns i en bubbla, och som har en hög röst i bruset har kanske alltid funnits. Men tröttsamt är det.

Frågan om födelsetalen är däremot intressant. Hur skall man tolka statistiken? Vad är det ett tecken på? Är det ett problem som man behöver åtgärda?

Min tro och tolkning är att minskningen är verklig och att den hör ihop med att vi utvecklas som människor. Högre utbildning och krävande jobb. Frågan är om vi skall verka för att födelsetalen skall bli högre, om vi skall öka invandring eller helt enkelt utforma samhället så att det fungerar med låga födelsetal.

Kraven på evig tillväxt är ju egentligen orimliga och de kan aldrig kombineras med ett stabilt samhälle. Det gäller både vad gäller ekonomisk utveckling och befolkning.

Jag tror att vi måste förstå varför ekonomisk tillväxt och en ökande befolkning anses nödvändiga. När vi förstått det bör vi skruva i systemet så att vi klarar av att leva i ett balanserat förhållande. Det är nödvändigt inte minst vad det gäller klimat och miljö.

Jag vill bara slå fast en sanning. Överklassen är urban! Vi har den välbärgade urbana medelklassen som globalt sett är en överklass i lightutförande. Sedan finns de riktigt rika och superrika som samlas i rika hotspots. Vi har London, New York, Beijing eller Stockholm. Och i de här rika områdena fungerar även nedsippringseffekten så att även de andra blir välbärgade. Man får också en uppvärdering av bostäderna, vilket skapar en kraftfull ekonomisk tillväxt. De höga bostadspriserna ger också en situation med Insiders-Outsiders vilket håller de fattiga borta.

Skillnaderna mot landsbygd och mindre orter blir stor. Ojämlikheten växer vilket ger drivkraft och energi till politisk och social oro.

Nu finns det även områden utanför storstäderna, där rika firar ferier och semestrar, som också blir rika. Cannes, Nice, Monaco, Åre eller Båstad. De blir också rika platser.

Vi måste förstå den här utvecklingen och de här effekterna. Det verkar inte Lisa S riktigt göra. Det finns också en medveten förnekelse bland den välbärgade urbana medelklassen eftersom man inte vill bli av med sitt välstånd och sin privilegierade ställning.

Reformutrymme vad är det? Man hänvisar till goda statsfinanser och så glömmer man att Sverige är högt skuldsatt. Där skulderna mest är privata skulder med bostaden som säkerhet. Ett lands totala skuldsättning hör ihop. Och det handlar om risk. Ju högre skuldsättning- ju högre risk. Man blir helt enkelt mer utsatt för händelser som man själv inte har kontroll över. Räntenivåerna sätts inte enbart i Sverige utan det är i hög grad en internationell företeelse.

Det är sant att vi har en skuld i dåligt underhåll av våra vägar och järnvägar. Även andra system behöver investeringar. Försvar och vatten /avlopp är sådana områden. Sjukvården har ojämn kvalite i landet liksom polisväsendet. Investeringar behövs för att öka jämlikheten mellan fattiga och rika delar.

Men var kommer minskning av flygskatten ifrån? Vilka människor i det här landet kräver det? Flyget är den absoluta värstingen när det gäller klimatet. Och beskattningen av flyget är låg jämfört med beskattningen av annan klimatförstörande verksamhet. Så vilka krav från vilka grupper är det som triggar fram en skattesänkning på flyg. Det luktar verkligen illa. Det kommer att göra alla andra krav på åtgärder för att klara klimatet, men som drabbar grupper och områden, svåra att genomföra.

Vi behöver inte sänka skatten på ISK kontona. Det gynnar de välbärgade och rika. Inte de som verkligen behöver stöd.

Ja det här är en mörk och oroande utveckling. Det liknar den inskränkthet som fanns under McCarthyismens USA eller i diktaturer som Kina eller Ryssland.

Det som händer är att det etablerade samhället bygger en verklighetsbeskrivning som inte får ifrågasättas. Att ifrågasätta den uppfattas som ett hot mot samhället och demokratin. Det måste bekämpas med alla medel. Medel som i sig hotar demokratin. Det vi skådar är det öppna fria demokratiska samhällets vandring från demokrati mot någonting annat.

Det finns motstående intressen. En viktig motsättning finns mellan storstad och landsbygd. Storstaden har medvind. Är rikare och växer i välstånd och i invånarantal. Landsbygden är fattigare och krymper. Det är både en naturlig och en skapad utveckling. Här finns motsättningar både vad gäller mål och sättet att beskriva utvecklingen. Den här typen av motsättningar är demokratin bra på att överbrygga. Men då måste det finnas ett fritt flöde av tankar och åsikter.

Motsättningen vill det etablerade samhället inte debattera eller lyfta fram. Man bygger istället en ny verklighetsbeskrivning som inte ser eller accepterar att landsbygden har rätt att vara missnöjd.. Missnöjet handlar om ojämlikhetsfrågor och bristande framtidstro, men det beskrivs som högernationalism eller populism. De samhällsdebattörer som vill belysa och debattera de grundläggande problemen ifrågasätts och misstänkliggörs.

DN har under de senaste åren ändrat inriktning. Man har gått från att vara en öppen, debatterande tidning, som gärna släpper fram olika vinklingar och åsikter. Man har blivit mer av en åsiktsmaskin som finns där för att bygga det etablerade samhällets verklighetsbeskrivning. DN ägs ju av Bonniers som också äger Mittmedia. De tidningar som ägs av mittmedia har blivit tråkiga och de för nästan aldrig fram tankar och åsikter som skaver.

