Sjukvården fungerar inte bra i Sverige. Den är allt för ojämlik. Framför allt mellan olika områden och regioner. Ojämlikheten är så tydlig. Ändå blundar man medvetet för den.

Den viktigaste motsättningen i dagens Sverige är mellan fattiga områden och rika områden. Mellan landsbygd/glesbygd och storstad/Stockholm. Ojämlikheten syns inte minst i obenägenheten att diskutera problemet. De rikaste områdena har makten att sätta agendan. Och man vill inte ha en diskussion om ojämlikhet mellan områden. Det har gått så långt att man med fog kan säja att nukolonialism formar det här landet.

Sjukvården kan egentligen bara räddas av att finanseierngen blir statlig. Ojämlikheten är numer så stor mellan rika och fattiga områden att alla andra lösningar i praktiken är omöjliga.

Samtidigt är Sveriges rikaste område så inflytelserikt att man har makt att stoppa den förändringen. Så hamnar man i ett moment 22.

Vi måste helt enkelt få nya politiker och partier som är beredd att ta itu med orättvisorna. Vi måste få media som är aktivt närvarande i hela landet.