Utvecklingen är oroande och jag tycker att alla som ser problemen borde göra mer för att sprida ljus och upplysning om hur verkligheten ser ut.

Ja, det har ofta kommit fram historier i medierna som visar hur synd det är om människor som skall utvisas. Det är säkert så. Jag har själv känt en del människor som befunnit sej i den situationen.

Men då står vi inför två orimliga ståndpunkter. Att avvisa alla eller att ta emot alla. För alla kan nog presentera en berättelse som gör att vi tycker synd om den människan. Åtminstone tror jag att en stor majoritet kan det. Men samhället klarar inte den anstormningen. Vårt välfärdssystem är inte dimensionerat för det.

Då måste vi ha ett system för att bedöma ärendena. Ett svårt jobb och vi skall inte hela tiden kritisera eller nedvärdera de människor som gör det jobbet.

Det måste vara rätt och rättvisa som styr inte känslor.

Sedan är det en annan sak att vi måste få till en mer rättvis och jämlik värld. Där behovet av eller drömmen om migration inte blir så stark. För just nu är situationen ohållbar. Det är alltför många människor som vill migrera. Samhällen klarar inte trycket eller integrationen. Migrationen triggar igång våld och kriminalitet. Allt för många människor dör eller skadas under resan.

Det är ett systemfel som skapar en ojämlik och orättvis värld. Det finns egentligen resurser som räcker till alla, men fördelningen fungerar inte. Det är den globala ekonomiska världsordningen som måste förnyas.

Flyget är värstingen när det gäller klimatet. Man orsakar stora utsläpp av växthusgaser och utsläppen sker på absolut sämsta stället. Högt uppe i atmosfären. Menar vi allvar med åtgärder för att rädda klimatet måste flygandet minska. Det måste vara en åtgärd med hög prioritet.

Att man talar om att halvera flygskatten när den borde öka är inte bra. Vi måste nå insikten att flygande måste bli mindre och då måste det bli dyrare. Mycket dyrare. Man har upplevt att tågresan till Arlanda varit dyrare än flyget ut i Europa.

Här finns också ett hyckleri som skadar klimatarbetet. Flyget är framför allt överklassens och den välbärgade urbana medelklassens skötebarn. De flyger mycket mer än underklass och de fattigsate människorna på den här planeten. När man ger sig på jordbruk, skogsbruk och våtmarker, men samtidigt gynnar flyget genom sänkta skatter, så skapar det friktion mellan olika samhällsgrupper och samhällsklasser.

Det är någonting som är allvarligt fel i Sverige. Jag har sökt efter ord för att beskriva vad det är.Det är nog bristen på verklig demokrati. Verklig demokrati är inkluderande och långsam. Man försöker inkludera hela samhället, överallt.

Falsk demokrati liknar mycket diktatur. Beslutsfattandet är snabbare och förändringarna går fort. Det är relativt sett få som är verkligt involverade i beslutsprocessen. Mycket handlar istället om att övertyga de som egentligen inte är involverade om att allt sker för allas bästa. Beslut fattade av ett fåtal är ändå bäst för helheten. Det här beskrivs ofta som att det finns ett samhällskontrakt. Ordnar vi att ni hela tiden får det bättre så går ni med på att leva i ett samhälle som inte är en fullvärdig demokrati. Där viktiga fri och rättigheter är inskränkta.

Det här är kanske allra tydligast i Kina. Partiet ser till att den ekonomiska tillväxten hela tiden är hög. Folket är tysta trots att man lever i en brutal diktatur.

Det har hänt saker i Sverige också som inte är okej. Relationen mellan ett inflytelserikt centrum och periferin är ansträngd. Man kan lätt beskriva relationen som nykolonialism. Människor är arga och irriterade. De beslut som fattas görs av ett fåtal. Sedan följer en process där man försöker övertala de många om att det var bäst för alla. Man släpper ogärna fram kritiska röster

Elmarknaden fungerar inte alls bra där de områden som producerar ett överskott borde få nytta av det. Man vill anlägga vindkraftparker och gruvor utan att riktigt ersätta de bygder som drabbas. Nykolonialism.

Kontanter är viktiga och det borde vara självklart att man kan betala överallt med kontanter. Ett exempel när den beslutande minoriteten tycker att det är bra med det kontantlösa samhället. Många vill ha möjligheten att använda kontanter. Säkerheten med kontanter där internet kan kapas eller haverera. Kontanter ger också frihet där storebror inte ser dej hela tiden. Ett kontantlöst samhälle är ett underbart samhälle för de som vill ha en stark kontroll över sina medborgare. Kina älskar det kontantlösa samhället.

Lycka. Vad är det och är det egentligen eftersträvansvärt. Är lycka att få alla sina behov uppfyllda? Ser man till den andliga litteraturen och till Buddhas förklaringar är inte personlig lycka det som skall eftersträvas. Det är en form av egoism som ökar bundenheten till det jordiska livet. När man valt andlighet och återvändandets väg är smärta en del av det som motiverar en att fortsätta söka.

Glädjen är det som kan fylla livet. Glädjen är en form av förtröstan över att allt går mot det bättre även om här och nu känns jobbigt. Glädje och lycka är två skilda saker.

Obundenhet och frihet blir viktiga. Och i den eftersträvansvärda världen blir det viktigt att hjälpa andra till obundenhet och frihet. Det är inte möjligt att kombinera frihet och obundenhet med alltför mycket ägodelar. Så att vara rik är mer ett hinder än en hjälp att nå obundenheten. Någon sade ” Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att nå guds rike”